Rosorna blommar

I våras/somras köpte jag två rosväxter i kruka som jag hade inne. De blommade jättelänge och var helt underbara. Blommorna trillade inte bort och jag lät dem sitta kvar. Till sist tog jag bort blommorna och torkade dem. De ligger nu så vackert i en kristallskål.

Jag läste då att man kan plantera ut dessa växter och få de små raringarna att blomma om. Jag åkte och köpte en ny stor kruka och rosjord. De har sen blommat nästan hela tiden och nu är de verkligen fina. Jag är så glad över dessa rosor och kommer att plantera fler. Det är enkelt att ha rosor i kruka och de kan stå kvar i krukan över vintern utomhus.

Älskar min rosa azalea

Jag fick denna azalea av en kompis som var här för en tid sen. Jag tycker de är svåra att sköta men hittills har jag lyckats med detta exemplar. Jag njuter av att se den och den passar så fint i Love-krukan.

Jag vet inte om det har med åldern att göra men jag njuter mer och mer av vackra växter. Det höjer livskvalitén tycker jag.

Rosor, dahlior och märkliga möten

Jag har riktigt frossat i rosor och dahlior ikväll när jag besökte Rosenlunds Rosarium. Jag åkte dit för att njuta, rensa hjärnan och vandra runt med mina egna tankar. Jag hade först tänkt ta med picknick och hade också tankar på att sätta mig i rosariet och blogga men vädret tillät inte detta. Jag hade t.o.m. badkassen med mig i bilen ifall det skulle bli tid på Vätterstranden för avkoppling och ett litet dopp. Istället fick jag ta på mig allt jag hade med mig så det blev fem lager på överkroppen, allt för att hålla värmen. Det hade varit skönt med handskar också. Vädret växlar verkligen. Igår kväll gick jag i kortärmat hela kvällen i lingonskogen.

Så fort jag kom in i den ljuvliga parken ringde en mycket god vän och berättade att hennes mamma fått lämna jordelivet tidigt idag på morgonen för att flytta till en bättre värld. Vi pratade en stund, många minnen och många tankar blev det. Livet är en skör tråd som vi balanserar på dag efter dag för att en vacker dag lämna och ”kila vidare” som vissa säger. Själv tror jag på att himlen väntar. Jag tror inte vi ligger och sover i väntan på något annat. Jag tror vi får träffa våra nära och kära som gått före. Döden blir troligen en mycket positiv och härlig överraskning men ändå vill vi ju inte dö – vi vill leva här på jorden. En dag ska vi dö men alla andra dagar ska vi leva. Citat av PO Enqvist. Ja, det gäller att vi tar vara på de dagar som är livet.

Att vandra runt i Rosenlunds Rosarium med dess fantastiska växter är lika härligt varje gång. När jag går där lever jag. Parken har fantastiska dahlior. Jag har alltid älskat dem och har blivit inspirerad att odla själv här hemma. I våras satte jag lökar men mina är så tråkiga och fula. Jag hade förväntat mig att få lika fina dahlior som i rosariet men så blev det inte. Antagligen har jag gett dem för lite kärlek och gödning samt att de kanske stått för tätt. Om jag ska odla dahlior igen måste jag läsa på bättre. Tur att jag kan njuta i rosariet av dessa helt fantastiska blommor.

Det fanns en annan kvinna i parken som precis som jag gick runt och fotograferade. När jag stod och beundrade de praktfulla dahliorna var hon också där. Vi började prata och det blev ett jättefint möte. Det visade sig att vi båda arbetat som språklärare och hade en hel del gemensamt. Jönköping är hennes barndomsstad men hon är bara här hemma och hälsar på några dagar. Hon berättade varför denna vackra växt kallas just Dahlia. Den är uppkallad efter en av Carl von Linnés lärjungar, den svenske botanisten och läkaren Andreas Dahl. Dahlian upptäcktes i Mexico i slutet av 1500-talet och fick år 1791 sitt latinska namn Dahlia pinnata. Vill du fördjupa dig i Dahlians historia så hittar du info här: https://www.svenskdahlia.se/?page_id=268

Lena och jag bytte telefonnummer. Det blev ett så trevligt möte att vi kanske ses igen. Jag tänker på den tredje versen i dikten Människors möte av Hjalmar Gullberg. Den lyder så här:

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Ja, det var ett fint och märkligt möte mitt ibland alla dahliorna.

Rosariet är väl kanske mest känt för sina underbara rosor och rosor finns det gott om. Nu vill jag frossa bland rosor.

Även himlen var vacker ikväll.

Jag avslutar med denna dahlia-bild för jag älskar dahlior. Jag blir glad av blommor. Blommor sprider glädje där de finns. Så är det också med oss människor. Vi kan blomma och sprida glädje där vi är planterade.

Mina penséer blommar så rikt igen

Jag gläder jag mig åt att mina penséer blommar så rikt igen. Jag gillar den ljuvliga färgprakten. Jag planterade dem i våras och de har blommat rätt så bra under sommaren tills en dag då nästan alla blommar var som bortblåsta. Jag funderade på vad som hänt. Jag började då pyssla om dem lite extra. Jag gav gödning och ”knipsade” av en del stjälkar. Efter ett tag började de repa sig och nu blommar de så vackert igen och gör mig glad.

Min första blommande luktärt

Tjohoooooo, vad glad jag blev när jag kom hem till Tallkullen och upptäckte att mitt livs första luktärt hade börjat blomma. Här ser ni den vackra lila blomman. Den doftar underbart. Jag är glad och hoppas att det ska bli många blommor. Det är första gången jag odlar luktärter själv så därför är det extra roligt.

Får se upp till mina dahlior nu

För drygt tre månader sedan, den 9 mars, planterade jag mina nyinköpta dahlialökar i krukor inomhus. De växte så det knakade ganska snabbt. Så fort det var frostfria nätter ställde jag ut dem. Nu blommar de lite grand och är så vackra.

Den ena har nu vuxit förbi mig men de andra håller sig på en något lägre nivå. Det är jättekul med dessa blommor men det har varit ganska mycket arbete med all vattning redan från begynnelsen. De dricker mycket vatten och stökar till det lite inomhus. Nästa år kommer jag att plantera dem direkt i pallkragar ute. Nu följer jag detta med spänning varje dag och kommer säkert att lägga upp fler vackra dahliablommor här i bloggen. De gläder och inspirerar mig.

Saintpaulia sprider glädje

Jag har bara haft några saintpaulior under mitt liv men jag har inte lyckats med någon. De har dött ganska snabbt. När jag fick denna saintpaulia av en god vän för några månader sen bestämde jag mig för att verkligen försöka lyckas med den. Det var två blommor på den då om jag inte minns fel. Jag googlade på hur den ska skötas och har tydligen lyckats följa råden ganska bra. Jag är så glad.

Jag hittade bl.a följande råd: Saintpaulian ska vattnas så att den blir ordentligt genomvattnad. Om blomman vattnas underifrån ska vatten som blir kvar på fatet efter tio minuter hällas av, ständig väta tar död på växten. Det är viktigt att den får torka ut innan den vattnas igen. Vattna gärna med svag näringslösning. (har jag inte gjort) Ett visst mått av torka klarar saintpaulian bra tack vare sina saftiga och tjocka blad. Den mår inte bra av att stå i drag med kylig luft. Då kan fula fläckar bildas på bladen. Den vill ha mycket ljus och bör vattnas med rumstempererat vatten. (har jag nog slarvat med). Den mår bra av att ibland duschas med ljummet vatten. (Har jag inte gjort än)

Det blir nog fler saintpaulior här hemma med tiden.

Saintpaulian kommer ursprungligen från Tanzania. I nordöstra Tanzania och i sydöstra Kenya växer den naturligt som marktäckare i regnskogen.