Månad: juli 2023

Montmartre i mitt hjärta

Jag hade bestämt mig för att tillbringa min sista dag (för denna gång) i Paris i Montmartre. Det är inte så långt från hotellet så jag promenerade dit. Jag gick som vanligt förbi vackra miljöer.

På Boulevard Magenta var jag inne i några klädbutiker och provade en riktigt fin festklänning men jag köpte inget. Det är ändå roligt att prova för att se om det passar.

Som jag brukar gick jag Rue de Steinkerque upp mot Sacré-Cœur. Man får en sådan fin vy över basilikan när man kommer och går just den vägen. Här har jag gått många gånger och varje gång fotograferar jag för jag tycker det är så vackert.

Jag gick in i kyrkan Église Saint-Jean de Montmartre.

Jag strosade runt i Montmartre och provade även där en klänning som inte passade men jag köpte andra små saker bl a en tjusig plånbok.

Jag fick se på Google Maps att det finns ett monument som heter Kärleksmuren. På franska heter den Le mur des je t’aime. Jag hade inte hört talas om den muren tidigare men ville förstås gå dit för att se vad det var. Det visade sig vara en mur med orden Jag älskar dig skrivet på en mängd olika språk. Jag läser på murens hemsida att orden Jag älskar dig är skrivet 1000 gånger på mer än 300 språk. Så vackert! Murar finns för att skilja folk åt men här är det en mur som förenar människor. Den ligger så vackert på en fin liten innergård.

Jag gillar Montmartres olika trappor.

Ett mål för dagen var att besöka Salvador Dalí-museet. Surrealistisk konst är inte det jag uppskattar mest men jag ville se vad detta museum hade att erbjuda.

Surrealismen var inte en stil, utan en hållning. Den handlade om ett nytt seende, som vände sig inåt i stället för utåt. Surrealisterna lämnade den rationella verkligheten och omfamnade, inspirerade av Sigmund Freuds psykoanalys, det irrationella, och de dolda sidorna av själen.

Det gäller verkligen att tränga djupt in i sin själ för att försöka förstå hans konst. Ursäkta lite vulgära bilder! 🫢 Nu har jag varit där i alla fall och får se det som en fortbildning.

Nedan till vänster ser vi Alice i underlandet.

Nedan till vänster ser vi en smältande klocka. Dalí tillverkade och målade ett antal smältande klockor och de sägs symbolisera tidens flykt medan man drömmer, alternativt en tolkning av Albert Einsteins relativitetsteori. Dalí sa själv att han inspirerats till detta genom att han sett camembert-ost smälta i solsken och att de smältande klockorna bara var en surrealistisk tolkning av detta.

Bilden nedan till vänster heter Makrillen.

Som jag sagt massor av gånger så gillar jag miljöerna i Paris och kanske speciellt uppe i Montmartre. Jag njuter när jag går där och strosar.

De håller på att måla om La Maison Rose (Det rosa huset).

Något jag aldrig gjort men som jag sett fram emot är att gå upp till kupolen i Sacré-Cœur och idag blev det av. Det var 292 trappsteg upp och det gick bra. Jag stannade och vilade på ett ställe.

Här kommer en hop av bilder och en film. Oh, vad jag trivdes bra där uppe! Jag kände en sådan harmoni och glädje. Jag är fylld av tacksamhet över mina underbara dagar i Paris. Jag ville inte gå ner. Jag tror jag var där upp i en timma. Det var såååååå härligt.

Till slut gick jag i alla fall ner och strosade vid Place du Tertre där målarna sitter.

I Montmartre finns en vingård. Den anlades 1933 på norrsluttningen av kullen där Montmartre är beläget. Jag stannade till och tog några foton.

Ännu en fin och romantisk trappa i Montmartre.

Jag drack en kopp kaffe på La Bonne Franquette, en restaurang som vi besöker med våra gäster då vi har utflykt med Scandorama till Montmartre. En glad kväll i Montmartre heter utflykten och det brukar bli en glad och trevlig kväll då vi bl a intar en trerätters middag här. Jag satt ute på terassen och inmundigade mitt kaffe och vilade ganska länge. Jag satt och läste om Paris och bara kände välbehag.

Här ser vi kabarékrogen Lapin Agile. Den räknades till en av Paris kända nöjeskrogar i början av 1900-talet. Här kunde man få se och höra kända franska ”chanson-artister”. Det var då också ett stamställe för de berömda konstnärerna som bodde och verkade i Montmartre. Här satt ofta Picasso och Utrillo. I dag fungerar Lapin Agile mer som en jazzklubb.

Dalida är artistnamnet för Iolanda Cristina Gigliotti (1933-1987). Hon var en fransk sångerska och underhållare med italiensk bakgrund. Dalida sjöng och skådespelade på flera språk: franska, italienska, tyska, arabiska, spanska, hebreiska, holländska, engelska, japanska och grekiska. Några av hennes mest kända sånger är Paroles, Paroles, Gigi L’Amoroso och Parle Plus Bas. Hon fick 55 guldskivor och blev den första sångaren som uppnådde en diamantskiva. Hon tog sitt liv 1987.

Den äkta gamla väderkvarnen Le Radet byggdes 1717. Strax nedanför ligger restaurangen Le Moulin de la Galette. Le Radet har också en systerkvarn som ligger strax intill och heter Blute-Fin. Man kan skönja den på den tredje bilden nedan.

Jag passerade Moulin Rouge som är världens mest kända kabarélokal. På Moulin Rouge, som grundades 1889, slog cancan igenom på allvar.

Klockan var 21.30 men jag ville inte gå hem och sova. Det är ju min sista kväll i Paris. Jag bestämde mig för att promenera till Élyséepalatset som är president Emmanuel Macrons boplats. Jag ville titta till honom helt enkelt. Jag njöt av den underbara ljumma sommarkvällen i mitt Paris där jag med långa steg tågade iväg mot Élyséepalatset.

Det var en hel del poliser utanför palatset men det fanns ingen anledning till oro sa de. Jag gick sen längs den exklusiva gatan Rue du Faubourg Saint-Honoré. Innan jag tog métron hem passade jag på att fotografera den vackra Madeleinekyrkan som uppkallats efter Maria Magdalena. Idag har jag promenerat 15,8 kilometer.

Wow, vilken magisk dag jag haft i mitt älskade Paris! Imorgon flyger jag hem till Sverige.

En härlig dag i mitt Paris

Jag började dagen i Les Tuileries (Tuileriesträdgården) som anlades på 1600-talet av Ludvig XIV:s trädgårdsarkitekt André Le Nôtre. Detta är en grön oas mitt i Paris mellan Louvren och Place de la Concorde.

På 1200-talet låg här ett tegelbruk (Tuilerie). Här låg slottet där kungafamiljen bodde men det brann ner 1871 i fransk-tyska kriget.

Här finns också Musée de l’Orangerie som jag inte har besökt tidigare men idag skulle det bli av. Jag hade inte bokat biljett i förväg och när jag fick se den långa kön testade jag att gå in på nätet och boka men det fanns inte plats förrän i augusti någon gång. Jag stod nog i kö en timma men det var okej för kön ringlade sig i skuggan under träden. I Orangeriet finns flera av Monets målningar ur näckrosserien som han målade i sin trädgård i Giverny. Enorma målningar fyller väggarna från golv till tak.

Här finns också konst av andra impressionister såsom Renoir, Matisse, Cézanne, Picasso m.fl. Nedan ser vi några verk av Renoir.

Här ser vi konst av Henri Rousseau.

Henri Matisse har gjort följande konstverk.

Jag passade på att luncha på Orangeriet innan jag gick ut i Tuileriträdgården. Där var det tivoli och många människor roade sig. Själv satte jag mig i en stol och bara vilade en stund.

Jag gick vidare till Palais-Royal och på vägen dit passerade jag denna staty av Jeanne d’Arc som är Frankrikes nationalhelgon.

Här ser vi Palais-Royal, ett palats som ligger i 1:a arrondissementet. Till slottet hör parken Le Jardin de Palais-Royal. Byggnaden är idag säte för Conseil d’État och det franska kulturministeriet.

Sen bar det iväg till Panthéon som är ett mausoleum för framstående franska medborgare som har haft betydelse för nationen.

Marie Curie är den enda kvinnan som har sin gravplats i Panthéon. Hon fick Nobelpriset i kemi 1911 för upptäckten av Radium och Polonium. (Polonium fick sitt namn efter Polen som Marie kom ifrån). År 1903 fick hon nobelpriset i fysik tillsammans med Henri Becquerel och sin make Pierre Curie för forskningen om radioaktivitet. De arbetade tillsammans i det vetenskapliga laboratoriet och forskningscentret i Jardin des Plantes.

Panthéon var den plats där Léon Foucault gjorde sin första demonstration av den s k Foucaultpendeln 1851 och det finns i dag en kopia av pendeln att se här. Focaultpendeln är en lång pendel som används för att demonstrera att jorden roterar runt sin egen axel. Denna pendeltyp är uppkallad just efter den franske fysikern Léon Foucault som var först med att konstruera en sådan.

Jag promenerade vidare i Quartier Latin (Latinkvarteret) och passerade Sorbonne, Paris Universitet.

Jag gick in en stund i den fina kyrkan Église Saint-Séverin. Den blev klar i början av 1500-talet. Kyrkogården är nu en fin trädgård.

Jag åt middag på ett mysigt ställe som jag varit på flera gånger tidigare. Där kan man äta trerätters meny för 12,80 Euro eller 18,90 Euro. Jag lyxade till det och valde en meny för 18,90.

Jag strosade sen i kvarteren och bara njöt av den vackra miljön.

Nöjd och glad vände jag hem till hotellet. Idag promenerade jag 12 km i mitt älskade Paris.

Magisk dag i mitt Paris

Jag har haft en helt underbar dag i mitt Paris. Jag har en lista på nya saker jag vill se men jag planerar inte så långt i förväg utan tar dagen som den kommer. Jag hade i alla fall bestämt mig för att börja med Musée Carnavalet idag men innan jag var framme där hann det hända mycket. Jag tog métron till Place de la Bastille (Bastiljplatsen) som är en av världens mest historiska platser. Här började Franska revolutionen. Bastiljen var en fästning från 1300-talet som var del i Paris försvarsverk men fungerade på 1700-talet som fängelse. Fängelset var symbolen för kungens envälde. Man stormade det den 14 juli 1789 och det var då Franska Revolutionen började. Redan dagen efter att Bastiljen erövrats började parisarna riva fästningen.

Mitt på Place de la Bastille plats finns nu den 52 meter höga Julikolonnen. Den restes 1840 till minne av julirevolutionen 1830.

På kopparkolonnen har namnen ingraverats på de 504 Parisare som miste livet under julistriderna. De döda ligger i en massgrav under. Överst på kolonnen står en 5,85 meter hög, i bladguld förgylld figur, skapad av Auguste Dumont. Den framställer «frihetens genius» (Le Génie de la Liberté).

Här ligger också Opéra Bastille. Den invigdes den 14 juli 1989, på tvåhundraårsdagen av stormningen av Bastiljen. Man fick riva ett helt kvarter för att kunna bygga detta operahus. Det är en folkopera med en rund fasad klädd i glas och är ett av världens mest moderna operahus. Stora salongen rymmer 2 700 pers. Det är ett av de operahus i världen som har bäst akustik.

Tidigare hölls operorna på Opéra Garnier men där har man idag balettföreställningar.

Intill Place de la Bastille var det marknad idag. Jag frågade säljarna och det verkar som att det är marknad där varje söndag och ibland även andra dagar. Där fanns mycket att titta på. Jag köpte en klänning och en del andra saker. Jag köpte också något gott att äta. Det var som en pirog men godare. De som sålde den tror jag kom från Le Maghreb men nu boende i Frankrike. Le Maghreb är norra delen av Afrika (Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen). Många människor från Le Maghreb bor i Frankrike.

Jag gick mot Mariskvarteren och passade på att passera Victor Hugos f d bostad där det numera är ett museum med möbler, tavlor, böcker, teckningar m m. Jag gick inte in idag, jag har varit där tidigare. Adressen är 6, Place des Vosges.

Jag fortsatt till Hôtel de Sully som är en vacker byggnad. Jag gick runt på innergården och tittade också i butiken. Det är numera säte för Centre des Monuments Nationaux, den franska nationella organisationen som ansvarar för nationella kulturarv.

Inte förrän kl 14 var jag framme vid Musée Carnavalet som är det äldsta museet i Paris. Det täcker Paris historia från Romersk tid till nutid. Här finns målningar, gravyrer och skulpturer som visar hur Paris byggts upp. För den historieintresserade är detta ett paradis.

Här ser vi en modell av Notre-Dame, hur katedralen såg ut från början.

Här ser vi en modell av Bastiljen, det gamla fängelset.

Ett porträtt av Ludvig XVI ser vi nedan till höger.

Denna tavla är målad 1588 då man höll på att bygga Pont Neuf. Som vi ser här är bron under konstruktion.

Jag gick vidare och kom fram till Centre Pompidou. Jag gick inte in men strosade utanför i folkvimlet och köpte en glass. Det är mysigt att bara sitta där och titta.

Byggnaden heter Centre Georges Pompidou men kallas ofta bara Beaubourg av fransmännen. Det är namnet på kvarteret som museet ligger i. Det är uppkallat efter president George Pompidou (president 1969–1974) som beslöt att museet skulle byggas. Invigdes 1977

Centre national d’art de culture Georges-Pompidou är ett franskt nationalmuseum för samtidskonst, fransk modern konst från 1900-talet och framåt. Det är futuristiskt och nytänkande. Här finns Europas största samling av modern konst.

Även om man inte är så intresserad av konst är byggnaden värt ett besök p g a sin spännande arkitektur. Rören går utanför byggnaden, i de blåa rören finns luftventilationen, i de gröna rören strömmar vattnet, i de gula rören finns det elektricitet och i de röda rören går människorna.

Sen fortsatte jag till Petit Palais (Lilla Palatset) som byggdes inför världsutställningen 1900.

Jag började med en lyxig fika i caféet och satte mig i den ljuvliga innerträdgården.

Här finns permanenta och tillfälliga utställningar med konst från antiken och fram till nu.

Jag lägger bara upp några foton men här finns föremål av elfenben, skulpturer från medeltiden och renässansen, renässansklockor och juveler, konst och möbler från 1600-, 1700- och 1800-talen. Här finns också tavlor av impressionistkonstnärerna.

I nära anslutning till Peit Palais står Winston Churchill och tittar på oss.

Klockan var 18.00 och jag bestämde mig för att promenera längst vänstra stranden till Eiffeltornet för att tillbringa kvällen där.

Jag passerade Paris vackraste bro, Pont Alexandre III. Den är 160 meter lång och byggdes inför Världsutställningen år 1900. Den byggdes som minne för den fransk-ryska vänskapen och uppkallades efter tsar Alexander III av Ryssland.

Att vara vid Eiffeltornet är alltid lika härligt.

Jag satte mig på Café le Dôme, nedan till vänster, och beställde mat.

Där satt jag länge och åt och kurade skymning. Jag ville vänta på mörkrets inbrott för då tänds Eiffeltornet och vid varje hel timma blinkar det en liten stund. Det är så maffigt.

När det började närma sig drog jag mig bort mot Marsfälten där massor av människor samlas för att tillbringa kvällen.

Behöver jag säga att jag älskar detta? Nej, ni ser ju. Jag blir helt fylld av glädje och tar en massa foton. Detta var första blinkningen kl 22.00.

Jag var kvar till nästa blinkning kl 23.00 men hade då dragit mig närmre tornet. På så sätt hade jag närmre till métron när jag skulle åka hem.

Denna fina dag med magisk avslutning har jag promenerat 16,3 km.

Himmelska Sainte-Chapelle

Idag har jag besökt Sainte-Chapelle, ett gotiskt mästerverk som sägs vara både himmelskt och magiskt. Det har prisats som ett av västvärldens största arkitektoniska mästerverk. Under Medeltiden tyckte de troende att kyrkan var en ”port till himlen”.

Kapellet har 15 stående målade fönster, de äldsta som finns kvar i Paris. I fönstren ser vi fler än 1000 bibliska händelser från 1 Moseboken till korsfästelsen som i ett kalejdoskop av rött, gult, grönt, blått och violett.

Kapellet ligger mitt i Paris på Île de la Cité och byggdes 1248 av Ludvig IX. Idag är kapellet helt omgärdat av Palais de Justice (Justitiepalatset) som vi ser nedan.

Jag älskar de mysiga miljöerna här i Paris.

Jag promenerade längs med Seine där Les bouquinistes håller till. De har sina gröna lådor som de öppnar upp och säljer böcker, posters, vykort m m. Mycket är begagnat. Det sägs att det finns 272 stycken lådor men jag är inte säker.

Så här ser det ut när de inte har öppet och lådorna är stängda. Vackra Justitiepalatset ligger i bakgrunden.

Jag tittade till Notre-Dame och renoveringen går fint. 😃 Det kommer att vara klart våren 2024 inför sommar-os i Paris. 🇫🇷

Här går jag på la Rue du Chat-qui-Pêche (den fiskande kattens gata). Det är Paris smalaste gata. Den är inte så lång heller, bara 29 meter.

Jag var bjuden till min goda vän Anna som är Parisiska och bor strax intill Jardin des Plantes. Hon har bott ett år i Jönköping och då träffades vi ibland. Hon har också kommit tillbaka vid några tillfällen och vi har haft möjlighet att ses. Jag träffade henne när jag var i Paris i höstas men jag har inte varit hemma hos henne tidigare. Hon har en härlig lägenhet och där bor också hennes supersöta katt, en Devon Rex, som jag fick bra kontakt med. Han satt hos mig hela tiden vilket var urmysigt och avkopplande. Jag tycker inte att katter är så tillgiva men denna katt var det. Anna bjöd på gott fika och vi fick prata några timmar.

När jag ändå var i krokarna gick jag till Jardin des Plantes.

I parken finns en alpin park med växter från Alperna, Himalaya, Korsika och Marocko. Örter och vilda växter samsas här. Här ser vi Libanoncedern som planterades 1734.

Jag fortsatte sen längs med vänstra stranden av Seine. Där var det dans på flera platser. Så synd att jag inte hade någon kavaljer som bjöd upp till dans. Jag satte mig en stund och njöt av kvällen. Det hade nog löst sig med kavaljer om jag stannat kvar en stund men det var så varmt att jag tyckte det var skönast att inte dansa utan bara titta.

Jag passerade en staty föreställande Saint Geneviève som är Paris eget skyddshelgon.

Här ser vi Tour d’Argent som är Frankrikes äldsta och dyraste restaurang. Den öppnades 1582. Den har 3 stjärnor i Guide Michelin. Det högsta betyget, tre stjärnor, ges endast till restauranger som är värda en enkom resa och där maten beskrivs som en upplevelse utöver det vanliga. Jag har inte besökt detta exklusiva ställe men vem vet, kanske det händer en dag.

Det blev en härlig dag i mitt Paris då jag har gått 13,7 km.

Från Provence till Paris

Kl 06.15 tog jag bussen från Cotignac till Brignoles. Det var ljumt och skönt ute och jag njöt av stunden i den tidiga morgontimman.

Väl framme i Brignoles tog jag en ny buss som skulle ta mig till Aix-en-Provence. Från busstationen i Aix går det sen bussar till stationen där TGV (Train Grand Vitesse) avgår. Det är höghastighetståg och det tog 3 tim och 10 minuter att åka 64 mil. Närmsta vägen med bil är ca 76 mil. Jag passade på att ta en riktigt god fika medan jag väntade där.

Jag anlände till Gare de Lyon i Paris och tog métron till mitt hotell. Jag packade upp och slappade lite. Sen gick jag ut på en lång promenad för att njuta av den ljumma fredagskvällen. Jag gick först till det vackra torget Place des Vosges. Torget brukar kallas det mest romantiska torget i Paris. Det är helt symmetriskt och kantas av vackert dekorerade tegelhus i klassisk fransk stil, totalt 36 st. När torget invigdes hette det Place Royale men Napoleon döpte om det till Place des Vosges som tacksamhet till departementet Vosges i nordöstra Frankrike som var det första län att betala skatt. Här har bl a Victor Hugo bott. Hans hem är numera ett museum. Här finns restauranger, hotell och caféer.

Nedan ser vi en staty av Ludvig XIII.

Det var fullt med folk. Unga och gamla njöt av den härliga kvällen.

Jag gick vidare till Seine och strosade längs med högra stranden. Överallt fanns människor som fångade kvällen.

Jag passerade bl a Tour St Jacques. Det är ett gotiskt torn som byggdes på tidigt 1500-tal. Tornet är allt som finns kvar av den forntida kyrkan Église Saint-Jacques-de-la-Boucherie, som var en mötesplats för pilgrimer på väg ut på långa resor. Kyrkan förstördes efter revolutionen. På 2000-talet gjordes omfattande renoveringar för att återställa tornet till sin forna glans.

Min första kväll i Paris har varit underbar och jag har gått totalt 12,5 km idag.

Grasse, parfymens världshuvudstad

Idag körde vi till Grasse som är parfymens världshuvudstad. Vi körde bland bergen och resan tog nästan 2,5 timme, en sträcka på knappt nio mil. Det gäller att köra lugnt och försiktigt. Det är häftiga svängar och ofta inga räcken alls, ibland stup strax intill vägen. Jag förstår om det händer olyckor här. Puh!

Vi började med ett besök på Musée International de la Parfumerie, (Internationella parfymmuseet). Där fick vi lära oss hur parfymtillverkningen gick till förr och hur det utvecklats under årens lopp. Många parfymer signerade av Rochas, Dior, Chanel har skapats här. Jag var mest fascinerad av de olika parfymflaskornas utseende och de vackra bilderna. Jag minns att mormor hade en jättefin liten flaska med parfym. Det såg ut som ett broderi på flaskan. Det är härligt när gamla minnen dyker upp. När man reser och upplever nya saker blir det också en själslig resa vilket är spännande och berikande.

Här ser vi hur det kan ha gått till när man plockade blommor till parfymerna.

Nedan ser vi det nödvändigaste som Marie-Antoinette behövde ha med sig då hon var på resa. Jag är glad att jag inte behöver ha med mig så många grejer.

Les hommes sont égaux devant la loi (Människorna är lika inför lagen)

Enligt FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 7, ska alla hållas lika ansvariga inför lagen och erhålla samma skydd av lagen utan diskriminering. Likhet inför lagen är en mänsklig rättighet.

På innergården växte apelsinträd.

Här har vi ett foto av Yves Saint Laurent naken. Detta foto användes för att göra reklam för hans första eau de toilette Pour Homme (=För män) 1971.

Här ser vi läppstift i form av tändstickor och parfymflaskor i form av kroppar.

Vi gick sen in en sväng på Parfumerie Fragonard.

Vi strosade runt i staden.

Ett tåg körde runt för att guida turister men vi åkte inte med.

Det var så fint med rosa paraplyer i luften.

Här ser vi ett monument till minne av dem som fick ge sina liv under första världskriget. Liknande monument finns på många andra platser i Frankrike.

Här ser vi katedralen.

Vi åkte sen vidare till en liten by som heter Cabris. Den ligger bara några kilometer från Grasse. Där intog vi lunch. Sen körde vi hemåt, till en början på slingriga bergsvägar, men sen kunde vi ta motorvägen till Brignoles och då gick det snabbt. Vi åkte till Hertz där vi lämnade tillbaka bilen. Sen tog vi bussen hem till Cotignac. Jag var ute en runda och handlade. Det är min sista kväll i Provence. Imorgon tar jag tåget till Paris.

Det är mysigt här i Cotignac.

Biltur till Rivieran

Idag körde vi ner till Rivieran och njöt av det azurblå vattnet. Det var premiär för mig att köra bil på ”la Côte d’Azur”. 💙 Så mysigt att få glida fram med min Peugeot från by till by! 😅 Le Lavandou var höjdpunkten idag men här kommer först några bilder från Hyères där vi stannade till för att strosa runt lite grand och dricka kaffe. Vi gick in på en Tabac och då visade det sig att han sålde kaffe som vi kunde avnjuta på terassen. Därifrån hade vi denna härliga vy. Underbart!

Vi gick en runda i byn och insöp allt det vackra.

Sen körde vi i sakta mak vägen fram och jag var barnsligt glad över att få köra bil vid Medelhavet. När vi kom fram till Le Lavandou började vi med en god måltid på en restaurang nära vattnet.

Det har varit en jättefin dag och jag är glad att ha fått uppleva detta.

Vandring i Cotignac

På morgonen gav vi oss iväg på en liten vandring. Först var det bara uppför men vi tog oss upp, dock något andfådda. När vi väl kom upp på höjderna var det riktigt behagligt. De torn jag sett nerifrån byn fick jag nu se på nära håll. Trevligt!

Vackra vyer ut över nejden.

Vinodlingar finns det gott om.

Vi är på väg till Notre Dame de Grâces.

Det var en härlig miljö och cikadorna sjöng så vackert för oss. Jag stannade upp och bara insöp allt det vackra.

Jag gillar olivlundarna och dem finns det också gott om.

Här ser vi Saint Bernard-kapellet. Hit har par kommit som haft svårt att få barn. De tavlor vi ser är från par som senare fått barn och som vill visa sin tacksamhet.

Nu har vi kommit fram till Notre Dame des Grâces.

Vi gick in i kyrkan och satte oss en stund. Så skönt att sitta där och betänka livet. Jag gillar texten nedan: Venez recevoir les dons que je veux répandre ici (Kom och ta emot gåvorna som jag vill sprida här.) Jag vill vara öppen och ta emot allt jag kan få av den Helige Ande. Jag vill inte missa något.

Sen var det bara en liten bit kvar att gå ner till byn.

Lavendelfälten var dagens höjdpunkt

Idag har vi åkt runt sjön Lac de Sainte Croix vilket var en jättefin upplevelse. Det är en konstgjort sjö som är Frankrikes tredje största sjö. Den är 10 km lång. Vi började i Bauduen och körde medsols. Här har vi vackra Bouduen.

Sen körde vi vidare men stannade till efter bara en liten stund för att beskåda utsikten.

Vi kom sen till Sainte Croix-du-Verdon där vi gick en runda i byn.

Vi fikade på ett vackert ställe.

Sen gick färden vidare norrut till Moustiers-Sainte-Marie där det finns stora lavendelfält. Det var en ljuvlig upplevelse. Jag gick runt på fältet och bara njöt. Jag ville omfamna allt som fanns omkring mig och blev helt enkelt en lavendelkramare. 💙 Här är en lavendelboost för den som önskar. 😄 💙 😊 💙 Det är mycket lavendel och det är mycket Helen men jag kunde inte låta bli. Detta blir fina minnen för mig. 💙 Det var svårt att skiljas från dessa fält. 💙

Vi stannade sen till i Salernes och åt god risotto på vägen hem. Det har återigen varit en helt underbar dag här i Provence. Jag är så tacksam.

Barnsligt förtjust i Provence

Idag har vi haft en underbar dag då vi åkt runt och besökt tre olika byar: Fox-Amphoux, Aups och Tourtour. Bilden ovan är från Aups. Vi började i Fox-Amphoux som är en välbevarad provencalsk by. Vi strosade runt och njöt av allt vackert. Jag gillar de blå dörrarna. De passar så bra ihop med himmel, sjöar och hav.

Vi var uppe på en höjd där vi hade utsikt över byn och nejden.

Här ser vi en biot som är ett olivoljekärl i Terracotta.

Nu har vi kommit till Aups som är en mysig by. Vi fortsatte vandra runt och förundras över allt vackert. Vi satte oss och tog en kopp förmiddagskaffe.

Vi funderade på om vi skulle kunna få gå upp i detta torn men det var stängt. Yvonne berättade att det verkar som att det alltid är stängt där. Vi fortsatte nerför Ruelles Médiévales (Medeltida gator).

Strax nedanför satt detta trevliga par så vi stannade och frågade om de visste om man kunde få gå upp i tornet. Det visade sig att mannen i huset hade köpt fastigheten med tornet för ett antal år sen och renoverat det. Han erbjöd sig att visa det för oss även om det är helt privat alltså. Gissa om vi blev glada!

De visade oss denna tavla med en bild på hur tornet såg ut tidigare och vi ser nedan hur fint det blivit efter renoveringen. De var så vänliga mot oss och vi fick en fin pratstund. Det är intressant och roligt att prata med lokalbefolkningen.

Vi gick upp genom tornet som nu var inrett till en mysig lägenhet. Från toppen hade vi denna utsikt ut över byn.

Så här ser det ut i lägenheten.

Det skulle vara riktigt mysigt att bo här. Om du är intresserad av att hyra här en vecka eller mer så är du välkommen att kontakta J.L. Bourbonnais på följande tel nr: +33 06 11 82 49 13 eller maila till: bourbonnais-antiq@wanadoo.fr

Vi fortsatte vår promenad nerför gatorna och njöt av de vackra miljöerna.

Vi tittade också in i kyrkan i byn.

Vi åkte sen vidare till Tourtour. Så fort vi stigit ur bilen och gick in mot byn fascinerades jag av cikadornas sång. Det är hannarna som sjunger för att locka till sig honor. När cikador är i full aktivitet kan ljudet överstiga 90 dB. De är de mest högljudda insekter man känner till. En sångcikada här i Sydeuropa kan höras på 800 meters håll.

Vi avnjöt en god chèvresallad och vilade oss en stund. Jag känner mig totalt avslappnad i denna härliga miljö.

Vi drog oss uppåt mot kyrkan och fick se vacker utsikt söderut. På andra sidan bergen ligger Rivieran och den ska vi åka till någon dag i veckan som kommer.

Inne i kyrkan passade jag på att tända ljus och be. Det känns så skönt.

Vi gick runt i affärer och jag köpte bl a en snygg långskjorta. Den är jag mycket nöjd med.

Vi åkte sen hem till Cotignac, nöjda och glada efter en innehållsrik och härlig dag.

Cotignac är över förväntan

Igår kväll lade jag mig kl 21.30 och sov till kl 08.00 då klockan ringde idag på morgonen. Det blev 10,5 timmars sömn. Jag var trött efter förra natten då det inte blev så mycket sömn även om jag sen sov hela flygresan ner till Nice. Nu känner jag mig mer utvilad och det är härligt.

Jag gick till bageriet som ligger strax intill och köpte ett gott bröd. Efter frukost gick vi ut på byn för att träffa Marie, en god vän till Yvonne. Vi satte oss på ett café på Cours Gambetta. Det är en plats mitt i byn där det finns affärer, restauranger och caféer. Där är en underbar miljö och jag njöt varje sekund.

Efter att vi varit hemma och fixat lunch gick vi ut på en promenad i vackra kvarter. Jag älskar detta. Cotignac är högt över mina förväntningar. Jag kopplar verkligen av och njuter när vi går runt i dessa vackra miljöer.

Yvonne bor på Rue de Caux. Jag tycker vägskylten är trevlig.

Vi gick runt i de små butikerna och tittade. Innan vi gick hem satte vi oss och åt glass på ett mysigt ställe där vi pratade och delade livet. Vi har nu ätit middag och ska strax sova.