Jag följde min vän Annelie ner till bussen idag på morgonen. Det var ett härligt väder och på vägen hem stannade jag till vid Flugebogölen och tog några foton. Jag njuter av att gå och strosa och insupa allt naturen ger. Här finns också ett litet lusthus.
Gräsänderna verkar trivas riktigt bra i gölen.
Jag älskar min boplats och nu gör man plats för fler här på Hovslätts Ängar. Jag tror det kommer att bli kanonbra med de nya husen här ute på ängarna. Det blir skönt för de som flyttar in att få vakna upp intill tallskogen och andas den friska luften. Det är Pålssons Bygg som har ansvaret för byggnationen men det är Nivika som äger projektet. Det kommer alltså att bli en hel del hyresrätter här. Det är bra med blandad bebyggelse. Jag har promenerat en del här uppe på ängarna nu medan det är lugnt. När de sätter igång att bygga blir det inte lika fridfullt och då kanske vi inte ens får gå där.
Titta vilket fint hjärta jag fick se på min promenad på gångstigen precis nedanför mitt hus! Helt underbart att det finns goda och kärleksfulla människor som lämnar små kärlekshälsningar i naturen! 
Eller är det djur som bökat precis intill grannen? …inte lika trevligt i så fall men jag blev glad av att se hjärtat.
När jag delade det på sociala medier skrev någon att det kanske var ett djurspår men det tror jag inte. I så fall måste det vara ett väldigt stort djur som har så stora ”fötter”.
Mer kärlek åt folket!
Min goda vän Ann-Britt som numera bor i Ekhult har sålt sitt hus och bjöd därför in till utflyttningsfest. Det blev en helt underbar eftermiddag och kväll på Ekhöjden. Hon bor så vackert med utsikt över en sjö och hon har massor av blommor i trädgården.
Jag njuter sååå av allt vackert. Det är en fröjd att få vandra runt och bara insupa all blomsterglädje.
När vi kom blev vi bjudna på eftermiddagskaffe med massor av gott till. Det var bullar, kakor, tårta, paj, vaniljsås och glass. Mums!
Det var jättekul att träffa ”gamla gänget” som jag inte umgåtts med så mycket de senaste åren. Det blev mycket prat och skratt. Vi gick också ner till sjön och tog ett kvällsdopp.
När det började mörkna var det dags för grillkväll. Ann-Britt laddade upp en massa goda grejer. Vi åt och mådde riktigt gott. Det blev en toppenkväll i glada vänners lag.
Idag styrde jag kosan mot Blankaholm som ligger några mil söder om Västervik på Ostkusten. Jag har medverkat på en programkväll här på Blankaholms Naturcamping ikväll.
Campingen ligger vackert intill vattnet och är som namnet säger, naturnära. Jag fick bo i denna röda lilla stuga.
Helena och Stefan, som äger campingen, bjöd på lunch när jag kom. De berättade att mer än 50% av alla campinggäster är tyskar. Detta var jag inte förberedd på. Tur att jag har varit på Europakampanjer (evangelisationskampanjer) i Tyskland och Österrike på 80-talet. Även om jag bara läst tyska två år så sitter en del kvar och tack vare Europakampanjerna så har jag en hel del gamla sånger i minnet. Jag googlade fram några texter på tyska bl a Tag für Tag in allen Lebenslagen ( Blott en dag ett ögonblick i sänder) och Weil Jesus lebt, lebe ich auch Morgen (Min Jesus lever, därför vill jag leva). Så kom jag att tänka på en gammal barnsång: Oh, oh, oh, oh, Gott ist so gut zu mir (Oh, oh, oh, oh, vad Gud är god mot mig). Jag rådgjorde med en tysk kvinna som satt och lyssnade under eftermiddagen när jag tränade och vi kom fram till hur versen i texten var. Dessa tre tyska sånger hade jag alltså med mig inför kvällen och jag framförde dem alla tre.
När vi körde igång programmet var det mestadels tysktalande på plats så Stefan fick helt enkelt tolka det jag sa till tyska. Jag tycker han gjorde det väldigt bra. Han tolkade verkligen med känsla för att få fram det rätta budskapet. Jag hade förberett ett visst program men jag fick tänka om och vara spontan. Jag blandade svenska, tyska och engelska men det gick bra. De flesta sånger sjöng jag på svenska. Det blir inte alltid som man tänkt sig men jag tycker att vi löste situationen bra.
Här ser vi den naturnära scenen.
Några goda vänner från Gamleby hade kommit vilket jag blev jätteglad för. Vi fick en trevlig fikastund tillsammans efter sångprogrammet.
På min promenad här i Hovslätt stannade jag till vid denna vitbrokiga lönn. Jag tycker den är jättefin. Grönt är skönt…och här i blandning med vitt blir det sanslöst vackert. På latin heter den Acer platanoides drummondii.
Så härligt att få stanna till och bara förundras över allt vackert naturen har att erbjuda.
Det fortsätter byggas här i Hovslätt. Under sensommaren har det dykt upp ”gräsvägar” på Hovslätts Ängar. Häromdagen tog jag en promenad för att uforska hur vägarna kommer att gå i det nya bostadsområdet som är en del av Hällstorp 1:20 m.fl. (Hovslätts ängar etapp 2)
Det var härligt att strosa runt där och jag tror det blir en underbar plats för människor att bo på. Det är verkligen naturnära, precis intill skogen och med utsikt ut över kullar och ängar.
Och det bästa av allt….utsikten mot Tallkullen…fniss. Ja, jag älskar min plats på jorden.
Är du sugen på att flytta hit så hittar du mer info här:
Det är det ljusgröna området på kartan som ska bebyggas nu. Jag tror det kommer att bli ett härligt bostadsområde. Det kommer att byggas villor, bostadsrätter, förskola m m om jag är rätt informerad. Någon sa att det kommer att bli 2 st 7- eller 8-våningshus uppe på kullen och från de översta våningarna har man utsikt till Visingsö. Det kommer att bli magiskt att bo där mitt i naturen med Vätterutsikt. Bilden är hämtad från Jönköpings kommuns hemsida.
Att sitta ute och titta på tallarna, äta kvällsmat och insuga lugnet är ljuvligt. Det är bra att sitta och tomglo. Jag rensar hjärnan och tankarna får flöda fritt. Nya tankar kommer och idéer föds. Jag älskar att sitta här i skuggan och bara njuta.
Våren 1985 var jag i Strömsbergsskogen i vitsippetid tillsammans med en gammal kompis som då bodde i Ljungarum precis intill Strömsbergs naturreservat. Hon ville visa mig detta underbara ställe. Idag på 1 maj gav min goda vän Bodil och jag oss iväg dit för att promenera bland alla vitsippor. Jag tror inte att jag har varit där i vitsippetid sen den första gången på 80-talet. Det skiljer alltså 36 år mellan bilderna nedan. Det överträffade mina förväntningar.
Naturreservatet Strömsberg är verkligen en jättefin miljö att vistas i. Vi gick den gula leden som är 5,8 km. Vi vandrade upp och ner på slingrande stigar.
Att få lägga sig ner och bada i vitsippehavet är ljuvligt.
Vitsippa heter på latin anemone nemorosa. Blåsippa heter anemone hepatica. Det lärde jag mig på 70- eller 80-talet och det sitter fortfarande kvar i minnet.
Blommor ger glädje och att vandra här ger både motion och glädje i en salig blandning och en massa lyckoendorfiner.
Vi passade på att gå upp till utsiktsplatsen Berghagen. Det var jobbigt en stund men till slut var vi uppe och kunde skåda ut mot delar av staden.
Vi vandrade vidare och bara insöp allt vackert. Några gånger satte vi oss och bara vilade.
Det är precis i lövsprickningens tid och jag vill ta vara på denna ljuvliga tid.
Jag kan varmt rekommendera ett besök i Strömsbergs naturreservat. Vill du veta mer så finns info här: https://www.jonkoping.se/upplevagora/friluftslivochmotion/naturreservatochnaturminnen/naturreservatetstromsberg
Mitt kära kusinbarn Carin kom hit kl 15.00 och vi begav oss iväg på vandring. Vi hade bestämt oss för att gå Hassafallsleden med Varkullen. Vi styrde stegen ner till hembygdsgården där vi startade vår vandring motsols. Vi startade med att gå uppför branterna längs Tabergsån och dess vackra fall. Sen kom vi in i den underbara skog som jag kallar trollskog.
Nu har vi kommit upp till Varkullen. Härifrån har man en magnifik vy över hela bygden. Här nedan ser vi Hovslätt och Hovslätts Ängar och en del av husen runt Tallkullen. Hem kära hem!
Här har vi utsikt in mot stan och Vättern.
Vi var lite osäkra på om vi hade gått ner på rätt väg men när vi precis kommit ner till Hovslätts samhälle fick vi se denna skylt och blev glada att vi hamnat rätt. Vi gick sen på några vägar som jag aldrig gått på tidigare strax öster om Hammarvägen. Det var mysigt och fint. När vi kom hem blev det te, mackor och kakor.
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag med vandring, mycket prat och fika. Jag har börjat kolla i hälsoappen och vi gick 7,1 km och det var totalt 37 våningar. Det var ca 11 000 steg.
Idag tog jag en lunchpromenad upp till Lisaberg. Jag älskar att stå där uppe och blicka ut över bygden. Själen blir på något sätt friare på höga höjder. Jag satte ny text till en gammal välkänd melodi så det blev lite lunchmusik på Lisaberg: 
Här står jag på Lisaberg och tittar ut över jorden, jag ser skogar, jag ser kullar, jag ser stan. Hon är fin Moder Jord, måtte friden få bli spord så att alla leva får i harmoni! 
¨ Ja, det önskar jag av hela mitt hjärta, att alla människor ska få leva i frid och harmoni. Jag är så tacksam för vårt vackra land Sverige. Tänk att få leva här i fred och frihet. Måtte vi få ha det så här bra framöver också! Jag ber att Gud ska bevara vårt land från krig och ondska, från terrorism och gängkriminalitet. Jag ber att rätten och sanningen ska få segra i alla lägen. Jag önskar att alla människor ska få ha det bra.
Här kommer sången. Det är lite blåsigt och lite falskt men vad gör det? Sången är sjungen från hjärtat i alla fall.
Min goda vän Gunnel skulle visa mig en ny runda idag, ”Bårarpsrundan”. Jag mötte henne på Dammgatan strax intill Hovslätts hembygdsgård och så gick vi norrut via Ravingatan tills vi kom ut på Bårarpsvägen. Vi gick vänster mot Bårarp och tog sen in vänster igen vid första gården för att efter en stund ta höger på en väg som till slut inte var någon väg utan vi hamnade bland åkrar, ängar och kullar. Vi var först tveksamma till om vi skulle fortsätta men vi gjorde det vilket vi inte ångrar.
Gunnel promenerade ofta här när hennes pojkar var små och nu ville hon visa mig detta underbara ställe. Vi fick en vacker vy över Jönköping och Vättern.
Lite bökigt blev det för vi fick ta oss över och under taggtrådar några gånger. Gunnel kröp under och jag klev över.
Jag njöt verkligen av utsikten här uppe och vi bestämde att en annan gång när det är varmare får vi ta med fika och bara sätta oss här uppe för att läsa och njuta av livet. Det är en sådan frihet att sitta högt upp med vida vyer.
På bilden ovan har vi utsikt in mot Jönköping och på bilden nedan ser vi Råslätt. På vår väg hemåt kom vi fram till en väg som ledde oss vidare till Hassafallsleden. Vi gick inte upp till fallet utan styrde kosan mot hembygdsgården.
Fortfarande finns det lite is kvar vid Tabergsån. Vi hittade snödroppar, ljuva lycka! Det är de första vårblommorna jag plockar i år.
När jag väl kom hem till Tallkullen igen hade jag gått 7 km och 16 våningar. Jag har inte kollat så mycket i hälsoappen tidigare men lite kul kan det ju vara att se hur man rört sig. Det var en helt underbar promenad och jag var ute totalt i 2,5 timme.
Min goda vän Monica och jag träffades vid Hasse på Sjökanten för att gå Rocksjön runt idag. Jag har sett vänner som lagt ut så fina bilder från bl a spängerna så jag ville gärna promenera där. Vi gick medsols. Området kring Rocksjön är naturreservat.
Det var ett skönt väder och vi bjöds på mycket frisk luft. Jag gillar de ramar som finns längs vägen där man kan få fina vyer när man tittar in genom dem.
Första spången vi gick ut på visade sig vara en kort spång med ett kombinerat fågeltorn/kanotstarttorn längst ut. Jag gick upp i det för att se den vackra utsikten.
Nästa spång vi kom till ledde oss ut en bit men sen var den avstängd så det var bara att vända.
Det är alltid vackert med vatten. Jag älskar det. Någonstans bakom Ica Maxi skulle vi fortsätta längs med sjön men där var den gamla spången avstängd. Vi testade då en annan stig och trodde att den skulle leda oss rätt men även där fick vi vända efter en stund för stigen tog slut. Vi gick tillbaka till Ica Maxi och fortsatte längs asfaltsvägen en bit tills vi kom till Kålgården och då kunde närma oss sjön igen.
Längs vägen runt sjön finns tavlor med koder så man kan lyssna på ljudfiler i mobilen med info om natur och kultur, geologi och friluftsliv. Vi gjorde inte det idag men det vill jag göra en annan gång. Denna info finns också på hemsidan. Vill du läsa mer om detta så har du länken här: https://www.jonkoping.se/upplevagora/friluftslivochmotion/naturreservatochnaturminnen/naturreservatetrocksjon.4.74fef9ab15548f0b8002051.html
Vi var nog ute i friska luften ca 1,5 timme och det var underbart.
Direkt efter jobbet stack jag iväg ut på promenad i det härliga solskenet. Jag gick ner till Hovslätts hembygdsgård och följde Tabergsåleden norrut. Det var så skönt att gå där och höra hur vattnet forsade fram. Det är rofyllt på något sätt.
Jag mötte en äldre herre som var ute på promenad. Vi bytte några ord. Jag mötte också några hundägare som var ute på promenad men sina fyrbenta små älsklingar. Vi hejade. Folk verkar glada tycker jag. Vi ser återigen ljuset efter en mörk vinter.
När jag kom fram till Bårarp vände jag och gick samma väg tillbaka. Först på slutet tog jag en annan väg och gick på en slingrig stig men kom fram precis nedanför hembygdsgården där jag startade. På en timme hinner man andas mycket frisk luft och uppleva flera vackra miljöer. Det var en underbar promenad. Fylld av energi skuttade jag glad och nöjd den dryga kilometern upp till Tallkullen.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 