Ljuvliga Lydias room i Ödeshög

Idag har jag varit på teamträff med jobbet i Linköping. På min väg hemåt svängde jag in till Ödeshög där min gamla kompis Anna-Karin har öppnat en second handbutik. Hon har lagt ut bilder på sociala medier och jag har länge velat besöka hennes butik. Det passade bra idag när jag ändå hade vägarna förbi.

Det blev ett kärt återseende. Vi har inte setts på många år, kanske tio år eller mer. Jag tittade runt i butiken och hittade en massa gulliga grejer.

Anna-Karin bjöd på kaffe med dopp och vi fick en trevlig pratstund.

Jag köpte denna lilla prydnadssak som kommer att passa bra hemma hos mig. Så köpte jag en bok också.

Det är det där lilla extra som gör det och detta ”skåp” med prydnadssaker där det finns en snurrande platta är det lilla extra tycker jag. Sååååå gulligt!

Det kom en del kunder medan jag var där och Anna-Karin mötte dem alla med sitt soliga leende och sade några uppmuntrande ord. Det är livet det. Det kallar jag livskvalitet. Jag tror att människor kommer in där bara för att få byta några ord ibland och det är nog så viktigt.

Det görs så många goda handlingar varje dag men tyvärr skrivs det inte ofta om det. Istället blir vi matade med en massa elände som händer i vårt land.

Länge leve det goda mötet mellan människor, ett möte där vi kan se och uppmuntra varandra! Jag avslutar med dikten Människors möte av Hjalmar Gullberg

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Tjejhelg med gamla gänget

En gång om året träffas vi som en gång var tjejer och hittar på något kul tillsammans. Vi träffades idag kl 09.30 på Sandbergs konditori i Nybro. Sen gick färden till Målerås Glasbruk och Målerås Läder. Här ser vi Ingegerd som sitter och vilar sig i en skön stol på Målerås Läder.

Sen besökte vi Orrefors Park och Orranäs Glasbruk. Denna plats har en speciell plats i mitt hjärta. Jag besökte den vid ett par tillfällen för några år sen tillsammans med mamma och hennes goda grannar. Jag har så härliga minnen härifrån. Det kändes roligt att få besöka parken tillsammans med mina fina vänner.

Efter att vi intagit lunch på Orrefors Hotell checkade vi in i våra stugor i Orrefors Stugby. Det är jättefina och fräscha stugor.

Det ser ut som att ett flygplan har störtat i sjön men så är inte riktigt fallet. Det är konstnären Göran Häggs kopia av en DC3:a som för nio år sen flyttade från Örebro till denna lilla insjö i Orrefors. Hon är 15 meter lång och lika bred.

På kvällen åkte vi till Skogsby, utanför Alsterbro. Där hade våra vänner från Nybro och Alsterbro förberett paj, sallad och en massa goda grejer. Vi åt och njöt och hade en trevlig kväll tillsammans. Det är så roligt att träffas.

Kajaktur, sälar, bad, mat och gemenskap

Pia bjöd på en god frukost som vi avnjöt utan havsutsikt för det var dimma på morgonen. I vanliga fall ser man havet härifrån för det ligger så nära.

Vi åkte sen till Sabine, Pias dotter, som bor i Djursvik med sin sambo Lasse. Det ligger bara några kilometer norr om Ragnabo.

Sabine bjöd på god lunch. Susanne och Dirk var också med. Senare under eftermiddagen blev det bad och en härlig kajaktur där vi såg många sälar. Vi satt tysta i våra kajaker så sälarna vågade sig riktigt nära. Det var fridfullt och mysigt.

På kvällen lagade Lasse spaghetti och köttfärssås som vi avnjöt. Han skördade också en jättetomat. Jag har inte träffat Lasse tidigare så det var verkligen roligt att få stifta bekantskap med honom. Han är social, öppen och supertrevlig vilket gjorde mig glad.

Det har återigen varit en helt underbar dag.

Utflyttningsfest på Ekhöjden

Min goda vän Ann-Britt som numera bor i Ekhult har sålt sitt hus och bjöd därför in till utflyttningsfest. Det blev en helt underbar eftermiddag och kväll på Ekhöjden. Hon bor så vackert med utsikt över en sjö och hon har massor av blommor i trädgården.

Jag njuter sååå av allt vackert. Det är en fröjd att få vandra runt och bara insupa all blomsterglädje.

När vi kom blev vi bjudna på eftermiddagskaffe med massor av gott till. Det var bullar, kakor, tårta, paj, vaniljsås och glass. Mums!

Det var jättekul att träffa ”gamla gänget” som jag inte umgåtts med så mycket de senaste åren. Det blev mycket prat och skratt. Vi gick också ner till sjön och tog ett kvällsdopp.

När det började mörkna var det dags för grillkväll. Ann-Britt laddade upp en massa goda grejer. Vi åt och mådde riktigt gott. Det blev en toppenkväll i glada vänners lag.

Gamla goa vänner

Idag körde jag till Uppsala för att besöka Europakonferensen några dagar. Det är en kristen konferens där temat för året är Tro för det omöjliga. Det tycker jag låter underbart. Det möjliga klarar vi av att lösa själva men det omöjliga kan bara Gud fixa.

Det är roligt att vara här och strosa runt på området och träffa gamla vänner. Här finns fullt av ställen där man kan äta och fika. Jag träffade direkt de goa vännerna ovan: Birgitta, Kristina och Tina. Vi fick en rejäl pratstund där vi uppdaterade livet.

Jag fikade sen med Lilian och Vigdís, två vänner från 2000-talet. Så fint att få mötas och prata lite grand. Vi är alla kanaler från Gud in i varandras liv. I mötet med människor sker alltid något.

Les quatre filles suédoises

Vi började dagen med en stabil frukost.

Det har regnat idag så vi valde inomhusaktiviteter. Efter ett par besök i Norrahammar och Taberg åkte vi till Asecs där vi åt lunch och strosade runt i affärer.

När vi satt och vilade i solstolarna som finns mitt i centret blev vi uppsökta av en gäng som hade svensexa. De bad om tips och goda råd till brudgummen och vi var inte sena att dela med oss av våra bästa tips. Det blev riktigt roligt. Något som var uppmuntrande var att de sa att vi var det trevligaste gänget de mött idag. De tyckte att vi bjöd på oss själva. Det var roligt att höra. Några de mött ville inte ens prata med dem. Ja, vem vet, det kan ju bero på osäkerhet att folk verkar lite tvära.

Vi hade sen en trevlig kväll hemma där vi fikade, åt och fortsatte prata. Så skönt med systrar som känner sig som hemma! Här gör Åsa och Iréne fransk tomatpaj. Det är Irénes recept som vi gjorde i Troyes ibland. Själv har jag gjort det många gånger under årens lopp.

När vi bodde i Frankrike blev vi ofta kallade Les quatre filles suédoises (de fyra svenska flickorna). Det är nästan 34 år mellan bilderna nedan. Här fick vi avskedspresenter av vänner i församlingen. De små pandorna har jag fortfarande kvar. De ligger så fint på sängen i gästrummet.

Ett kärt och glädjefyllt återseende

År 1988 var jag ute i missionstjänst med Filadelfia Team Action (FTA). Vi gick först en lärjungaskola under oktober – december 1987. Vi var 30 ungdomar som skulle åka ut i olika delar av världen och vi höll då till på Drakudden, en gård som tillhörde Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Den ligger strax utanför Upplands-Bro norr om Stockholm.

Tre tjejer och jag åkte till Frankrike och hamnade i Troyes som ligger 16 mil sydost om Paris. Vi bodde tillsammans i en lägenhet som församlingen på plats hade ordnat åt oss. Vi var med i Misson Chrétienne som är en evangelisk församling liknande pingströrelsen i Sverige.

Vi hade ett helt fantastiskt år tillsammans. Vi gjorde hembesök hos vänner som var nya i tron, vi var med på Barnklubben varje onsdag eftermiddag och senare under året startade vi en ungdomskör. Så var det gudstjänster några gånger per vecka. Vi blev ofta hembjudna till olika vänner i församlingen och hade en jättefin gemenskap med alla vänner där.

Vi i Troyes-teamet har setts lite då och då men nu var det länge sen sist. Anette och jag har setts två gånger det senaste halvåret men annars har ingen av oss setts sen oktober 2015 då de var och hälsade på mig i Jönköping.

Iréne bor i Alingsås, Anette i Skara och Åsa i Stockholm. Anette och Iréne kom till mig i eftermiddags så vi hann dricka kaffe och åka en sväng till Rosariet. När vi mötte Åsa på Resecentrum var det en underbar glädje som spred sig. Det var precis som när vi bodde i Troyes. Vi åkte till stationen och väntade ivrigt på våra vänner som kom på besök.

34 år äldre men samma lekfullhet. Det blev ett kärt återseende, nästan 7 år sen sist.

Vi åkte hem till mig, pratade, åt och hade det jättekul. Det är långt mellan gångerna men vi behöver ingen startsträcka. Vi känner varandra så väl. Vi har så många underbara minnen tillsammans. Jag fick en jättefin ros av dem. Jag ska plantera den i en kruka nu men behöver sen plantera den i någon av rabatterna för att den ska överleva vintern. Så vackert att ha här hemma!

Ett kärt återseende

Återseendets glädje var stor när finaste Madeleine tittade förbi tillsammans med sin lilla dotter Julia, 2,5 månader gammal. Så ljuvligt med en bäbis i huset och härligt att få vara tillsammans. Det blev mycket gos.

Det var på Upplandsminglet vi träffades första gången någon gång i början av 2000-talet. Jag bodde i Uppsala då och vi ordnade träffar för singlar och det var då Madde dök upp. Vi var på utflykter mestadels i Uppsala och Stockholm. Jag flyttade från Uppsala 2005 men träffade Madde på en fest här i Jönköping 2010. Sen dess har vi inte setts men följt varandra på sociala medier. Idag var hon på väg från Stockholm hem till Älmhult där hon ska bosätta sig. Hon hörde av sig och ville titta förbi och det passade jättebra. Hon kom vid lunchtid så vi åt tillsammans och har sen haft en trevlig eftermiddag. Vår gemensamma vän Monica var också med. 😊😊😊😊

Gemenskap med gamla Uppsalagänget

Jag bodde i Uppsala 1999-2005, en underbar tid som betydde mycket för mig. Idag har några vänner från Uppsalagänget varit hos mig. ❤️ Jag bjöd på laxlunch.

Det blev mycket tittande i gamla album. Oj, så många fester och utflykter vi arrangerade i Uppsalatrakten! Nu bor fyra av oss här i Jönköping och Carina från Öckerö har varit här hela helgen. Lovely! 🤗👍💛🎶 Det gäller att leva livet och ta vara på de stunder som ges. Lycka är inte en tillfällighet. Lycka är en färdighet som utgår från förmågan att se det du har och inte det du inte har. (Citat av Christer Olsson.) Jag är så otroligt tacksam för mina vänner, både nya och gamla. De betyder så mycket för mig. Nu lever vi.

Jag tog fram alla album från 1999 till 2005. Underbara minnen och härlig nostalgi!

Fint möte med goda vännen Anette

Igår kväll när jag åkte hem från Lidköping stannade jag till hos min goda ”gamla” vän Anette som bor i Skara. När hon fick se på Facebook att jag var i Lidköping hörde hon av sig och undrade om jag ville titta förbi. Jag kunde inte motstå det för vi har inte setts på kanske fem år. Jag hade tänkt stanna en timma men kan säga att den timman blev nästan tre timmar. Jag kom inte hem förrän kl 22 ikväll.

Anette bjöd på gott fika och vi pratade oavbrutet. Det har hänt mycket sen sist så vi hann bara prata om det allra viktigaste. Det var verkligen ett fint möte. Jag ser redan nu fram emot nästa tillfälle då vi får träffas. Jag hoppas hon kommer till Jönköping snart. Hennes äldsta dotter studerar här i Jönköping nu så jag borde kunna locka hit Anette inom en inte alltför avlägsen framtid.

Hon dukade med så fina servetter. Vilket budskap! ”Närheten till varandra. Den största gåvan i livet. Att glädjas och uppmuntras. Att se det bästa hos någon annan. I det nära mötet växer vi. Det är där vi ger och där vi får ta emot.

Jag är tacksam för det fina nära möte jag fick med Anette ikväll. Jag träffade henne första gången hösten 1987 då vi gick på en lärjungaskola under tre månader i Stockholm. Vi skulle båda åka ut med Filadelfia Team Action som bedrev mission i olika länder i världen. Vi blev placerade i Frankrike, som vi hade önskat, tillsammans med två andra tjejer, Iréne och Åsa. Vi fyra hade ett helt fantastiskt år tillsammans i Troyes som ligger 16 mil sydost om Paris.

Träffat gamla kollegan Rosmari

Under åren 1992-99 arbetade jag som lågstadielärare på Hanemålaskolan i Nybro. Där arbetade också goa kollegan Rosmari. Vi trivdes bra ihop och sommaren 1999 reste vi till Thailand och luffade runt tre veckor. Det blev tre oförglömliga veckor då vi fick vara med om olika äventyr.

I lördags när mamma och jag var ute och åkte här i Nybro råkade jag köra mot enkelriktat och tur var det för då mötte jag Rosmari. Vi kunde veva ner bilrutorna och prata en liten stund och hann bestämma att vi skulle försöka ses medan jag är i Nybro. Det var jättelänge sen vi sågs.

Ikväll träffades vi på Sandbergs Konditori i Madesjö. Det blev en trevlig stund då vi ventilerade livet och även påminde oss om gamla minnen. Det är uppfriskande att träffa gamla vänner. Även om vi nästan aldrig ses så lever vänskapen vidare. Vi ser varandra på Facebook och så håller vi kontakt via julkort också. Det är en rolig tradition.

Nu vill jag lägga upp några gamla bilder från vår Thailandsresa sommaren 1999.

Tjejhelg på Blankaholms Naturcamping

I helgen var det dags för den årliga tjejhelgen med gamla gänget. Ja, det är vi som en gång var tjejer och som fortfarande känner oss som det. Igår, strax efter kl 10, möttes vi på Blankaholms Naturcamping som ligger 3 mil söder om Västervik. Regn var utlovat och just då öste regnet ner. Vi hade förstås bett till himmelens Gud om uppehållsväder över Blankaholm och det visade sig bli så. Strax efter ankomst upphörde regnet och det började skina upp. Vi installerade oss i våra stugor och fixade till det på scenen som skulle bli vårt allrum så här i coronatid.

Flera i gänget hade tyvärr förhinder och någon var sjuk men vi blev till slut sex personer denna gång. Det var Karin, Britt-Marie, Lena, Eva-Britt, Ingegärd och jag själv.

Under lördagen fick vi besök av Helena (i gul jacka nedan) som är en ny bekantskap för mig. Trevligt att lära känna nya vänner. Vi gick en liten promenad i Blankaholm och tog oss sen upp på en höjd där vi satt och njöt av den fina utsikten.

Vid naturcampingen fanns detta slånbärsträd. Jag fascinerades av dess talrika lav men läser att det är vanligt med så mycket slånlav i södra Sverige. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sl%C3%A5nlav

Det var vackert och avkopplande vid naturcampingen.

Sen skulle Lena lära oss att göra lavendelkorgar. Det var verkligen roligt att få lära sig. Jag gjorde två stycken. Jag älskar lavendel och har det själv hemma så det blir nog fler lavendelkorgar framöver.

Framåt eftermiddagen var det dags för en båttur med skeppare Helena.

Vi blev bjudna på kalvdans, grädde, sylt och kaffe. Lite allsång blev det också. Härligt att vara ute på havet.

Väl hemma på land var det dags att inmundiga exotisk planka. Det smakade gott efter den 2,5 timmes långa havsturen. Efter mörkrets inbrott var det dags för bastubad – vedeldad bastu i denna lilla stuga. (Se nedan.) Jag kände mig lite frusen efter båtturen och efter att ha suttit och ätit exotisk planka ute i den lite svala kvällen. Jag hade inte så höga förväntningar inför bastubad och havsbad men kände ändå att jag ville vara med på detta. Jag kan säga att jag inte blev besviken. Vi värmde upp oss länge i bastun och sen bar det iväg ner på bryggan för ett dopp. Det var månsken från en nästan full måne och det gick lätt att doppa sig. Upp i bastun igen och så ner i havet. Det var helt underbart.

Efter en god nattsömn blev det frukost och en liten andakt. Sen städade vi stugorna och checkade ut.

Vi gick en liten vandring i skogen och njöt av den härliga miljön. Sen blev det fika på scenen och fortsatt prat. Jag älskar dessa stunder där vi hinner prata om både det ena och det andra. Vi delar livet helt enkelt och det är härligt. Lena lärde oss att göra lönnlövskorgar och Ingegärd hade frågesport.

Vi njöt av det vackra vi fick uppleva. Vi var ute hela tiden och det var verkligen skönt.

Innan vi skildes åt åkte vi till gästhamnen och åt lunch. Vad hände då? Jo, det började regna. TACK Gud för uppehållsväder under vår vistelse i Blankaholm! Det har varit en toppenhelg som jag är mycket tacksam för. Vänner är värda sin vikt i guld och mer än så. Vill du veta mer om naturcampingen så finns info här. https://blankaholmscamping.se/

Ett roligt och glatt möte med gamla vännen Lise-Lotte

Oh, vilken rolig kväll det blev! Under åren 1984-87 var jag ibland i Stockholm och hälsade på min god vän Kerstin som hade en vän som hette Lise-Lotte. Jag lärde känna även henne. De bodde då i Kungsängen. Hon har funnits i min adressbok och jag tror vi skickade julkort några år men sen har vi inte haft någon kontakt. För några år sen när jag var på en konsert så fanns Lise-Lotte där. Det var så trevligt att träffa henne och få en kort pratstund. Vi tog då varandras telefonnummer och har också börjat följa varandra på Instagram. Vi bestämde att vi skulle träffas men det har inte blivit av.

I onsdags eftermiddag skulle jag till Värnamo på kundbesök och tyckte det skulle passa med en fikastund efter jobbet så jag smsade Lise-Lotte och frågade om vi skulle träffas. Sagt och gjort, vi möttes på Espresso House kl 16.30 och fick en mycket trevlig stund tillsammans. När man inte setts på många år vet man inte riktigt hur det ska bli men vi hade hur mycket som helst att prata om och roligt var det. När man sätter sig ner och pratar så ploppar det upp en hel del roliga och lite galna minnen. Det är väldigt uppiggande.

Jag är så innerligt glad och tacksam för alla vänner jag har, både nya och gamla. De betyder otroligt mycket för mig. Vissa vänner har jag haft sen jag var liten men andra vänner har funnits där en tid av mitt liv men omständigheter har gjort att vi tappat kontakten. Att då få återuppta kontakten och bara mötas över en fika är väldigt roligt. Sociala medier har gjort det lätt för oss att hitta gamla vänner. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Man bara träffas och får ett livgivande möte…och livgivande det var just vad det var att träffa Lise-Lotte. Hon är en glad och trevlig människa. Jag kände mig så glad och upplyft när jag susade hem från Värnamo.

Vi passade förstås på att ta några roliga foton för att kunna minnas detta trevliga möte.

42 år sen sist vi sågs

Vilken makalös dag! Ikväll fick jag besök av min gamla brevvän Helena Karlsson från Linköping. Vi lärde känna varandra på Löttorps Camping på Öland när vi campade med våra familjer i slutet av 70-talet. Vi brevväxlade och jag åkte sen och hälsade på henne och hennes familj i Örtomta utanför Linköping sommaren 1978. Vi fortsatte brevväxla men tappade kontakten i början av 80-talet. I våras sökte hon upp mig på Facebook och vi fick kontakt igen. Hennes dotter med sambo bor här i Jönköping och nu är hon här några dagar så vi bestämde att hon skulle komma hem till mig ikväll. Vi har haft en toppentrevlig kväll med mat och mycket prat. Jag kände på mig att det skulle vara samma gamla glada Helena och jag hade rätt. Vi har pratat om allt mellan himmel och jord och det var så trevligt. Jag hittade några roliga bilder från sommaren 1978 i mitt gamla album. Jag delar dem här. Kul med lite nostalgi.

Vi satt ute på balkongen och njöt av den underbara solnedgången.

Inte nog med detta…idag fick jag en timmas besök av min ”gamla” arbetskompis Kari från Uppsalatiden. Vi arbetade tillsammans på FöretagsFakta och hade såååååå roligt. Jag har många glada minnen med Kari. Hon och hennes familj bor nu i Töreboda. Kari var i Jönköping idag och hade några lediga timmar så jag bjöd hem henne och tog en timmas kafferast kl. 15.00-16.00. Vilket kärt återseende det blev! Jag tror det är 13-14 år sen sist. Vi fick prata fort för att hinna ventilera både det ena och det andra. Som tur är ses vi nog igen framöver vilket jag ser fram emot.

Ja, jag säger bara det – vänner gör livet rikt. Vilken makalös dag! Två gamla vänner som hör av sig och kommer hit samma dag. Jag känner mig rikt välsignad och så uppspelt att jag inte vet om jag kan somna nu. Jag gör ett försök i alla fall.

I samspråk med gamla vänner

Denna helg är jag hos mamma i Nybro. Ikväll har vi varit i Equmeniakyrkan och lyssnat till Liselotte J Andersson. Hon är en bra talare och det var två fina gudstjänster med fika emellan. Det var så mysigt att träffa gamla vänner för en liten pratstund. Här är Gunilla, mamma, Myrthel, Britt-Marie och Jan. Gamla vänner är guld värda. Jag tycker mycket om dem.

Jag passade också på att föreviga mamma framför konstverket Glas i centrum, själva symbolen för Nybro som staden i Glasriket 

Kontakt efter 40 år tack vare Facebook

I slutet på 70-talet när vår familj campade på Löttorps Camping på Öland träffade jag en kompis från Linköping. Vi brevväxlade sen och jag hälsade på henne i Örtomta, utanför Linghem. Senare tappade vi kontakten. Häromkvällen, efter ca 40 år sen sist, kom en vänskapsförfrågan från Helena Karlsson. Gissa om jag blev överraskad och glad. Nu har vi kontakt igen och det kanske kan bli ett nytt möte efter alla dessa år. Det skulle vara riktigt roligt.

Nyårsafton på Tallkullen

Vi har firat vår första Nyårsafton på Tallkullen. Förra året var vi inte hemma men inför denna afton hade vi bjudit in några gamla vänner som inte varit här tidigare. Så var goda vännen Monica med också. Det blev en härlig kväll. Vi åt en trerätters som bestod av:

Förrätt: Räkbakelse

Varmrätt: Baconlindad fläskfilé, tjälknöl av älg, hasselbackspotatis, gorgonzolasås och pepparsås

Dessert: Kanelparfait och saffransparfait med hallon

Senare blev det snacks, choklad, kaka, tårta och kaffe.

Vi spelade spelet När då då? ett par gånger. Vi sjöng och berättade om våra visioner inför 2020. Spännande att höra vad som är på gång i vars och ens liv.

Vid tolvslaget upptäckte vi att vi bor på en riktigt bra plats när det gäller fyrverkerier. Vi hade utsikt över hela Hovslätt och det sköts även upp raketer i grannskapet. Det var riktigt festligt. Framåt småtimmarna var det dags att sova.