Idag lämnade vi MS Otello som varit vårt hem för drygt en vecka. Vi körde ca 85 mil för att ta oss ända hem till Malmö. Det blev en fin sista dag tillsammans med mycket bussåkande. Vi hade en fikarast på förmiddagen och så lunch i Bispingen. Därefter blev det färja kl 17.15 mellan Puttgarden och Rödby. Sen var det bara att köra vidare de sista milen genom Danmark för att nå Sverige.
Jag ser tillbaka på en jättefin resa. Även om den inte blev som vi hade tänkt så blev den fantastisk. Det går ej att i ord beskriva dessa upplevelser. Det måste erfaras.
Jag är tacksam för mina fina kollegor Lotta och Ulrik. Lotta är nu redo att ta sin första resa om någon månad. Ulrik är en rutinerad chaufför som kör säkert och dessutom är mycket serviceinriktad. Allt har varit bra och jag känner mig otroligt nöjd.
Idag styrde vi kosan mot Rüdesheim. Eftersom vi inte kunde åka på Rhen söderut blev det bussutflykt. Vi körde på östra sidan om Rhen och passerade flera ställen där man verkligen såg hur torrt det är. På vissa ställen hade människor satt sig på den torra flodbottnen med solstolar och parasoll.
Nu har vi kommit till Niederwaldmonumentet som ligger på en höjd ovanför Rüdesheim. Det uppfördes under åren 1877–1883. Monumentet är nästan 38 meter högt och ska symbolisera Tysklands seger i fransk-tyska (fransk-preussiska) kriget 1870–1871 (kriget mot Napoleon III). Det ska befästa minnet av Tysklands enande och tyska statens upprättande år 1871.
Högst upp ser vi kvinnofiguren Germania som är Tysklands nationalsymbol. Hon kan liknas vid vår Moder Svea.
Sen åkte vi linbana ner till Rüdesheim. Vi åkte precis över vinrankorna. Det var en fin upplevelse.
Nu närmar vi oss staden.
Några gäster ville följa med på stadspromenad. De övriga roade sig på egen hand. Här ser vi ett gäng som prövar Rüdesheimer kaffe som är speciellt för Rüdesheim. Gänget till höger strosar på den lilla smala gatan Drosselgasse. Den är bara tre meter bred.
Sen åkte vi vidare till Lorelei. För mig blev det en jättefin upplevelse att få åka upp på Loreleiklippan och se allt uppifrån istället för att åka förbi nere på floden. Vi njöt av vackra vyer över Rhen.
Här ser vi älvan Lorelei som sitter och kammar sitt blonda hår med en guldkam. Enligt legenden satt hon uppe på klippan och sjöng så vackert att hon förtrollade sjömännen. De ägnade henne mer uppmärksamhet än båten vilket ledde till att många fartyg förliste just här nedanför klippan. Deras båtar kraschade mot de farliga klipporna när de glömde bort att styra.
Min nya kollega Lotta som är under utbildning är med på vår resa för att lära sig hur vi genomför resorna. Nu tycker jag att hon är en fullfjädrad reseledare efter att idag ha gjort sin debut och guidat gruppen på stadspromenad i den lilla pärlan Bernkastel-Kues. Det var bättre än bäst! 🥳🎉👍
Ett av torgets mest fotograferade hus är Spitzhäuschen, det spetsiga korsvirkeshuset. Det byggdes i början av 1400-talet och har blivit en symbol för Bernkastel.
Staden som ligger vackert vid Mosel bjuder på vackra korsvirkeshus och ljuvliga miljöer. Oj, vad vi njöt! 😃
Nedan till höger ser vi Graacher Tor som är den enda stadsport som finns kvar av de åtta som fanns tidigare. Den byggdes omkring år 1300 som en del av Bernkastels stadsmur.
Nu styr vi kosan norrut igen och förundras över allt vackert kring Mosel. 💚💚💚
Vattenståndet på Rhen är så lågt att vi inte kan fortsätta vår färd söderut till Strasbourg. Vi har helt enkelt fått lägga om planerna. Vi har nu styrt in på Mosel istället. Jag brukar säga Makalösa Mosel för det är helt underbart här. Att sitta på däck och njuta av allt det vackra när vi åker fram är balsam för själen.
Mosel är känd för sina branta sluttningar där man odlar vinrankor. Vid Bremm ligger några av världens brantaste sluttningar där man har vinodlingar. Ja, det är makalöst här.
Gästerna njuter i fulla drag.
Vi gjorde en stadspromenad i Cochem och här ska vi gå igenom Fuchsloch som betyder rävhål. Det är en liten, charmig passage i Cochems gamla stad. Fuchsloch var ursprungligen Cochems minsta stadsport. Genom den kunde man ta sig från Moselpromenaden in till Bernstraße och vidare in i den medeltida stadskärnan.Passagen var en del av stadens försvarsmur och fungerade som en smal ingång till staden.
En smart detalj i konstruktionen är att portgången är byggd i en skarp vinkel. En angripare kunde därför inte storma rakt igenom eller använda långa vapen effektivt. De var tvungna att sakta ner vilket gjorde det betydligt lättare för stadens försvarare att stoppa ett anfall.
Vi var även på vinprovning. Sen var det fri tid och några av oss gick då upp till Reichsburg, det vackra slottet som reser sig majestätiskt över Moseldalen. Det är ett mästerverk i medeltida arkitektur. Den ursprungliga borgen byggdes runt år 1100, men efter att ha förstörts av franska trupper på 1600-talet återuppbyggdes den i slutet av 1800-talet i nygotisk stil.
På förmiddagen gick vi på stadspromenad i Koblenz. Jag har varit här flera gånger tidigare och idag vill jag berätta om Schängelbrunnen som betyder Schängelfontänen. Brunnen på tyska betyder fontän och det finns gott om fontäner i Tyskland.
Begreppet Schängel har sitt ursprung i den 20-åriga anslutningen (1794-1813) av staden Koblenz till Frankrike. Det syftar på de tysk-franska barn som föddes under denna period. Det var barn till franska soldater och lokala tyska kvinnor. De fick ofta namnet Jean (tyska: Johann eller Hans). På grund av dialekten i Koblenz blev ”Jean” vanligtvis ”Schang”. Med tiden utvecklades detta så småningom till Schängel, en trivialisering av Schang. Från början var det ett nedsättande uttryck för ett oäkta barn. Idag har det en helt annan betydelse. Det står för kvickhet, glädje och det rhenska levnadssättet.
Idag anser alla infödda koblenzare sig själva som Schängel och älskar den lilla killen. Han representerar Koblenzborna, deras humor, livsglädje, stolthet och förmåga att behålla glimten i ögat även när tiderna är svåra. Fontänen är ett slags monument över Koblenzbornas egen identitet.
Med jämna mellanrum (ungefär var tredje minut) spottar han ut vatten och då gäller det att hålla sig undan. En av våra gäster fick sig en liten dusch.
Schängelfontänen designades av Carl Burger 1940 och är tillägnad Koblenz-regionalpoeten Josef Cornelius (1849-1943), som skrev texten till den välkända Schängellied, folksången för Koblenzborna. Han satt till och med själv modell för en av relieferna på brunnens pelare under sommaren 1940
Vi hittade Schängelfiguren på vissa brunnslock i gamla stan. Denne busige pojke är både en symbol och en maskot för staden.
Den lilla busiga Schängelpojken finns också på trafikljusen.
Jag vill också visa några ljuvliga miljöer från Koblenz.
Här ser ni gruppen och mig vid stenfiguren Der Spital-Andun på Gemüssegasse. Statyn hedrar Anton Barhel, en verklig person som levde på 1940-talet och bodde på stadens sjukhus (hospital). Han blev känd i staden som ett folkligt original genom att personligen gratulera människor på deras namnsdagar, ofta med en liten blomma i hand.
Jag tycker det är en vacker miljö här med Liebfrauenkirche (Vårfrukyrkan) i bakgrunden.
Idag har vi tillbringat fyra timmar i Köln city. Vi gick en stadspromenad och tittade på kända byggnader.
Köln är världens parfymhuvudstad. Här skapades doften Eau de Cologne 1714 av Giovanni Maria Farina (1685 – 1766), en italiensk parfymör som på 1700-talet var bosatt i Köln. Eau de Cologne är franska och betyder Vatten från Köln.
Parfymen 4711 är en annan, senare version av en Eau de Cologne. Den skapades 1792 i Köln av Wilhelm Muelhens. Han höll till på Glockengasse nummer 47 och 11. Förr låg husnumren huller om buller, innan Napoleon Bonaparte strukturerade upp det så att husnumren kom att ligga i ordning räknat från stadskärnan med jämna nummer på den ena sidan och udda nummer på den andra sidan.
Vi började med ett besök i Dufthaus 4711 som denna plats nu heter. Här finns idag en butik och en liten utställning.
Både damer och herrar fascinerades av den goda parfymen 4711 som sprutade ur en liten fontän.
Vi tog en paus vid torget Heumarkt och spred ut oss på olika caféer. I Köln finns det speciella ölet Kölsch. Flera av gästerna testade det.
Vi besökte Kölnerdomen som är en riktig maffig kyrka. Bygget av Kölnerdomen startade 1248 men stannade av efter en tid pga bristande resurser. Det tog mer än 600 år innan den var färdigbyggd. Först 1880 stod katedralen klar och var då med sina två torn på 157 meter världens högsta byggnad. Fyra år senare slogs detta rekord av Washingtonmonumentet, en drygt 170 meter hög obelisk i marmor och granit, belägen i centrala Washington D. C.
Enligt traditionen finns relikerna av de tre vise männen i ett förgyllt relikvarium här i Kölnerdomen . Relikerna fördes till Köln år 1164 och skrinet färdigställdes på 1220-talet. Relikerna hade dessförinnan förvarats i Milano och enligt legenden ännu tidigare i Konstantinopel. Skrinets upphovsman anses vara Nicolaus av Verdun. Detta gjorde Kölnerdomen till en viktig vallfartsort under medeltiden. Här ser vi det guldförgyllda relikvariet där relikerna av de tre vise männen förvaras. På tyska heter det Dreikönigenschrein som betyder trekonungarskrinet.
Idag är det dags igen. Jag leder en resa för Scandorama. Vi ska åka på Rhenkryssning från Amsterdam till Basel. Det var många bussar som avgick idag från Öresundsterminalen. Här ser ni några av mina kollegor och mig på färjan mellan Rödby och Puttgarden. Nu är vi på G.
Kl 20.00 anlände vi till Lelystad i Nederländerna där vi steg ombord på MS Otello. Det känns skönt att vara framme och att få packa upp alla grejer. Vi ska bo på båten en hel vecka så nu är det verkligen lönt att packa upp allt och känna sig som hemma.
Idag lämnade vi vackra staden Vasa och körde till Helsingfors. Där fick gästerna möjlighet att gå runt en timma för att njuta av den vackra miljön. Vi släppte av dem vid Senatstorget där vi hittar Domkyrkan, Statsrådsborgen/Regeringspalatset, Helsingfors universitets huvudbyggnad och Nationalbiblioteket. Alla dessa byggnader är ritade av den tyske arkitekten Carl Ludvig Engel. Allt byggdes i nyklassisk stil så det blir ett vackert enhetligt intryck när man står och tittar på byggnaderna runt torget.
Sen var det dags att ta båten hem till Sverige. Vi åker med Silja Symphony. Vi entrade båten vid 16-tiden och är inte framme i Stockholm förrän kl 10.00 imorgon men egentligen är kl 11.00 finsk tid så det bli 19 timmars avkoppling på båten. Så skönt!
Pia, en av våra goa gäster från mina hemtrakter runt Nybro, har skrivit ett underbart rim där hon sammanfattat vår resa. Eftersom flera gäster vill ha detta rim passar jag på att lägga upp det här så kan den som vill kopiera det.
A A-B-C-kom-i-håg från vår resa till Lofoten och Nordkap. Fast detta är bara på ytan ett litet skrap!
B Brännmärkning, lassokast, men ingen lav. Nej, i stället blev det utsökt tillagad renskav,
C Cyklande fransman ville få oss att förstå att man kan utföra det omöjliga. Vid jämförelse kan våra små problem verka löjliga.
D Djupa skogarnas land har vi färdats genom i några dagar. Konstigt nog har där funnits möjlighet att fylla våra magar.
E Egen toa med problem, men inte drabbas av panik. Här finns ju Rune som kan mekanik.
F Fika och picnic vid bussen, ja, vi gör honnör för resans ledare och vår chaufför.
G Gammelstads kyrkstad, en del av staden Luleå, som hamnat på UNESCOs världsarvsnivå.
H Helen har lärt oss historia och dans i stort som smått. En reseledarförmåga av riktigt stora mått.
I Ishavskatedralen i Tromsö, en byggnad i betong, vars akustik är förträfflig för musik och sång.
J Jukkasjärvi kyrkas altartavla kan man inte överskatta och på Jukkasjärvi ishotell där kan man övernatta.
K Kamöyvaer, ett fint fiskeläge, men visst var det bara båg: För hjältehunden Bamse fanns i Honningsvåg.
L Lars Lerin målat suggestiva bilder med Lofotenmotiv. Men verkligheten ger oss ännu mera perspektiv.
M Mageröyatunneln, ja, den är flera kilometer. Via den så når vi Nordkaps sevärdheter.
N Nordkap i midnattssol blir ett minne för livet. Något som i ord ej kan bli beskrivet.
O Ofantliga vidder gett oss en pastoral känsla. Och tänk! Arktiska polcirkeln kunde vi grensla.
P Peter han sitter så säkert vid ratten. Han har många talanger. Vi lyfter på hatten!
Q Quiz med musik och tävlingar och sång. Vi bjudits förströelse gång på gång.
R Renarna valde länge, tyckte vi, att hålla sig undan. Men så dök de upp vägen för den dagliga motionsrundan.
S Samernas kultur, dess dress och delikatess. Ingen sekretess ens på hanteringen av stress.
T Tromsö, Nordens Paris, där även Hurtigrutten angör, där är den blå vallmon en förtjusande charmör.
U Umeå i Västerbotten där står björkarna på rad, liksom i finska trähusstaden Brahestad.
V Vasa stad där gav Helen historielektion. Och hotellets meny fick god recension..
X X-tra god fisksoppa har vi ätit på restaurang. Vi tyckte nog alla att den smaka finemang.
Y Yrsnön har vi ej behövt uppleva, Men där fanns snö i någon högt belägen skreva.
Z Zonen för bebyggelsen i Kiruna justerats. Till och med kyrkan har bogserats.
Å Årstidens växlingar gäller inte Sankta Claus. I Rovaniemi tar han aldrig paus.
Ä Ätit har vi gjort stup i kvarten. Javisst ända sedan starten.
Ö Önskan om att slutet på resan blir utan drama. Vad kan den annars bli när vi åker med Scandorama?!
Idag lämnade vi Umeå, Björkarnas stad. År 1888 förstördes nästan hela Umeå i en stor stadsbrand. Endast några få byggnader klarade sig. Man bestämde sig då för att anlägga breda esplanader som brandskydd och att plantera tusentals björkar längs gatorna. Träden fungerade som naturliga brandskydd eftersom deras höga vattenhalt ansågs hindra elden från att sprida sig och kunde på så sätt bromsa spridningen av framtida bränder. En fullvuxen björk dricker mellan 200 och 600 liter vatten per dygn.
Idag finns runt 3 000 björkar inne i city vilket har gett Umeå smeknamnet Björkarnas stad.
Vi åkte till Gammelstad för att besöka Gammelstads kyrkstad. Vi började med lunch på Kaptensgården. De hade dukat upp fint till oss och vi intog goda älgköttbullar.
Gammelstads kyrkstad utsågs 1996 av Unesco till världsarv, en plats så unik att den måste bevaras för framtida generationer.
Mer än 405 röda små kyrkstugor finns i nära anslutning till den medeltida Nederluleå kyrka. Kyrkstaden uppstod eftersom det var kyrkplikt och alla var tvungna att gå på söndagens gudstjänst. Människor reste långt till kyrkan och behövde övernatta. De byggde dessa stugor för att ha en fast punkt vid sina kyrkobesök och vid andra religiösa högtider men också vid ting, sockenstämmor och marknader. Gammelstad kyrkstad är världens bäst bevarade kyrkstad.
Vi fortsatte vår färd och stannade till vid Polcirkeln. Här blev det fotografering. Det är vid denna punkt som Vägverket har märkt ut att Polcirkeln ligger men den flyttar på sig hela tiden i en cykel på 40 000 år så troligen ligger den inte exakt här just nu men någonstans i närheten.
Vårt mål för dagen var Kiruna och där checkade vi in på Scandic Hotel. Jag åkte upp till Skybaren och hade då denna utsikt.
Klocktornet som syns flyttades hit till sin nya plats 2017 och står nu bredvid det nya stadshuset Kristallen. Det byggdes mellan 1959-1963 och är i gjutjärn. Klocktornet stod innan flytten på det gamla stadshusets tak. Det utformades av arkitekten för gamla stadshuset, Artur von Schmalensee, i samråd med konstruktören Konrad Hernelind.
Idag lämnade vi Solna och fortsatte vår färd norrut. På eftermiddagen anlände vi till Höga kusten och gjorde ett stopp vid Högakustenbron som sträcker sig över Ångermanälven. Den heter egentligen Vedabron efter byn Veda som ligger strax väster om brons södra fästa men i folkmun och officiella sammanhang är det namnet Högakustenbron som gäller.
Bron invigdes 1997 och är en hängbro med en huvudspann på 1 210 meter vilket gör den till en av Europas längsta hängbroar och Sveriges längsta hängbro. De två brotornen är 180 meter höga och segelfri höjd under bron är ca 40 meter vilket gör att stora fartyg kan passera under.
Förebilden när den byggdes var den berömda Golden Gate-bron i San Francisco.
Det är min goda vän Therese ni ser tillsammans med mig på bilen ovan och nedan till vänster är det några av våra trevliga resenärer.
På kvällen när vi anlänt till Umeå skulle Peter och jag åka och handla matvaror till våra fyra picknickar/bufféluncher som vi ska ha ute i det gröna. När vi var klara och skulle gå till bussen för att packa in allt i bussens kylskåp och förråd regnade det rejält och vi hade varken jackor eller paraplyn. Det var bara att fixa allt ändå. Vi blev rätt så blöta men inte var det några sura miner för det. Peter är en fantastisk kollega att samarbeta med, alltid glad, trevlig, snäll och initiativrik.
Den underbara dagen är kommen då vi styr kosan mot Nordkap. Åh, vad jag har sett fram emot detta! Jag har förberett mig under en lång tid och känner att jag redan på mitt eget sätt har upplevt dessa norra delar av Sverige, Norge och Finland bara genom att läsa om det. Nu ska jag få uppleva det på riktigt, IRL – In Real Life, som vi säger nu för tiden.
Några platser har jag besökt tidigare men de flesta platser är nya för mig. Jag har fått en trevlig och skicklig chaufför som jag känner mig trygg med. Han heter Peter och han gjorde den här resan för fyra veckor sen. Det är toppen. Då har han koll på mycket redan innan vi kommer dit. I och för sig har jag förberett mig minutiöst för att vara redo ifall jag skulle få en chaufför som aldrig kört denna resa tidigare. Jag har ritat ut hela vår resväg på en papperskarta och även favoritmarkerat alla platser vi ska besöka i Google Maps. Tillsammans kommer vi att göra det här riktigt bra, tror jag.
Vår första dag blev trevlig. Vi har 48 gäster med oss. Ungefär hälften steg på i Malmö och så har vi hämtat upp resenärer längs E4. Nu är vi på hotellet i Solna där vi ska sova i natt. Vi har just ätit en god sommarbuffé och så har Peter och jag haft ett litet planeringsmöte.
Nu börjar det fyllas på med favoritplatser även uppe i norr i mitt Google Maps. 😄 Jag förbereder mig för fullt inför resan ”Nordkap med Lofoten”. Det kommer att bli en fantastisk resa och det är så mycket mer är Nordkap och Lofoten vi ska se under dessa 13 dagar.
Vi åker den 28 juni. Det finns möjlighet att stiga på längs med E4 så du behöver inte åka ner till Malmö först. Det är 8 platser kvar så än finns det möjlighet att anmäla sig men vänta inte för länge ifall du är intresserad av att följa med. Du kan läsa mer om resan här: https://www.scandorama.se/resor/nordkap-med-lofoten/
Idag lämnade vi Lelystad och MS Otello kl 07.00 efter fina dagar i Holland. Många härliga människor är med på vår resa. På bilden ovan ser vi bl a ett trevligt gäng kvinnor från Kalmartrakten som är på resa med sin syjunta. Det är roligt när gäster från mina hemtrakter är med. Vi har alltid några gemensamma vänner. Världen är liten.
🥰 En gruppresa är så mycket mer än en resa. Man träffar många olika människor och nya relationer skapas. Gruppdynamik är berikande. Så många snälla, rara och trevliga människor det finns! ❤️🍀😊
Samarbetet med min danske chaufför Michael har gått ypperligt. Han är en mycket trevlig person som kör tryggt och säkert. Jag känner mig oerhört tacksam och glad. Här ser ni oss efter förmiddagsrasten då vi serverat resans sista kaffe ur busscaféet.
Idag styrde vi kosan mot Amsterdam som bjöd på vackert väder och fina upplevelser. Mina gäster och jag åkte på en underbar kanaltur genom staden.
Det finns fler cyklar än invånare i Amsterdam och det märker man. Man får se upp så man inte blir påkörd för de kör ganska fort.
På bilden nedan till höger ser vi till vänster den höga skyskrapan A’DAM Toren. Den ligger mittemot Centralstationen på andra sidan IJ-kanalen. Tornet är ca 100 meter högt. Där uppe finns en 360-graders utsiktsplattform och även en gunga där man kan svischa fram och tillbaka över kanten samtidigt som man njuter av den fantastiska utsikten över Amsterdam. Det svindlar i magen bara jag tänker på det. Gungan heter Over the Edge.
Den låga vita byggnaden till vänster om A’DAM Toren heter Eye Filmmuseum. Det är Nederländernas nationella filmmuseum och byggnaden är känd för sin karaktäristiska, moderna arkitektur som liknar ett rymdskepp.
Vi strosade sen runt och njöt av den mysiga atmosfären. Här ser vi Amsterdams centralstation. Den är ritad av arkitekterna Pierre Cuypers och Al Van Gendt och är byggd på tre öar. Centralstationen öppnades år 1889. Byggnaden liknar Rijksmuseum som också ritades av Duypers och öppnade 1885.
Om man från Centralstationen går den stora gatan Damrak rakt ner kommer man till Damtorget som är stadens hjärta. Amsterdamborna kallar det Dammen. Här ligger det Kungliga slottet
Här finns ett minnesmärke över andra världskriget. Det invigdes 1956 för att hedra offren efter andra världskriget och andra väpnade konflikter som varit efter det.
Här ligger också Nya kyrkan. Den byggdes på 1400-talet och är numera känd som ceremonilokal för nederländska kungliga bröllop och kröningar. Här kröntes drottning Beatrix 1980. Det var också här Kung Willem-Alexander tillträdde tronen 2013.
Det är mysigt att promenera längs med kanalerna.
Amsterdam är almarnas stad. Här har man planterat massor av almar längs med stadens kanaler och gator. Almen valdes ursprungligen för att den tål fuktig mark och stadsmiljö bra.
Efter vårt besök i Amsterdam åkte vi vidare till Lelystad där vi checkade in på vår båt MS Otello. Så härligt att vara på Otello igen!
Keep on smiling! 😃 Underhållningen i baren gör mig glad. Sång och musik, glädje, dans och gemenskap. 💃🕺Nu njuter jag i fulla drag av vår härliga hollandskryssning. 🌷💗🌷
Idag bär det iväg till Holland 🇳🇱 och jag leder min 21:a resa för Scandorama. Jag träffade finaste kollegorna Björn och Boye på Öresundsterminalen. Jag har fått en dansk chaufför som heter Michael 🇩🇰 och en sprillans ny buss från Danmark via vårt ägarbolag. Efter den välsmakande lunchen i Heiligenhafen vilar nu våra 54 (svenska) gäster och jag studerar mitt guidematerial medan Michael rattar bussen. Härliga tider! 😊 Inatt sover vi i Nordhorn i Tyskland nära gränsen till Nederländerna.
Ska du följa med mig till Nordkap och Lofoten i sommar? Jag kommer att leda en 13 dagars resa norröver, 28 juni – 10 juli. Jag känner mig taggad som aldrig förr. 🤩
Vi åker via Stockholm och Umeå mot Kiruna. Vi besöker världsarvet Gammelstads kyrkstad. På vår väg mot Norge stannar vi till i Jukkasjärvi. Via Abisko nationalpark och Torneträsk kör vi vidare mot Norska Harstad.
Vi besöker den exotiska ögruppen Lofoten, känt för sina dramatiska, branta berg som störtar ner i havet och pittoreska fiskebyar med röda stugor. Vi stannar bl a till i Lofotens Venedig, Henningsvær.
Sen bär det iväg till Tromsö som är världens nordligaste metropol, en liten storstad vid Norra ishavets strand, och känd som Nordens Paris. Där besöker vi den berömda Ishavskatedralen.
Om vädret tillåter åker vi på fågelsafari vid Nordkap. Det är den 5 juli och på kvällen besöker vi Nordkapsklippan där vi hoppas på att få se midnattssolen. ☀️ Då befinner vi oss på Europas nordligaste utsiktsplats.
Vi åker vidare till Sápmiparken där vi får ta del av samernas kultur. Vi åker söderut via Finland till Rovaniemi där tomten har sin hemvist. Vi besöker tomtebyn innan vi tar in på Santa’s Hotel Santa Claus. Vi åker till en renfarm där vi kommer att få inblick i hur renägarna och renarna lever sina liv. Där äter vi middag och får träffa renarna.
På vår väg genom Finland blir det några väl valda stopp och så får vi njuta av ett ödsligt landskap och en massa skog. 🤩 Det blir säkert skönt att vila lite grand efter allt vi varit med om. Vi sover en natt i Vasa och sista natten sover vi på färjan mellan Helsingfors och Stockholm. Sen bär det iväg söderut igen. Detta och mycket mer får du uppleva om du följer med på vår magiska resa. Vill du läsa mer om resan så klicka på länken: https://www.scandorama.se/resor/nordkap-med-lofoten/
När VD:n för vårt företag idag inledde kickoffen började han med dessa ord:
När resebakterien väl biter finns det inget känt motgift och jag vet att jag kommer att vara lyckligt smittad resten av mitt liv.
Jag tycker det var bra. Jag kan bara gå till mig själv. Visserligen har jag det bra hemma och trivs med livet men när jag får förfrågan om att leda en ny resa blir jag jätteglad. Det blir som en riktig glädjeboost för jag vet hur mycket jag njuter av att vara ute på reseuppdrag. Det bara är så. Jag kan inte förklara det.
När en grupp människor åker iväg tillsammans blir det en speciell dynamik i gruppen vilket är spännande. En bussresa blir så mycket mer än bara en resa. Oftast är det positiva, sociala och trevliga människor som åker på bussresor. De bjuder gärna på sig själva, skojar och skrattar. Jag har träffat många härliga människor på de resor jag varit reseledare för. Det blir många fina minnen tillsammans med mina resenärer. Jag delar några reseglimtar här.
Jag är oerhört tacksam för denna möjlighet att leda resor. Jag lever min dröm just nu och tänker fortsätta med det så länge jag har möjlighet till det.
Underbara Tyskland! 🇩🇪 Idag har vi åkt den vackraste delen av Rhen och det är sträckan mellan Rüdesheim/Bingen och Koblenz. Det är Mellersta Rhendalen och den är ett UNESCO-världsarv. Längs denna sträcka finns massor av vackra medeltida slott och borgar, vinodlingar och den spännande Loreleiklippan. Det är alltid lika stämningsfullt när vi passerar här och kaptenen spelar Loreleilåten. Enligt legenden satt här den vackra Lorelei och kammade sitt guldlockiga hår medan hon sjöng så vackert. Sjömännen blev så förtrollade av henne att fartygen förliste.
Denna 65 km långa sträcka infördes på värlsdarvslistan 2002 och är en unik kombination av natur, kultur och historiska byggnader som vittnar om områdets betydelse som transport- och handelsväg genom historien. Detta område är också en symbol för tysk romantik och många slott är numera hotell.
Vi ser branta sluttningar täckta av vingårdar. Området är känt för sitt högkvalitativa vin. Riesling är den dominerande druvan här.
När vi kom fram till Koblenz svängde vi in en kort liten bit på Mosel där vi lade till. Sen var det dags att göra en bussutflykt till Cochem. Vi körde längs den slingrande floden Mosel och njöt av de vackra miljöerna.
Väl framme tog vi en promenad i den lilla staden. Marknadstorget i Cochem är bland det mysigaste jag vet i juletid. Här finns olika korsvirkeshus och det vackra rosa rådhuset som vi ser lite grand av här. Jag blir helt betagen av allt. Det blir extra mysigt och förtrollande i juletid då torget är julsmyckat. Mina gäster verkade också gilla det.
Just som vi stod där började klockorna spela.
Efter middagen tog vi en promenad till Deutsches Eck, tyska hörnet. Det är platsen där Mosel mynnar ut i Rhen. Här finns ett mäktigt monument över Wilhelm I till häst, Kaiser-Wilhelm-Denkmal. Kaiser betyder kejsare och Denkmal betyder monument. Det uppfördes här på udden 1897 som ett minnesmärke till kejsaren. Tyvärr förstördes statyn av amerikansk granat under andra världskriget år 1945. Åtta år senare, 1953, utnämndes sockeln till missesmärke över Tysklands enande. 1993 invigde en kopia av ryttarstatyn och det är den vi ser här.
Vi tog också en sväng till Basilika Sankt Kastor som är den äldsta kyrkan i Koblenz.
Wilhelm blev kejsare när de tyska staterna enades 1871. Han hade varit kung av Preussen sedan 1861 men blev nu kejsare.
Idag på självaste Julafton lade vi till i Mainz på morgonen. Vi gjorde en bussutflykt till Rüdesheim där vi började med en stadspromenad innan det var dags för gästerna att strosa runt på egen hand. Här har vi en del av gänget samlade på en bänk tillsammans med tomten.
Det finns vinodlingar lite här och var längs Rhenfloden. Här ser vi vinodlingen i trädgården vid Brömserburgs slott.
Vi åkte därefter hem till båten och åt lunch. På eftermiddagen gav vi oss ut på stadspromenad i Mainz. Det var en liten tapper skara som följde med. Det var isande kallt men vi tog oss runt i alla fall. Här ser vi gänget framför en stor variant av den förtjusande Herrnhutstjärnan. Den är en symbol för Betlehemsstjärnan och är ursprunget till vår adventsstjärnetradition. Den tillverkas i Herrnhut som ligger i östra Tyskland nära gränsen till Tjeckien.
Efter vår promenad kunde den som ville stanna till i Domkyrkan för att lyssna på 45 minuters musik innan gudstjänsten kl 17.00 men när vi kom till kyrkan ca kl 15.30 var den redan fullsatt. Jag var kvar en stund men gick sen hem till båten. Det var underbart att komma in i värmen. Jag kröp ner i sängen en timma för att värma mig och somnade en stund. Sen tog jag en lång varm dusch också för att tina upp ordentligt.
På kvällen var det julmiddag. Vi blev bjudna på många goda rätter. Jag delade ut julklappar till mina gäster och vi hade en trevlig kväll tillsammans.
Eftersits i baren blir det varje kväll. Där finns tid för gemenskap och goda samtal. Många skratt blir det.
Det är så roligt att Therese är med på resan. Jag kände inte henne så väl innan men nu har jag lärt känna henne mer. Hon är en härlig människa och vi har det så trevligt och kul ihop.
Här står reseledaren på Münsterplatz i Bonn intill Beethoven som står och blickar ut över den pågående julmarknaden.
Vi gick en stadspromenad tillsammans. Vi gjorde första stoppet vid Bonnpalatset som sedan 1818 inrymmer Bonns Universitet. Vi gick sen vidare till Bonner Münster, Bonns vackra basilika.
Inne i kyrkan ser vi en miniatyr av Münsterplatz där Beethoven står och leder en sångarskara.
Det var full julmarknad på Münsterplatz. Just som vi gick där myntade Therese uttrycket ”En explosion av perfektion” 💥 💥 💥 och nog är det en explosion alltid. 🤩 Det sprakar av färger, kultur, upplevelser, sevärdheter, och julpynt.
Nedan ser vi en julpyramid, på tyska Weihnachtspyramide. Det är en träställning med vingar högst upp som snurrar. Dessa små byggnader används som försäljningsstånd eller dekoration. Vingarna börjar rotera av värmen från ljusen. Ofta finns figurer i flera våningar. Det kan vara änglar, herdar och olika julscener. I de tyska hemmen används de i mindre skala men då som pynt.
Julpyramiden kommer ursprungligen från Erzgebirge i östra Tyskland (Sachsen). Där var vintrarna långa och mörka och gruvarbetarna ville ta in ljus, rörelse och hopp i hemmen. Ljusen symboliserar ljuset i mörkret och när värmen stiger börjar vingarna snurra. Det blev ett tecken på liv, glädje och Guds närvaro, även mitt i vintern.
Innan julgranen blev vanlig i Tyskland stod faktiskt pyramiden i centrum av julfirandet i många hem. Många säger att julkarusellerna på marknaderna är inspirerade av Weihnachtspyramiden. Det är samma snurrande rörelse, bara i större format.
Therese och jag tog en fika på ett café. Det smakade utsökt och det var skönt att komma in i värmen en stund.
Här poserar Therese glatt bredvid tomtefar och tomtemor. Till höger ser vi det vackra Rådhuset. Det byggdes 1737-38 av Michel Leveilly, en fransk arkitekt som huvudsakligen var verksam i Tyskland. Byggnaden var stadens centrum under tiden då Bonn var Västtysklands huvudstad, 1949 – 1990.
