Jag njuter av att ha gjort det fint på min uteplats men en sak som är mindre roligt är att fåglarna exkrementerar väldigt mycket på ett ställe. Jag försökte lista ut var de sitter och bajsar och trodde det var på balkongen och att det sen åkte ner via en ganska stor glipa. Jag hade planer på att installera något vid den glipan för att jaga bort fåglarna.
Så en dag när jag satt ute och bara njöt av livet kom en fågel flygande. De brukar inte komma flygande så nära när jag sitter där. Jag gillar inte när de kommer för nära så jag försökte sjasa bort den. Den flög ändå och satte sig på ett ställe på balken under balkongtaket som ni ser nedan. Aha, tänkte jag, det är där de sitter och ”skiter”. Det var som att Den Helige Ande ville visa mig att jag skulle sätta upp något just där.
Jag googlade och insåg att jag behövde något som håller fåglarna borta och kom fram till att fågelpiggar var det bästa. Jag vill absolut inte skada fåglarna. Fågelpiggar håller dem borta för det är oskönt att slå sig ner på dem men de är trubbiga så de ska inte skada fåglarna. Jag hoppas att de inte ens ska försöka sätta sig där nu.
Idag skred jag till verket för att sätta upp fågelpiggarna. Jag kan säga att det var riktigt äckligt på den ena sidan. Där låg det fullt av torkat fågelbajs, både vitt och svart. 😃 Usch! Jag hade inget val. Det vara bara att torka.
Sen satte jag upp piggarna. Jag hade ingen annan lösning än att använda silvertejp för det går inte att skruva fast dem. Jag hoppas det ska hålla. Jag brukar använda silvertejp när jag sätter fast mina lysande domherrar vid advent och jul och det sitter bergfast.
Så här blev det. Nu återstår att se om de väljer att sätta sig och uträtta sina behov mitt på balken istället. I så fall får jag sätta upp piggar längs hela balken. Det var längst in i hörnet på båda sidor de haft sitt favoritställe för sin defekation.
Ikväll har min härliga vän Gunnel varit hos mig. Vi tog en liten trädgårdsrunda. Här ser vi Gunnel vid min fina höstrudbeckia.
Vi ser nästan alltid en fransk film när vi träffas och ikväll blev det De Gaulle från 2020. Filmen utspelar sig under maj och juni 1940. Charles de Gaulle har just utnämnts till brigadgeneral och lämnar sin hustru och de tre barnen i östra Frankrike för att arbeta för regeringen i Paris. Här ställs han öga mot öga med landets ledare som är redo att böja sig för Nazityskland, tvärtemot hans egen ståndpunkt.
Efter att den franska regeringen har kapitulerat och valt att samarbeta med Nazityskland, vägrar de Gaulle att ge upp. Med stöd från Storbritanniens premiärminister Winston Churchill får han tala i BBC radio den 18 juni 1940. Han uppmanar det franska folket och militären att fortsätta bjuda motstånd. Det talet kom att kallas Appel du 18 juin och blev ett historiskt radiotal.
Samtidigt som de Gaulle utkämpar en politisk kamp i London har hans hustru Yvonne (Isabelle Carré) och deras tre barn – inklusive den yngsta dottern Anne som har Downs syndrom – varit på en farlig flykt undan de framryckande tyska trupperna genom Frankrike
25 juni 1940 erkänns Charles de Gaulle officiellt som ledare för det fria Frankrike (France Libre), vilket markerar startskottet för hans väg mot att senare bli landets president.
Charles de Gaulle (president 1959–1969) anses vara Frankrikes mest populära och respekterade president. Han ses som den store statsmannen som räddade Frankrikes ära under andra världskriget och skapade landets nuvarande politiska system, den femte republiken. Det skapades år 1958. Systemet är unikt eftersom det är ett semi-presidentsystem, vilket innebär en blandning av ett presidentsystem (som i USA) och ett parlamentariskt system (som i Sverige).
Den grundläggande tanken var att skapa en stark och stabil verkställande makt för att förhindra de svaga och splittrade regeringar som präglat landets tidigare historia.
Nu är jag klar med mitt projekt med stenplattorna på uteplatsen nere. Det började med att jag tog bort all mossa mellan stenplattorna.
Sen sprayade jag på Grönfri som fick verka ett par dygn. Därefter sprayade jag på mer Grönfri och skurade en platta i taget. Det tog sin lilla tid och jag fick flytta runt mina växter. Man ser tydligt vilka plattor som är skurade, eller hur? 😊
När allt var klart var det dags att fylla på hårdfog mellan plattorna och sopa bort överflödig sand. Sen skulle den vattnas i lagom dos tre gånger med ett visst antal minuters mellanrum. Därefter skulle det vara regnfritt i minst ett dygn men där misslyckades jag lite men jag hoppas det gick bra ända.
Nu ser det ut så här och jag känner mig riktigt nöjd. Det är mycket mera trivsamt att vara ute när det är fint, rent och inte så sandigt som det varit tidigare p g a fogsanden. Hårdfogen ligger still och det är toppen.
Ikväll har jag träffat detta underbara gäng hemma hos vår goda vän Monica. Vi blev bjudna på trerätters middag. Vi har umgåtts, pratat och delat livet…precis som vi brukar göra. Vi är bra på det 😃 😃 och det är högt i tak. Vi har alltid grejer vi behöver be för. Vi ber både för varandra och för andra vi känner samt för Sverige. Vi brukar träffas med jämna mellanrum men nu är det länge sen sist. Vi har inte träffats sen före sommaren men nu är hösten här och vi återgår till rutinerna. Det är trevligt.
Jag har köpt en ljussockel som ska lysa upp ett rött glashjärta här hemma. Jag har nu placerat sockel och hjärta i köket/allrummet i ett fönster som sitter högt upp. Jag tycker det blev sååååå vackert och stämningsfullt. Allra finast blir det när jag släcker ner helt i rummet.
Jag klev upp på en stol för att fotografera lite mer i jämnhöjd med fönstret. Här ser vi glashjärtat i närbild.
Så här ser det ut dagtid. Detta röda hjärta kommer att göra mig glad varenda dag.
Dagen ord i min bordskalender Tankar om Livet av Maria Fontaine har idag följande budskap:
Medlidande tycker bara synd om. Medmänsklighet agerar.
Att känna medlidande med en annan människa är fint men att tycka synd om en människa tror jag inte är bra. Det gäller att hjälpa människan vidare. Precis som det står här behöver man agera.
Det kan vara likadant när man tänker på människor i nöd. Det kan leda till att man ger en gåva eller blir månadsgivare i en välgörenhetsorganisation. Att bara sitta och tycka synd om någon leder inte till något gott. Att agera är det bästa. Då är man medmänsklig.
Dagens budskap i min bok I levande Nuet av Louise L. Hay lyder enligt följande:
Mina glädjerika tankar skapar min glädjefulla värld.
Så är det. Jag är vad jag tänker. Genom mina tankar formar jag mina känslor och min personlighet. Genom mina tankar formar jag också hur mitt liv kommer att utvecklas. Oj, vad mina tankar är viktiga!
Vi kan alla påverka våra tankar och vårt mående. Hjärtan är neuroplastisk vilket betyder att den är formbar. Vi kan välja att bygga om våra tankebanor genom att vara medvetna om vad vi tänker. Vi kan träna oss i att tänka positivt.
Det finns böcker om detta ämne. Det går också att söka på internet för att hitta tips på hur man tränar sig mentalt. Att träna sin tanke är lika viktigt som att träna kroppen fysiskt. Jag läste för längesen något i stil med att varje tanke jag tänker går ut i varje cell i min kropp. Jag har tagit fram lite mer fakta kring detta och det stämmer till stor del. Vanliga alldagliga tankar t ex som att jag ska gå ut och hämta posten kanske inte påverkar oss så mycket men mycket av det vi tänker påverkar våra känslor och det är då det händer saker i hela kroppen.
När vi förstår hur direkt kroppen reagerar på det vi tänker, blir det ofta mycket mer logiskt varför mental träning och stresshantering är så viktigt för den fysiska hälsan.
Mina långvariga tankemönster och mitt känslomässiga tillstånd påverkar i mycket stor grad miljön som mina celler lever i. Det som börjar som en tanke i hjärnan översätts snabbt till biokemi som sprids ut i hela kroppen.
Här är en förenklad förklaring av hur kopplingen mellan mina tankar och mina celler faktiskt fungerar:
Tanken blir till en elektrisk signal: När jag tänker en tanke fyrar neuroner (nervceller) i min hjärna av elektriska impulser.
Hjärnan tillverkar ”kemiska budbärare”: Beroende på vad jag tänker, frisätter hjärnan olika signalsubstanser och hormoner.
Om jag tänker på något som gör mig stressad eller arg, skickar hjärnan ut stresshormoner som kortisol och adrenalin.
Om jag tänker på något jag är tacksam för eller ser fram emot, bildas må-bra-hormoner som dopamin, oxytocin och serotonin.
Blodomloppet sprider kemin: Dessa hormoner och kemikalier färdas med blodet ut i hela kroppen. Cellerna lyssnar och reagerar: Nästan alla celler i min kropp har små mottagare (receptorer) på sin yta. När stresshormoner eller må-bra-hormoner landar på dessa receptorer förändras cellens beteende
Hur cellerna påverkas av mitt mående:
I stressläge (överlevnad): Om jag ständigt har negativa eller stressiga tankar, ställer cellerna in sig på försvar. De pausar funktioner som cellförnyelse, matsmältning och immunförsvar för att spara energi.
I lugnt läge (återhämtning): När mina tankar är harmoniska och trygga, signalerar biokemin till cellerna att de kan gå in i ”tillväxt- och reparationsläge”. Immunförsvaret stärks och cellerna kan lättare reparera skador.
Forskaren Dr. Deepak Chopra menar att varje cell i min kropp tjuvlyssnar på mina tankar. Det betyder inte att en enstaka negativ tanke skadar mig, men det visar att den kemiska miljö jag erbjuder mina celler styrs väldigt mycket av mitt dominerande tankesätt.
När man vet om detta känns det extra viktigt att vara noggrann med sina tankar. Även Bibeln tar upp detta. Ordspråksboken 4:23 lyder enligt följande:
Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. (Bibel 2000) Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet. (Folkbibeln)
Detta säger allt. Livet utgår från mitt hjärta, mina tankar. Därför är det superviktigt vad jag tillåter mig att tänka. I Filipperbrevet 4:8 uppmanas jag direkt att fylla mitt sinne med rätt saker:
För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.
Åh, vilken underbar boost detta blev för mig och en påminnelse om vikten av att alltid tänka positivt! Det är superviktigt att inte älta en massa gammalt som är jobbigt utan istället vara tacksam och glad för allt som är bra. Då mår både kropp och själ bättre och immunförsvaret stärks.
Jag har njutit av stillheten i trädgården ikväll. Jag satt på uteplatsen och bara insöp allt vackert omkring mig. Det är trevligare att vistas där nu efter att jag rengjort stenplattorna och lagt på hårdfog.
Jag plockade några björnbär som var mogna. Det är livskvalitet för mig. Att stå där i den ljumma septemberkvällen, insupa stillheten och plocka bär. Det fyller mig med harmoni.
Idag är det sista dagen i augusti. Innan det är dags att bläddra vidare till september i min almanacka Vardagsnära av Helena Boberg Oscarsson vill jag visa månadsbladet för augusti. Texten lyder:
Små ord av glädje är utmärkta att dela!
Det håller jag verkligen med om. Att dela glädjefulla ord och uppmuntran är viktigt. I min bordsalmanacka Tankar om Livet av Maria Fontaine hittar jag även i den idag ett budskap om vikten av att vara vänlig och sprida glädje. Texten lyder:
Ett vänligt ord eller en vänlig handling kan förändra en annan människas liv. Vilken annan investering kostar så lite och ger så rik utdelning?
Det ligger en stor hemlighet i detta. Vi behöver vara ännu mer uppmuntrande mot varandra. Alla har goda sidor och det gäller att uppmuntra det goda vi ser hos varandra. När vi gör det växer en medmänniska och blir troligen en ännu bättre människa. Håll alltså inte igen när det gäller uppmuntran. Tänker du något gott om en annan människa så säg det till henne/honom. Det ger ringar på vattnet och vi får en bättre värld.
Vi hade kusinträff igår och egentligen var anledningen till träffen att vi behövde diskutera hur vi ska göra med våra förfäders gravar. Vi betalar in en summa varje år till Kyrkogårdsförvaltningen för att de ska sköta om gravarna. Nu är det nya avtal på gång och det kändes bra att träffas för att prata igenom hur vi ska göra framöver. Vilken tur att vi har gravarna så vi fick något som förde oss samman! 😃
Min farmor och farfar hette Emilia och Albin Johansson. Tyvärr fick jag aldrig träffa dem för de dog innan jag föddes. Faster Britta och farbror Hilding ligger i samma grav som farmor och farfar.
Så har vi en grav för vår farbror Sture. Varför han ligger i en egen grav vet jag inte. Han dog före både Britta och Hilding.
Jag kände att jag ville åka till kyrkogården vid Bäckebo kyrka och titta på gravarna, gravstenarna och blommorna. Jag har inte varit där på jättelänge. Jag fick en fin stilla stund då jag gick runt på kyrkogården och tittade på olika gravstenar. Jag känner en hel del som ligger begravda där. Jag passade också på att gå in i kyrkan. Jag hade en härlig stund med sång och bön.
Utanför kyrkan hörde jag musik. Det kom från Hembygdsgården. Jag kollade upp på internet vad det kunde vara och det visade sig att det var Bäckebodagen så jag knallade dit. Det ligger bara fem minuters promenad från kyrkan.
Det var verkligen roligt att komma dit. Jag träffade gamla vänner och bekanta. Jag fick en pratstund med en klasskompis från högstadiet och träffade även ett par killar som gick i samma skola som jag på låg- och mellanstadiet. Jag kände inte igen dem men en av dem kände igen mig och när jag började fundera kom jag ihåg vilka de var.
Jag passade på att ta en fika i bygdegården och träffade gamla vänner även där.
Dagen bjöd på många överraskningar. På Bäckebodagen träffade jag Per och Lena som numera bor i Mönsterås där de föder upp kaniner. De ställde ut kaniner idag. Lena och Per lärde jag känna under tiden jag bodde i Uppsala i början av 2000-talet. Vi fick en trevlig pratstund.
Sen åkte jag vidare till min goda vän Gunilla som bor i Äskebäck utanför Alsterbro. Hon bjöd på fika i sitt växthus. Det var mysigt och trevligt att sitta där och äta hennes hemgjorda glass och prata om livet. Gunilla och jag har känt varandra sen vi var små och har haft mycket kul ihop. Jag är glad för mina gamla vänner. De betyder mycket för mig. Vi har en historia ihop och det är skönt. Med gamla vänner behöver man inte alltid förklara allt för man känner varandra och varandras familjer.
Sen åkte jag vidare till Slättingebygd, min barndoms by, och hälsade på min goda vän Myrthel. Vi satt länge och pratade och fick en jättefin stund. Innan jag åkte vidare bjöd hon på te och smörgås.
Innan jag körde hem till Jönköping tittade jag in en snabbis hos en av mina goda vänner i Nybro. Det var trevligt och vi fick en liten pratstund.
Nu är jag hemma och timmen är sen men vad gör det? Jag har haft en underbar helg och känner mig upplyft av alla härliga upplevelser och fina möten med människor.
Här ser ni bröderna Dungert från Gröndal. Min pappa Henning är i mitten. Här sitter de på sina motorcyklar utanför hemmet i Gröndal. De hade ytterligare en bror men han dog väldigt ung. Så hade de fyra systrar som hette Britta, Kerstin, Rut och Ingrid.
Nils, min pappa Henning, Sven, Rut och Ingrid hade barn. Vi är totalt 13 kusiner och idag har vi haft kusinträff hos min kusin Pelle med fru Barbro i Kolaretorp. Även några kusinbarn var med. Det har varit sååå roligt! 😊
Alla kusiner förutom min bror Hans var med. Här kommer några axplock av bilder. Min kusin Pelle och jag är lika gamla, har gått i samma klass hela grundskolan och haft mycket kul under årens lopp. Vi har ändrats en hel del sen första klass. 🤩🤩 Fina minnen!
Här ser vi Pelle, Ulf och Janne. Pelle berättade att det var vår faster Brittas porslin som vi hade till eftermiddagskaffet. Det kändes roligt.
Här är min kusin Leif med fru Maarit och dotter Sara. Maarit gick i samma klass som Pelle och mig på högstadiet så vi umgicks en hel del.
Det har varit en underbar dag. Jag är så glad att jag fått träffa alla mina elva kusiner idag. ❤️ Jag sover över i Kolaretorp inatt. Här har jag det jättebra.
Denna söta porslinshund köpte jag på second hand för ett antal år sen. Idag lade jag märke till att den har exakt samma färger som palettbladen intill. Så det kan bli! Perfekt matchning. Jag tror hunden trivs extra bra här mellan dessa båda palettblad.
Om du gillar palettblad och inte har planterat ut dem under sommaren vill jag tipsa dig om det. 😃 Jag planterade ut några plantor i två stora krukor i början av juni och sen dess har de vuxit sig stora och färgstarka. Vatten och lite näring är allt de behöver…och solljus förstås. Före och efterbilder men i omvänd ordning. 😃
Jag har haft en svart vinbärsbuske ett antal år men jag har inte lyckats med den. Den blir mindre och mindre. Jag bestämde mig för att gräva upp den och plantera en rosbuske istället. Här står min nya rosbuske och väntar på att få bli planterad.
Jag har fått tips av en vän som har plantskola att rosen Hansestadt Rostock är tålig så jag köpte en sådan. Jag gillar den och har beskådat den både i vårt vackra Rosenlunds Rosarium här i Jönköping men också i Trädgårdsföreningens Rosarium i Göteborg.
Ikväll har jag varit på en föreläsning som handlade om mäns våld mot kvinnor. En domare och en åklagare var med samt en annan intressant föreläsare. De berättade om olika fall och man baxnar när man hör det.
Jag kan inte förstå att män överhuvudtaget kan tänka sig att slå en kvinna. Vilken liten människa man är då. Ja, den person som slår en annan är en liten lort.
Vare sig det är en man eller en kvinna som slår någon annan tyder det på att den personen är en mycket liten människa. Det kan också vara kvinnor som slår eller tjuvnyper män men oftast är det män som slår kvinnor. Varför? Känner de sig hotade av kvinnor intellektuell sett? Vill de enbart visa sin makt? Ja, vad beror dessa bedrövliga handlingar på?
I många fall kan det vara så att när män upplever att deras auktoritet eller maskulina status utmanas tar de ofta till aggression och kontroll för att återupprätta sin makt.
Tänk om samhället kunde komma tillrätta med dessa problem! Då skulle livet bli lättare för många.
Det gäller också att få slut på det hedersrelaterade våldet. Jag tror inte Gud förespråkar hedersrelaterat våld. Det är ändå inte lätt att få slut på dessa helvetiska gärningar. Jag tror det är så att det är rädsla och makt som driver de människor som förespråkar hedersrelaterat våld. De är rädda att bli uteslutna ur klanen
I hederskulturer är familjen beroende av sitt rykte för att kunna gifta bort sina barn, göra affärer och behålla sin sociala status. Att förlora hedern vore förödande för dem. Männen (och kvinnorna) drivs av en djup rädsla för skam, skvaller och att stötas ut ur sin gemenskap.
Jag önskar att de alla skulle få upp ögonen för det förtryck de lever under. Jag önskar att de skulle få bli fria och få leva sina liv i frihet utan förtryck. Jag önskar alla människor gott. Jag ber om ett samhället där förtryck inte finns, där människor inte blir utnyttjade och där vi alla får leva i frihet. Det var därför jag gick på denna föreläsning ikväll.
Må Gud öppna ögonen på oss var och en så vi gör det rätta och inte söker egen vinning, makt och ära! Låt kärleken till Gud vara drivkraften till allt vi gör och låt inte egot och självkärleken styra. Jag ber om en bättre värld för oss alla.
Nu är det dahliatider. Jag älskar dessa blommor. Denna sort heter Dahlia Babylon Purble och ger jättestora blommor. Jag plockade en och lade i en kristallskål. Jag lade en tändsticksask bredvid för att visa hur stor den är.
När man plockar dahliablommor får man se upp för det finns en hel del tvestjärtar inkrupna i blommorna. Jag fick skaka en rejäl stund för att få ut de tvestjärtar som gömde sig i denna blomma. Det är inte kul att få in dem i köket men tyvärr händer det ibland.
Idag var det äntligen dags för blåbärsskogen. Monica bjöd på skjuts och Rakel bjöd på fika. Toppen, tycker jag! Långben tog sig en vilopaus bland blåbären. 😃 Det blev en ljuvlig eftermiddag i skogen.
Åh, vilken underbar dag det har varit med bröllop för finaste Gabriella och Viktor. Gabriella är min goda vän Susannas äldsta dotter. Vi har umgåtts en hel del så de tre barnen har också blivit mina vänner…ja, de är ungdomar nu, 23, 25 och 28 år.
Jag har funderat fram och tillbaka på vad jag skulle ha på mig. Jag köpte en enkel (men som jag tycker snygg) klänning före sommaren och har medvetet sparat den ifall jag skulle ha den på bröllopet.
Sen tyckte jag att den kanske var i enklaste laget och köpte en annan klänning ett par veckor före bröllopet. Jag trivdes dock inte i den så jag lämnade tillbaka den. Den var som en sommardröm men jag kände mig inte som en sommardröm i den. 😃
Jag sydde istället en sjal till klänningen jag införskaffade i våras och köpte lite mer blingbling för att piffa till mig. Idag känner jag mig faktiskt riktigt nöjd. Så här blev det.
Vigseln var i Rogberga kyrka, nära Tenhult. Det var Viktors pappa som vigde dem och han höll ett mycket fint personligt vigseltal.
Efter vigseln var det fika för alla utanför församlingshemmet. Det var en mycket trevlig stund då jag träffade goda vänner.
Sen åkte vi till Nyhem där bröllopsfesten skulle hållas. Här anländer brudparet.
Festen hölls i Stråkenhallen. Det var ungefär 120 personer bjudna. Här ser vi mamma/svärmor Susanna som håller tal.
Festen var fylld med många trevliga tal, bildvisningar, quiz, en massa spex m m. Gabriella och Viktor är två helt underbara personer. Det var mycket kärlek och glädje som flödade. Själv höll jag ett litet tal och sjöng en kort sång som jag diktat.
Så blev det posering tillsammans med Susanna och hennes två yngsta barn, Sam och Annie. De är en fin och härlig familj som jag är glad att jag har i mitt liv. Förutom Gabriella finns nu också Viktor med i familjen. Trevligt! Honom lärde jag känna lite mer för några år sen då vi alla var i Åre och åkte skidor över påsken. Då hade vi fina dagar tillsammans.
Det har varit en fantastisk dag och jag är glad att jag fick vara med.
Min goda vän Marie och jag har inte setts på jättelänge men idag blev det äntligen av. Vi åt en god lunch och satt och pratade. Så trevligt att få uppdatera livet och planera framåt. Nu kommer vi att ses snart igen.
Jag ska på bröllop på lördag och hade bestämt mig för att sy en sjal för att piffa till mig lite. Jag hade med klänningen till tygaffären häromdagen och tyckte att blå färg blir det som passar bäst.
Jag köpte mig en ny symaskin i våras men har inte använt den än så jag invigde den ikväll. Det är alltid lite pyssel innan man lär sig hur saker fungerar men efter ett tag gick det bra och sjalen blev klar. Den blev bra och jag känner mig nöjd.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 