Jag har haft en underbar dag. På förmiddagen grejade jag i trädgården och hade tre härliga timmar. Kl. 14 träffades Susanna och jag hos vår vän Kicki som opererades för en tid sen. Vi hade med varmrätt och efterrätt som vi bjöd henne på. Hon tände i den öppna spisen och gjorde det så mysigt. Vi satt länge och pratade. Det var en jättetrevlig stund. Susanna och jag gick också ut en runda med hundarna. Jag älskar hennes mysiga hundar, Zumo och Zack. De är av rasen Jack russell terrier.
På kvällen åkte jag till mig goda vän Yvonne som fyller år imorgon. Det blev te och mackor samt kaffe och tårta. Som alltid hade vi en trevlig kväll med mycket prat. Sann vänskap är en gåva av stora mått.
Under två års tid har vi haft ett erbjudande från Comhem där vi haft en Tivo-box. Det har mest varit strul. Det har varit svårt att helt enkelt få fram vanlig TV. Maken och jag har ibland suttit i en kvart eller mer för att få igång TV:n och har nog inte riktigt orkat att lära oss det ordentligt.
Ibland när jag står och stryker brukar jag sätta på TV:n men det har under dessa år varit för komplicarat så i så fall har jag kollat via datorn.
Nu gick erbjudandet ut och vi erbjöds olika paket. Vi är inga storkonsumenter när det gäller TV så jag sa att vi bara ville ha basutbudet. Enligt svensk lag är de skyldiga att erbjuda basutbudet gratis sen TV:n digitaliserades i höstas. Jag fick veta att detta inte gäller på vår adress utan hon ville sälja på mig andra paket. Jag bad att få fundera ett par dagar.
Eftersom vi har ett hus med Wetternetbox ringde jag Jönköpings Energi för att kolla upp vad som fanns. Hon rekommenderade mig då att ringa Junet och jag gjorde så. Där fick jag världens bästa service och åkte dit för att köpa den digitala TV-boxen Kalejdo.
Med stor glädje i hjärtat åkte jag hem för att koppla ur Tivo-boxen. Det är lite pyssel för några bokhyllor måste flyttas ut lite för att man ska komma åt uttagen till bredbandet men vad gör det? Då blir det städat samtidigt.
Jag kopplade in det andra på egen hand men lyckades först inte få igång. Det visade sig sen att det blivit något fel när de skannade av koden på Kalejdoboxen så jag fick skicka koden med numret till dem. Sen efter lite support av killen på Junet så funkade allt. Oh, vad jag blev glad när jag fick se TV-bilden! Jag jublade. Nu blir det enklare än enklast att se på TV. Jag tycker bara på on-knappen på fjärrkontrollen till TV:n och sen ok på fjärrkontrollen till TV-boxen. Då kommer alla kanaler upp och även vad som visas på varje kanal. Detta är toppen. Så enkelt och så bra!
Jag har köpt en spegel som jag satt upp i entrén. Jag fick en idé att också sätta upp en liten tavla med ett positivt budskap. Sagt och gjort! Jag skrev Så fin du är och lade till ett rött hjärta. Jag hittade en gammal ram som kom till användning. Jag tycker detta blev jättebra. Det är småsakerna som gör det.
Det känns bra att alla gäster får en uppmuntran när de ser sig själva i spegeln. Det är bra för mig också att se detta varje gång jag speglar mig. Vi är fina. Vi är Guds vackra skapelser och det behöver vi påminna oss om.
Jag har åkt en runda och uträttat ärenden ikväll. Jag började bli hungrig och tog en paus på Biltema där jag inmundagade två korvar med bröd. Jag gillar korv med bröd. Det är enkelt, gott och man blir mätt.
Själv laddar jag för Allhelgonahelgen men på Biltema är julen redan kommen. Jag satt där och mös och kopplade av medan jag avnjöt min kvällsmat. Sämre kan man ha det.
Jag tog bort mina penséer från framsidan av huset för en tid sen men jag hade inte tid att slänga dem då så de har stått på en avskild plats. Även om de börjar bli lite skraltiga så blommar en del fortfarande. De är otroligt vackra. Jag plockade en bukett och ställde i en vas. Visst blir man glad?
Det är första gången jag planterar alunrot. Jag köpte tre olika sorter som jag satte ihop i en kruka. Jag tycker de är så härliga och har så fina mönster. Titta så vackra de är när det har regnat. Detta gör mig glad.
Alunrot blev utsedd till årets perenn i Sverige år 2003.
När jag kom hem häromdagen, efter att ha varit borta en vecka, lade jag märke till att min murgröna verkligen har vuxit mycket den senaste tiden. Wow, vad den är frodig! Om jag inte minns helt fel så fick jag den i en julgrupp eller liknande och planterade senare om den.
Den är så dekorativ och man kan använda den till mycket: som dekoration när man dukar och även i vaser och annat. Murgröna är Gotlands landskapsblomma och på gutamål kallas den rind.
Min goda vän Yvonne och jag åkte på en heldagsutflykt till Östergötland idag. Vi gjorde första stoppet i Väderstad där vi tog en fika på Centralkonditoriet. Jag hade inte hört talas om detta ställe innan men Yvonne har hört mycket gott om detta café. Där fanns mycket smarrigt och vi tog en underbar lördagsfika. Mitt bestod av kaffe med smörbulle och stor biskvi. Mums!
Vi körde vidare till Linköping där vi gjorde stan. Det var så roligt att bara gå runt och insupa inspiration. Vi har sett så mycket fint och handlat lite grand. Denna härliga, soliga höstdag var det underbart att bara promenera ute också.
Jag gillade hjärtdekorationerna de hade i de höstlika träden. Det var så mysigt.
Vi gick förbi Galleri R där Gebbe Björkman hade vernissage under temat ”Konsten att förvalta ett arv”. Gebbe Björkman skapar lustfyllda målningar och akvareller med naturmotiv. Han bor i Ödeshög och har naturen kring Tåkern, Omberg och Vättern som sina främsta inspirationskällor.
Vi åt sen på en grekisk restaurang. Det var kanongott.
Vi avslutade dagen i Ikanohuset där jag har en av mina favoritaffärer, Street One. Både Yvonne och jag köpte varsitt plagg. Strax innan varuhuset stängde kl 18 åkte vi hemåt.
Jag är verkligen nöjd med denna dag. Vi har hunnit pratat mycket och dela livet. Vi har fikat, ätit, sett mycket vackert, shoppat lite grand och bara njutit av dagen. Sådana här dagar gör mig gott.
Denna plansch har följt med mig från min första lägenhet. Visst är den lite sliten men jag älskar den. Jag funderade först på att sätta den i tvättstugan i vårt nya hus men insåg sen att vi behövde se detta budskap varje dag så jag satte den på dörren in till sovrummet.
Texten lyder:
TÄNK POSITIVT!
SÄG TILL DIG SJÄLV VARJE MORGON:
Det här blir en fin dag!
Jag klarar av mer än jag tror!
Ingenting blir bättre för att man oroar sig!
Man kan aldrig göra mera än sitt bästa!
Alltid finns det något att glädja sig åt!
Jag känner mig i utmärkt form!
Idag skall jag göra någon glad!
Det är ingen idé att deppa!
Livet är härligt!
VAR OPTIMIST!
Jag tycker detta är ett högaktuellt budskap. Det gäller att varje dag boosta sig med positiv energi. Jag tror på det uttalade ordets kraft. Ord ger liv. Var noggrann med orden för det ligger en oerhörd kraft i dem. Med våra ord skapar vi vår framtid.
Just denna dag kan bli den bästa dagen i mitt liv. Denna dag är första dagen på resten av mitt liv. Jag formar min framtid med just de beslut och handlingar jag gör idag. Jag formar också framtiden med mina tankar. Därför är det viktigt att tänka positiva tankar.
Om jag säger till mig själv att jag klarar mer än jag tror så börjar jag dagen på ett ypperligt sätt. Jag kommer då att lägga ner min själ i det jag gör. Jag vill ju vara en god kugge i vårt gemensamma livshjul och då blir det oftast bra.
Är jag orolig för något får jag göra det jag kan och sen kasta iväg oron på Gud. Han vet bättre än jag. Jag väljer att tro att det bästa kommer att ske om jag har gjort mitt bästa och dragit mitt strå till stacken.
Idag finns det något jag kan glädja mig åt. Möter jag dagen med ett öppet sinne kommer jag att upptäcka många källor till glädje.
Varje dag kanske det inte känns som att jag är i utmärkt form men om jag ändå uttalar orden att jag är i utmärkt form tror jag att det påverkar mitt psyke. Om jag dessutom sätter på glad musik (eller annan musik jag gillar) och gör pausgymnastik får jag ännu mer hopp.
Att planera något för att göra en annan människa glad skänker glädje. Samtidigt som du gör något för en annan människa åker du med själv i glädjeyran av bara farten. Glädje föder glädje.
Det är ingen idé att deppa. Att tycka synd om sig själv är bland det mest destruktiva man kan göra. Då går det fort nedåt. Det bästa är att försöka se allt runtomkring som är bra och tacka för det. Jag kan också undersöka om jag kan göra något för att situationen ska bli bättre.
Jag tror helt klart att optimisten har roligare än pessimisten.
Även idag blev det förmiddagsfika tillsammans med mammas goda grannar Inga och Sig-Britt. Det är underbara stunder med mycket prat och skratt.
Jag passade på att ta en bild på oss alla fyra innan jag gick in till arbetet som kallade. Vid lunchtid lämnade jag Nybro för att åka hem till Jönköping. På vägen gjorde jag några kundbesök i Vetlanda.
Det har varit jättefina dagar i Nybro, ja, det blev en hel vecka denna gång. Jag märker att mamma har blivit lite piggare mot vad hon var för 2-3 veckor sen och det känns verkligen roligt. All tid då hon mår bra är värdefull. Nu lever vi.
Det är så skönt att vara hemma hos mamma. Jag arbetar härifrån på dagarna och hjälper henne med lite av varje övrig tid. Hon behöver mycket hjälp nu och jag gör det så gärna. Tänk så mycket hon har gjort för mig under åren!
Det blir ofta förmiddagsfika med hennes goa grannar Inga och Sigbritt. Då passar jag också på att ta mig några minuter ledigt. Dessa små stunder med en fika och härligt prat betyder mycket.
När vi bodde i Slättingebygd hade vi många goda grannar. Några av dem var familjen Ingvarsson som hade två små döttrar vid namn Elin och Annie. Vi umgicks mycket och hade roligt tillsammans. Flickorna gick också i Söndagsskolan och Hobbygruppen där jag var ledare. Vi har många goa minnen.
Ikväll var Elin hos oss och hälsade på. Det var en helt underbar kväll då vi pratade om allt mellan himmel och jord. Det blev mycket nostalgi men också mycket prat om livet här och nu och allt som hänt under dessa år då vi inte setts. Elin och jag träffades på en fest 2005. Annars har vi inte setts sen 1998 då mormor och jag var och hälsade på familjen Ingvarsson, några år efter att de flyttat till Sankt Sigfrid.
Mamma var med hela kvällen vilket var härligt. Hon lade sig på soffan efter en stund och där trivdes hon gott. Vi var så uppfyllda av den glada och trevliga gemenskapen så vi bestämde att vi måste ses snart igen och då hoppas vi att Elins syster Annie är med.
Under åren 1992-99 arbetade jag som lågstadielärare på Hanemålaskolan i Nybro. Där arbetade också goa kollegan Rosmari. Vi trivdes bra ihop och sommaren 1999 reste vi till Thailand och luffade runt tre veckor. Det blev tre oförglömliga veckor då vi fick vara med om olika äventyr.
I lördags när mamma och jag var ute och åkte här i Nybro råkade jag köra mot enkelriktat och tur var det för då mötte jag Rosmari. Vi kunde veva ner bilrutorna och prata en liten stund och hann bestämma att vi skulle försöka ses medan jag är i Nybro. Det var jättelänge sen vi sågs.
Ikväll träffades vi på Sandbergs Konditori i Madesjö. Det blev en trevlig stund då vi ventilerade livet och även påminde oss om gamla minnen. Det är uppfriskande att träffa gamla vänner. Även om vi nästan aldrig ses så lever vänskapen vidare. Vi ser varandra på Facebook och så håller vi kontakt via julkort också. Det är en rolig tradition.
Nu vill jag lägga upp några gamla bilder från vår Thailandsresa sommaren 1999.
Mamma gick med ut en liten runda även idag. Vi var ute drygt en kvart vilket kändes både underbart och välbehövligt. Lite solljus gör oss gott.
Sen gick jag en egen promenad. Jag gick runt i olika bostadsområden här i Nybro. Jag passerade hus som vänner tidigare bott i och många minnen väcktes till liv vilket är härligt. Jag gick även i nyare områden. Jag passerade bl. a. denna häck med vackra höstfärger. Det är otroligt vackert ute nu. Jag njuter i fulla drag.
Mitt hjärta bubblar av tacksamhet och glädje. Idag orkade mamma följa med ut på torget och lyssna på Nybro Manskör, där svåger Kalle sjunger, och träffa syster Barbro. Det var ett underbart väder så ni njöt i fulla drag.
Sen blev det en lång gofika på Priems Konditori med grannen och vännen Inga. Vi mumsade i oss räkbaguette och Budapestbakelse. Vi satt länge och pratade. Nu lever vi.
Senare på eftermiddagen gick jag en långpromenad i Nybro. Det är så underbart att komma ”hem” till Nybro och bara strosa runt. Jag tycker det är balsam för själen. Var jag än går dyker det upp gamla minnen. Jag gick runt Svartegöl och sen upp till Kungshall. Jag vandrade runt på gatorna i Kungshall och sen vandrade jag ner mot city igen. Jag styrde kosan mot Paradiset. Ja, området heter så och det är en underbart namn på en stadsdel. Här gick jag på musikskolan och lärde mig spela blockflöjt och piano. Här bodde min kompis Gunnel i ett gruppboende och här bor min kusin Boel och flera andra jag känner. Här bodde också min faster Kerstin med make Paul och min farbror Nils med fru Anna-Lisa (Boels föräldrar). Sen promenerade jag vidare mot city och därefter hem till mamma.
Jag lagade middag och vi skålade med rödbetsjuice. Jag har tagit med min råsaftcentrifug hem för jag vill boosta både mamma och mig med nyttiga drycker. Skål för livet vi lever nu!
Idag har vi tagit farväl av en mycket god vän, Gun-Britt Johansson från Skogsby. Hon var en av mammas bästa vänner och vi har umgåtts hela livet.
Det var en fin begravning i Alsterbro Filadelfia där många fina minnen kom fram. Gun-Britt var en jättesnäll människa som alltid var beredd att ge en hjälpande hand.
Hör ni vänner, det gäller att vi tar vara på livet så länge vi har varandra. Så fint att tillsammans få skapa gemensamma minnessmultron på livets strå.
Jag delar några bilder från när Gun-Britt med dotter Britt-Marie (min syssling och vän) hjälpte mamma och mig med min flytt till Jämtland augusti 1985.
Så är det födelsedagsbilder från glada upptåg på 90-talet då vi uppvaktade vänner på deras födelsedagar. Mamma och Gun-Britt uppvaktar vid midnatt vår pastorsfru Bjarnette som fyllde 50 år. Vi ser fina familjen Tallberg i mitten och till höger sitter Karin, Paula, Britt-Marie och jag själv.
Två bilder från Gun-Britts svärdotter Karins 30-årsdag då gänget var där för att gratulera. Förstfödda barnbarnet Daniel står så fint bredvid farmor Gun-Britt och lille Simon sitter i mamma Karins knä.
Detta är några av alla ljuvliga minnen. Jag känner tacksamhet över allt.
Ikväll var det dags att skörda de tomater jag odlat från grunden genom att lägga tomatskivor direkt i jord, ett projekt som gett mig glädje. Från början var plantorna små och rangliga och jag var lite tveksam till om det skulle bli något av dem. Jag stöttade upp dem med pinnar så gott jag kunde.
När det var dags att plantera ut dem hade jag för lite jord men de fick lite var i alla fall. I mitten av sommaren insåg jag att jag var tvungen att hälla på mer jord och även ge gödning. Det hade jag inte tänkt på innan. Jag fortsatte mitt projekt och har vattnat dem rikligt.
Jag har fått tips av mina vänner hur man ska göra för att få dem att mogna och jag har anammat dessa idéer. Nu hänger de flesta tomater på sina kvistar och några ligger i papperspåse tillsammans med ett äpple för att mogna. Hoppas jag gjort rätt!
På inrådan av goda vänner på Facebook kommer jag också att göra gröna inlagda tomater och chutney på gröna tomater. Det ska bli jätteroligt.
Så glada som vi ser ut på bilden har vi inte varit hela kvällen. Det blev ett jobbigt äventyr mot slutet av vår vandring.
Min goda vän Kicki behöver hjälp att rasta sina hundar just nu så ikväll tog jag med dem till Åsasjön för att vandra tillsammans med goa vännen Gunnel. Det var en underbar kväll och vi njöt av allt det vackra.
Både Gunnel och jag gillar att fotografera så det blev en hel del foton tagna. Hundarna tyckte det var jättekul och ville nosa överallt.
Vi mötte en hel del människor och många hade hundar så några skall blev det men jag höll hårt i Zumo och Zack. Ett par rådjur såg vi också.
När vi började närma oss målet upptäckte vi något stort och svart som plaskade i vattnet längre fram. Det var en långhårig lös hund som hade badat och när han kom upp på land sprang han rakt mot oss. Jag ville skydda Zumo och Zack och försökte lyfta upp båda samtidigt. Det blev svårt och Zack lyckades ta sig ur kopplet och sprang iväg. Den andra stora hunden sprang efter och jag fick nästan panik. Jag lämnade över Zumo i Gunnels famn och sprang efter dem. Den andra hundens ägare stod längre fram men lyckades inte fånga sin hund. Jag såg ingen av hundarna längre och såg för min inre syn hur lilla fina Zack skulle bli ihjälbiten av detta svarta ”monster”. Med gråten i halsen sprang jag och det enda jag gjorde var att ropa – Jesus! så det ekade i hela området. Jag vet ju att det onda flyr när namnet Jesus nämns. Jag ville ha beskydd för lilla Zack. Fy, vad jag var rädd och ledsen! Tänk att komma hem till Kicki med en ihjälbiten liten hund. Jag mådde så illa där jag sprang. Rätt som det var fick jag se hundägaren och den stora svarta hunden som fortfarande sprang omkring. Han närmade sig mig igen men jag bara stod stilla och rörde inte en fena. Han sprang tillbaka till hundägaren som lyckades fånga honom men var var Zack? Jag rusade fram och frågade var den lille var och då pekade hundägaren ut mot vattnet. Den lilla älsklingen hade simmat långt ut i sjön och hade helt enkelt tagit skydd i vattnet. Oh, vad jag blev glad! Vi bestämde att hundägaren skulle gå fram en bit med sitt ”monster” så att Zack vågade simma in. Jag ropade till honom att komma och blev så lättad när jag fick se att han började simma inåt. När han närmande sig stranden var han väldigt försiktig. Han tittade sig darrande omkring hela tiden innan han kom fram till mig. Han verkade inte ha blivit skadad alls. Ljuva lycka! Vilken lättnad! Både Gunnel och jag var darriga en lång stund efteråt.
Vi pratade sen med hundägaren och hon gav sitt namn och telefonnummer. Ingen skada var skedd men jag vill ändå veta det ifall Kicki skulle vilja ha det. Hon bad om ursäkt och berättade att han bara är en valp på 11 månader som gillar att leka. Hon bedyrade att han inte skulle ha bitit varken Zumo eller Zack men det kunde ju inte vi veta eftersom vi inte känner hennes hund. Jag hade också i tanken att en av mina goda vänner från Nybro nyligen blivit rejält biten av sin hund när han råkat komma lös när en annan liten hund med sin ägare var utanför huset. Då vill han försvara sitt revir och bet även den andra hundägaren när hon lyfte upp sin lilla hund.
På vägen hem slappnade jag av men kände att tårarna nästan kom igen. Bara det inte blir mardrömmar av detta. Under hemresan kliade jag Zack och berättade hela tiden vilken hjälte han är. Så duktigt att simma ut så långt och ta skydd från faran.
Väl hemma hos Kicki kändes det skönt att få berätta allt. Hon tog det med ro. Hon är ju van vid hundar och vet vad som kan hända. Hon trodde också att den stora hunden bara ville leka. Hon sa till mig att bara släppa allt. Så befriande!
Slutet gott – allting gott! Det blev en jättefin vandring även om den tidvis var riktigt läskig.
Denna ljuvliga lilla tavla fick jag se ikväll när jag var på besök hos min goda vän Helena. Texten lyder: Allt ju vilar i min Faders händer. Jag tror många känner igen strofen som är hämtad från sången Blott en dag ett ögonblick i sänder. Det är en underbar sång som passar att sjunga i livets olika skiften. Vi kan bara ta en dag i taget och Gud är med oss i varenda litet steg vi tar. Jag väljer att helt lägga mitt liv i Guds hand. Jag litar på att han leder mig steg för steg, dag för dag. Det är en trygghet.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en Faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.
Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara om än oviss syns min vandrings stig. ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land
Idag orkade mamma följa med ut på torget och lyssna på Nybro Manskör, där svåger Kalle sjunger, och träffa syster Barbro. Det var ett underbart väder så ni njöt i fulla drag. 
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 