Nu börjar dahliorna ta sig riktigt bra. Jag älskar detta. Jag har några olika sorter och när jag ska avgöra blommans namn måste jag ta fram förpackningarna för en del av dem är ganska lika.
Jag har kommit fram till att detta är Missis Miley. Blomman ser ut ungefär som på förpackningen. Den första bilden tog jag häromdagen och där ser blomman mer röd ut men idag ser den orange ut. Det beror på ljuset. 😃
Jag njuter för fullt av vanliga dagar hemmavid med arbete, trädgårdsfixande och gemenskap med goda vänner. Bästa Yvonne besökte mig ikväll. Det blev en helkväll med prat i långan rad. 😃😃 Så tacksam för mina goda vänner. 🙏💙🙏❤️🙏💛🙏💚
Jag fascineras av denna läckra lilja. Den är vackrare på baksidan än på framsidan. Jag gillar färgskiftningarna.
Jag har haft en ljuvlig dag i Gränna med dessa fina vänner! 😊😊😊 Vi styrde kosan mot Grännaberget där vi åt lunch. Den smakade utsökt.
Det är vackert uppe på berget och man har en fin utsikt över Gränna, Vättern och Visingsö.
Sen åkte vi ner till stan och strosade runt. Vi gick en promenad nere vid hamnen. Där smaskade vi i oss glass och njöt av den ljumma vinden och vågornas skvalpande. Det är underbart med svensk sommar. ☀️💙💛
Nu har jag påbörjat ett projekt som kommer att ta några veckor eller mer. Titta så fult det är på min uteplats. Ja, det är inte lika fult överallt men där jag har krukor med växter och närmast gräsmattan ser det ut så här.
Jag har bott i huset i åtta år och under den tiden har jag tagit bort mossa mellan stenplattorna med jämna mellanrum och fyllt på med ny fogsand men jag tror inte att jag har rengjort stenplattorna. Det började med att jag skulle rengöra ett stort cementfat som jag har som fågelbad. Det var så missfärgat av alger. Jag googlade och tog reda på hur jag skulle göra. Då fick jag inspiration till att sätta igång med stenplattorna också. Sagt och gjort. Jag håller nu på att ta bort mossa mellan alla plattor och sen ska jag spraya på medlet Grön-Fri som ska verka minst 24 timmar. Det får inte regna under tiden men det är inget regn i sikte nu så jag passar på. När man sprayar på Grön-Fri tränger det ner i plattan och tar död på all algväxt.
Det står att man inte behöver skura alls sen utan att väder och vind kommer att ta bort smutsen. Det kan dock ta några år. Så länge vill jag inte vänta. Jag kommer att börja skura plattorna om ett par dygn. Jag längtar efter att detta ska bli klart så jag kan sitta här och njuta och tycka att det är fint.
Ikväll har min goda vän Therese varit här. Det blev en härlig kväll med mat, prat och skratt samt fika. Jag är tacksam för mina goda vänner.
Jag gläds över mina palettblad. Jag planterade ut några små plantor i början av sommaren och de växer så det knakar. Jag älskar denna färgprakt.
När jag var i Holland i våras köpte jag en liten kasse med blandade lökar. Jag planterade dem i två stora krukor och en del har blommat. Andra har jag lyckats mindre bra med. Denna rosa dahlia tycker jag är ljuvlig.
Jag tog en sväng till Rosariet där många rosor fortfarande står i full blom. Jag förundras över dessa ljuvliga blomster och försöker lära mig deras namn. Här ser vi Orange Triumph, Nostalgie, Erotica och Hansestadt Rostock.
Min goda vän Monica och jag träffades sen på Korskyrkans Café 93 för att intaga kvällsmat. Sen gick vi över till Vätterstranden. Det blev inga bad ikväll heller men det var underbart att sitta där och koppla av.
Jag njuter av att träffa mina goda vänner när jag kommit hem efter en resa.
Nu är jag hemma i Jönköping igen. Ikväll har vännen Monica och jag varit på Vätterstranden. Det gäller att passa på när det är varmt väder. Vi badade inte men det är avkopplande att sitta på stranden och höra vågskvalpet.
Idag lämnade vi MS Otello som varit vårt hem för drygt en vecka. Vi körde ca 85 mil för att ta oss ända hem till Malmö. Det blev en fin sista dag tillsammans med mycket bussåkande. Vi hade en fikarast på förmiddagen och så lunch i Bispingen. Därefter blev det färja kl 17.15 mellan Puttgarden och Rödby. Sen var det bara att köra vidare de sista milen genom Danmark för att nå Sverige.
Jag ser tillbaka på en jättefin resa. Även om den inte blev som vi hade tänkt så blev den fantastisk. Det går ej att i ord beskriva dessa upplevelser. Det måste erfaras.
Jag är tacksam för mina fina kollegor Lotta och Ulrik. Lotta är nu redo att ta sin första resa om någon månad. Ulrik är en rutinerad chaufför som kör säkert och dessutom är mycket serviceinriktad. Allt har varit bra och jag känner mig otroligt nöjd.
Idag styrde vi kosan mot Rüdesheim. Eftersom vi inte kunde åka på Rhen söderut blev det bussutflykt. Vi körde på östra sidan om Rhen och passerade flera ställen där man verkligen såg hur torrt det är. På vissa ställen hade människor satt sig på den torra flodbottnen med solstolar och parasoll.
Nu har vi kommit till Niederwaldmonumentet som ligger på en höjd ovanför Rüdesheim. Det uppfördes under åren 1877–1883. Monumentet är nästan 38 meter högt och ska symbolisera Tysklands seger i fransk-tyska (fransk-preussiska) kriget 1870–1871 (kriget mot Napoleon III). Det ska befästa minnet av Tysklands enande och tyska statens upprättande år 1871.
Högst upp ser vi kvinnofiguren Germania som är Tysklands nationalsymbol. Hon kan liknas vid vår Moder Svea.
Sen åkte vi linbana ner till Rüdesheim. Vi åkte precis över vinrankorna. Det var en fin upplevelse.
Nu närmar vi oss staden.
Några gäster ville följa med på stadspromenad. De övriga roade sig på egen hand. Här ser vi ett gäng som prövar Rüdesheimer kaffe som är speciellt för Rüdesheim. Gänget till höger strosar på den lilla smala gatan Drosselgasse. Den är bara tre meter bred.
Sen åkte vi vidare till Lorelei. För mig blev det en jättefin upplevelse att få åka upp på Loreleiklippan och se allt uppifrån istället för att åka förbi nere på floden. Vi njöt av vackra vyer över Rhen.
Här ser vi älvan Lorelei som sitter och kammar sitt blonda hår med en guldkam. Enligt legenden satt hon uppe på klippan och sjöng så vackert att hon förtrollade sjömännen. De ägnade henne mer uppmärksamhet än båten vilket ledde till att många fartyg förliste just här nedanför klippan. Deras båtar kraschade mot de farliga klipporna när de glömde bort att styra.
Min nya kollega Lotta som är under utbildning är med på vår resa för att lära sig hur vi genomför resorna. Nu tycker jag att hon är en fullfjädrad reseledare efter att idag ha gjort sin debut och guidat gruppen på stadspromenad i den lilla pärlan Bernkastel-Kues. Det var bättre än bäst! 🥳🎉👍
Ett av torgets mest fotograferade hus är Spitzhäuschen, det spetsiga korsvirkeshuset. Det byggdes i början av 1400-talet och har blivit en symbol för Bernkastel.
Staden som ligger vackert vid Mosel bjuder på vackra korsvirkeshus och ljuvliga miljöer. Oj, vad vi njöt! 😃
Nedan till höger ser vi Graacher Tor som är den enda stadsport som finns kvar av de åtta som fanns tidigare. Den byggdes omkring år 1300 som en del av Bernkastels stadsmur.
Nu styr vi kosan norrut igen och förundras över allt vackert kring Mosel. 💚💚💚
Vattenståndet på Rhen är så lågt att vi inte kan fortsätta vår färd söderut till Strasbourg. Vi har helt enkelt fått lägga om planerna. Vi har nu styrt in på Mosel istället. Jag brukar säga Makalösa Mosel för det är helt underbart här. Att sitta på däck och njuta av allt det vackra när vi åker fram är balsam för själen.
Mosel är känd för sina branta sluttningar där man odlar vinrankor. Vid Bremm ligger några av världens brantaste sluttningar där man har vinodlingar. Ja, det är makalöst här.
Gästerna njuter i fulla drag.
Vi gjorde en stadspromenad i Cochem och här ska vi gå igenom Fuchsloch som betyder rävhål. Det är en liten, charmig passage i Cochems gamla stad. Fuchsloch var ursprungligen Cochems minsta stadsport. Genom den kunde man ta sig från Moselpromenaden in till Bernstraße och vidare in i den medeltida stadskärnan.Passagen var en del av stadens försvarsmur och fungerade som en smal ingång till staden.
En smart detalj i konstruktionen är att portgången är byggd i en skarp vinkel. En angripare kunde därför inte storma rakt igenom eller använda långa vapen effektivt. De var tvungna att sakta ner vilket gjorde det betydligt lättare för stadens försvarare att stoppa ett anfall.
Vi var även på vinprovning. Sen var det fri tid och några av oss gick då upp till Reichsburg, det vackra slottet som reser sig majestätiskt över Moseldalen. Det är ett mästerverk i medeltida arkitektur. Den ursprungliga borgen byggdes runt år 1100, men efter att ha förstörts av franska trupper på 1600-talet återuppbyggdes den i slutet av 1800-talet i nygotisk stil.
Cochem i kvällsljus.
På förmiddagen gick vi på stadspromenad i Koblenz. Jag har varit här flera gånger tidigare och idag vill jag berätta om Schängelbrunnen som betyder Schängelfontänen. Brunnen på tyska betyder fontän och det finns gott om fontäner i Tyskland.
Begreppet Schängel har sitt ursprung i den 20-åriga anslutningen (1794-1813) av staden Koblenz till Frankrike. Det syftar på de tysk-franska barn som föddes under denna period. Det var barn till franska soldater och lokala tyska kvinnor. De fick ofta namnet Jean (tyska: Johann eller Hans). På grund av dialekten i Koblenz blev ”Jean” vanligtvis ”Schang”. Med tiden utvecklades detta så småningom till Schängel, en trivialisering av Schang. Från början var det ett nedsättande uttryck för ett oäkta barn. Idag har det en helt annan betydelse. Det står för kvickhet, glädje och det rhenska levnadssättet.
Idag anser alla infödda koblenzare sig själva som Schängel och älskar den lilla killen. Han representerar Koblenzborna, deras humor, livsglädje, stolthet och förmåga att behålla glimten i ögat även när tiderna är svåra. Fontänen är ett slags monument över Koblenzbornas egen identitet.
Med jämna mellanrum (ungefär var tredje minut) spottar han ut vatten och då gäller det att hålla sig undan. En av våra gäster fick sig en liten dusch.
Schängelfontänen designades av Carl Burger 1940 och är tillägnad Koblenz-regionalpoeten Josef Cornelius (1849-1943), som skrev texten till den välkända Schängellied, folksången för Koblenzborna. Han satt till och med själv modell för en av relieferna på brunnens pelare under sommaren 1940
Vi hittade Schängelfiguren på vissa brunnslock i gamla stan. Denne busige pojke är både en symbol och en maskot för staden.
Den lilla busiga Schängelpojken finns också på trafikljusen.
Jag vill också visa några ljuvliga miljöer från Koblenz.
Här ser ni gruppen och mig vid stenfiguren Der Spital-Andun på Gemüssegasse. Statyn hedrar Anton Barhel, en verklig person som levde på 1940-talet och bodde på stadens sjukhus (hospital). Han blev känd i staden som ett folkligt original genom att personligen gratulera människor på deras namnsdagar, ofta med en liten blomma i hand.
Jag tycker det är en vacker miljö här med Liebfrauenkirche (Vårfrukyrkan) i bakgrunden.
Idag har vi tillbringat fyra timmar i Köln city. Vi gick en stadspromenad och tittade på kända byggnader.
Köln är världens parfymhuvudstad. Här skapades doften Eau de Cologne 1714 av Giovanni Maria Farina (1685 – 1766), en italiensk parfymör som på 1700-talet var bosatt i Köln. Eau de Cologne är franska och betyder Vatten från Köln.
Parfymen 4711 är en annan, senare version av en Eau de Cologne. Den skapades 1792 i Köln av Wilhelm Muelhens. Han höll till på Glockengasse nummer 47 och 11. Förr låg husnumren huller om buller, innan Napoleon Bonaparte strukturerade upp det så att husnumren kom att ligga i ordning räknat från stadskärnan med jämna nummer på den ena sidan och udda nummer på den andra sidan.
Vi började med ett besök i Dufthaus 4711 som denna plats nu heter. Här finns idag en butik och en liten utställning.
Både damer och herrar fascinerades av den goda parfymen 4711 som sprutade ur en liten fontän.
Vi tog en paus vid torget Heumarkt och spred ut oss på olika caféer. I Köln finns det speciella ölet Kölsch. Flera av gästerna testade det.
Vi besökte Kölnerdomen som är en riktig maffig kyrka. Bygget av Kölnerdomen startade 1248 men stannade av efter en tid pga bristande resurser. Det tog mer än 600 år innan den var färdigbyggd. Först 1880 stod katedralen klar och var då med sina två torn på 157 meter världens högsta byggnad. Fyra år senare slogs detta rekord av Washingtonmonumentet, en drygt 170 meter hög obelisk i marmor och granit, belägen i centrala Washington D. C.
Enligt traditionen finns relikerna av de tre vise männen i ett förgyllt relikvarium här i Kölnerdomen . Relikerna fördes till Köln år 1164 och skrinet färdigställdes på 1220-talet. Relikerna hade dessförinnan förvarats i Milano och enligt legenden ännu tidigare i Konstantinopel. Skrinets upphovsman anses vara Nicolaus av Verdun. Detta gjorde Kölnerdomen till en viktig vallfartsort under medeltiden. Här ser vi det guldförgyllda relikvariet där relikerna av de tre vise männen förvaras. På tyska heter det Dreikönigenschrein som betyder trekonungarskrinet.
Stora vackra fönster pryder kyrkans väggar.
Idag har vi besökt den vackra Oosterbeek krigskyrkogård. Här vilar över 1 750 soldater, de allra flesta från slaget om Arnhem i september 1944, efter den misslyckade Operation Market Garden. Gravarna ser likadana ut och det var en medveten princip. Ingen skillnad görs mellan officerare och vanliga soldater. Tanken var att alla som offrat sina liv skulle hedras lika, oavsett rang eller social ställning. Inför döden är alla lika.
När man kommer in på kyrkogården möts man av en stor minnessten med orden: Their Name Liveth For Evermore (Deras namn lever för evigt) Orden kommer från Bibeln, Syraks bok (44:14). Syraks bok är en Vishetsskrift. Läser man i Bibel 2000 lyder versen: Deras kroppar har lagts till vila i frid, men deras namn lever från släkte till släkte. Jag tycker det är vackert. De fick ge sina liv för att vi andra skulle få det bättre. Det är fint att vi minns dem.
De färgstarka rabatterna mellan gravarna gav ett vackert intryck. Organisationen som sköter denna och andra kyrkogårdar där soldaterna vilar har egna trädgårdsmästare och landskapsarkitekter som skapar blommande planteringar året runt. Tanken är att kyrkogårdarna inte bara ska vara platser för sorg, utan också för hopp, skönhet och stilla eftertanke. ❤️🌹🌼💖
Efter landstigningen i Normandie sommaren 1944 gick de allierades framryckning genom Frankrike och Belgien snabbt och de var redo att gå in i Nederländerna. Där väntade oväntat starka tyska pansarförband. De brittiska fallskärmsjägarna blev isolerade i Oosterbeek och efter nio dagars hårda strider tvingades de överlevande dra sig tillbaka över Rhen. Operationen misslyckades – och uttrycket “A Bridge Too Far” (En bro för mycket) blev känt över hela världen.
Bron ni ser nedan heter John Frost-bron och har fått sitt namn efter John Frost, en brittisk överstelöjtnant. Hans fallskärmsjägarbataljon lyckades erövra och hålla norra änden av bron ganska länge under Slaget om Arnhem men inte tillräckligt länge för att förstärkningarna skulle hinna fram.
Vi är nu alltså i staden Arnhem. Efter att vi varit på det lilla Airborne museum fanns det tid att gå en liten runda på stan. Här ser vi Eusebius kyrka, även känd som Eusebiuskerk eller Grote Kerk. Den är 93 meter hög och är den största byggnaden i Arnhem. Jag tycker att orgeln är pampig.
Under eftermiddagen tillbringade jag några timmar på mitt ”flytande” kontor där jag förberedde mig inför morgondagens stadspromenad i Köln. Jag trivs bra i min hytt och vi har det underbart på vår Rhenkryssning.
Vi började dagen med att åka på bussutflykt till Amsterdam. Vi gjorde först en kanaltur på drygt en timma. Det är mysigt att åka runt på kanalerna och se de olika platserna. Kaptenen berättade en hel del på engelska och så är det också inspelad guidning på svenska. Det är lärorikt och trevligt.
Det blev också fri tid för att gå en runda på stan. Sen styrde vi kosan hem till båten igen där vi intog lunch. Vi tillbringade resten av dagen på båten. Under eftermiddagen styrde den mot Nijmegen.
Vi äter alltid minst trerätters måltider vid lunch och middag. På morgonen får man fylla i ett formulär och välja vilka huvudrätter man vill ha. Jag visar här den läckra huvudrätt jag valde till middagen.
Idag är det dags igen. Jag leder en resa för Scandorama. Vi ska åka på Rhenkryssning från Amsterdam till Basel. Det var många bussar som avgick idag från Öresundsterminalen. Här ser ni några av mina kollegor och mig på färjan mellan Rödby och Puttgarden. Nu är vi på G.
Kl 20.00 anlände vi till Lelystad i Nederländerna där vi steg ombord på MS Otello. Det känns skönt att vara framme och att få packa upp alla grejer. Vi ska bo på båten en hel vecka så nu är det verkligen lönt att packa upp allt och känna sig som hemma.
Jag förundras hela tiden över de växter jag ser omkring mig när jag är ute och går. Renfana kan betraktas som ett ogräs om den finns i ett trädgårdsland men ute i det fria och vid vägkanten pryder den sin plats. Det gäller att ta vara på allt vackert som bjuds i naturen.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 