Att stanna upp och ta det lugnt

Jag fick se denna underbara bild i tidningen Land. Jag fotograferade av den direkt för jag tycker den säger så mycket. Jag ska se om jag hittar en ram så att jag kan rama in den och sätta upp den här hemma.

Att stanna upp och ta det lugnt är inte att slösa med tiden.

Jag håller fullständigt med om detta budskap. Det finns vissa saker vi måste göra varje dag men andra saker som står på vår ”att göra-lista” kanske kan vänta. När jag väl stannar upp, och sätter mig ner bara för att tomglo, kan nya tankar börja spira. Ibland är vi så upptagna av alla måsten och olika aktiviteter att vi inte hinner stanna upp men då är det hög tid att göra det. När vi väl gör det kommer vi att upptäcka att många av de där ”måstena” inte är så viktiga. Det är viktigare att hinna möta sig själv och lyssna in sin själ. Då får vi möjlighet att upptäcka andra värden som väger mer än de där ”måstena” vi trodde var så viktiga.

Man kan t.o.m. planera in tid för att ”bara vara”. Det tror jag är väl investerad tid. Vi kan inte alltid vara effektiva. Att ta en promenad kan vara ett bra sätt att stanna upp. Att bara gå ut och lyssna på fågelsången, regnet eller vindens sus är läkedom för själen. Själv älskar jag att luta mig tillbaka i en stol på balkongen och bara titta ut över vidderna. Det ger mig en enorm ro och vila.

Min gamla brödrost hänger med

Min man påpekade häromveckan att min brödrost är av ”modell äldre”. Ja, det stämmer faktiskt. Den har hängt med länge men jag har inte använt den så ofta. Det är på senare tid som den åker fram nästan varje dag.

Jag hoppas inte det är någon fara att använda denna gamla brödrost. Sladden och stickproppen är hela. Visst blir den varm på sidorna när man rostar något men det är väl normalt?

Jag ska prata med en god vän som är elektriker och fråga honom om det är ok att använda den. Det är ju dumt att köpa en ny om denna är duglig. Visserligen finns det många nya trendiga brödrostar men jag tycker denna är cool.

Friluftsgudstjänst i Föreberg

Idag var vi på friluftsgudstjänst i Föreberg. I rådande coronatider kändes det väldigt bra att få gå på en riktig gudstjänst (och inte bara vara med via webben). Det var fin sång och predikan samt nattvard. Jag älskar när det är nattvard. Jag tror det händer något med oss i nattvarden. Den symboliserar Jesu kött och blod. Hans kött spikades upp på korset för att vi skulle få helande och hälsa. Hans blod rann på korset för att vi skulle få förlåtelse för våra synder. Varje gång jag ska ta nattvarden ber jag om syndernas förlåtelse innan och under det att jag tar nattvarden tackar jag för helande och fullständig hälsa i min kropp och tackar för förlåtelse från synd. Tack vare Jesu död på korset har jag liv, ja, liv i överflöd.

Efter gudstjänsten tog alla upp sin medhavda kaffekorg och vi fikade. Det var så trevligt att träffa så många vänner. Här ser vi vår vän Ingvar och Hans.

Maken bjuder på bästa älgkalvfilén

Jag är i Skärshult och ikväll hade maken planerat en måltid med älgkalvfilé. Eftersom han är jägare så har han en del kött att välja på. Det blev stekt älgkalvfilé med nypotatis. Jag bidrog med att göra pepparsås och tomatsallad. Allt smakade utsökt.

Kocken verkar nöjd och glad och lutar sig tillbaka i stolen.

Sen tog vi en härlig kvällspromenad med hundarna. Jag hade Bamse som är en ljuvlig tax. Här poserar han så fint bland blommorna. Älskade Bamse!

Sommarkväll i Jönköping City med vännen Helen

Jag har haft en helt underbar kväll tillsammans med min vän Helen. Jönköping bjuder på högsommarvärme så det blev en kväll värd att minnas.

Vi började med att strosa runt lite i området kring Munksjön. Sen satte vi oss på NEO, Nuevo Elegante Osteria. Vi åt pasta och det smakade utsökt. Jag läser på deras hemsida att NEO är en hyllning till den italienska livsstilen och den rustika medelhavsmaten. Jag har alltid gillat denna restaurang men har bara varit här vid lunchtid. Jag älskar de goda grönsakerna som serveras då. https://restaurangneo.se/ Från Neo har man denna vy ut över Munksjön och Atollen.

Vi gick sen vidare till Piren där det var fullt hålligång med härlig livemusik och glada människor. Vi sjöng med i sommarsångerna.

Jag är så glad för denna underbara sommarkväll med min vän Helen. Det blir som ett smultron att sätta på livsstrået, ett fint minne.

Årets premiärdopp avklarat

Jag slutade kl. 15.30 idag och hade bestämt mig för att åka till Vätterstranden och ta premiärdoppet för året. Vättern brukar vara kall så jag hade befarat det värsta men där fick jag en positiv överraskning. Vättern bjöd på 21 grader varmt vatten idag. Det var så härligt att simma och bara ligga i vattnet en stund.

Min goda vän Eva mötte upp på stranden och vi fick några timmar tillsammans. Jag var sen kvar själv till kl. 20.15. Jag var förstås inte själv för det var massor av folk kvar. Luften var fortfarande varm och behaglig. Jag njuter verkligen av sådana här dagar. Att vara på stranden är riktig avkoppling för mig. Jag älskar att bada och att bara sitta i brassestolen och titta ut över vattnet. Med sällskap av en god vän blir det förstås en extra krydda då man kan fika tillsammans och ventilera livet. En god bok gör också tillvaron rik.

Ville stanna tiden i Rosenlunds Rosarium ikväll

Min goda vän och f. d. arbetskamrat Sofia, från JKPG News-tiden, och jag hade bestämt träff för picknick i rosariet efter jobbet idag. Vilket ställe alltså! Hur många gånger jag än har varit där så får jag aldrig nog. Ikväll hade jag verkligen velat stanna tiden. Det var massor av växter som stod i blom: rosor, pioner, ridarsporre, klematis m. m. Det var ljuvligt att strosa runt där och bara känna alla dofter.

Sofia och jag har inte setts på ett par år så vi hade mycket att prata om. Det var allt mellan himmel och jord som ventilerades. Jag kände mig glad och styrkt när vi skildes åt. Jag fick med mig mycket matnyttigt på min fortsatta livsresa.

Alla bär vi tidvis på bördor och har problem av olika slag men med Guds hjälp blir det lättare att ta sig igenom diverse passager. Genom svårigheter blir man starkare och mera tacksam. Livets motgångar gör oss ödmjuka och lär oss att vi inte kan ta allting för givet. Livet är en gåva som vi får ta vara på, göra det bästa av och njuta så mycket vi bara kan av just nu…och det var precis vad jag gjorde ikväll.

Jag stannade kvar länge i rosariet och strosade runt, fotograferade och luktade på blommorna. Jag hade velat stanna tiden men insåg att jag inte kunde göra det så det var bara att passa på att njuta så mycket som möjligt i nuet. Jag satte mig på en bänk och insöp allt vackert både via öga och näsa. Det fanns människor lite här och där som verkade uppskatta kvällen lika mycket som jag.

Jag rekommenderar verkligen ett besök i Rosenlunds Rosarium och har du varit där en gång så kommer du säkerligen att vända åter.

En nostalgitur till Framnäs Semesterhem

För många år sen, när jag gick på mellanstadiet, semestrade mamma, pappa, min bror Hans och jag på Framnäs Semesterhem. Jag tror vi var där en vecka. Det var som ett pensionat där allt ingick. Det låg intill sjön Ören. Jag minns att det fanns en båt vi kunde låna och ro ut med. Vi träffade också ett par från Jönköping som hette Rut och Eber. Vi hade lite kontakt med dem efteråt och var även och hälsade på dem. Jag minns att de bodde på Fornkullegatan. Jag tror också, om jag inte minns helt fel, att vi spelade boccia på kvällarna. Så mycket mer minns jag inte.

Varje gång jag åker till Tranås på kundbesök ser jag skylten till Framnäs och jag har många gånger tänkt att jag skulle åka in där men det har inte blivit av. Idag när jag åkte hem från Tranås fick jag en idé att verkligen åka till Framnäs. Arbetsdagen var avslutad och jag hade all tid. Strax efter att jag passerat Örserum svängde jag in vänster mot Framnäs. Det skulle vara 7 km dit och jag körde länge. Till slut stannade jag bilen och kollade på Google Maps. Jag insåg då att jag kört 2 km för långt. Jag vände och körde tillbaka en bit. När jag kom från det hållet syntes skylten Framnäs Semesterhem och jag svängde upp där. Det var verkligen dött, antagligen p.g.a. coronakrisen. Jag hade tänkt att jag kanske skulle kunna slå mig ner i restaurangen och köpa en kaffe eller något att äta men det såg helstängt ut och inte en bil syntes till. Även om det regnade så skulle det ha varit nostalgi för mig att gå in där och bara sitta och fika och njuta av livet en stund. Jag fick åka hemåt istället. Jag insåg att jag kunde fortsätta köra neråt längs sjön för att komma ut i Bunn och på så sätt få lite närmre hem.

När jag tänker efter minns jag också en kommentar mamma sa när vi hade anlänt till Framnäs. Vi hade fått åka långt ut på vischan för att komma fram till detta semesterhem. Hon menade att vi som bodde på landet skulle ju inte ha bokat semester där. Vi borde ha semestrat i stan istället för att få lite ombyte. Det var komiskt och jag minns det så väl. Nu tror jag ändå att vi var i stan också. Jag minns faktiskt inte men jag antar att vi besökte både Gränna och Jönköping eftersom det ligger så nära. Jag måste kolla i mammas album nästa gång jag åker hem till henne.

Välkomnar regnet med en god bok

Vilken härlig dag – det regnar! Naturen behöver verkligen regnet och vår gräsmatta insuper varenda droppe. Jag har vattnat med vattenspridaren om kvällarna men nu är det äntligen regn, ja ett riktigt ösregn kom idag.

Jag satte mig ute och njöt av regnet och stillheten och läste en god bok, Anna-Lena från Montmartre. Den har legat på nattdukbordet ett tag och idag läste jag ut den. Det tar lite tid att läsa den. Jag stannar upp när olika stadsdelar, gator, monument el. dyl. nämns. Jag vill kolla upp vissa saker lite mer.

Det är Anna-Lena Brundin och Katrin Jakobsen som kåserar om den älskade stadsdelen Montmartre. Här finns också tips på caféer, restauranger, butiker m.m.

Visste du detta?

Under mitten av 1800-talet byggdes en mur runt Paris. Inte för att stänga inne befolkningen, utan för att få in avgifter från dem som kom utifrån. Vad händer? Jo, Montmartre, det största av bergen i utkanten av Paris, hamnade utanför muren! Och alla de fattiga, konstnärer och artister, glädjeflickor, gårdfarihandlare och resande teatersällskap hamnade, av naturliga skäl, också där. För ingen hade ju råd att ta sig in.

I Montmartre höll många konstnärer till. Vincent van Gogh bodde med sin bror Theo på 54, Rue Lepic. Montmartre betyder martyrernas berg (Mont des Martyrs) och har fått sitt namn efter den franske biskopen och martyren Sankt Dionysius, på franska Saint Denis, som mördades på platsen år 262.

Jag älskar Montmartre. Stadsdelen ligger på en kulle (berg) i norra Paris och härifrån har man en fantastisk utsikt över staden. Montmartre är en urmysig stadsdel. Här finns den välkända basilikan Sacré-Cœur som stod klar 1914. Strax intill finns det välkända torget Place du Tertre där olika konstnärer håller till. Kommer du till Place du Tertre finns möjlighet att köpa ett porträtt. Du får slå dig ner en stund och någon konstnär målar av dig. Här är full aktivitet och det är roligt att gå runt och titta på allt som sker.