En gammal god vän hörde av sig häromdagen och berättade att hon skulle passera Jönköping idag. Eftersom jag har börjat jobba igen efter semestern så föreslog jag en lunchträff på Asecs. Det passade henne utmärkt så vi möttes kl 12.00 för lunch på Soya.
Det blev verkligen en jättetrevlig stund då vi hann prata mycket. Vi träffades första gången i mitten på 80-talet då vi båda bodde i Strömsund i Jämtland. Jag hade flyttat dit för att börja arbeta som lärare och Annelie för att arbeta som evangelist i Pingstförsamlingen. Efter den tiden har vi inte setts så många gånger men ändå hållit en viss kontakt. Jag var med på deras bröllop i Halmstad för 20 år sen. Efter det har vi bara setts någon gång, senast på en kvinnofrukost på Gullbrannagården för ett antal år sen.
Det är så roligt med gammal god vänskap. Det berikar verkligen livet. Ju äldre jag blir desto mer tacksam blir jag för alla goda relationer som funnits under årens lopp. Det finns ett ordspråk som säger: Varje vän är som en tindrande stjärna och ingen är den andra lik. Det stämmer verkligen. Mina vänner betyder mycket för mig.
Jag rensar i förrådet för att få lite bättre ordning. Jag har svårt att slänga grejer som jag kan tänkas behöva längre fram. När det gäller förlängningssladdar till den gamla telefonen så frågade maken mig om jag tror att utvecklingen kommer att gå bakåt och jag insåg att den kommer nog inte att göra det. Vad ska jag ha telefonsladdarna till? Det finns inga uttag för dessa i vårt nya hus? Jag skärper mig nu och slänger dem eller ev lämnar dem till Second Hand ifall någon annan behöver dem. Det känns bra.
Jag hittar även andra sladdar och grejer. Antennsladdarna behöver jag nog inte längre heller. Jag funderar ett tag till innan jag gör mig av med dem. Känns bra att ta det i etapper. Hittar även ett par sladdar som kanske har använts till lampor men har ingen aning om när och hur jag använde dem. Har också hittat några vita plastgrejer som jag inte vet vad det är. Någon som vet?
Att rensa är bra och befriande men tar mycket tankeverksamhet. Vore ju dumt att slänga något man behöver längre fram…fniss.
Efter fyra veckors semester började jag arbeta idag. Det kändes bra och dagen gick fort. Efter jobbet hade jag bestämt träff med min goda vän Susanna på Vätterstranden. Det var härliga vågor. Jag blir som ett barn i vattnet och kastar mig över vågorna. Det är så underbart, en riktigt rolig avkoppling! Sen blev det kaffe och mackor på stranden och en massa prat förstås. Det gäller att ta vara på de fina kvällarna så länge Vättern bjuder på behaglig temperatur.
Ikväll var det dags för den årliga byfesten med grillning i Skärshult. Hans trevliga grannar, Annika och Christer, bjöd in till sommarfest på sin gård. Flera hjälpsamma grannar bidrog med en hjälpande hand för att fixa partytält, tårta m m. Vi satt intill dammen och njöt av det trevliga sällskapet i den helt underbara sommarkvällen.
Det är en levande landsbygd med många familjer som bor längs med den lilla vackra byvägen. Det är så roligt med den sammanhållning som finns i byn där alla kan träffas för att trivas tillsammans. Livskvalitet tycker jag.
Ikväll var vi bjudna på en rolig fest. Vår vän Kicki har skaffat en liten valp vid namn Zack av rasen Jack Russel. Hon har även en äldre Jack Russel som heter Sumo. Ikväll var det fest för att fira att Zack flyttat till Hovslätt.
Valpen Zack
Gamle Sumo
Vi bjöds på mycket gott grillat såsom kött med ben, Hot Dogs, kabanoss samt goda såser, sallad, potatis m m. Vi gick en tipsrunda i skogen med kluriga hundfrågor. Sen blev det kaffe med dopp. Doppet bestod av franska våfflor i form av hundben samt hundbenskolakakor och Key lime pie, en ljuvlig dessert samt en massa godis och snacks.
Hans och jag fick lära känna en ny familj vilket var mycket trevligt. Det var Kickis bror, svägerska och barn och så var goda vännen Susanna med barn där.
En god ”gammal” vän vid namn Bernt fyller 60 år nästa vecka. Ikväll hade hans flickvän ordnat med en överraskningsfest på Vätterstranden. Intet ont (gott) anande begav han sig iväg till Café 93 kl 19.00 för att spisa musik men i pausen drog alla (ca 30 pers) iväg till stranden för att grilla och fira. Det blev en underbar kväll, på gränsen till tropisk natt, då vi även badade.
Bernt är en vän sen 30 år tillbaka och jag känner tacksamhet över alla roliga minnen. För ett antal år sen var vi ett jättestort singelgäng som umgicks mycket och många av dessa gamla vänner var samlade ikväll. Det har varit vandringar, fester, cykelutflykter och mycket annat. Varje period i livet har så mycket att bjuda och vänskapen är verkligen en dyrbar gåva.
Dagen började med gräsklippning. Eftersom vi varit borta drygt en vecka så hade gräset hunnit växa mycket och jag fick en och en halv timmas motion och styrketräning.
På eftermiddagen träffade jag min goda vän Eva på Vätterstranden. Vättern bjöd på underbara bad i behaglig temperatur och solen lyste över oss. Framåt kvällen gick vi en runda längs med strandpromenaden till piren. Det var folk överallt, glada människor som grillade, badade och bara njöt. Detta behöver vi svenskar!
Jag avslutade kvällen med att besöka Rosenlunds Rosarium. Tidigare bodde jag endast fyra minuters promenad därifrån och var ofta i denna prunkande park men i år har jag inte varit där sen det började blomma. Jag har saknat detta men ikväll var det dags. Jag gick runt och bara njöt. Rosorna är snart överblommade men dahliorna blommar för fullt. De är maffiga. Jag träffade min makes faster och farbror som satt på en bänk och njöt av livet. Det blev en trevlig pratstund med dem och sen satt jag själv och bara blickade ut över Rosariet och mådde väl. Att sitta och tomglo är underskattat. Det ger avkoppling och vila. Hjärnan rensas och nya tankar och idéer föds. Såååå underbart!
Tacksam för ännu en härlig sommardag i vårt Jönköping.
Efter en underbar semester i Skottland vaknade vi den sista morgonen upp av ett larm som tjöt rejält kl 03.55 på hotellet i Edinburgh. Man blir smått förvirrad så tidigt på morgonen och undrar vad som är på gång. När jag tittade ut i korridoren stod de andra resedeltagarna och tittade ut från sina rum iklädda nattkläder. En lite dråplig syn faktiskt. Vi hade nästan blivit som en familj under vår resa (eller som en skolklass tycker min man) och här stod vi nu alla något förvirrade och lättklädda och undrade vad vi skulle göra. Vi insåg att det måste vara brandlarmet så vi bestämde oss för att klä på oss och springa ut. Ingen röklukt och utrymningen funkade fint. Det blev dock en del köer och trängsel eftersom hela hotellet skulle utrymmas. Själv tänkte jag mest på en dam med rullator i vår grupp och hoppades att allt skulle gå bra för henne.
När vi väl var ute på gatan kändes det bra. Vi var i säkerhet. Efter att brandmännen sökt igenom hotellet fick vi gå in igen och försöka sova. Vi lyckades somna om och vaknade sen av väckarklockan. Vi skulle ha en fin dag i Edinburgh fram till kl 14.30 då bussen skulle hämta oss för att köra oss till flygplatsen.
Efter en god frukost lastade vi in våra resväskor i bagagerummet och gav oss iväg till nationalmuseum där vår guide Katarina berättade en massa intressanta saker. Sen gick Hans och jag ut på stan för att uppleva ytterligare några timmar av Skottlands mysiga huvudstad. Det var soligt och vackert väder och vi gick runt i den vackra bebyggelsen och shoppade lite grand också. Vi fick se tillverkning av fudge och provsmaka den. Vi avslutade med en god lunch.
På hemresan åkte vi via Bryssel där vi skulle byta plan. Vår flight från Edinburgh var en timma försenad så vi fick info om att springa när vi kom fram till Bryssel och sprang, det var precis vad vi gjorde. Det skulle ta 18 minuter att gå till vår gate men eftersom vi sprang skulle det gå lite snabbare. Väl framme vid gaten, ganska svettiga, såg vi att planet var 25 minuter försenat. Ok, då hade vi inte behövt springa.
Vi var glada när vi var på planet och styrda kosan mot Landvetter. Snart hemma! Väl framme på Landvetter upptäckte vi att det inte var så många resväskor på bandet och plötsligt stannade det och en text visades att det var sista väskan. Alla vi 22 passagerare i vår grupp var utan bagage. Vi sprang tydligen snabbare än väskorna som inte hann med anslutningsflyget till Landvetter. Jag har aldrig varit med om detta men nu har jag lärt mig hur det går till. Vi fick ta nummerlappar och i tur och ordning lämna våra kontaktuppgifter för att de skulle kunna leverera väskorna dagen därpå. Det kändes lite konstigt att åka hem utan packning men så fick det bli.
Idag kl 15.30 då jag befann mig på Vätterstranden tillsammans med min goda vän Yvonne ringde de och sa att väskan skulle vara i Jönköping inom 10 min. Inga problem – de levererade väskan till stranden. Bra service och toppen eftersom mina två bikinier fanns i väskan. Jag hade på förmiddagen varit ute och köpt en ny baddräkt för att kunna bada och var nu glad att ha några fler torra badplagg att ta på. Hans väska levererades till Skärshult senare under kvällen och då fanns det endast två väskor kvar i skåpbilen, som var ganska full med väskor i Jönköping, och dessa väskor skulle levereras till två av våra resedeltagare i södra Småland.
Häromdagen fick maken och jag en present från Sagaform. Det var två fina skålar i form av dalahästar. I paketet låg också en liten broschyr som gjorde mig glad. Det var olika skäl till att ge bort en present från Sagaform.
Jag tycker det var fina skäl som var uppskrivna och jag citerar dem här: Uppskattning, bekräftelse, förlåtelse, vänskap, omtanke, försoning, återseende, tacksamhet, överraskning, firande, infall, kärlek, belöning och hundra andra skäl. Naturligtvis behöver man inte ge en present från Sagaform utan det går bra med vad som helst eller kan man göra något annat uppmuntrande för personen ifråga.
Att ge uppskattning och bekräftelse är verkligen viktigt för att människor ska känna sig sedda. Att kunna be om förlåtelse och att förlåta är A och O för att relationer ska fungera och för att vi inte ska bli som fångar. Det finns ett ordspråk som säger att när man förlåter en människa så sätter man fången fri och den fången är jag själv. Vänskap är en dyrbar gåva. Var en vän så kommer du att få vänner. Visa omtanke om dem du har runt omkring dig i vardagen. Gör det där lilla extra ibland, ja, det kan vara att hålla upp dörren för en främling på stan eller på vårdcentralen. Att försonas med någon kan kännas riktigt gott i själen. Återseendets glädje är skön för själen. Att visa tacksamhet är både artigt och viktigt. Att känna tacksamhet är en källa till glädje. Överraskningar är så mysiga, kanske något vi skulle kunna bli ännu bättre på. Ett roligt infall kan pigga upp precis som en belöning kan göra. Man blir så glad när man får något som är gett av hjärtat. Ibland kan omtanken kännas mer värdefull och dyrbar än själva gåvan. Kärlek kan vi visa på många sätt. Ja, det finns alltid något att fira. Låt oss ta vara på de tillfällen som ges att uppmuntra och fira tillsammans. Det behöver inte vara dyra saker. Det viktigaste är att vi ser varandra och uppmuntrar varandra.
Negativ eller positiv – en kan hjälpa dig och en kan bryta ner dig. Det hänger på vilken du väljer.
Varje dag har vi ett val. Vi lever alla mitt uppe i våra olika omständigheter som skiftar. Hur omständigheterna än ser ut har jag ett val. Jag väljer hur jag ska tänka kring det som händer mig. Detta påverkar min dag och min framtid. Jag vill välja att vara positiv vad som än händer. Det kommer att hjälpa mig att reda ut de stormar jag möter under livsresan.
Jag vill under några dagar dela med mig av Dagens Ord från Tankar om livet 2.
Kärlek och vänskap är gåvor som oftast tilldelas dem som glömmer sig själva och som finns där för andra.
Ja, tänk så sant! Vi är alla vandrare på livsresan och finns till för att hjälpa varandra och dela glädje och sorg. Relationer är vackert. Det ger livet mening.
Ibland låter Gud oss vänta för att han kan se saker som vi inte ser. Denna text är så sann. Vi kan önska oss en massa olika saker men frågan är vad som är gott för oss just nu. Gud ser framtiden och har hela ditt liv i sin hand. Vila i din väntan och lita på att allt kommer i rätt tid.
Psalm 205 i Svenska Psalmboken handlar om detta. Läs texten och ta den till dig. Den inger förtröstan och frid.
Vila i din väntan. Stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser. Våga vänta tryggt, snart har dagen grytt. Våren visar vägen, Gud gör allting nytt. Genom din ångest, när allt är svårt, delar Gud din smärta och all din gråt.
Vila i din väntan. Stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser. Livet skiftar fort, kvävs av dödens hot. Herren skingrar rädslan; kornets hopp är stort. Framtiden väntar, vila i tro kornet som nu slumrar snart börjar gro.
Detta lilla kort har jag liggande hemma på en väl synlig plats. Vi har så mycket att vara tacksamma för och glädjas över. Låt oss tänka på allt gott vi har. Det kommer att generera glädje i hjärtat, ja, så mycket glädje att det flödar över så att vi kan dela med oss av vår glädje till någon annan idag.
Konsten att förstå sig på människor och få ett bättre (arbets)liv – Denna mening fastnade jag för och beställde boken till både maken och mig. Författare är Lena Skogholm. Baksidestexten börjar så här: Har du träffat en negativ person som dränerat dig på energi? Funderat på varför det negativa tar så stort utrymme och hur du kan göra för att inte dras med eller dras ned? Har du varit med om missförstånd och undrat vad som hänt? Eller hört folk säga: ”Vi måste ju kunna prata som vuxna människor om det här?” Har du undrat över hur man möter personer med mycket upprörda känslor på ett bra sätt? Kanske reflekterat över hur vi människor fungerar egentligen och funderat på vad man kan göra för att utveckla bra relationer och slippa relationer och mänskliga möten som tar massa energi?
Detta låter intressant och jag har nu överlämnat klappen. Tanken är att vi ska läsa ett kapitel i taget och sen diskutera. Relationer och utveckling är ett spännande och högaktuellt ämne.
Jag lär återkomma när vi gjort vissa insikter som jag vill dela med mig av.
Det är så fridfullt på Tallkullen och jag gillar att vara ute i trädgården på kvällskvisten. Jag vattnar en hel del med vattenspridaren just nu och ikväll var det extra vackert när jag var ute och flyttade runt den. Månen sken så vackert.
På min väg från Nybro hem till Jönköping åkte jag över Äskebäck – Alsterbro för att hämta mina betongkrukor hos Gunilla och då passerade jag Slättingebygd – min barndoms by. Solen sken och det var så vackert. Jag var bara tvungen att stanna till och andas några minuter och ta en selfie vid Slättingebygd-skylten.
Jag bodde där från min födelse 1963 till jag tog studenten 1982. Efter en period på andra orter flyttade jag hem till byn igen och bodde där från 1989 till 1999. Totalt har jag bott i Slättingebygd 29 år och även vistats mycket hos mamma och pappa vid semestrar, jul osv när jag bott på andra platser.
Jag har en del gamla vänner kvar i byn så jag återkommer framöver och berättar mer när jag gör besök där. Det är flera som jag vill hälsa på och det lär dyka upp många fina minnen.
Idag styrde vi (mamma, mammas grannar och jag) färden mot Orrefors för att äta sommarbuffé på Orrefors Hotell & Restaurang. Det bjöds både på thailändsk och svensk mat vilket var mycket gott.
Vi besökte sen Orrefors Park som är en jättefin park med glaskonst samt glashytta. Den invigdes för två år sen. Vi fick se några glasblåsare i full gång med sitt arbete. Här kan du läsa lite mer om parken och hyttan som är väl värda ett besök. http://www.orreforspark.se/http://www.resmalsverige.se/destination/orrefors-park/
Vi körde runt lite i omgivningarna för att avsluta dagen med ett riktigt kafferep hemma hos Sibritt. Där dök även två andra väninnor upp, Kristin och Eivor. Det blev en riktigt trevlig dag i goda vänners lag.
Jag kan inte fatta att pappa varit borta från oss så länge. Idag åkte mamma och jag till Kristvalla kyrkogård för att sätta en bukett rosor. I samma grav ligger även min storebror Tomas. Han var fem år äldre än mig och dog när han var 14 år. Jag längtar efter att få träffa både honom och pappa en dag. Egentligen har aldrig gravplatsen betytt så mycket för mig. Pappa och Tomas finns i mitt hjärta. Jag tyckte ändå att det var så vackert på kyrkogården och vid graven idag och jag sa till mamma att det hade känts fint att lägga ut en filt vid gravplatsen och ha en liten picknick. Mamma tyckte inte att idén var så god och vi gör ju inte så i Sverige. Vi hade ingen fika med oss heller men jag hade gärna gjort det. Pappa älskade kaffe och när någon sa att det var giftigt så kontrade han med att säga att det är ett så långtidsverkande gift att man måste leva i minst 130 år för att ta någon skada. Han dog ett par månader innan han skulle ha fyllt 79 år.
Vi var även vid mormor och morfars grav. Kändes så fint att få vara där också men minnena finns inte där. De finns i mitt hjärta och i mina album. Linnéa och Ragnar Andersson, Slättingebygd. Ser fram emot det glada återseendet en dag.
Mammas farmor och farfar fick också några rosor. Jag har aldrig träffat dem men kommer att få göra det en dag på andra sidan. Selma och Anders Karlsson, Slättingebygd. I denna grav finns också mammas farbror Harry som jag träffade många gånger. Han bodde också i Slättingebygd, min barndoms by.
Jesus sa: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Joh. 5:24
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 