Champagne idag

Idag startade vi får färd hemåt. Vi åkte först till Reims där vi stannade till vid Katedralen där Frankrikes kungar kröntes förr i tiden. Sen besökte vi ett Champagnehus där vi fick se en film om champagnetillverkning och sen provsmaka champagne. Det var trevligt på allt sätt.

1988 bodde jag i Troyes som ligger i Champagnedistriktet så det känns lite speciellt att åka här i området. Jag fotograferade en vägskylt idag för att minnas Troyes lite extra.

Ikväll anlände vi till vårt hotell i Bochum. De tyska hotellen är så fräscha och känns lyxiga efter att vi bott på de enkla hotellen mitt i Paris. P.g.a. det centrala läget i Paris får vi välja enklare hotell för att inte priset ska bli för högt.

Kvällsbuffén var god och nu blir det sängen. Frukost kl 06.00 imorgon.

Picknick intill Versailles parker

Idag styrde vi kosan mot Versailles för att besöka det praktfulla slott som Ludvig XIV lät uppföra. Hans pappa, Ludvig XIII, hade haft en jaktstuga i Versailles och nu ville Ludvig XIV stärka sin position så 1668 påbörjades uppförandet av slottet. Det var oroligt i Paris och Ludvig ville ha en plats där han kunde organisera och helt styra Frankrike, där alla beslutsfattare och ministrar kunde samlas kring hans person. Han fick namnet Solkungen för han tyckte att allt skulle kretsa kring honom precis som allt kretsar kring solen.

Jag var inte inne på slottet idag utan promenerade i parken.

När resenärerna kom till bussen hade Micke och jag fixat en picknick. Det blev en trevlig stund intill Versailles parker. Idag är det svalare än vad det var igår så jag tror att alla njöt lite extra i svalkan.

Äkta fransk picknick i Vernon

Idag körde vi till Giverny som ligger strax utanför den lilla staden Vernon i Normandie. Vi skulle besöka underbara Monets Trädgård. Claude Monet var en av pionjärerna inom impressionismen. För impressionisterna var intrycket viktigt. De målade inte exakt vad de såg utan intrycket av det de såg. De målade med brutna färger och snabba penseldrag. Hur ljuset föll på motiven var viktigt. De fokuserade på hur solljuset förändrade motiven. Motiven såg olika ut olika tidpunkter på dygnet.

När Claude Monet var drygt 40 år köpte han ett hus i Giverny. Där levde han till sin död 1926. Han skapade där en helt underbar trädgård men näckrosdammar, olika sorters växter och mycket mera. Inspirerad av japanska trädgårdar anlade han en träbro som fått namnet Japanska bron.

Efter besöket i trädgården hade vi picknick i en park i Vernon. Det serverades baguetter, olika sorters ostar, patéer, skinka, aprikoser, tomater, sallad m.m. Det blev en härlig stund intill floden Seine. Det var nästan 40 grader varmt men det funkade fint i skuggan under träden.

En glad kväll i Montmartre

Vi började dagen med en rejäl stadsrundtur i bussen. Den skulle ha tagit ca 3 timmar men p.g.a. den hektiska trafiken och alla avstängningar tog den drygt 4 timmar. Resenärerna fick valuta för pengarna kan man säga samtidigt som det var svalt och skönt i den luftkonditionerade bussen. Det börjar närma sig 40 grader i Paris nu.

På eftermiddagen blev det en båttur på floden Seine med Les Bateaux Mouches. Det är en fin båttur då man får se staden från ett annat perspektiv. Det blir många vackra vyer. Vackrast av allt är Eiffeltornet som man kan ta foton på i många olika vinklar.

Kl. 18.00 var det dags för kvällsutflykten En glad kväll i Montmartre. Micke släppte av oss vid métrostationen Anvers och vi gick sen uppför den smala gatan mot Sacré-Cœur. En del av gruppen poserar här glatt nedanför kyrkan.

De som ville fick gå uppför alla trapporna till basilikan men de flesta av oss åkte med le Funiculaire, en bergbana som tar oss upp till Sacré-Coeur. Detta är den högsta punkten i Paris och härifrån har man den bästa utsikten ut över staden. Allra bäst utsikt har man förstås om man går 300 trappsteg upp till toppen av kupolen. Där har jag aldrig varit så dit vill jag gå upp framöver.

Sacré-Cœur är relativt nybyggd om man jämför med andra kyrkor i staden. När det fransk-tyska kriget bröt ut 1870 bad två katolska affärsmän:

-Gode Gud, om du skonar den här delen så ska vi bygga en kyrka. Paris blev till slut räddat och de började bygget av kyrkan.

Den stod klar 1914 men invigdes inte förrän 1919 p.g.a första världskriget. Sacré-Cœur betyder heliga hjärtat. Kyrkan är uppkallad efter och tillägnad Jesu heliga hjärta

Vi gick sen vidare till Place du Tertre. Här sitter konstnärer och tecknar av människor, målar och säljer sina verk.Här finns också mysiga caféer och restauranger.

När vi strosat runt och njutit av den härliga miljön gick vi till restaurangen La Bonne Franquette där vi åt en trerätters middag och lyssnade till härlig live-musik. Jag valde sniglar till förrätt och det smakade utsökt.

Det blev verkligen en glad kväll i Montmartre där vi njöt av både miljö, mat, musik och trevligt sällskap. Det är härligt att vara här.

Bryssel och ett glittrande Paris

I tidig morgonstund styrde vi kosan mot Bryssel där vi gjorde en stadsrundtur. Vi såg bl.a Grande-Place, ett mycket vackert torg med gamla fina byggnader. Här finns bl.a. Hôtel de Ville (stadshuset) byggt i nygotisk stil och olika gillsehus. På bilderna nedan ser vi Hôtel de Ville och en länga med gilleshus. Alla husen är smyckade med guldstatyer, utsirade fönster och vackra tak. Längst till höger ligger La Maison des Boulangers. Det byggdes i nybarock 1697 av det rika och mäktiga bagargillet och kröns av en vacker kopparkupol. Huset rymmer idag torgets främsta bar, Le Roi d’Espagne.

Manneken Pis, en kissande pojke har blivit en symbol för Bryssel. Det finns också en kissande flicka, Jeanneke Pis, men hon omnämns inte ofta i turistbroschyrer. Själv tycker jag att hon är minst lika fin som Manneken Pis. Det är roligt att gå och titta i de små butikerna och att se de läckert garnerade våfflorna är en fröjd.

Efter att vi ätit lunch åkte vi vidare mot Paris. Vi hann bara checka in för att sen ge oss iväg på första utflykten som heter Se Paris glittra. Vi promenerade till restaurangen Les Noces de Jeanette där vi åt en trerätters middag. Det smakade mycket gott och den härliga musiken förhöjde upplevelsen.

Sen kom Bernard, en fransk chaufför som vi hyr in första kvällen eftersom vår egen chaufför kört hela dagen och behöver vila. Vi skulle ut och se Paris glittra. Vi åkte via Place Vendôme som är ett av de lyxigaste kvarteren och vidare mot Champs-Élysées. Vi åkte sakta uppför den 2 km pampiga paradgatan. Jag spelade Frankrikes nationalsång La Marseillaise och låten Oh, Champs-Élysées med Joe Dassin. Det blev riktigt stämningsfullt och resenärerna filmade. Det fanns en hel del att berätta också. Den 12-filiga rondellen runt Triumfbågen väcker uppmärksamhet. Högerregeln gäller så den som ska in i rondellen har förtur samtidigt som inga filer är utmärkta utan alla kör huller om buller. På något konstigt sätt fungerar det.

När vi kom till Place du Trocadéro stannade vi och gick ut för att se Eiffeltornet glittra. Varje hel timma efter mörkrets inbrott och fram till midnatt glittrar Eiffeltornet sex minuter. Det är stämningsfullt och alla uppskattar det. Här nedan är jag tillsammans med några glada tjejer i vår grupp. Oj, vad de fotograferade, pratade och skrattade! Det var helt underbart.

Vi fortsatte sen vår färd genom Paris och såg staden i kvällsbelysning. Det är stämningsfullt och vackert.

Scandorama och Paris 7 dagar

Idag lämnade busschaufför Micke och jag Öresundsterminalen i Malmö kl 08.00 tillsammans med 52 förväntansfulla och glada resenärer. Vi har åkt via Öresundsbron, Danmark, färja Rödby-Puttgarden och Tyskland till Wupperdal som ligger i Ruhrområdet i västra Tyskland. Vi checkade in på Vienna House där vi ätit en god kvällsbuffé. Imorgon blir det frukost kl 06.00 och avfärd kl 07.00.

Reseledarkurs genomförd

I december fick jag se en text där det stod ”Det liv jag aldrig levt”. Jag började då fundera på om det fanns något jag drömt om som inte blivit verklighet än. Ja, det fanns det. Jag har många gånger tänkt att det skulle vara roligt att vara reseledare.

Strax efteråt fick jag se en annons att Ölvemarks/Scandorama sökte reseledare och att man kunde ansöka till deras kurs. Ganska snabbt insåg jag att detta var min chans. Någon gång måste man ta ett steg i rätt riktning och nu var det dags. Jag ansökte till kursen. Gissa om jag blev jublande glad när jag blev antagen. Allt gick väldigt snabbt och den 30 januari – 2 februari var det dags.

Kursen har hållits på Scandic Segevång i Malmö. Det har minst sagt varit en intensiv kurs. Vi har fått lära oss massor. Dessa egenskaper bör en reseledare ha. Vem lever upp till allt detta? Förhoppningsvis lever vi upp till det mesta.

Idag hade vi ett allmänbildningstest som var riktigt mastigt samt uppgifter med valutaräkning m.m.

Gruppen bestod av 37 mycket trevliga och kompetenta människor. Det har varit en glädje att få vara tillsammans med hela gänget.

Nu återstår att se vilka av oss som går vidare. Det är inte bara kompetensen och personligheten som spelar roll utan även företagets behov av reseledare på de resmål vi har önskat och hur tillgängliga vi är. Själv har jag sagt att jag tar max två resor per år till att börja med och det får i så fall bli på min semester. Jag har önskat att få resa till mina drömmars stad – Paris. Det vore en glädje att få guida resenärer i Paris och att få förmedla den kärlek jag har till Paris till andra med hopp om att de ska bli lika förälskade i denna ljuvliga stad som vad jag är.

Jag är glad att jag fick denna möjlighet. Blir det inget mer nu så är jag i alla fall på gång och det kanske kan bli en verklighet om några år eller när jag får pension.

Så här glad var jag efter ett litet föredrag idag

Under fyra dagar deltar jag i en reseledarkurs med Ölvemarks och Scandorama. I kursen ingår bl.a. att man ska hålla ett faktabaserat föredrag på 3 minuter (helst utantill). Idag på förmiddagen var det dags för denna uppgift.

Var och en fick framföra sitt föredrag med hjälp av bussmikrofonen, stående längst fram i bussen vänd mot övriga resenärer, då vi var ute och åkte buss på den skånska landsbygden. Jag förstår inte att man kan bli så nervös men jag var så nervös som jag inte varit på fem år (jag minns ett annat tillfälle då som gjorde mig riktigt nervös i flera dagar). Detta kändes mycket värre än om jag hade haft en grupp med 50 turister framför mig. Kanske berodde det på att jag visste att jag skulle bli granskad och bedömd. Jag talade om Eiffeltornet och det gick faktiskt riktigt bra.

Jag var oerhört glad och lättad efteråt.