Ett hemskt äventyr vid Åsasjön ikväll

Så glada som vi ser ut på bilden har vi inte varit hela kvällen. Det blev ett jobbigt äventyr mot slutet av vår vandring.

Min goda vän Kicki behöver hjälp att rasta sina hundar just nu så ikväll tog jag med dem till Åsasjön för att vandra tillsammans med goa vännen Gunnel. Det var en underbar kväll och vi njöt av allt det vackra.

Både Gunnel och jag gillar att fotografera så det blev en hel del foton tagna. Hundarna tyckte det var jättekul och ville nosa överallt.

Vi mötte en hel del människor och många hade hundar så några skall blev det men jag höll hårt i Zumo och Zack. Ett par rådjur såg vi också.

När vi började närma oss målet upptäckte vi något stort och svart som plaskade i vattnet längre fram. Det var en långhårig lös hund som hade badat och när han kom upp på land sprang han rakt mot oss. Jag ville skydda Zumo och Zack och försökte lyfta upp båda samtidigt. Det blev svårt och Zack lyckades ta sig ur kopplet och sprang iväg. Den andra stora hunden sprang efter och jag fick nästan panik. Jag lämnade över Zumo i Gunnels famn och sprang efter dem. Den andra hundens ägare stod längre fram men lyckades inte fånga sin hund. Jag såg ingen av hundarna längre och såg för min inre syn hur lilla fina Zack skulle bli ihjälbiten av detta svarta ”monster”. Med gråten i halsen sprang jag och det enda jag gjorde var att ropa – Jesus! så det ekade i hela området. Jag vet ju att det onda flyr när namnet Jesus nämns. Jag ville ha beskydd för lilla Zack. Fy, vad jag var rädd och ledsen! Tänk att komma hem till Kicki med en ihjälbiten liten hund. Jag mådde så illa där jag sprang. Rätt som det var fick jag se hundägaren och den stora svarta hunden som fortfarande sprang omkring. Han närmade sig mig igen men jag bara stod stilla och rörde inte en fena. Han sprang tillbaka till hundägaren som lyckades fånga honom men var var Zack? Jag rusade fram och frågade var den lille var och då pekade hundägaren ut mot vattnet. Den lilla älsklingen hade simmat långt ut i sjön och hade helt enkelt tagit skydd i vattnet. Oh, vad jag blev glad! Vi bestämde att hundägaren skulle gå fram en bit med sitt ”monster” så att Zack vågade simma in. Jag ropade till honom att komma och blev så lättad när jag fick se att han började simma inåt. När han närmande sig stranden var han väldigt försiktig. Han tittade sig darrande omkring hela tiden innan han kom fram till mig. Han verkade inte ha blivit skadad alls. Ljuva lycka! Vilken lättnad! Både Gunnel och jag var darriga en lång stund efteråt.

Vi pratade sen med hundägaren och hon gav sitt namn och telefonnummer. Ingen skada var skedd men jag vill ändå veta det ifall Kicki skulle vilja ha det. Hon bad om ursäkt och berättade att han bara är en valp på 11 månader som gillar att leka. Hon bedyrade att han inte skulle ha bitit varken Zumo eller Zack men det kunde ju inte vi veta eftersom vi inte känner hennes hund. Jag hade också i tanken att en av mina goda vänner från Nybro nyligen blivit rejält biten av sin hund när han råkat komma lös när en annan liten hund med sin ägare var utanför huset. Då vill han försvara sitt revir och bet även den andra hundägaren när hon lyfte upp sin lilla hund.

På vägen hem slappnade jag av men kände att tårarna nästan kom igen. Bara det inte blir mardrömmar av detta. Under hemresan kliade jag Zack och berättade hela tiden vilken hjälte han är. Så duktigt att simma ut så långt och ta skydd från faran.

Väl hemma hos Kicki kändes det skönt att få berätta allt. Hon tog det med ro. Hon är ju van vid hundar och vet vad som kan hända. Hon trodde också att den stora hunden bara ville leka. Hon sa till mig att bara släppa allt. Så befriande!

Slutet gott – allting gott! Det blev en jättefin vandring även om den tidvis var riktigt läskig.

Vandring på Hornslandet och bad i Hölick

Kylle och Krister hämtade oss på morgonen och vi styrde kosan mot Hornslandet som är en stor halvö i Bottenhavet, ca 15 km öster om Hudiksvall. På vår väg dit stannade vi och köpte rökt lax och rökta räkor som vi skulle ha till lunchen.

Dags för en utsökt lunch: Rökt lax, rökta räkor, potatissallad, tomat, gurka och grov baguette. Vad mer kan man önska? Livet är härligt.

Så var det dags för bad och en stunds avkoppling på stranden. Kylle och jag badade men för min del blev det ett snabbt dopp. Jag tyckte det var för kallt att ligga i någon längre stund.

För 10 år sen gifte sig Kylle och Krister i Hölicks kapell så den platsen ville vi naturligtvis besöka. Det är ett helt underbart kapell med en gudomlig utsikt.

Att stå på en klippa och blicka ut över havet är underbart. Det ger en frihetskänsla. Jag vill leva mitt liv i frihet, utan rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Jag vill göra det som känns rätt för mig, leva och vara glad och vara till välsignelse och hjälp för andra människor.

Det har varit så roligt att få umgås med Kylle och Krister. Kylle och jag har mycket gemensamt sen vi var barn. Vi har hunnit prata mycket dessa dagar men kan fortsätta hur länge som helst tror jag. Hoppas på att få träffa dem snart igen. Jag är så tacksam för dessa dagar i Hudiksvallstrakten. Imorgon drar vi vidare västerut.

Vandring vid Öxnegården idag

Idag har min goda vän Yvonne och jag gjort en liten vandring. Vi valde 5-kilometersrundan vid Öxnegården. Vi hade hört att den var vacker och lättvandrad. Jag tror inte att jag varit vid Öxnegården tidigare, vad jag minns, så det var verkligen roligt att komma dit.

Vandringen var verkligen härlig. Vi gick mestadels i skogen och fick skön skugga och svalka av träden denna varma junidag. Vi satte oss ner ibland och bara njöt av denna härliga dag. Yvonne hade med lite tänkvärda texter som hon läste.

Vi avslutade med picknick i skuggan under trädet.

Vi körde sen förbi Rosenlunds rosarium där vi stannade till och njöt en liten stund.

Vacker bergsvallmo.

Gick Ryforsleden idag

Min goda vän Monica och jag åkte till Ryfors som ligger strax utanför Mullsjö. Vi hade bestämt oss för att vandra Ryforsleden. Den är bara 6,2 km lång men det tog tid för det fanns så mycket vackert att stanna upp vid.

På bilden nedan ser vi ett septiktanksystem. De två pelarna i gult tegel är ventilationen till Sveriges första septiktanksystem. Detta system installerades under Ryfors Bruks storhetstid i slutet av 1800-talet. Konstruktionen utvecklades i England, ett land som på 1800-talet var något av Europas teknologiska högborg. Själva septiktanken ligger nedgrävd mellan huvudbyggnaden och dessa pelare. I Engelska villan (strax intill) finns de ursprungliga toalettstolarna. (Förmodligen är de landets första.)

Vi gick på mysiga stigar längs med Tidans forsande vatten. Så underbart!

Här ser vi ut över Stråken.

Här ser vi ett vackert lärkträd. Det är så underbara gröna färger nu.

Vi går över Maltes bro och fortsätter sen att titta närmre på blommor och andra växter.

Vackra gamla grindstolpar.

Vi vandrar vidare genom Ryfors Gammelskog som känns som en urgammal trollskog. Några av träden här är 300 år gamla. Skogen är i princip orörd med undantag av denna siktgata. Den hör ihop med Ryfors herrgård och den gamla engelska parken. Siktgatan är cirka 25 meter bred och 165 meter lång. Den ska hållas öppen och fri från stora träd. Det ska vara fri sikt från stigen upp till Ryfors herrgård.

Nu har vi kommit fram till Pinnabron som leder oss över Tidan. Mitt på bron finns en bänk som vi inte vågade provsitta.

Vid sekelskiftet omfattade Engelska parken 375 hektar och innehöll bland annat Sveriges första golfbana. Den anlades 1888 när Edvard Sager återkom till Sverige efter en tids tjänstgöring i England. Edvard blev också Svenska Golfförbundets förste ordförande.

Vi njöt av denna underbara vandring.

Vi passerade ett kalhygge. Vad gör man inte för att muntra upp sig? Sjung med om du vill!

Oh, vad livet är härligt sjunger vi i en sång. Blir det nånsin besvärligt stämmer vi upp en sång. Se små solstrålar lockas fram av vår lilla sång. Det ljusnar, det lättar om vi på en gång sjunger vår lilla sång.

När vi nått målet vid Ryfors bruk åkte vi in till Mullsjö och delade en smörgåstårta (för två personer) på Landhs konditori. Vi satt kvar långt efter stängning och bara njöt av den vackra vårkvällen.

Tabergsåledens sista 5 km avnjöts idag

Redan på förmiddagen fick jag en sådan längtan efter Tabergsåleden att jag kollade med Yvonne om hon ville följa med och vandra den återstående delan av leden idag. Hon nappade på det så vi startade idag vid Hovslätts Hembygdsgård, där vi slutade igår.

Jag brukar alltid gå längs med ån en liten sträcka och sen gå uppåt mot Hassafall så det kändes roligt med något nytt idag.

Vi vandrade på den slingrande stigen intill ån i ett ljuvligt vitsippelandskap. Jag älskar verkligen detta.

Efter en stunds vandring på stigar och över ängar kom vi fram till Bårarp där vi svängde vänster och vandrade genom Bårarps by. Vid Chokladverkstaden svängde vi höger och gick ner mot Tabergsån igen.

Härligt att komma in i skogen igen och studera växter. Vad heter denna gula växt? Jag laddade ner PlantSnap för att kolla upp det och den säger Helianthus decapetalus – Woodland sunflower – men det tror jag inte stämmer. Blomman liknar svalört, de har runda blad, så jag tror att det är det. De flikiga bladen som sticker upp är förmodligen kirskål och vitsippa.

Det är så vackert med alla vitsippor nu så man vill stanna hela tiden och bara insupa allt det ljuvliga…och stannade, det var just vad vi gjorde. Vi lade oss på vitsippebädden och bara insöp naturens under. Förlåt små vitsippor om vi plattade till er lite! Hoppas ni repar er.

Vi kom sen ut vid Göteborgsvägen mellan Tokarp och Haga och fick gå över bron. Det var första gången jag gick över den bron som jag så många gånger har kört både på och under.

Vi fortsatte sen förbi Haga för att komma fram till Munksjön där vi slog oss ner vid ett bord och avnjöt vår fika. Guldstund!

Jag är tacksam för ännu en dag i Guds fantastiska natur. Vill du vandra Tabergsåleden och vill ha mer info har du det här: https://www.jonkoping.se/upplevagora/friluftslivochmotion/vandringsleder/tabergsaleden.4.74fef9ab15548f0b80024c8.html

Idag gick vi denna lilla etapp som var 5,9 km. Bilden är hämtad från följande pdf-fil: https://www.jonkoping.se/download/18.42504c781700f82007e14a2/1580988894756/Taberg-%20%C3%A5-leden%202019%20SV.pdf

Härlig vandring längs Tabergsåleden

Idag gick ännu en dröm i uppfyllelse.

Glad i hågen och med ryggsäcken packad lämnade jag hemmet kl 09.57 och skuttade nedför kullen. Äntligen var det dags att vandra Tabergsåleden som jag längtat efter så länge. Humöret var verkligen på topp och bästa sällskapet väntade. Vilken dag!

Min goda Yvonne och jag tog tåget härifrån Hovslätt kl 10.20 och var framme i Månsarp kl 10.32. Det känns så idylliskt att åka Krösatåget. Efter två stopp, i Norrahammar och Taberg, var vi framme i Månsarp.

När vi väl hittat var leden började så bar det iväg på apostlahästarna. Bra att veta är att från stationen ska man först gå norrut en liten bit på vägen innan man tar in till vänster för att komma på leden. Vi gick längs med Tabergsån och kom ganska snabbt fram till Månsarpasjön.

Efter en stund var vi framme vid bebyggelsen i norra delan av Månsarp. Vi gick en liten sträcka på Hyacintstigen innan vi gick in i skogen igen.

Med raska steg gick vi vidare och njöt av vår vandring.

Här ser vi Oscarsstenen, förgylld minnesinskription på bergvägg av Oscar II då han
och drottning Sofia besökte Taberg, järnvägsbanan Jönköping-Vaggeryd 27 augusti 1895. Det var riktigt läckert att se hans namnteckning på stenen, kändes lite som historiens vingslag.

Att vandra längs med porlande, ibland forsande, vatten är avkopplande och rofyllt.

Nu börjar vi närma oss Taberg och ser Tabergs topp. Det är fascinerande att stå vid bergets fot och blicka uppåt. Härifrån kan man gå upp till toppen för att njuta av den vackra utsikten. Vi gjorde inte det idag men har bestämt oss för att göra det en annan vacker dag.

Vid Tabergs station mötte våra goda vänner Eva och Susanna upp. Vi fortsatte vår vandring tillsammans på slingrande stigar i en härlig miljö.

Så var det dags för lunch. Så härligt att sitta i en glänta och avnjuta medhavda läckerheter. Här satt vi länge och bara njöt.

Mycket prat blev det också. Vi hann avhandla både det ena och det andra. Det får mig att tänka på Hjalmar Gullbergs vackra dikt – Människors möte. Jag brukar ofta citera diktens sista vers. Det betyder så mycket att byta ett ord eller två. Man går stärkt vidare efter ett gott samtal med en vän.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Nu har vi kommit fram till Norrhammar och det är dags för Eva och Susanna att ta bussen tillbaka till Tabergs station. Vi var glada för dessa trevliga timmar vi fick tillsammans med dem. Varje vän är som en tindrande stjärna och ingen är den andra lik. Jag är tacksam för mina goda vänner. De betyder oerhört mycket för mig.

Yvonne och jag fortsatte vår härliga vandring i solskenet. Vi gick igenom mattor av vitsippor. Det kändes helt fantastiskt.

Nu har vi kommit fram till Hovslätts Hembygdsgård. Tabergsåleden går från Månsarp till Jordbron vid Munksjön, en sträcka på 18 km. Här har vi gått 13,1 km och känner oss nöjda för dagen. Vi avslutar med en god och lång fika i det härliga solskenet. Sträckan fram till Jordbron sparar vi till en annan dag.

Om du är intresserad av att gå Tabergsåleden eller vill veta mer så hittar du info här: https://www.jonkoping.se/upplevagora/friluftslivochmotion/vandringsleder/tabergsaleden.4.74fef9ab15548f0b80024c8.html

En vandring genom Bårarps by

Bårarp är en by som jag passerar när jag kör från Hovslätt via Tokarp och Gräshagen till Jönköping. Jag tycker det är väldigt vackert där så idag bestämde jag mig för att promenera den vackra vägen genom byn.

Allt kommer inte i kronologisk ordning utan jag börjar med dagens höjdpunkt. Det var att jag träffade min f d kollega Marita. Jag visste att hon bor i byn men inte exakt var. Hon skulle precis ut och rida när jag passerade hennes hus och hundarna skulle med. Det blev ett trevligt möte, både med Marita och hennes fina hundar. De driver företaget Ängens Gård och har en gårdsbutik där de säljer vackra lantliga ting och egna lammskinn från gården m m. http://www.angensgard.se/

Att vandra genom Bårarps by gjorde min själ som ny. Vacker natur med kullar så granna att jag ville där länge stanna.

Här kan man skönja en viss utsikt mot Jönköping – Huskvarna
Utsikt mot Hovslätt

Strax innan jag kom tillbaka till Hovslätt fanns denna vackra idyll på vänster sida av vägen.

En söndag i advent varje år genomförs eventet Julmarknad genom Bårarps by. Det finna flera duktiga hantverkare i byn. Förutom Ängens Gård som jag tidigare nämnt finns bl a Chokladverkstan http://www.chokladverkstan.se/ och Johanslunds Ljusstöperi.

Nu vill jag njuta i fulla drag av den prunkande naturen som är så ljuvlig. Livet är en gåva som jag vill ta vara på varje dag.