Koblenzborna känner sig som en Schängel

På förmiddagen gick vi på stadspromenad i Koblenz. Jag har varit här flera gånger tidigare och idag vill jag berätta om Schängelbrunnen som betyder Schängelfontänen. Brunnen på tyska betyder fontän och det finns gott om fontäner i Tyskland.

Begreppet Schängel har sitt ursprung i den 20-åriga anslutningen (1794-1813) av staden Koblenz till Frankrike. Det syftar på de tysk-franska barn som föddes under denna period. Det var barn till franska soldater och lokala tyska kvinnor. De fick ofta namnet Jean (tyska: Johann eller Hans). På grund av dialekten i Koblenz blev ”Jean” vanligtvis ”Schang”. Med tiden utvecklades detta så småningom till Schängel, en trivialisering av Schang. Från början var det ett nedsättande uttryck för ett oäkta barn. Idag har det en helt annan betydelse. Det står för kvickhet, glädje och det rhenska levnadssättet.

Idag anser alla infödda koblenzare sig själva som Schängel och älskar den lilla killen. Han representerar Koblenzborna, deras humor, livsglädje, stolthet och förmåga att behålla glimten i ögat även när tiderna är svåra. Fontänen är ett slags monument över Koblenzbornas egen identitet.

Med jämna mellanrum (ungefär var tredje minut) spottar han ut vatten och då gäller det att hålla sig undan. En av våra gäster fick sig en liten dusch.

Schängelfontänen designades av Carl Burger 1940 och är tillägnad Koblenz-regionalpoeten Josef Cornelius (1849-1943), som skrev texten till den välkända Schängellied, folksången för Koblenzborna. Han satt till och med själv modell för en av relieferna på brunnens pelare under sommaren 1940

Vi hittade Schängelfiguren på vissa brunnslock i gamla stan. Denne busige pojke är både en symbol och en maskot för staden.

Den lilla busiga Schängelpojken finns också på trafikljusen.

Jag vill också visa några ljuvliga miljöer från Koblenz.

Här ser ni gruppen och mig vid stenfiguren Der Spital-Andun på Gemüssegasse. Statyn hedrar Anton Barhel, en verklig person som levde på 1940-talet och bodde på stadens sjukhus (hospital). Han blev känd i staden som ett folkligt original genom att personligen gratulera människor på deras namnsdagar, ofta med en liten blomma i hand.

Köln i våra hjärtan

Idag har vi tillbringat fyra timmar i Köln city. Vi gick en stadspromenad och tittade på kända byggnader.

Köln är världens parfymhuvudstad. Här skapades doften Eau de Cologne 1714 av Giovanni Maria Farina (1685 – 1766), en italiensk parfymör som på 1700-talet var bosatt i Köln. Eau de Cologne är franska och betyder Vatten från Köln.

Parfymen 4711 är en annan, senare version av en Eau de Cologne. Den skapades 1792 i Köln av Wilhelm Muelhens. Han höll till på Glockengasse nummer 47 och 11. Förr låg husnumren huller om buller, innan Napoleon Bonaparte strukturerade upp det så att husnumren kom att ligga i ordning räknat från stadskärnan med jämna nummer på den ena sidan och udda nummer på den andra sidan.

Vi började med ett besök i Dufthaus 4711 som denna plats nu heter. Här finns idag en butik och en liten utställning.


Både damer och herrar fascinerades av den goda parfymen 4711 som sprutade ur en liten fontän.


Vi tog en paus vid torget Heumarkt och spred ut oss på olika caféer. I Köln finns det speciella ölet Kölsch. Flera av gästerna testade det.


Vi besökte Kölnerdomen som är en riktig maffig kyrka. Bygget av Kölnerdomen startade 1248 men stannade av efter en tid pga bristande resurser. Det tog mer än 600 år innan den var färdigbyggd. Först 1880 stod katedralen klar och var då med sina två torn på 157 meter världens högsta byggnad. Fyra år senare slogs detta rekord av Washingtonmonumentet, en drygt 170 meter hög obelisk i marmor och granit, belägen i centrala Washington D. C.


Enligt traditionen finns relikerna av de tre vise männen i ett förgyllt relikvarium här i Kölnerdomen . Relikerna fördes till Köln år 1164 och skrinet färdigställdes på 1220-talet. Relikerna hade dessförinnan förvarats i Milano och enligt legenden ännu tidigare i Konstantinopel. Skrinets upphovsman anses vara Nicolaus av Verdun. Detta gjorde Kölnerdomen till en viktig vallfartsort under medeltiden. Här ser vi det guldförgyllda relikvariet där relikerna av de tre vise männen förvaras. På tyska heter det Dreikönigenschrein som betyder trekonungarskrinet.

Stora vackra fönster pryder kyrkans väggar.

Oosterbeek krigskyrkogård

Idag har vi besökt den vackra Oosterbeek krigskyrkogård. Här vilar över 1 750 soldater, de allra flesta från slaget om Arnhem i september 1944, efter den misslyckade Operation Market Garden. Gravarna ser likadana ut och det var en medveten princip. Ingen skillnad görs mellan officerare och vanliga soldater. Tanken var att alla som offrat sina liv skulle hedras lika, oavsett rang eller social ställning. Inför döden är alla lika.

När man kommer in på kyrkogården möts man av en stor minnessten med orden: Their Name Liveth For Evermore (Deras namn lever för evigt) Orden kommer från Bibeln, Syraks bok (44:14). Syraks bok är en Vishetsskrift. Läser man i Bibel 2000 lyder versen: Deras kroppar har lagts till vila i frid, men deras namn lever från släkte till släkte. Jag tycker det är vackert. De fick ge sina liv för att vi andra skulle få det bättre. Det är fint att vi minns dem.

De färgstarka rabatterna mellan gravarna gav ett vackert intryck. Organisationen som sköter denna och andra kyrkogårdar där soldaterna vilar har egna trädgårdsmästare och landskapsarkitekter som skapar blommande planteringar året runt. Tanken är att kyrkogårdarna inte bara ska vara platser för sorg, utan också för hopp, skönhet och stilla eftertanke. ❤️🌹🌼💖

Efter landstigningen i Normandie sommaren 1944 gick de allierades framryckning genom Frankrike och Belgien snabbt och de var redo att gå in i Nederländerna. Där väntade oväntat starka tyska pansarförband. De brittiska fallskärmsjägarna blev isolerade i Oosterbeek och efter nio dagars hårda strider tvingades de överlevande dra sig tillbaka över Rhen. Operationen misslyckades – och uttrycket “A Bridge Too Far” (En bro för mycket) blev känt över hela världen.

Bron ni ser nedan heter John Frost-bron och har fått sitt namn efter John Frost, en brittisk överstelöjtnant. Hans fallskärmsjägarbataljon lyckades erövra och hålla norra änden av bron ganska länge under Slaget om Arnhem men inte tillräckligt länge för att förstärkningarna skulle hinna fram. 

Vi är nu alltså i staden Arnhem. Efter att vi varit på det lilla Airborne museum fanns det tid att gå en liten runda på stan. Här ser vi Eusebius kyrka, även känd som Eusebiuskerk eller Grote Kerk. Den är 93 meter hög och är den största byggnaden i Arnhem. Jag tycker att orgeln är pampig.

Under eftermiddagen tillbringade jag några timmar på mitt ”flytande” kontor där jag förberedde mig inför morgondagens stadspromenad i Köln. Jag trivs bra i min hytt och vi har det underbart på vår Rhenkryssning.

Kanaltur på Amsterdams kanaler

Vi började dagen med att åka på bussutflykt till Amsterdam. Vi gjorde först en kanaltur på drygt en timma. Det är mysigt att åka runt på kanalerna och se de olika platserna. Kaptenen berättade en hel del på engelska och så är det också inspelad guidning på svenska. Det är lärorikt och trevligt.

Det blev också fri tid för att gå en runda på stan. Sen styrde vi kosan hem till båten igen där vi intog lunch. Vi tillbringade resten av dagen på båten. Under eftermiddagen styrde den mot Nijmegen.

Vi äter alltid minst trerätters måltider vid lunch och middag. På morgonen får man fylla i ett formulär och välja vilka huvudrätter man vill ha. Jag visar här den läckra huvudrätt jag valde till middagen.

På väg till Rhen

Idag är det dags igen. Jag leder en resa för Scandorama. Vi ska åka på Rhenkryssning från Amsterdam till Basel. Det var många bussar som avgick idag från Öresundsterminalen. Här ser ni några av mina kollegor och mig på färjan mellan Rödby och Puttgarden. Nu är vi på G.

Kl 20.00 anlände vi till Lelystad i Nederländerna där vi steg ombord på MS Otello. Det känns skönt att vara framme och att få packa upp alla grejer. Vi ska bo på båten en hel vecka så nu är det verkligen lönt att packa upp allt och känna sig som hemma.

Maffig Doktor Westerlund

Efter en jättefin helg hos mina vänner i Göteborg styrde jag kosan hemåt. Väl hemma satte jag mig en stund för att fortsätta förbereda för nästkommande resa. Jag fascinerades över att min Doktor Westerlund/Doftpelargon (egentligen Pelargonium graveolens) har vuxit sig så stor. Den är nu 105 cm på det högsta stället.

Kärt barn har många namn. Den kallas också Rosengeranium. Ernst Westerlund (1839–1924) var en känd läkare i Enköping. Han menade att doften från rosengeranium renade dålig luft och höll sjukdomar borta. Man använde den både i sjukhusrummen och i vanliga hem.

Vilsam lördag i goda vänners lag

Jag njuter av en skön helg hos mina goda vänner Mia och Bengt i Göteborg. Vi tog sovmorgon och lugn frukost. Vi pratade och bara njöt av stillheten.

Sen åkte Mia och jag till Kungsbacka och gick runt i affärer. Det är alltid trevligt att strosa runt för att se om det är något man behöver. Jag köpte några saker som stod på min lista: batterier och laddningssladd till dator och telefon. En av mina gamla sladdar slutade fungera häromdagen.

På kvällen blev jag bjuden på en god måltid. Det var en typ av thaikyckling. Jättegott!

Vi hade sen en skön hemmakväll då vi handarbetade och pratade. Mia är skicklig på att sy så hon hjälpte mig att nåla in en blus som jag köpte förra året. Jag har försökt sy in den själv (för den var alldeles för stor) men jag har inte varit nöjd med resultatet. Nu har jag tråcklat den och det blev jättebra. Detta gjorde mig glad. Nu får jag sy det på maskin när jag kommer hem. Nu har jag också lärt mig hur man på ett bra sätt kan sy in blusar utan att det blir plufsigt.

Till Göteborg i helgen

Ikväll drog jag iväg till Göteborg till mina vänner Mia och Bengt. Jag ska vara här över helgen och vi har sagt att vi ska ha en skön vilohelg. Vi tog ett skönt kvällsdopp. Så har vi ätit, pratat och fikat.

Jag bad AI göra en härlig bild av oss. Jag skickade två bilder och skrev vad jag ville ha. Vips, så fick jag denna bild och den passar perfekt. Åh, vad jag är tacksam för mina goda vänner.

Sommar och jul på samma gång

På min promenad gladdes jag över allt vackert och kunde inte låta bli att fotografera denna miljö. Visst är det vackert? Det är sommar.

Hemma i blomlandet planterade jag ut två julstjärnor och en jul-en innan jag åkte på min tvåveckorsresa. De klarar sig bättre utomhus och jag ville inte att grannarna skulle ha alltför mycket att vattna inomhus. Växterna i blomlanden klarar sig utan att vattnas.

Julstjärnorna kommer jag att slänga framöver men jag skulle vilja plantera jul-enen någonstans. Det är så kul att se hur den växer och så skulle jag kunna ha julbelysning i den längre fram. Jag vill plantera den på framsidan av huset vid vägen. Jag får ta tag i detta i augusti.

Guidning på Rosenlunds rosarium

Det är skönt att vara på hemmaplan igen. Under sen eftermiddag åkte jag till Rosenlunds rosarium för att ha en guidning. Jag guidar där ett antal tillfällen under sommaren. Det är härligt och ger energi. Jag passade på att fotografera en del blommor när jag guidat klar så här kommer en blomsterboost. Håll till godo!

Här ser vi två träd som är översållade av rosor. Man planterade fruktträd här under 1900-talet och på senare tid har man planterat rosor runt en del fruktträd. Dessa rosor har på några ställen helt tagit över träden. När rosorna står i full blom är det lätt att tro att det är fruktträdet som blommar.

Prinsessgången är ljuvlig.

Det finns vackra liljor som nu blommar för fullt.

Blommande klematis

Idag på morgonen tog jag tåget hem. Jag var hemma redan vid 12-tiden. Det första jag gjorde var att pyssla om mina växter, både inne och ute. Några snälla grannar har vattnat medan jag varit borta men det blir ändå en del att ta tag i.

Jag blev så glad av att se klematisen som står i full blom. Jag har nu bundit upp den ytterligare.

I gott resesällskap

Det är resans sista dag och det känns lite konstigt. Vi har varit tillsammans under 13 dagar och blivit lite som en familj. Våra gäster har varit så goa, glada och trevliga och vår chaufför har varit toppen. Vi har mestadels haft vackert väder så jag känner mig oerhört nöjd.

Jag lägger upp ett foto på bussen: I gott resesällskap står det. Ja, det känns verkligen så. Jag har haft ett gott resesällskap. Nu har vi avslutat vår resa och jag sover på hotell i Malmö inatt. Jag somnar med ett leende på läpparna och känner mig tacksam, glad och nöjd.