Israelspelet gav mig nostalgi

I eftermiddag har Vilma, Hans och jag spelat spel. Vi började med Israelspelet som vi har spelat mycket hemma hos Mormor. Vi älskade det spelet och vi hade våra favoriter bland paren. Det var verkligen roligt att få spela det igen. Det är många år sen sist. Det har legat i en låda hemma hos mamma de senaste åren men nu finns det här hos mig. Jag är glad för det. Jag kan verkligen säga att det ger mig varma goda minnen.

Min bror och jag

Idag kom även min bror hem till mamma. Så roligt att vara här båda två tillsammans med mamma. Vi tittade i gamla album och blev nostalgiska. Detta kort är taget 1973. Troligen var det pappa som fotograferade oss. Ikväll försökte vi sätta oss i samma pose och mamma fotograferade oss där hon satt i en fåtölj. Vi tycker det blev rätt så kul. Det är 47 år mellan att bilderna togs.

Underbar kväll med goa vännen Elin

När vi bodde i Slättingebygd hade vi många goda grannar. Några av dem var familjen Ingvarsson som hade två små döttrar vid namn Elin och Annie. Vi umgicks mycket och hade roligt tillsammans. Flickorna gick också i Söndagsskolan och Hobbygruppen där jag var ledare. Vi har många goa minnen.

Ikväll var Elin hos oss och hälsade på. Det var en helt underbar kväll då vi pratade om allt mellan himmel och jord. Det blev mycket nostalgi men också mycket prat om livet här och nu och allt som hänt under dessa år då vi inte setts. Elin och jag träffades på en fest 2005. Annars har vi inte setts sen 1998 då mormor och jag var och hälsade på familjen Ingvarsson, några år efter att de flyttat till Sankt Sigfrid.

Mamma var med hela kvällen vilket var härligt. Hon lade sig på soffan efter en stund och där trivdes hon gott. Vi var så uppfyllda av den glada och trevliga gemenskapen så vi bestämde att vi måste ses snart igen och då hoppas vi att Elins syster Annie är med.

Vänskap gör livet till en fest.

32 km på elcykel gav fina minnen och tankar

Vilket fantastiskt fordon elcykeln är! Det är kul att cykla och det går snabbt och lätt. Jag älskar detta. Jag gjorde ett par försök att få med någon vän ut på motionsrunda i eftermiddag men fick inget napp så jag cyklade själv. Även om inte solen sken var det ett härligt väder.

Jag cyklade först till Ljungarums kyrkby med den lilla fina Strömsbergsskolan. När jag gick på Lärarhögskolan hette den Ljungarums Kyrkskola och jag hade två av mina praktikperioder där. Termin 2 var en klasskompis och jag två veckor i en årskurs 2 och höll då till i byggnaden till höger. Termin 5, hösten 1984, hade jag min långpraktik på 10 veckor i en årskurs 3 med Kerstin Svensson som handledare. Vi höll till i den grå byggnaden och jag tror klassrummet var vid några av de fönster vi ser i bilden till vänster. Det var denna långpraktik som gav mig grunden och säkerheten att gå ut och arbeta som lärare. Visst var Lärarhögskolan bra på många sätt men denna praktik gav mig självförtroende. Kerstin var en fantastisk handledare och de andra lärarna på skolan var mycket trevliga. Tack Kerstin Svensson och tack Ljungarums Kyrkskola! Ni betydde jättemycket för mig!

På den tiden använde vi blåstenciler när vi gjorde våra egna arbetsuppgifter till eleverna. Kopiatorer hade börjat komma och om vi ville kopiera fick vi åka till stora Ljungarumsskolan i Kättilstorp.

Mittemot skolan ligger Ljungarums kyrka.

Jag cyklade genom Ljungarums Kyrkby och vidare mot M2 Center och Ryhov. Här byggs sjukhuset ut. Bra!

Jag fortsatte upp via Ekhagsringen. Det går så lätt att trampa när man har elcykel. Jag kom att tänka på den där vårdagen 2018 då jag gick till Haralds Cykel på Rosenlund för att kolla på elcyklar. Jag ville ha en elcykel när jag skulle flytta till Hovslätt. Vi tittade på några olika cyklar och jag var fast besluten att jag inte skulle ha någon med bara handbroms. Fotbroms var viktigt för mig. Ändå blev det så att han tyckte jag skulle testa en cykel med bara handbromsar och så blev det. Jag minns att jag var förvånad att han bara vågade skicka iväg mig så där på cykel, jag som inte alls var van vid elcyklar. – Bara kör nu och testa den, sa han. Det var precis vad jag gjorde. Jag körde sakta först men blev ganska snabbt varm i kläderna. Oh, vad det var roligt! Jag minns hur jag då cyklade uppför Ekhagsringen och det gick så lätt. Jag fortsatte sen vidare genom Kungsängen och vips var jag på Öxnehaga. Jag hade väl aldrig tidigare kommit på tanken att cykla till Öxnehaga men med elcykeln var det inga problem. Jag minns att jag var så imponerad att jag cyklade ända upp till Blåvingevägen där mina goda vänner Helen och Magnus bor. Denna min första cykeltur med elcykel var så pass rolig att jag bestämde mig direkt när jag kom tillbaka till butiken att jag skulle köpa den. Jag tyckte det var lika roligt att cykla elcykel som att vara på Liseberg.

Idag ville jag återuppleva detta härliga så jag smsade Helen och frågade om jag fick titta förbi lite snabbt. Det gick fint så jag cyklade dit.

På vägen passerade jag Bondbergets Naturreservat med en helt underbar miljö. Man kan cykla på vissa vägar men annars är det gång som gäller.

Väl framme på Blåvingevägen fick jag en liten pratstund med Helen. Jag passade på att ta ett foto från deras balkong. Det har en vacker utsikt över Vättern.

Sen började jag min färd hemåt igen. I början var det bara att rulla eftersom det lutar nerför hela tiden. Jag upptäckte att batteriet inte hade så mycket kvar att ge så jag rullade på frihjul så mycket jag kunde och cyklade ungefär samma väg hem som jag cyklat dit. När jag var ca 4 km hemifrån var batteriet helt slut. Då var det bara att trampa på utan batteri men det går mycket trögare på en elcykel än på en vanlig cykel. På plan mark gick det i alla fall att cykla, när det var nedför var det bara att rulla men i uppförsbackarna fick jag gå. Bra motion för mig. Jag borde alltså ha laddat batteriet men trodde det skulle klara sig. Jag var ute och cyklade ett par mil häromkvällen och ikväll blev det drygt 3 mil. Jag trodde batteriet skulle klara mer men läser nu att ett vanligt batteri brukar räcka 40-70 km.

Nostalgipromenad i Madesjö ikväll

Ikväll tog jag en härlig promenad till Madesjö som är en del av Nybro. Jag gick där på högstadiet, på Madesjöskolan, under åren 1976-79. Vår klass från Flerohopp slogs ihop med elever från Bäckebo och Örsjö. Vi gick i klass 7B, 8B och 9B. Det var en bra klass som jag trivdes fint i.

Jag minns att jag lärde mig mycket på högstadiet. Franska var ett av mina favoritämnen. Vi var 12 tjejer i gruppen och vi satt i en liten sal som vi ser på bilden nedan. Det är salen innanför mittenfönstret på våning 2. Vi hade en trevlig och härlig lärare som hette Brita Löfgren. Hon var också vår klassföreståndare. Hon delade ofta med sig av fantastiska upplevelser hon varit med om när hon varit utomlands. Hon inspirerade mig verkligen. I årskurs 9 åkte vi med franskklassen till Paris vilket var helt underbart. Jag hade aldrig varit i Stockholm då men efter ett par dagar med Brita i Paris åkte vi métro (tunnelbana) själva genom hela Paris. Det är härliga minnen.

Jag minns också många kemiska formler som vi lärde oss i kemin: au = guld, ag = silver, fe = järn, H = väte, O = syre, N = kväve. Jag minns att väte, syre och kväve var det första vi lärde oss och det stod i ordning så det blev HON. Detta har hjälpt mig att komma ihåg dessa formler under resten av livet. Det gäller att ha olika saker att hänga upp kunskapen på ibland för att minnas.

Vi läste också om de Puniska krigen men historia har inte intresserat mig så mycket och därför minns jag nästan inget av det jag lärde mig om dessa krig.

I matten lärde vi oss att räkna med ekvationer. Det var kul. Matte har jag alltid gillat och haft lätt för.

Jag minns också ett prov i religion där jag missade en fråga. Frågan var vilka patriarkerna var men jag svarade på vad patriarker är. Jag svarade stamfäder men svaret skulle ju vara Abraham, Isak och Jakob. Oh, vad jag grämde mig över detta.

Jag minns också biologin när vi testade vilken blodgrupp vi hade. Vi fick ta ett blodprov och lägga lite blod på en papperslapp. Jag tror jag har kvar den lappen än idag.

Ibland gick vi till Sandbergs Konditori och fikade. Det var härliga stunder då vi mådde gott och satt och pratade. Jag älskade Budapestbakelser vilket jag gör än idag.

Ibland när vi slutade tidigare gick vi in till Nybro city och tog bussen därifrån. Bara man hade så lite som en 25-öring med sig så kändes det kul att få gå till Sveakiosken och köpa lite godis. Det är också mysiga minnen.

Ikväll när jag gick tillbaka från Madesjö till stan passerade jag denna fina minnessten. Den har kommit upp på senare år. Texten lyder: Vid denna plats utkämpades ett slag där bygdens bönder under ledning av Sven Håkansson ”Krååk” segrade över Dansk trupp. Rådighet, Djärvhet och List gav seger och kunglig belöning. Kutlur – Fritidsnämnden reste stenen 1994.

Vill du läsa mer om Slaget vid Jutebackarna hittar du info här:

https://smvu.se/registerkort-nr-h07/

https://www.nybrokunskap.se/kalmarkriget-1611-1613-2/

På min vandring hemåt fick jag sen se en kvinna som hade parkerat sin cykel vid vägen och stod i buskarna och plockade björnbär. Det var en av mina gamla klasskompisar. Vilket trevligt sammanträffande! Jag passade också på att plocka några björnbär som jag mumsade i mig och några som jag tog hem till mamma som blev glad.

Oh, vilken ljuvlig nostalgipromenad som väckte många tankar till liv.