På morgonen gav vi oss iväg på en liten vandring. Först var det bara uppför men vi tog oss upp, dock något andfådda. När vi väl kom upp på höjderna var det riktigt behagligt. De torn jag sett nerifrån byn fick jag nu se på nära håll. Trevligt!
Vackra vyer ut över nejden.
Vinodlingar finns det gott om.
Vi är på väg till Notre Dame de Grâces.
Det var en härlig miljö och cikadorna sjöng så vackert för oss. Jag stannade upp och bara insöp allt det vackra.
Jag gillar olivlundarna och dem finns det också gott om.
Här ser vi Saint Bernard-kapellet. Hit har par kommit som haft svårt att få barn. De tavlor vi ser är från par som senare fått barn och som vill visa sin tacksamhet.
Nu har vi kommit fram till Notre Dame des Grâces.
Vi gick in i kyrkan och satte oss en stund. Så skönt att sitta där och betänka livet. Jag gillar texten nedan: Venez recevoir les dons que je veux répandre ici (Kom och ta emot gåvorna som jag vill sprida här.) Jag vill vara öppen och ta emot allt jag kan få av den Helige Ande. Jag vill inte missa något.
Sen var det bara en liten bit kvar att gå ner till byn.
Idag åkte mina goda vänner Anki, Jeanette och jag till Omberg. Vi skulle vandra Ellen Keys led. Vi åkte inte hela vägen upp till Stocklycke vandrarhem utan parkerade på en parkering till höger om vägen ganska nära Ellen Keys strand.
För att avverka den jobbigaste delen först så gick vi motsols och styrde stegen upp mot Hjässan som är Ombergs högsta topp. Här uppe har man en vidunderlig utsikt över Vättern på ena sidan och över sjön Tåkern och Östgötaslätten på andra sidan. Vi passade på att fika och njuta av allt det vackra.
Vi vandrade vidare genom bokskog som precis har börjat slå ut. Den gröna färgen är ljuvlig.
Blomster av olika slag fanns att se.
Från Stocklycke hamn gick vi invid branta stup ner till Ellen Keys Strand. Vi slog oss ner på en bänk nedanför Ellen Keys hus och åt vår matsäck. Helt underbart!
Vi fick se små minitulpaner bland pärlhyacinterna. Ingen av oss hade sett minitulpaner tidigare. Gulligt! Vi åkte sen till Hästholmen där vi köpte rejäla glassar. Jättegott!
Det har varit en jättefin dag som jag känner tacksamhet över.
Jag var inbjuden att vara med på en vandring runt Stora Spångasjön utanför Hestra. Det var verkligen med glädje i hjärtat jag gav mig iväg idag på morgonen. Vädret var fint och en dag i goda vänners lag väntade.
Vi tog förmiddagskaffet intill Stora Spångasjön. Vi var 14 personer och jag kände en del av dem sen tidigare. Några hade jag hört talas om och några var helt nya bekantskaper. De visade sig vara riktigt trevliga. Vi fann varandra direkt och pratade, pratade och pratade.
Att vandra tillsammans i vacker natur är ett bra sätt att umgås på. Man njuter av allt vackert man ser och delar en del av sin livsvandring med varandra. Det är värdefullt.
Vi passerade järnvägsspåret som går mellan Kalmar och Göteborg. Där har jag åkt några gånger när jag bodde i Nybro och skulle till Göteborg.
Vi passerade rumpträdet. Likheten mellan rumporna är slående.
När vi avslutat vår vandring blev det grillning hos Lill Hege, Stefan och Karin i Äspås. Där blev vi bjudna på mycket gott.
Det har verkligen varit en fin dag. Jag är helnöjd med starten av maj månad.
Min goda vän Monica och jag styrde kosan mot Östergötland idag. Vi hade bestämt oss för att vandra på Omberg som är en av Östergötlands mest besöka platser. Vi parkerade vid Stocklycke vandrarhem och gick sen Älvarumsleden. Det blev en fin vandring. En sträcka gick utmed branterna ner mot Vättern.
Bitvis var det brant och stenigt. Då gällde det att gå sakta och försiktigt.
Nu har vi kommit till Storpissan. Vår vandring fortsatte sen genom skog och härlig natur.
Nu är vi uppe på toppen Hjässan där utsikten är fantastisk. Man ser åt alla håll. Hjässan når 262,8 meter över havet och 174,7 meter över Vättern.
Vi ser sjön Tåkern till vänster och Vättern till höger.
Här tog vi fram matsäcken som vi avnjöt i lugn och ro.
Vi gick en sträcka på ca 7,5 km. Det är inte så långt men det tog ändå ganska lång tid. Vi fick gå sakta genom vissa passager och när vi gick upp till hjässan fick vi vila lite då och då.
När vi kom tillbaka till Stocklycke bestämde vi oss för att åka förbi Ellen Keys Strand. Där är det fint. Jag gick upp och satte mig på trappan vid entrén och bara blickade ut över Vättern. Vilken härlig kväll!
Vi satt också nere på bryggan en stund.
Innan vi åkte hem besökte vi till Alvastra Klosterruin som ligger precis i närheten. Denna söndag blev som en riktig semesterdag. Vi har haft det så underbart och tagit vara på hela dagen.
Min goda vän Yvonne och jag har gått Hassafall-leden med Varkullen ikväll. Det är alltid lika härligt att vandra längs med Tabergsån vid Hassafall. Vattnet forsar och trollskogen omger oss. När man går vidare uppåt blir det helt stilla. Man vandrar genom skogen, passerar Sandserydsvägen och går sen uppåt mot Varkullen. Där uppe har man en vidunderlig utsikt över nejden. Man ser Jönköping, Vättern och Visingsö. Man ser också tydligt våra hus runt Tallkullen.
Så ljuvligt att sitta uppe på Varkullen och fika och njuta av stillheten. Vi satt där uppe länge och njöt av den härliga kvällen. Det började skymma och vi fick se hur lamporna börja tändas upp i staden. Vi lade även märke till den vackert belysta Munksjöbron. När vi kom ner till Hovslätt igen var det mörkt. Jag rekommenderar denna led dagtid om du inte känner till den sen tidigare. Leden startar vid Hovslätts hembygdsgård.
Idag har min goda vän Monica och jag gått en härlig promenad längs en nyupptäckt vandringsled i Bankeryd, Lillåleden med Tjuvanabben. Vi gick bara Tjuvanabbenspåret som är 4,4 km. Det är lättvandrat och jag kan verkligen rekommendera det.
Vackra vyer ut över Vättern, soligt väder och trevligt sällskap. En underbar dag, helt enkelt!
Nu har vi kommit fram till Tjuvanabben, en jättefin plats. Här åt vi vår matsäck och bara njöt i någon timma.
Efter gårdagens långa vandring var vi ganska möra och visste inte om vi skulle kunna vandra idag. Vi kände oss ändå helt okej på morgonen och valde en vandring på ca 6 km. Det visade sig vara mer men det gick fint. Jag har totalt gått 16 956 steg idag.
Vi körde till Grövelsjön där vi parkerade nära Fjällstationen och startade vår vandring genom skogen mot Sjöstugan där dagens vandringsled började. Vi upptäckte sen att vi hade kunnat köra ända ner till Sjöstugan men på detta sätt fick vi lite extra motion.
Det kändes härligt att även idag få ge sig ut på fjället. Det är en sådan avkoppling för själen och idag var det inte lika ansträngande fysiskt.
Nu närmar vi oss norska gränsen.
Jag passade på att ta ett kort precis vid gränsen.
Wow, vilken häftig dag! Vi har bestigit Storvätteshågna som är Svealands högsta berg, 1 204 m. ö.h. Vi startade kl 09.10 och kom hem kl 17.10. Det tog alltså 8 timmar. Om du har någorlunda god kondition vill jag verkligen rekommendera dig att göra denna vandring. Vi var riktigt trötta i fötterna när vi kom hem men oj, vilken härlig upplevelse! En del vandrar upp och ner samma väg men vi tyckte det var trevligt att gå en annan väg ner. Vi följde den röda markeringen nedan.
Vi började vid Lövåsgårdens Fjällhotell som är vårt hem för några dagar. I början var det väl skyltat vilken väg vi skulle gå. När man kommer högre upp finns det bra markeringar. Sommartid ska man välja sommarstigarna för annars kanske man blir tvungen att vada. Vi träffade några som hade fått göra det och det var inte särskilt trevligt. Vattnet var iskallt och strömmade häftigt så det var jobbigt för dem. Sommarstigarna på våra karta var rosaprickiga. Vi är glada att vi kände till detta.
Det var väldigt vackert. Jag älskar stillheten i fjällvärlden. Det gick stundvis mycket uppför men det vara bara att vandra vidare och vila med jämna mellanrum. Mestadels gick det ganska lätt. Vädret var fantastiskt.
Nu har vi nått toppen av Storvätteshågna. Härliga känsla. Här har vi utsikt mot Härjedalen.
Vi satte oss och njöt av kaffe, mackor, vila och en vidunderlig utsikt. Detta är underbart.
Jag kände mig så glad att jag stämde upp i en lovsång till Gud: Brist ut nu i jubel min själ! Det är en speciell frihetskänsla uppe på höga höjder.
Sen började vår vandring nedåt.
Dags för paus och fika igen. Vi njöt verkligen.
Denna vy älskade jag verkligen. Fjället vi ser ligger i Norge och kallas i folkmun Drottningen eftersom det liknar en drottning som ligger och vilar. Drottningens riktiga namn är Rendalssølen. Denna ljuvliga vy hade vi framför oss nästan hela vägen hem till Lövåsgården. Man har också denna vy när man sitter i matsalen på Lövåsgården. Det är magiskt.
Det var väldigt skönt att komma hem till hotellet. Vi var riktigt värkbrutna och hade ont i fötterna. Hälsoappen överraskade mig. Det är inte varje dag jag tar 34 295 steg. Det har varit en helt underbar dag. Jag är glad och tacksam.
Idag åkte vi till Lindvallen och tog liften upp till toppen med Gustav Express för att sen vandra på Sälfjället, Hemfjället och Mellanfjället.
Vi gick första etappen till Stensjön där vi intog kaffe och mackor. Sen fortsatte vi längs den bruna leden ner en liten bit och sen uppåt igen.
Vi mötte många vackra vyer. Här blickar jag ner österut mot Sälen.
Vi vandrar söderut och njuter av allt vackert.
Här har vi passerat Hemfjällsstugan och fortsätter mot Storfjällsgraven. Bitvis var det jobbig terräng och jag nästan trodde att vi gått fel.
Nu har vi kommit fram till Storfjällsgraven och tar en fikapaus. Vi hade blivit informerade om att det var våffelförsäljning i denna stuga men den var inte öppen. Tur att vi hade kaffe och mackor kvar!
Dags att vandra vidare.
Här tar jag först ett dvärgbjörksbad och sen ett fjällbjörksbad. Så underbart att få insupa allt vackert på fjället.
Resten av vandringen var lättvandrad. Det var bara att lunka på och njuta, njuta och njuta.
När vi kom i mål köpte vi glass som vi avnjöt under det att vi satt och blickade ut över bygden innan vi tog liften ner.
Vi åkte sen till Olarsgården där vi avslutade dagen med en utsökt planka innan vi åkte hem till stugan i Rörbäcksnäs. Denna mysiga lilla stuga hyr vi av min f d elev Clara (från Ribbaskolan i Gränna) och hennes kille.
Idag åkte vi till Granfjällsstöten. Oj, vilka härliga minnen som väcktes till liv! Det var här jag åkte slalom för första gången. Det var sportlovet 1978 och jag gick i 8:an. Vi var en buss full med ungdomar och ledare från Pingstkyrkorna i Alsterbro, Emmaboda och Vimmerby. Oh, vad vi hade roligt! Vi bodde i ett kapell i Lövnäs och åkte skidor här i Granfjällsstöten. Någon dag var vi också i backarna vid Sälens Högfjällshotell.
Jag hyrde skidor och sen bar det iväg upp med liften. Väl uppe i backen satte vi fart men hade inte lärt oss svänga så det gick rakt ut i skogen. Men jag reste mig igen. Jag gjorde nya försök och till slut hade jag lärt mig att svänga.
Så är det ibland i livets villervalla. Både det ena och det andra händer oss men vi reser oss igen. Då blir vi oslagbara.
Idag parkerade vi vid Soltorget och gick sen uppför hela backen så vi kom till krysset längst upp till vänster på kartan där leden går. Jag tror vi gick längs med den gula F-linjen upp. Puh, det var jobbigt!
Väl uppe tog vi en välbehövlig vilopaus med kaffe och smörgås.
Sen kändes det kul att börja vår vandring. Vi hade bestämt oss för att gå till Närfjällsstugan t o r. Det blev en härlig vandring där vi fick se olika växter och hade en vacker vy över fjällvärlden.
När vi hade gått ungefär halva sträckan uppe på fjället kom vi in i Norra Transtrandsfjällens naturreservat. Det skulle ha varit roligt att gå över Stor-Närfjället ner till Tandådalen men då hade det blivit komplicerat att hämta bilen. En annan gång kanske.
Det är skönt att vandra och ha tid för egna tankar. Jag har hunnit tänka mycket idag.
Kolla vilket fint hjärta jag hittade!
Här är det 2 km kvar till Närfjällsstugan.
Nu närmar vi oss Närfjällsstugan. Du ser den en bit längre fram till vänster. Där vilade vi, åt vår matsäck och gick på dass. Härligt med vila och påfyllning av energi. Hjortron såg vi också men de var inte riktigt mogna.
Här ser vi dvärgbjörk och fjällbjörk.
Vackra stenar fanns också att beskåda på vägen ner när vi gick längs med liftspåret. Ser du det underbara hjärtat till höger? Kärlek till alla!
Vår vandring uppe på fjället var 12 km t o r. (Då är inte vandringen upp och ner för backen inräknad.) Om jag tittar i hälsoappen i mobilen så har jag gått 16,7 km och 76 våningar. Det blev totalt 21 754 steg. Jag vet inte om det stämmer exakt men en fingervisning är det i alla fall.
Min kusin Kyllike med make Krister och hunden Chica kom hit igår kväll. Vi har inte setts sen förra året då vi hälsade på dem uppe i Hälsingland när vi var på semester.
Idag har vi gått en vandring vid Hassafall. Lilla Chica som är en andalusisk bodeguero verkade trivas. Hon sprang, hoppade, lekte och badade i Tabergsån som efter en liten sträcka flyter ihop med Sandserydsån.
Det är rofyllt att vandra i skogen. Kylle gillar att krama träd och det hade hon tid att göra här. Vi njöt av naturen och tog det lugnt. Här finns verkligen möjlighet att ladda batterierna.
Vi gick uppåt och stannade till vid några vattenfall. Här är det Sandserydsån som forsar ner men just nu är det inte så mycket vatten.
Det finns flera grillplatser längs med Hassafallsleden. Vi hade inte med någon matsäck utan var bara ute för att promenera lite grand. Det är helt underbart att sitta här vid fallet så jag kan rekommendera att ta med mat eller fika eller både och för en picknick.
Vi hade kunnat fortsätta upp till Varkullen där man har en fantastisk utsikt över bygden men vi valde att dra oss neråt igen istället för att gå vidare över Sandserydsvägen mot Varkullen. Det blev en fortsatt fin vandring ner till Tabergsån och Hovslätts hembygdsgård.
I eftermiddags var jag på ett kundbesök i Mullsjö. Efter det träffades min goda vän Bodil och jag. Vi gick först på Landhs Konditori där vi åt räkmacka och kaffe. Det ligger så fint intill Mullsjön. Där satt vi i lä och avnjöt det goda, pratade och bara kopplade av.
Sen gick vi Mullsjön runt. Det är en vandring på ca 5,6 km. Vädret var strålande.
Sen åkte vi hem till Bodil en stund. Hon bjöd på kaffe med god efterrätt bestående av melon, glass och hallonsås. Det var både gott och trevligt. Jag är tacksam för en underbar kväll. Jag njuter i fulla drag av dessa fantastiska sommarkvällar.
Mitt kära kusinbarn Carin kom hit kl 15.00 och vi begav oss iväg på vandring. Vi hade bestämt oss för att gå Hassafallsleden med Varkullen. Vi styrde stegen ner till hembygdsgården där vi startade vår vandring motsols. Vi startade med att gå uppför branterna längs Tabergsån och dess vackra fall. Sen kom vi in i den underbara skog som jag kallar trollskog.
Nu har vi kommit upp till Varkullen. Härifrån har man en magnifik vy över hela bygden. Här nedan ser vi Hovslätt och Hovslätts Ängar och en del av husen runt Tallkullen. Hem kära hem!
Här har vi utsikt in mot stan och Vättern.
Vi var lite osäkra på om vi hade gått ner på rätt väg men när vi precis kommit ner till Hovslätts samhälle fick vi se denna skylt och blev glada att vi hamnat rätt. Vi gick sen på några vägar som jag aldrig gått på tidigare strax öster om Hammarvägen. Det var mysigt och fint. När vi kom hem blev det te, mackor och kakor.
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag med vandring, mycket prat och fika. Jag har börjat kolla i hälsoappen och vi gick 7,1 km och det var totalt 37 våningar. Det var ca 11 000 steg.
Så glada som vi ser ut på bilden har vi inte varit hela kvällen. Det blev ett jobbigt äventyr mot slutet av vår vandring.
Min goda vän Kicki behöver hjälp att rasta sina hundar just nu så ikväll tog jag med dem till Åsasjön för att vandra tillsammans med goa vännen Gunnel. Det var en underbar kväll och vi njöt av allt det vackra.
Både Gunnel och jag gillar att fotografera så det blev en hel del foton tagna. Hundarna tyckte det var jättekul och ville nosa överallt.
Vi mötte en hel del människor och många hade hundar så några skall blev det men jag höll hårt i Zumo och Zack. Ett par rådjur såg vi också.
När vi började närma oss målet upptäckte vi något stort och svart som plaskade i vattnet längre fram. Det var en långhårig lös hund som hade badat och när han kom upp på land sprang han rakt mot oss. Jag ville skydda Zumo och Zack och försökte lyfta upp båda samtidigt. Det blev svårt och Zack lyckades ta sig ur kopplet och sprang iväg. Den andra stora hunden sprang efter och jag fick nästan panik. Jag lämnade över Zumo i Gunnels famn och sprang efter dem. Den andra hundens ägare stod längre fram men lyckades inte fånga sin hund. Jag såg ingen av hundarna längre och såg för min inre syn hur lilla fina Zack skulle bli ihjälbiten av detta svarta ”monster”. Med gråten i halsen sprang jag och det enda jag gjorde var att ropa – Jesus! så det ekade i hela området. Jag vet ju att det onda flyr när namnet Jesus nämns. Jag ville ha beskydd för lilla Zack. Fy, vad jag var rädd och ledsen! Tänk att komma hem till Kicki med en ihjälbiten liten hund. Jag mådde så illa där jag sprang. Rätt som det var fick jag se hundägaren och den stora svarta hunden som fortfarande sprang omkring. Han närmade sig mig igen men jag bara stod stilla och rörde inte en fena. Han sprang tillbaka till hundägaren som lyckades fånga honom men var var Zack? Jag rusade fram och frågade var den lille var och då pekade hundägaren ut mot vattnet. Den lilla älsklingen hade simmat långt ut i sjön och hade helt enkelt tagit skydd i vattnet. Oh, vad jag blev glad! Vi bestämde att hundägaren skulle gå fram en bit med sitt ”monster” så att Zack vågade simma in. Jag ropade till honom att komma och blev så lättad när jag fick se att han började simma inåt. När han närmande sig stranden var han väldigt försiktig. Han tittade sig darrande omkring hela tiden innan han kom fram till mig. Han verkade inte ha blivit skadad alls. Ljuva lycka! Vilken lättnad! Både Gunnel och jag var darriga en lång stund efteråt.
Vi pratade sen med hundägaren och hon gav sitt namn och telefonnummer. Ingen skada var skedd men jag vill ändå veta det ifall Kicki skulle vilja ha det. Hon bad om ursäkt och berättade att han bara är en valp på 11 månader som gillar att leka. Hon bedyrade att han inte skulle ha bitit varken Zumo eller Zack men det kunde ju inte vi veta eftersom vi inte känner hennes hund. Jag hade också i tanken att en av mina goda vänner från Nybro nyligen blivit rejält biten av sin hund när han råkat komma lös när en annan liten hund med sin ägare var utanför huset. Då vill han försvara sitt revir och bet även den andra hundägaren när hon lyfte upp sin lilla hund.
På vägen hem slappnade jag av men kände att tårarna nästan kom igen. Bara det inte blir mardrömmar av detta. Under hemresan kliade jag Zack och berättade hela tiden vilken hjälte han är. Så duktigt att simma ut så långt och ta skydd från faran.
Väl hemma hos Kicki kändes det skönt att få berätta allt. Hon tog det med ro. Hon är ju van vid hundar och vet vad som kan hända. Hon trodde också att den stora hunden bara ville leka. Hon sa till mig att bara släppa allt. Så befriande!
Slutet gott – allting gott! Det blev en jättefin vandring även om den tidvis var riktigt läskig.
Kylle och Krister hämtade oss på morgonen och vi styrde kosan mot Hornslandet som är en stor halvö i Bottenhavet, ca 15 km öster om Hudiksvall. På vår väg dit stannade vi och köpte rökt lax och rökta räkor som vi skulle ha till lunchen.
Dags för en utsökt lunch: Rökt lax, rökta räkor, potatissallad, tomat, gurka och grov baguette. Vad mer kan man önska? Livet är härligt.
Så var det dags för bad och en stunds avkoppling på stranden. Kylle och jag badade men för min del blev det ett snabbt dopp. Jag tyckte det var för kallt att ligga i någon längre stund.
För 10 år sen gifte sig Kylle och Krister i Hölicks kapell så den platsen ville vi naturligtvis besöka. Det är ett helt underbart kapell med en gudomlig utsikt.
Att stå på en klippa och blicka ut över havet är underbart. Det ger en frihetskänsla. Jag vill leva mitt liv i frihet, utan rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Jag vill göra det som känns rätt för mig, leva och vara glad och vara till välsignelse och hjälp för andra människor.
Det har varit så roligt att få umgås med Kylle och Krister. Kylle och jag har mycket gemensamt sen vi var barn. Vi har hunnit prata mycket dessa dagar men kan fortsätta hur länge som helst tror jag. Hoppas på att få träffa dem snart igen. Jag är så tacksam för dessa dagar i Hudiksvallstrakten. Imorgon drar vi vidare västerut.
Idag har min goda vän Yvonne och jag gjort en liten vandring. Vi valde 5-kilometersrundan vid Öxnegården. Vi hade hört att den var vacker och lättvandrad. Jag tror inte att jag varit vid Öxnegården tidigare, vad jag minns, så det var verkligen roligt att komma dit.
Vandringen var verkligen härlig. Vi gick mestadels i skogen och fick skön skugga och svalka av träden denna varma junidag. Vi satte oss ner ibland och bara njöt av denna härliga dag. Yvonne hade med lite tänkvärda texter som hon läste.
Vi avslutade med picknick i skuggan under trädet.
Vi körde sen förbi Rosenlunds rosarium där vi stannade till och njöt en liten stund.
Min goda vän Monica och jag åkte till Ryfors som ligger strax utanför Mullsjö. Vi hade bestämt oss för att vandra Ryforsleden. Den är bara 6,2 km lång men det tog tid för det fanns så mycket vackert att stanna upp vid.
På bilden nedan ser vi ett septiktanksystem. De två pelarna i gult tegel är ventilationen till Sveriges första septiktanksystem. Detta system installerades under Ryfors Bruks storhetstid i slutet av 1800-talet. Konstruktionen utvecklades i England, ett land som på 1800-talet var något av Europas teknologiska högborg. Själva septiktanken ligger nedgrävd mellan huvudbyggnaden och dessa pelare. I Engelska villan (strax intill) finns de ursprungliga toalettstolarna. (Förmodligen är de landets första.)
Vi gick på mysiga stigar längs med Tidans forsande vatten. Så underbart!
Här ser vi ut över Stråken.
Här ser vi ett vackert lärkträd. Det är så underbara gröna färger nu.
Vi går över Maltes bro och fortsätter sen att titta närmre på blommor och andra växter.
Vackra gamla grindstolpar.
Vi vandrar vidare genom Ryfors Gammelskog som känns som en urgammal trollskog. Några av träden här är 300 år gamla. Skogen är i princip orörd med undantag av denna siktgata. Den hör ihop med Ryfors herrgård och den gamla engelska parken. Siktgatan är cirka 25 meter bred och 165 meter lång. Den ska hållas öppen och fri från stora träd. Det ska vara fri sikt från stigen upp till Ryfors herrgård.
Nu har vi kommit fram till Pinnabron som leder oss över Tidan. Mitt på bron finns en bänk som vi inte vågade provsitta.
Vid sekelskiftet omfattade Engelska parken 375 hektar och innehöll bland annat Sveriges första golfbana. Den anlades 1888 när Edvard Sager återkom till Sverige efter en tids tjänstgöring i England. Edvard blev också Svenska Golfförbundets förste ordförande.
Vi njöt av denna underbara vandring.
Vi passerade ett kalhygge. Vad gör man inte för att muntra upp sig? Sjung med om du vill!
Oh, vad livet är härligt sjunger vi i en sång. Blir det nånsin besvärligt stämmer vi upp en sång. Se små solstrålar lockas fram av vår lilla sång. Det ljusnar, det lättar om vi på en gång sjunger vår lilla sång.
När vi nått målet vid Ryfors bruk åkte vi in till Mullsjö och delade en smörgåstårta (för två personer) på Landhs konditori. Vi satt kvar långt efter stängning och bara njöt av den vackra vårkvällen.
Redan på förmiddagen fick jag en sådan längtan efter Tabergsåleden att jag kollade med Yvonne om hon ville följa med och vandra den återstående delan av leden idag. Hon nappade på det så vi startade idag vid Hovslätts Hembygdsgård, där vi slutade igår.
Jag brukar alltid gå längs med ån en liten sträcka och sen gå uppåt mot Hassafall så det kändes roligt med något nytt idag.
Vi vandrade på den slingrande stigen intill ån i ett ljuvligt vitsippelandskap. Jag älskar verkligen detta.
Efter en stunds vandring på stigar och över ängar kom vi fram till Bårarp där vi svängde vänster och vandrade genom Bårarps by. Vid Chokladverkstaden svängde vi höger och gick ner mot Tabergsån igen.
Härligt att komma in i skogen igen och studera växter. Vad heter denna gula växt? Jag laddade ner PlantSnap för att kolla upp det och den säger Helianthus decapetalus – Woodland sunflower – men det tror jag inte stämmer. Blomman liknar svalört, de har runda blad, så jag tror att det är det. De flikiga bladen som sticker upp är förmodligen kirskål och vitsippa.
Det är så vackert med alla vitsippor nu så man vill stanna hela tiden och bara insupa allt det ljuvliga…och stannade, det var just vad vi gjorde. Vi lade oss på vitsippebädden och bara insöp naturens under. Förlåt små vitsippor om vi plattade till er lite! Hoppas ni repar er.
Vi kom sen ut vid Göteborgsvägen mellan Tokarp och Haga och fick gå över bron. Det var första gången jag gick över den bron som jag så många gånger har kört både på och under.
Vi fortsatte sen förbi Haga för att komma fram till Munksjön där vi slog oss ner vid ett bord och avnjöt vår fika. Guldstund!
Glad i hågen och med ryggsäcken packad lämnade jag hemmet kl 09.57 och skuttade nedför kullen. Äntligen var det dags att vandra Tabergsåleden som jag längtat efter så länge. Humöret var verkligen på topp och bästa sällskapet väntade. Vilken dag!
Min goda Yvonne och jag tog tåget härifrån Hovslätt kl 10.20 och var framme i Månsarp kl 10.32. Det känns så idylliskt att åka Krösatåget. Efter två stopp, i Norrahammar och Taberg, var vi framme i Månsarp.
När vi väl hittat var leden började så bar det iväg på apostlahästarna. Bra att veta är att från stationen ska man först gå norrut en liten bit på vägen innan man tar in till vänster för att komma på leden. Vi gick längs med Tabergsån och kom ganska snabbt fram till Månsarpasjön.
Efter en stund var vi framme vid bebyggelsen i norra delan av Månsarp. Vi gick en liten sträcka på Hyacintstigen innan vi gick in i skogen igen.
Med raska steg gick vi vidare och njöt av vår vandring.
Här ser vi Oscarsstenen, förgylld minnesinskription på bergvägg av Oscar II då han och drottning Sofia besökte Taberg, järnvägsbanan Jönköping-Vaggeryd 27 augusti 1895. Det var riktigt läckert att se hans namnteckning på stenen, kändes lite som historiens vingslag.
Att vandra längs med porlande, ibland forsande, vatten är avkopplande och rofyllt.
Nu börjar vi närma oss Taberg och ser Tabergs topp. Det är fascinerande att stå vid bergets fot och blicka uppåt. Härifrån kan man gå upp till toppen för att njuta av den vackra utsikten. Vi gjorde inte det idag men har bestämt oss för att göra det en annan vacker dag.
Vid Tabergs station mötte våra goda vänner Eva och Susanna upp. Vi fortsatte vår vandring tillsammans på slingrande stigar i en härlig miljö.
Så var det dags för lunch. Så härligt att sitta i en glänta och avnjuta medhavda läckerheter. Här satt vi länge och bara njöt.
Mycket prat blev det också. Vi hann avhandla både det ena och det andra. Det får mig att tänka på Hjalmar Gullbergs vackra dikt – Människors möte. Jag brukar ofta citera diktens sista vers. Det betyder så mycket att byta ett ord eller två. Man går stärkt vidare efter ett gott samtal med en vän.
Om i ödslig skog ångest dig betog, kunde ett flyktigt möte vara befrielse nog.
Giva om vägen besked, därpå skiljas ifred: sådant var främlingars möte enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så.
Nu har vi kommit fram till Norrhammar och det är dags för Eva och Susanna att ta bussen tillbaka till Tabergs station. Vi var glada för dessa trevliga timmar vi fick tillsammans med dem. Varje vän är som en tindrande stjärna och ingen är den andra lik. Jag är tacksam för mina goda vänner. De betyder oerhört mycket för mig.
Yvonne och jag fortsatte vår härliga vandring i solskenet. Vi gick igenom mattor av vitsippor. Det kändes helt fantastiskt.
Nu har vi kommit fram till Hovslätts Hembygdsgård. Tabergsåleden går från Månsarp till Jordbron vid Munksjön, en sträcka på 18 km. Här har vi gått 13,1 km och känner oss nöjda för dagen. Vi avslutar med en god och lång fika i det härliga solskenet. Sträckan fram till Jordbron sparar vi till en annan dag.
Bårarp är en by som jag passerar när jag kör från Hovslätt via Tokarp och Gräshagen till Jönköping. Jag tycker det är väldigt vackert där så idag bestämde jag mig för att promenera den vackra vägen genom byn.
Allt kommer inte i kronologisk ordning utan jag börjar med dagens höjdpunkt. Det var att jag träffade min f d kollega Marita. Jag visste att hon bor i byn men inte exakt var. Hon skulle precis ut och rida när jag passerade hennes hus och hundarna skulle med. Det blev ett trevligt möte, både med Marita och hennes fina hundar. De driver företaget Ängens Gård och har en gårdsbutik där de säljer vackra lantliga ting och egna lammskinn från gården m m. http://www.angensgard.se/
Att vandra genom Bårarps by gjorde min själ som ny. Vacker natur med kullar så granna att jag ville där länge stanna.
Här kan man skönja en viss utsikt mot Jönköping – HuskvarnaUtsikt mot Hovslätt
Strax innan jag kom tillbaka till Hovslätt fanns denna vackra idyll på vänster sida av vägen.
En söndag i advent varje år genomförs eventet Julmarknad genom Bårarps by. Det finna flera duktiga hantverkare i byn. Förutom Ängens Gård som jag tidigare nämnt finns bl a Chokladverkstan http://www.chokladverkstan.se/ och Johanslunds Ljusstöperi.
Nu vill jag njuta i fulla drag av den prunkande naturen som är så ljuvlig. Livet är en gåva som jag vill ta vara på varje dag.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 