Krassen lyser så vackert

Krasse är verkligen en favoritblomma. Den ger mig härliga associationer. Mamma brukade odla krasse och den impressionistiske konstnären Claude Monet odlade denna vackra växt i sin trädgård i Giverny i norra Frankrike. Om man besöker Claude Monets Trädgård idag kan man se den kända krassegången, en grusgång kantad av krasse på båda sidor.

Varje vår när plantorna har vuxit till sig och jag får plantera ut dem i stora krukor känns det roligt. När jag planterade mina egna krasse första gången dök en stark och fin minnesbild upp i mitt inre. Det såg ut precis som när mamma odlade krasse. Även om jag inte var så intresserad av odling då minns jag denna bild väldigt tydligt. Det är fint och jag mår bra av det.

Nu njuter jag av mina egna orangefärgade krasse. Sååååå roligt!

Ljuvlig vänskapsdag med nostalgi och skratt

Jag ska vara hos min gamla barndomsvän Pia några dagar. Jag styrde kosan mot Slättingebygd som är min barndoms by och där Pia har sitt barndomshem kvar. Hon hade också bjudit dit Susanne, som var Berlinbarn hos dem under ett antal år på 70- och 80-talet, och hennes sambo Dirk. De är i Sverige under ett par veckor. Goa vännen Anna var också inbjuden. Det blev kära återseenden.

Senaste gången jag träffade Susanne var nog 1980 då Pia och jag tågluffade för första gången och hälsade på Susanne och hennes familj i Västberlin. Anna träffar jag med jämna mellanrum för hon arbetar på Kvantum i Nybro och dit går jag ofta när jag är ”hemma” i Nybro.

Efter lunch åkte vi till Stensjön som ligger vid Hornsö Ekopark nära Allgunnen. Pia och hennes man Reinhard skulle visa oss ett vackert vattenfall men det var så lite vatten att det inte var något fall alls. Vi gick ändå runt och njöt i de vackra omgivningarna. Pia hade tagit med fika som vi avnjöt efter att vi badat. Det var avkopplande och trevligt.

När vi kom hem till Slättingebygd blev det fika och senare varma mackor. Vi tittade i Pias gamla album. Det blev mycket nostalgi, prat och skratt. Det har varit en helt underbar dag och kväll.

Pia och jag åkte sen till Ragnabo, där de har en stuga. Ragnabo ligger på Ostkusten ca 4 mil söder om Kalmar. Nu sover jag här ett par nätter.

Till Lena i Halmstad

Min mammas kusin Lena har sedan länge inbjudit mig att besöka henne i Halmstad. Senast vi sågs tror jag var på hennes 60-årskalas i Alsterbro sommaren 1999 eller kanske vi sågs på mormors 100-årskalas i januari 2008. I början av januari ringde jag henne och vi bestämde att jag skulle komma denna helg. Det passar bra för imorgon skulle hennes mamma Sally (mormors syster) ha fyllt 112 år.

Vi har haft en trevlig kväll då vi pratat mycket. Lena bjöd på god middag när jag kom. Det är länge sen sist men det märktes inte. En härlig helg väntar.

Många fina gamla minnen dök upp

Min kusin Liselotte med make Håkan är här i helgen. Efter en lugn frukost tog vi en promenad. Vi gick först upp till Lisaberg, en av mina favoritplatser som ligger strax ovanför Tallkullen. Efter att vi beskådat utsikten mot Jönköping city, Vättern och Visingsö fortsatte vi genom skogen mot Norrahammar och sen tillbaka via Hökhult. Det var en skön promenad. Här är Liselotte och Håkan uppe på Lisaberg.

Sen åkte vi upp till Fjällstugan för att äta lunch. Det var jättegott och vi njöt i fulla drag. Vi passade också på att ta foton. Fjällstugans läge är verkligen underbart. Jag älskar att sitta där och blicka ut över bygden. Idag var det för kallt att sitta ute men vi stod en stund och njöt av det vackra.

Vi åkte ner till city en liten runda men åkte snart hemåt för det var så kallt. Sen hade vi en skön hemmakväll då vi slappade, fikade och pratade. Jag fick förmånen att bli vän med Håkan på Facebook och vi delade bilder från dagen.

Liselottes pappa och min pappa var bröder. Vi har haft mycket roligt tillsammans med pappas syskon med familjer. Många släktkalas blev det och det är verkligen härliga minnen. Idag hade vi tid att prata om en massa gamla minnen. Det var så skönt att få dela detta med varandra. Man minns olika saker och det är roligt att höra hur någon annan upplevde barn- och ungdomstiden. En sak var vi helt eniga om och det var att vi alltid hade det så roligt när vi träffades. Det var mycket mat, kakor, prat, skratt, sång och musik. Ingen av oss minns att det någonsin var några jobbigheter. Det är verkligen härliga minnen som jag är tacksam för.

Imorgon åker Liselotte och Håkan hem igen men vi har i alla fall en frukoststund kvar. Det har varit jättetrevligt att ha dem här hos mig. ”Umgåsen” är verkligen den bästa fågeln.

Mammas fina notväska är nu min

Jag är med i kören Vätterton och sen några veckor tillbaka har vi fått träffas för att öva igen. Det är verkligen trevligt och berikande.

Ikväll kändes det extra roligt att gå till kören då jag tog fram mammas väska som hon hade noterna i när hon var ute med ukulelegruppen Glada Toner. Detta blir min nya notväska. Den är så fint sydd och broderad av Kerstin Ekryd och Gunilla Engström. Tack snälla Ni! ❤️❤️ Minnet lever vidare och alla dessa minnen betyder så mycket för mig. ❤️

Mamma var så förtjust i sin väska och jag kommer också att trivas med den eftersom den betyder det där lilla extra för mig.

Skönast är ändå hemmets lugna vrå

Denna tavla kommer från mamma och pappas hem och den fick åka med hem till mig efter mammas död i början av året. Den pryder nu en av väggarna på kontoret/gästrummet.

Visst är det skönt i hemmets lugna vrå! När jag ser denna tavla tänker jag på tiden hemma hos mamma och pappa. Fina minnen. Jag gillar verkligen denna tavla och blir glad i sinnet när jag ser den.

Fint minne från mammas vän Gerd

Denna tavla fick mamma av sin vän Gerd Ejeson när jag föddes. Så mycket kärlek den bevisar. Hon (eller någon i hennes närhet) har broderat detta. Jag har tavlan i sovrummet.

Efter att mamma flyttat till himlen har jag gått igenom alla hennes grejer. Det är prydnadssaker, vykort, brev och mycket annat. Gerd är en av de vänner som mamma har fått många saker av. Det är roligt när det står vem man fått en present av. Det blir väldigt fina minnen.

Gerd var också en av tärnorna på mamma och pappas bröllop. Jag har haft en aning om det sen tidigare men allt blir så mycket starkare nu när jag sitter och tittar på gamla bröllopskort, släktkort m m. Så här i efterhand förstår jag att Gerd och mamma måste ha varit mycket goda vänner. Det finns lite spår av Gerd här och där i mammas liv. Hon skrev ofta dikter och små tänkvärda ord på födelsedagskorten. Tänk vad goda vänner betyder mycket! Allt vad vi gör för andra ger ringar på vattnet. Våra vänner formar oss och vi är med och formar våra vänner. Det gäller att vara noggrann med vilka vi umgås med.

Fina minnen av mamma

Idag på sommarens längsta dag blir jag lite sentimental. Olika minnen har ploppat upp på sociala medier de senaste dagarna och jag vill dela några bilder som är från 2015 och 2019. Det är viktigt att ta vara på dagarna och fira tillsammans.

Här är bilder från Midsommarafton 2015. Det är min bror som är med på bilden till höger.

Mamma åkte buss och tåg och tog sig fram. Hon sa att hon mötte änglar som hjälpte henne överallt. Den sista tågresan hon gjorde på egen hand var mellan Nybro och Värnamo t.o.r. när vi skulle åka till Västerås och fira broder Hans 50-årsdag i juni 2019. Hon var strålande glad när jag mötte henne på stationen i Värnamo och hennes favoritklänning var på även då.

Denna klänning med tillhörande jacka älskade hon verkligen och vi valde att klä hennes kropp med detta när hon själv hade flyttat till himlen. Även döden blev vacker på något sätt när hon låg där med ett litet leende i ansiktet iklädd dessa fina kläder. 💚💛 Mamma hade redan lämnat men kroppen fanns kvar. ❤️

Det är med blandade känslor jag tittar på bilderna, mest med glädje men även med saknad och sorg. Ta vara på tiden vänner! En dag får vi leva på minnen. Så skönt ändå med ett evighetshopp och att veta att vi ska ses igen. ❤️🙏🌹

Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.” Joh. 11: 25-26

Mammas och pappas bröllopsfoto

Jag håller fortfarande på att gå igenom lådor med grejer från mammas och pappas hem. Ikväll fick jag se detta ljuvliga foto och då rann tårarna.

Så unga, friska och glada! Mamma och pappa gifte sig den 10 november 1956. Mamma var då 26 år och pappa 37 år. Tärnor och marskalker var mammas syster Solveig (till vänster) och hennes pojkvän Alfons samt pappas bror Hilding och mammas goda vän Gerd.

Jag satt och tänkte mycket på var och en av dem. Varje människa har sin historia. Ett människoliv innefattar så mycket och vi lever våra liv på olika sätt och har olika erfarenheter och upplevelser. Det finns så många fina människor.

Vacker minnesbok från mammas begravning

Begravningsbyrån har gjort en minnesbok från mammas begravning. Den är verkligen fin. Jag fastnade för en dikt. Tårarna rinner när jag läser den. Den lyder som följer:

Bind en bukett av minnen, en vacker av rosor full. Plocka bara de bästa, knyt samman med trådar av guld. Bind en bukett av minnen från hemmet och soliga dar. Tag inte med några törnen, av dem nog jorden har.

Jag känner mig rik när jag tänker på alla minnen ”hemifrån”. På något sätt kommer de närmre nu när både mamma och pappa har flyttat till himlen. De blir på något sätt starkare. Jag känner mig oerhört tacksam.

Minnena lever alltid vidare. Vissa minnen har en naturlig plats i medvetandet medan andra minnen tas fram när tiden är mogen. Dessa kloka ord finns också i minnesboken.

Broder Hans är hemma hos oss

Hans kom hem från Västerås och är hos oss ett par dagar. Det är kul och mamma är glad över att ”lille Hans” är hemma. Det är roligt att få vara tillsammans och mamma uttrycker hela tiden sin glädje och tacksamhet över detta.

Vi vet att mammas dagar här på jorden går mot sitt slut och då vill vi ta vara på dagarna lite extra. Samtidigt blir det en påminnelse om att det alltid är viktigt att ta vara på dagarna. Dessa dagar som kommer och går, det är det som är livet.

Jag tänker mycket tillbaka på livet och allt roligt vi haft tillsammans. Vi har också tittat i gamla album. Jag blir påmind om så mycket fint och trevligt, vardagsstunder och fester, allt i en härlig blandning. Jag känner stor tacksamhet.

Min bror och jag

Idag kom även min bror hem till mamma. Så roligt att vara här båda två tillsammans med mamma. Vi tittade i gamla album och blev nostalgiska. Detta kort är taget 1973. Troligen var det pappa som fotograferade oss. Ikväll försökte vi sätta oss i samma pose och mamma fotograferade oss där hon satt i en fåtölj. Vi tycker det blev rätt så kul. Det är 47 år mellan att bilderna togs.

Två vita duvor som betyder mycket för mig

Dessa duvor har en speciell plats i mitt hjärta. Sen så länge jag minns hade min mormor och morfar ett par liknande duvor stående i ett fönster i finrummet eller ”salen” som mormor kallade rummet. Ofta kunde mormor stå i just det fönstret och vinka när någon som varit på besök skulle åka hem igen.

Jag har alltid gillat duvorna. På 90-talet hyrde jag av min mormor under nio år. Hon bodde uppe och jag bodde nere. Jag skojade ibland och sa att jag hade problem med benen så därför bodde jag nere och hon uppe. Sanningen var att hon och morfar alltid hade bott uppe. När jag flyttade in var jag 27 år och mormor 82 och när jag flyttade ut var jag således 36 år och mormor 91. Hon bodde kvar i sitt hus hela sitt liv och dog i en ålder av 101 år och nästan 11 månader i december 2009.

En gång när jag fyllde år hade mormor slagit in sina duvor i ett paket till mig. Hon ville ge mig dem men jag kände att jag absolut inte kunde ta emot dem. Dessa duvor hade ju alltid stått i det där speciella fönstret och där tyckte jag att de skulle få stå kvar. Det blev ett mycket speciellt ögonblick som kändes väldigt rörande så jag fällde några tårar och det gjorde mormor också. Även om jag uppskattade mormors vänlighet så ställde jag helt sonika tillbaka duvorna till sin rätta plats och sa att de nog borde få stå kvar där.

Döm om min förvåning och glädje när jag en kort tid senare fick se ett par liknande duvor i en affär. Om jag inte minns helt fel så var det i Kalmar. Jag köpte dem direkt och placerade dem i mitt hem hos mormor.

Dessa duvor har sen följt med mig. Det kändes så fint att få ställa dessa duvor i ett fönster i vårt hem här på Tallkullen. Här står de och tittar ut på alla som kör runt kullen. Min bön är att alla som passerar här på Tallkullen ska bli rikt välsignade…inte av duvorna men av Gud.