Idag åkte vi till Versailles där gästerna skulle besöka det pampiga slottet som Ludvig XIV lät uppföra. Han kallades också för Solkungen. Han tyckte att allt skulle kretsa kring honom precis som allt kretsar kring solen.

När Ludvig kom till makten på 1660-talet var det oroligt inne i Paris och han sökte sig då till Versailles där hans pappa hade en jaktstuga. Han bestämde att man skulle bygga ett slott där. Detta var ett sätt för honom att cementera sin makt.

1682 blev slottet kungens officiella residens. Man har efter det byggt nya byggnader på området. Slottet Grand Trianon byggdes som lustslott åt Ludvig XIV och slottet Petit Trianon byggdes som lustslott åt Ludvig XV. Hameau de la reine (Drottningens by) är en modellby i naturlig storlek som byggdes åt Marie Antoinette. Den var en fullt fungerande gård. Marie Antoinette disponerade denna konstgjorda by som sin egen avskilda rekreationsplats.

Medan gästerna var på slottet tog Emanuel och jag en fika på ett närliggande café. Det var så skönt att sitta där i skuggan i lugn och ro och prata.

Sen var det dags för oss att förbereda picknick. Vi hade köpt allt dagen innan så det var bara att börja skära upp allt och duka upp det på bordet.

Många satte sig inne i bussen och åt för det var varmt ute men i bussen har vi air condition.

När vi kom hem till Paris var det ledig eftermiddag och kväll. Emanuel och jag åkte och handlade inför morgondagens korvpicknick i Luxemburg. Sen var det ledigt även för oss.

Jag gick till den fina och exklusiva platsen Place Vendôme.

Det är ett åttakantigt torg uppkallat efter Caesar de Vendôme, oäkta son till Henrik IV. Torget är ritat av Jules Hardouin-Mansart. Det omgärdas av akademier och ambassader. Hela torget andas rikedom. Här finns gudsmeder, urmakare och juvelerare. Det anlades under åren 1698-1720. På nr 12 dog Frédéric Chopin 1849. Här ligger också Justitieministeriet.

I mitten ser vi Colonne Vendôme – Vendômekolonnen. Det är en 44 meter hög bronsstaty med Napoleon högst upp. Den är gjord av 1200 nedsmälta kanoner. På den slingriga bronsreliefen skildras Napoleons arméers bragder. Monumentet restes 1806 på order av Napoleon för att fira segern vid Austerlitz. Kolonnen revs i samband med Pariskommunen 1871 men återställdes 1874 med en kopia av originalstatyn i dess ställe.

Lyxhotellet Hotel Ritz som grundades av Cesar Ritz vid sekelskiftet finns på nr 15. Här finns rum och sviter samt rum med extra lyx. Jag har hört att man kan få ge 145 000 kr för ett dubbelrum. Jag googlar nu och om man vill hyra ett dubbelrum denna vecka så kostar det 35 000 kr för en natt men imorgon natt kostar det 615 000 kr. Det kanske händer något särskilt i Paris så det nästan är fullbelagt.

Jag stannade till för att fotografera. Jag tittade på de människor som gick in och ut ur hotellet. De såg ganska vanliga ut. Jag funderade på vilka de är som lägger så mycket pengar för att bo på hotell i Paris. Utanför stod det fina bilar redo att hämta hotellgästerna.

1979 köptes hotellet av Al Fayed, Dodi Fayeds pappa, för 200 miljoner franc och renoverades för 300 miljoner Franc. Dodi Fayed var Lady Dianas pojkvän. Här spenderade prinsessan Diana och Dodi sina sista två timmer i livet. Sent på kvällen lördagen 30 augusti 1997 lämnade Diana och Fayed Hôtel Ritz här vid Place Vendôme i Paris och färdades längs floden Seines norra bank. Kort efter midnatt den 31 augusti 1997 körde deras Mercedes-Benz S280 in i tunneln under Place de l’Alma (i dag : Place Diana), samtidigt som de förföljdes av nio franska paparazzi-fotografer i olika fordon. Dodi Fayed, Dianas partner, och Henri Paul, föraren av Mercedes-Benz W140 S-klass, dödförklarades på platsen. Diana fördes till sjukhus men dog under natten. Dodis livvakt Trevor Rees-Jones överlevde.

Jag fortsatte min promenad förbi en staty av Jeanne d’Arc som är Frankrikes nationalhelgon. Jeanne var en vanlig flicka som hjälpte till i hushållet och vaktade familjens boskap. Något hände när hon var tolv år. Hon började höra röster. Själv hävdade hon hela sitt korta liv att rösterna kom från Gud. Rösterna uppmanade henne att befria landet från engelsmännen. Först när hon var 17 år bestämde hon sig för att följa uppmaningen.

Under medeltiden trodde man på häxor och kungen lät noga undersöka om hon var besatt av djävulen innan han gav henne en egen här. Läget för Frankrike var så besvärligt att man inte vågade missa en chans. Kanske var Jeanne verkligen sänd av Gud. Det visade sig vara rätt att satsa på Jeanne. Krigslyckan vände och engelsmännen måste fly från det ena fästet efter det andra. Men efter många segrar blev Jeanne slutligen tillfångatagen av de engelskvänliga burgunderna.

Jeanne fängslades och förklarades som häxa. År 1431 brändes hon på bål. Hon blev bara 19 år. Allt sedan dess har fenomenet Jeanne d’Arc sysselsatt såväl folkfantasin som forskningen. Så sent som 1920 kanoniserades hon av den katolska kyrkan. Efter det firas hon med en nationell helgdag i Frankrike. Den infaller första söndagen efter 8 maj. Kyrkan hedrar Jeannes minne på hennes dödsdag den 30 maj.

Den franske presidenten Charles de Gaulle talade om Jeanne d’Arc som en av sina nationella idoler. Jeanne d’Arc är en nationell hjältinna. Hon står för nationell frihet, nationell styrka, för lojalitet mot och uppoffring för fäderneslandet.

Jag gick sen till Lovren och strosade runt och njöt av den varma vackra kvällen. Det kändes magiskt på något sätt.

Sen gick jag vidare på Quai François Mitterrand och gick över bron Pont des Arts varifrån man har denna vackra vy över Pont Neuf och början av Île de la Cité.

Sen möttes jag av Franska Akademien, även den en vacker byggnad.

Jag styrde stegen mot Place Saint-Michel där jag skulle möta min goda vän Gunnel från Hovslätt. Hon är här i Paris en vecka och ikväll hade vi bestämt träff. Så fantastiskt att få möta henne här. Vi har båda varit fransklärare i Jönköpings kommun och träffas med jämna mellanrum hemma i Hovslätt och ser på fransk flim och pratar om vårt älskade Paris. Hon är en mycket god vän. Det blev ett kärt möte.

Hon ville visa mig en grej. Vi gick till Square Réné-Viviani som ligger i Quartier Latin, Latinkvarteren. Det är en park och där finns detta träd som planterades 1601. Det är Paris äldsta träd som alltså är 422 år i år.

Där finns också ett gammalt hjul. Jag vågar inte säga hur gammalt det är men det är väldigt, väldigt gammalt.

Sen gick vi till en restaurang som Gunnel gillar, La Fourmi Ailée (Den bevingade myran). Vi åt och mös i vårt älskade Paris. Det blev en jättefin avslutning på mina dagar i Paris denna gång.