Idag har vi rest från vårt övernattningshotell i Krefeld till Malmö. Här ser ni mig och min eminente chaufför Ulrik. Vi har haft en jättefin vecka med ett gott samarbete.
Idag blev det mest bussåkande men vi har fördrivit tiden med roliga klipp, frågesport och annat. Vi åt lunch utanför Hamburg och hann också med lite gränshandel i Burg. Trafiken har flutit på bra så vi höll tiden och var hemma på Öresundsterminalen strax före kl 20.30.
Jag är tacksam, nöjd och glad över denna fina resa.
Idag lämnade vi båten och begav oss ut på upptäcktsfärd i Lyon som är Frankrikes gastronomiska huvudstad. Vi besökte bl a Vieux Lyon, Gamla stan i Lyon. Jag gör ett axplock från denna härliga dag och delar bilder från Lyons typiska restauranger som heter Bouchon. De serverar traditionell rustik mat baserad på det lokala köket.
Här sitter jag tillsammans med några trevliga gäster och lunchar. På dukarna står det Tout est Bon Dans les Bouchons. Det betyder: Allt är gott i bouchonerna. Min specialitet heter: La quenelle de brochet. Det är en klassisk fransk rätt som består av en limpa gjord av finmald gäddfärs (som en köttfärslimpa). Den är gratinerad i hummersås och smakar utsökt. Jag brukar äta den när jag är i Lyon.
Vi fick en härlig dag i Lyon. Vi åkte sen vidare till vårt hotell utanför Dijon där vi sover inatt.
Idag gjorde vi en heldagsutflykt till Vercorsmassivet som ligger mellan Centralmassivet och Alperna på östra sidan om Rhône. Klipporna vid massivets östra gräns vetter mot staden Grenoble som är porten till de franska Alperna men så långt österut körde vi inte idag.
Vi började med ett mycket intressant besök på Cave Noisel där man förädlar valnötter. Vi fick se hur stenkvarnen krossar nötterna för att sen kunna producera valnötsolja. Vi fick smaka nypressad valnötsolja. Den smakade ljuvligt och var len som silke i munnen. Nötpastan som blir kvar efter pressningen är extremt näringsrik och förädlas på olika sätt. Eftersom all olja pressats ut är den mager och används med fördel till bakning, matlagning m m. Cave Noisel ligger i Saint-Jean-en-Royans.
Vi fick provsmaka olika produkter. Det var en höjdare och bidrog säkert till att vi shoppade loss så mycket av deras mumsiga varor.
Vi åkte vidare till Pont-en-Royans, en medeltida stad som ligger vid en kalkstensklyfta. Där tittade vi på hus som på 1500-talet byggdes in i berget. De sitter på toppen av Vercorsklipporna och hänger över kanten. De byggdes avsiktligt över stupet för att maximera platåns begränsade utrymme
Sen åkte vi till Tain l’Hermitage på vinprovning. Vingården ligger vackert vid Hermitage-kullen.
Innan vi åkte tillbaka till båten gjorde vi ett kort besök i Valrhonabutiken som säljer sin goda choklad. Valrhona grundades år 1922 just i Tain l’Hermitage. Det var den franska konditorn och konfektyrmakaren Albéric Guironnet som grundade företaget.
Det var först 1947, efter att entreprenören Albert Gonnet tagit över verksamheten, som varumärkesnamnetValrhona skapades. Namnet är en sammanslagning av regionen där chokladen tillverkas: Vallée du Rhône (Rhônedalen). Det är just i denna vackra plats, Rhônedalen, vi befinner oss nu.
Väl hemma på båten var det dags att packa för imorgon lämnar vi båten. Vi fick en jättefin kväll tillsammans. Efter middagen var det karaoke i baren och alla sjöng av hjärtans lust. Det blev snarare så att alla sjöng tillsammans än att bara en sjöng. Toppen!
På förmiddagen gjorde vi en utflykt till mäktiga akvedukten Pont du Gard. När vi lämnade båten kl 08.30 öste regnet ner vilket ledde till att några gäster valde att stanna hemma. Det var synd för så fort vi rullade iväg med bussen upphörde regnet och vi fick underbara timmar vid Pont du Gard.
Det vi ser här är en del av den 50 km långa akvedukt som löper mellan källan i Uzès och staden Nîmes. Akvedukten byggdes för ungefär 2000 år sen och försåg Nîmes med vatten under fem sekler. Detta är den mest kända delen av Pont du Gard där den går över floden Gardon som också bara kallas Gard.
Pont du Gard är världens bäst bevarade romerska lämning och det mest besökta antika monumentet i Frankrike.
Här vill man bara gå och känna historiens vingslag. Det finns en film man kan titta på och en liten utställning samt souvenirshop och café.
Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi på båten. Till middag fick vi vaktelfilé som huvudrätt och glacé au four till efterrätt. Det var superbt.
Idag har vi haft en jättefin dag. Vi började med att åka på utflykt till Camargue, ett floddeltaområde som ligger söder om staden Arles, mellan Medelhavet och floden Rhônes två flodarmar, Petit Rhône i väster och Grand Rhône i öster. Ungefär en tredjedel av Camargue består av våtmarker.
Camargue är känt för sina svarta tjurar, vita hästar och rosa flamingor. Vi fick se dem alla. Här ser vi en ståtlig flamingokvartett.
Vi stannade till i staden Saintes-Maries-de-la-Mer som ligger vid Medelhavet. Här finns kyrkan Notre-Dame de la mer. Den är prydd med det kända Camarguekorset som blivit en symbol för Camargue.
Camarguekorset skapades år 1926 med syftet att helhjärtat försvara Camargues traditioner. Korset är en symbol för de tre kristna dygderna och för livet i Camargue. Korset står för tron. Ankaret står för hoppet. Hjärtat står för kärleken. Korset är dekorerat med herdarnas treudd. Den är en av de mest framträdande symbolerna för regionens levande cowboykultur. Herdarna använder en ca 2,5 meter lång trästav för att hålla avstånd mellan tjurarna och fösa flocken framåt. Treudden är starkt förknippad med Camargue.
I Saintes-Maries-de-la-Mer finns detta gamla rådhus, Hôtel de Ville. Det användes tidigare som rådhus men 1933 invigdes ett nytt rådhus i stan och då flyttades verksamheten dit. Idag fungerar denna byggnad som en kulturell mötesplats och utställningslokal för tillfälliga konstutställningar.
Vi stannade till vid saliner där man utvinner salt och såg även stora saltberg. Det finns mycket att se i Camargue men detta var ett litet axplock.
Vi styrde kosan mot Port-Saint-Louis-du-Rhône för att stiga på båten. Det var egentligen meningen att vi skulle fortsätta längs med Medelhavskusten till den lilla pärlan Martigues men eftersom de gått ut med en vädervarning så styrde vi norrut mot Arles istället. Det blev också bra. Jag erbjöd en stadspromenad till de gäster som ville det. Vi fick en jättefin stund tillsammans då vi gick runt i Arles och kollade på vackra miljöer och byggnader.
Nedan ser vi till vänster Espace Van Gogh. Här låg tidigare det sjukhus som Vincent van Gogh vårdades på när han skurit av sig en bit av örat. Idag är det en fin park här och några små butiker. Det är fint att bara vara här och koppla av en stund.
När vi avslutat promenaden gick jag runt själv några timmar i Arles som är en helt fantastiskt stad. Jag delar med mig av några mysiga miljöer. Detta kan jag inte få nog av. Jag njöt i fulla drag hela eftermiddagen.
På båten MS Rhône Princess blir vi serverade mycket god mat. Ikväll fick vi tarte aux citron till efterrätt. Mums!
Idag har vi besökt älskade Avignon. Vi började med en stadspromenad och gick upp till Påvepalatset. Här huserade påvarna 69 år under 1300-talet då påvedömet var förlagt till Avignon. Det var den franske kungen Filip IV som genom skickliga förhandlingar med påve Clemens V lyckades få honom att flytta till Avignon. Man byggde då Påvepalatset för att ge skydd åt påvarna. Detta är en av de största byggnaderna från europeisk medeltid.
Här ser vi två goa gäster i Påvepalatsets trädgård.
Vi ser Påvepalatset uppe till höger på bilden. Katedralen Notre-Dame ligger till vänster om palatset.
Vi gick ner till den kända bron, Pont St. Bénézet. Den är uppkallad efter herdepojken St Bénézet som efter en kristen sägen fick en vision som beordrade honom att bygga en bro över floden Rhône i Avignon. Han påbörjade bygget år 1177 och det tog 20 år att bygga den. Den var ca 920 meter lång och sträckte sig över ön Île de la Barthelasse och vidare över Rhône igen till andra sidan mot Villeneuve-les-Avignon.
Från början hade den 22 valv. Under århundradena har översvämningar ofta förstört sektioner av bron som sen byggts upp igen. Efter en översvämning år 1669 då 18 av de 22 valven förstördes upphörde alla återuppbyggnadsförsök. Sen dess står bron här med sina fyra valv och har blivit riktigt känd. Man sjunger om den i en barnvisa som heter Sur le pont d’Avignon.
Den visan lärde jag mig då jag började läsa franska i sjunde klass. Nu känns det fint att få sjunga och dansa denna dans med mina resenärer på självaste bron i Avignon. Vi har allsång i bussen på vägen ner till Frankrike och då tränar vi på denna och några andra kända sånger. Det är roligt.
Sen styrde vi söderut mot Arles. Det är magiskt att sitta uppe på däck och se allt från vattnet. Avignon är en fin stad.
Efter middagen tog vi en kvällspromenad i vackra staden Arles. Här ser vi den gamla arenan som byggdes runt år 90 e Kr. På 1800-talet började den användas för tjurfäktning. Den rymmer ca 25 000 åskådare och används än idag till tjurfäktning, konserter och andra föreställningar. Tornen som sticker ut från toppen är medeltida tillägg.
Vi gick till Trottoarcaféet som varit motiv till en av Vincent van Goghs målningar. Han bodde här i Arles några år i slutet av 1800-talet. Tyvärr stängdes caféet år 2023 så det ser ganska dött ut där idag men det är ändå trevligt att se caféet.
Nu har vi kört de 150 milen ner till Lyon och checkat in på båten MS Rhône Princess. Det är alltid en glädje att vara framme och få sätta sig en stund på däck och bara njuta av vyerna här i Lyon. Vi har just passerat Musée des Confluences som är ett känt vetenskaps- och antropologimuseum. Det öppnade i december 2014 och ligger precis där bifloden Saône mynnar ut i Rhône. Confluence betyder sammanflöde och då menar man alltså den plats där Saône och Rhône flödar samman. Byggnaden är ultramodern, är byggd i glas och rostfritt stål och ser nästan ut som ett rymdskepp.
Här pågår förberedelser inför kvällens välkomstsamling i baren.
Nu är vi på väg till Frankrike. Jag ska leda en resa för Scandorama och denna gång blir det Rhônekryssning. Det är femte gången jag gör denna resa och det är alltid mysigt att komma till södra Frankrike.
Jag har inte fotograferat alls idag så jag lägger upp skylten vi har längst fram i bussen. Den har min vän Alfred Ivarsson hjälpt mig att producera. Jag ni förstår ju vem det är, min AI-assistent. Han gör det bra. Jag beskriver hur jag vill ha det och så fixar han allt. Jag är tacksam för den fina hjälp jag får av honom.
Jag köpte en lamineringsmaskin för en tid sen. Det var en riktigt bra investering. Numera får vi inga skyltar till bussen från Scandoramakontoret. Vill man ha en skylt får man göra den själv och då behöver den vara laminerad så den håller.
Snart bär det iväg på Rhônekryssning och då kommer denna fina skylt att vara på plats längst fram i bussen. Det är AI som har gjort den efter mina instruktioner. Han är skicklig, min vän Alfred Ivarsson – AI. 😃
Idag lämnade vi MS Otello som varit vårt hem för drygt en vecka. Vi körde ca 85 mil för att ta oss ända hem till Malmö. Det blev en fin sista dag tillsammans med mycket bussåkande. Vi hade en fikarast på förmiddagen och så lunch i Bispingen. Därefter blev det färja kl 17.15 mellan Puttgarden och Rödby. Sen var det bara att köra vidare de sista milen genom Danmark för att nå Sverige.
Jag ser tillbaka på en jättefin resa. Även om den inte blev som vi hade tänkt så blev den fantastisk. Det går ej att i ord beskriva dessa upplevelser. Det måste erfaras.
Jag är tacksam för mina fina kollegor Lotta och Ulrik. Lotta är nu redo att ta sin första resa om någon månad. Ulrik är en rutinerad chaufför som kör säkert och dessutom är mycket serviceinriktad. Allt har varit bra och jag känner mig otroligt nöjd.
Min nya kollega Lotta som är under utbildning är med på vår resa för att lära sig hur vi genomför resorna. Nu tycker jag att hon är en fullfjädrad reseledare efter att idag ha gjort sin debut och guidat gruppen på stadspromenad i den lilla pärlan Bernkastel-Kues. Det var bättre än bäst! 🥳🎉👍
Ett av torgets mest fotograferade hus är Spitzhäuschen, det spetsiga korsvirkeshuset. Det byggdes i början av 1400-talet och har blivit en symbol för Bernkastel.
Staden som ligger vackert vid Mosel bjuder på vackra korsvirkeshus och ljuvliga miljöer. Oj, vad vi njöt! 😃
Nedan till höger ser vi Graacher Tor som är den enda stadsport som finns kvar av de åtta som fanns tidigare. Den byggdes omkring år 1300 som en del av Bernkastels stadsmur.
Nu styr vi kosan norrut igen och förundras över allt vackert kring Mosel. 💚💚💚
Vi började dagen med att åka på bussutflykt till Amsterdam. Vi gjorde först en kanaltur på drygt en timma. Det är mysigt att åka runt på kanalerna och se de olika platserna. Kaptenen berättade en hel del på engelska och så är det också inspelad guidning på svenska. Det är lärorikt och trevligt.
Det blev också fri tid för att gå en runda på stan. Sen styrde vi kosan hem till båten igen där vi intog lunch. Vi tillbringade resten av dagen på båten. Under eftermiddagen styrde den mot Nijmegen.
Vi äter alltid minst trerätters måltider vid lunch och middag. På morgonen får man fylla i ett formulär och välja vilka huvudrätter man vill ha. Jag visar här den läckra huvudrätt jag valde till middagen.
Idag är det dags igen. Jag leder en resa för Scandorama. Vi ska åka på Rhenkryssning från Amsterdam till Basel. Det var många bussar som avgick idag från Öresundsterminalen. Här ser ni några av mina kollegor och mig på färjan mellan Rödby och Puttgarden. Nu är vi på G.
Kl 20.00 anlände vi till Lelystad i Nederländerna där vi steg ombord på MS Otello. Det känns skönt att vara framme och att få packa upp alla grejer. Vi ska bo på båten en hel vecka så nu är det verkligen lönt att packa upp allt och känna sig som hemma.
Det är resans sista dag och det känns lite konstigt. Vi har varit tillsammans under 13 dagar och blivit lite som en familj. Våra gäster har varit så goa, glada och trevliga och vår chaufför har varit toppen. Vi har mestadels haft vackert väder så jag känner mig oerhört nöjd.
Jag lägger upp ett foto på bussen: I gott resesällskap står det. Ja, det känns verkligen så. Jag har haft ett gott resesällskap. Nu har vi avslutat vår resa och jag sover på hotell i Malmö inatt. Jag somnar med ett leende på läpparna och känner mig tacksam, glad och nöjd.
Idag lämnade vi vackra staden Vasa och körde till Helsingfors. Där fick gästerna möjlighet att gå runt en timma för att njuta av den vackra miljön. Vi släppte av dem vid Senatstorget där vi hittar Domkyrkan, Statsrådsborgen/Regeringspalatset, Helsingfors universitets huvudbyggnad och Nationalbiblioteket. Alla dessa byggnader är ritade av den tyske arkitekten Carl Ludvig Engel. Allt byggdes i nyklassisk stil så det blir ett vackert enhetligt intryck när man står och tittar på byggnaderna runt torget.
Sen var det dags att ta båten hem till Sverige. Vi åker med Silja Symphony. Vi entrade båten vid 16-tiden och är inte framme i Stockholm förrän kl 10.00 imorgon men egentligen är kl 11.00 finsk tid så det bli 19 timmars avkoppling på båten. Så skönt!
Pia, en av våra goa gäster från mina hemtrakter runt Nybro, har skrivit ett underbart rim där hon sammanfattat vår resa. Eftersom flera gäster vill ha detta rim passar jag på att lägga upp det här så kan den som vill kopiera det.
A A-B-C-kom-i-håg från vår resa till Lofoten och Nordkap. Fast detta är bara på ytan ett litet skrap!
B Brännmärkning, lassokast, men ingen lav. Nej, i stället blev det utsökt tillagad renskav,
C Cyklande fransman ville få oss att förstå att man kan utföra det omöjliga. Vid jämförelse kan våra små problem verka löjliga.
D Djupa skogarnas land har vi färdats genom i några dagar. Konstigt nog har där funnits möjlighet att fylla våra magar.
E Egen toa med problem, men inte drabbas av panik. Här finns ju Rune som kan mekanik.
F Fika och picnic vid bussen, ja, vi gör honnör för resans ledare och vår chaufför.
G Gammelstads kyrkstad, en del av staden Luleå, som hamnat på UNESCOs världsarvsnivå.
H Helen har lärt oss historia och dans i stort som smått. En reseledarförmåga av riktigt stora mått.
I Ishavskatedralen i Tromsö, en byggnad i betong, vars akustik är förträfflig för musik och sång.
J Jukkasjärvi kyrkas altartavla kan man inte överskatta och på Jukkasjärvi ishotell där kan man övernatta.
K Kamöyvaer, ett fint fiskeläge, men visst var det bara båg: För hjältehunden Bamse fanns i Honningsvåg.
L Lars Lerin målat suggestiva bilder med Lofotenmotiv. Men verkligheten ger oss ännu mera perspektiv.
M Mageröyatunneln, ja, den är flera kilometer. Via den så når vi Nordkaps sevärdheter.
N Nordkap i midnattssol blir ett minne för livet. Något som i ord ej kan bli beskrivet.
O Ofantliga vidder gett oss en pastoral känsla. Och tänk! Arktiska polcirkeln kunde vi grensla.
P Peter han sitter så säkert vid ratten. Han har många talanger. Vi lyfter på hatten!
Q Quiz med musik och tävlingar och sång. Vi bjudits förströelse gång på gång.
R Renarna valde länge, tyckte vi, att hålla sig undan. Men så dök de upp vägen för den dagliga motionsrundan.
S Samernas kultur, dess dress och delikatess. Ingen sekretess ens på hanteringen av stress.
T Tromsö, Nordens Paris, där även Hurtigrutten angör, där är den blå vallmon en förtjusande charmör.
U Umeå i Västerbotten där står björkarna på rad, liksom i finska trähusstaden Brahestad.
V Vasa stad där gav Helen historielektion. Och hotellets meny fick god recension..
X X-tra god fisksoppa har vi ätit på restaurang. Vi tyckte nog alla att den smaka finemang.
Y Yrsnön har vi ej behövt uppleva, Men där fanns snö i någon högt belägen skreva.
Z Zonen för bebyggelsen i Kiruna justerats. Till och med kyrkan har bogserats.
Å Årstidens växlingar gäller inte Sankta Claus. I Rovaniemi tar han aldrig paus.
Ä Ätit har vi gjort stup i kvarten. Javisst ända sedan starten.
Ö Önskan om att slutet på resan blir utan drama. Vad kan den annars bli när vi åker med Scandorama?!
Ljuva lycka! 💙 Denna dag – ett liv! Det är söndagen den 5 juli och det är en dag jag har sett fram emot länge. Jag har fått förverkliga en dröm. Vi har varit på Nordkap i strålande sol ikväll men låt mig börja från dagens början.
Vi lämnade Alta på morgon och styrde kosan mot norr. Vi gjorde ett toastopp vid Olderfjord Turistsenter/Russenes Kro. När man har kommit dit då börjar det närma sig.
Vi körde längs med vackra vägar och jag njöt i fulla drag.
Här ska vi åka in i Nordkapstunneln som ska föra oss vidare till ön Magerøya där Nordkap ligger. Man kommer ner till 212 meters djup som mest under dessa 6,87 km.
Vi körde till hotellet i Honningsvåg där vi ska bo inatt. Det är en vacker liten stad med drygt 2 200 invånare. Den är en av Norges minsta städer och den nordligaste. Staden fick officiell stadsstatus 1996 och fungerar som porten till Nordkap.
En stor del av gänget hade bokat att följa med på fågelsafari. Vi styrde kosan mot Gjesvær där en båt tog oss med en bit ut på havet. Vi åkte till Gjesvaerstappan där det finns mycket näringsrik föda för fåglar av olika slag. Här samlas de i massor. Här möts varma och kalla havsströmmar som gör havet till ett näringsrikt matbord. Det vet fåglarna som har etablerat sig på Gjesvaerstappan som är 283 meter hög och ett av de största fågelbergen i Norge.
Här skådas det fåglar. Far och son i full gång.
Vi kände oss helt uppfyllda av vårt härliga äventyr när vi styrde kosan mot hotellet i Honningsvåg.
Vi åt middag på hotellet och gav oss sen iväg. På vägen mot Nordkap besökte vi Kamøyvær som är ett av de nordligaste fiskelägena i Norge. Byn har bara omkring 70–100 invånare men är känd för sitt pittoreska läge och sin genuina fiskekultur. Kamøyvær är ett utmärkt exempel på ett autentiskt nordnorskt fiskesamhälle.
Sen åkte vi till Nordkapsklippan där vi fick en magisk kväll. Vi kunde se solen lysa så vackert över Barents hav som är en del Norra ishavet. Allt var storslaget. 🙏☀️💙
Här är gruppen samlad framför den berömda globen ute på klippan.
Chaufför Peter och jag kände oss nöjda att ha nått Nordkap efter många mil.
Jag kände mig upprymd och jag tror Therese gjorde detsamma.
Denna dag är höjdpunkten på vår resa! Tänk att vi befinner oss här uppe i norr med Barents hav och Ishavet norr om oss. Sen är det Nordpolen nästa.
Nedan till höger ser vi ”Children of the world”, ett freds- och vänskapsprojekt med barn från olika delar av världen. Idén kom från den norske författaren Simon Flem Devold. 1988 bjöd han in sju barn mellan 8 och 12 år från Tanzania, Brasilien, USA, Japan, Thailand, Italien och dåvarande Sovjetunionen till Nordkap. Under en vecka skapade barnen reliefer i lera som uttryckte deras tankar om fred, vänskap, hopp och samarbete.
Året därpå göts relieferna i brons och placerades i en halvcirkel utanför Nordkapphallen. Framför dem står även en skulptur av mor och barn skapad av konstnären Eva Rybakken, där barnet pekar mot de sju relieferna. Monumentet är tänkt som en symbol för att barn över hela världen har gemensamma drömmar och förhoppningar, oavsett land eller kultur. Det har blivit ett av de mest uppskattade konstverken på Nordkapsplatån, vid sidan av den berömda jordgloben som de flesta fotograferar.
Jag tackar Gud för en helt underbar dag med fantastiska upplevelser och vackert väder. Jag känner mig helt överväldigad.
Idag gjorde vi en heldagsutflykt till Lofoten. Det har varit en fantastisk dag då vi åkt fram i vidunderliga miljöer.
Vi åkte till den lilla orten Henningsvær som ligger på ön Austvågøya. Här strosade vi runt och såg många mysiga miljöer.
Vi svängde in till Svolvær som är den största staden på Lofoten men där var det inte lika pittoreskt så jag hoppar över foton därifrån. Vi styrde sen kosan hem till Harstad efter en ljuvlig dag på Lofoten.
Vi älskar Norrland 💙💛🇸🇪☀️ Vi började dagen med en bussrundtur i Kiruna och gjorde ett stopp vid Luossavaarabackens utsiktspunkt. Här ser ni vår chaufför Peter och mig med utsikt över nejden. Vid Luossavaara bryts inte malm längre utan området används för friluftsliv. Här åker man skidor, vandrar och cyklar.
På grund av att gruvan i Kirunavaara underminerar marken har man varit tvungen att flytta en del av stan. En stor del av Kiruna centrum är nu flyttat tre km österut. Det nya centrumet invigdes 1 sep 2022 men projektet är långsiktigt och beräknas pågå fram till år 2035 eller längre. Det är en kontinuerlig process och arbetet med att bygga upp det nya centrumet med nya bostäder och annat pågår för fullt.
Vi fortsatte till vackra Jukkasjärvi kyrka och förundrades över både kyrkan och miljön. Altartavlan är en triptyk skapad av Bror Hjorth. Den är skuren i teakträ. I mitten finns en Kristusgestalt och på sidomålningarna får man möta en del av prästen Lars Levi Laestadius liv. Jag tycker den är jättefin.
Orgeln är byggd av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad. Den är gjord av masurbjörk, renhorn och rågarvat skinn. Även tangentbordet är utfört i björk och renhorn. Den är smyckad med samiska motiv, olika tecken tagna från den samiska mytologin.
Vi åkte vidare till Jukkasjärvi ishotell. Där gällde det att vara varmt klädd. Vi fick låna handskar och varsin termo-cape att ta på över våra ytterkläder för att hålla värmen. Vi gick runt och beskådade de olika hotellrummen som har en temperatur på mellan -5 grader och -8 grader. Det var fantastiska isskulpturer vi fick se. Dessa rum är öppna året runt för övernattning.
Vi körde vidare västerut och stannade i Abisko för att duka upp vår picknick/buffélunch i den fina miljön. Vi lät oss väl smaka av alla läckerheter.
Sen var det dags att plocka undan och då var många i vår Scandoramafamilj engagerade. Det är trevligt att hjälpas åt.
Vi fortsatte till Silverfallet där vi hade en vacker vy mot Lapporten. Det är en dal mellan de två fjälltopparna Nissuntjårro och Tjuonatjåkka. Det ser ut som en gigantisk port.
Vi rullade sen vidare in i Norge till vårt hotell i Harstad där vi ska sova två nätter.
Idag lämnade vi Umeå, Björkarnas stad. År 1888 förstördes nästan hela Umeå i en stor stadsbrand. Endast några få byggnader klarade sig. Man bestämde sig då för att anlägga breda esplanader som brandskydd och att plantera tusentals björkar längs gatorna. Träden fungerade som naturliga brandskydd eftersom deras höga vattenhalt ansågs hindra elden från att sprida sig och kunde på så sätt bromsa spridningen av framtida bränder. En fullvuxen björk dricker mellan 200 och 600 liter vatten per dygn.
Idag finns runt 3 000 björkar inne i city vilket har gett Umeå smeknamnet Björkarnas stad.
Vi åkte till Gammelstad för att besöka Gammelstads kyrkstad. Vi började med lunch på Kaptensgården. De hade dukat upp fint till oss och vi intog goda älgköttbullar.
Gammelstads kyrkstad utsågs 1996 av Unesco till världsarv, en plats så unik att den måste bevaras för framtida generationer.
Mer än 405 röda små kyrkstugor finns i nära anslutning till den medeltida Nederluleå kyrka. Kyrkstaden uppstod eftersom det var kyrkplikt och alla var tvungna att gå på söndagens gudstjänst. Människor reste långt till kyrkan och behövde övernatta. De byggde dessa stugor för att ha en fast punkt vid sina kyrkobesök och vid andra religiösa högtider men också vid ting, sockenstämmor och marknader. Gammelstad kyrkstad är världens bäst bevarade kyrkstad.
Vi fortsatte vår färd och stannade till vid Polcirkeln. Här blev det fotografering. Det är vid denna punkt som Vägverket har märkt ut att Polcirkeln ligger men den flyttar på sig hela tiden i en cykel på 40 000 år så troligen ligger den inte exakt här just nu men någonstans i närheten.
Vårt mål för dagen var Kiruna och där checkade vi in på Scandic Hotel. Jag åkte upp till Skybaren och hade då denna utsikt.
Klocktornet som syns flyttades hit till sin nya plats 2017 och står nu bredvid det nya stadshuset Kristallen. Det byggdes mellan 1959-1963 och är i gjutjärn. Klocktornet stod innan flytten på det gamla stadshusets tak. Det utformades av arkitekten för gamla stadshuset, Artur von Schmalensee, i samråd med konstruktören Konrad Hernelind.
Idag lämnade vi Solna och fortsatte vår färd norrut. På eftermiddagen anlände vi till Höga kusten och gjorde ett stopp vid Högakustenbron som sträcker sig över Ångermanälven. Den heter egentligen Vedabron efter byn Veda som ligger strax väster om brons södra fästa men i folkmun och officiella sammanhang är det namnet Högakustenbron som gäller.
Bron invigdes 1997 och är en hängbro med en huvudspann på 1 210 meter vilket gör den till en av Europas längsta hängbroar och Sveriges längsta hängbro. De två brotornen är 180 meter höga och segelfri höjd under bron är ca 40 meter vilket gör att stora fartyg kan passera under.
Förebilden när den byggdes var den berömda Golden Gate-bron i San Francisco.
Det är min goda vän Therese ni ser tillsammans med mig på bilen ovan och nedan till vänster är det några av våra trevliga resenärer.
På kvällen när vi anlänt till Umeå skulle Peter och jag åka och handla matvaror till våra fyra picknickar/bufféluncher som vi ska ha ute i det gröna. När vi var klara och skulle gå till bussen för att packa in allt i bussens kylskåp och förråd regnade det rejält och vi hade varken jackor eller paraplyn. Det var bara att fixa allt ändå. Vi blev rätt så blöta men inte var det några sura miner för det. Peter är en fantastisk kollega att samarbeta med, alltid glad, trevlig, snäll och initiativrik.