Jag fick se detta kort och köpte det. Jag kommer nog inte att skicka det till någon utan vill ha det här hemma som en positiv påminnelse om att berätta för andra det fina jag tänker om dem.
Ett uppmuntrande ord betyder väldigt mycket. Man kan leva länge på en uppmuntran som kommer vid rätt tillfälle. Varje människa har mycket gott och fint inom sig. Det gäller att vi ser varandras fina sidor och lyfter upp dem. En människa som får uppmuntran växer och börjar tro mer och mer på sig själv. Detta är viktigt, kanske speciellt för barn och ungdomar, men vuxna behöver också få uppmuntran ibland.
Låt oss hjälpas åt att se varandra och lyfta fram varandras goda fina sidor och gärna berätta det för varandra också.
I höstas fick jag en doftpelargon när jag var hos min vän Gunnel. Hon hade ett par stycken och skickade med mig en hem. Den var lite tanig som växter kan vara framåt senhösten men nu tycker jag att den börjar ta sig riktigt fint. Jag är så glad för det. Doftpelargonen får mig att tänka på min mormor. Hon hade denna växt i sovrummet. Den sägs vara bra för den renar luften. När man rör vid bladen känner man den starka doften.
Växten heter också Doktor Westerlund. Den fick namnet efter en doktor som hette Ernst Westerlund. Han hävdade att växten och den fantastiska doft den avger skulle skynda på de sjukas tillfrisknande. Därför placerade han ut dessa växter i patienternas rum. Man mår helt enkelt bra av att ha en eller flera Doktor Westerlund i hemmet.
Mina goda vänner Gunnel och Dick som också bor här i Hovslätt brukar ALLTID förse mig med material inför mina nya resor. För ett par veckor sen smsade Gunnel mig en bild på fem böcker hon hade tagit fram som hon tyckte att jag kunde låna inför min Rhônekryssning i juni. Vi kommer ju att befinna oss en del i Provence under kryssningen. Jag söker mycket info på nätet men tycker också det är roligt att ögna igenom böcker och se om jag kan hitta intressant och trevlig info. Så har jag några böcker själv också.
Jag bjöd dit mig själv ikväll eller rättare sagt, jag frågade om jag kunde titta förbi och hämta böckerna. Det gick bra men det blev då också mat och film. Vem säger nej till det? Hon bjöd på god lasagnette och så tittade vi på några avsnitt av ”Emily in Paris”. Det är en härlig serie som handlar om en tjej som flyttar från Chicago till Paris. Det är så fina Parismiljöer i den filmen så den är verkligen underbar att titta på. Det en rolig story också. Det finns många avsnitt och jag har bara sett några ur säsong ett. Gunnel hade hittat ännu en bok som hon skickade med mig hem. Nu är det bara att sätta igång och läsa och skriva. Kul! Detta gillar jag.
Här talar tjejerna om Le Marché des Enfants Rouges i Marais som är den äldsta täckta marknaden i Paris. Den grundades 1628 som ”Petit marché du Marais” och ligger på 39 Rue de Bretagne i Marais-arrondissementet. Marknaden har varit listad som ett historiskt monument sedan 1982.
Idag har jag gjort ett riktigt gott hälsogodis. Jag har gjort det en gång tidigare men de var inte lika goda som dessa och nu förstår jag varför. Jag hade skrivit fel i receptet. Jag tog 1 tesked salt per sats i stället för 1 kryddmått. Idag blev det rätt. Jag gjorde två satser och tog därmed 2 krm salt. Jag lade upp receptet här i bloggen redan då så nyss fick jag gå in och justera receptet eftersom jag hade skrivit fel. Vill du göra detta ljuvliga nyttiga godis så kommer receptet här:
150 g rostad mandel
18 st torkade dadlar, jag köpte dadlar i låda och jag tror inte de var helt torkade men det blev jättebra.
3 msk kakao
1 krm salt
2 msk kokosolja
3 msk kaffe
Kokosflingor om man önskar det
Rosta mandlarna i ugnen och mixa dem i en matberedare tills du får grovt mandelmjöl. Lägg i dadlar, kakaopulver, salt, kokosolja, kaffet och mixa ihop.
Jag är ofta ute och promenerar här i Hovslätt. Då passerar jag ofta denna sten men tänker inte alltid så mycket på den. Idag stannade jag till för att läsa, reflektera och fotografera.
Texten på stenen lyder enligt följande:
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas, ty det hör evighetens rike till.
Det är Viktor Rydberg som har skrivit texten. Viktor är en känd författare som föddes 1828 i Jönköping. Han är nog mest känd för dikten ”Tomten” och sången ”Gläns över sjö och strand” som Alice Tegnér tonsatte. Han har också skrivit julsagan ”Lille Viggs äfventyr på julafton” och mycket mer.
Stenen restes i samband med Hofslätts Hembygdsförenings 50-årsjubileum 2018.
Jag har haft en underbar lördag hemmavid. Jag började med sovmorgon. Det är så skönt att få vakna av sig själv och slippa alarmet. Jag avnjöt frukost och diskade all disk från igår.
Jag såg att någon hade skrivit på Facebook att det känns som att det är vår men det tyckte jag inte alls….förrän jag kom ut och fick känna av solen, luften…ja, att våren verkligen är här, för en dag i alla fall. Jag gick en riktigt lång promenad på över två timmar. Det var helt underbart. Det kändes som att jag gick runt i hela Hovslätt. Jag njuter så av att promenera.
När jag kom hem började jag med att ta in mina vinterdjur, älgen, hjorten och kalven. Det är dags för dem att gå i sommaridé nu när våren gör sin ankomst. Jag plockade också bort vinterbelysningen jag haft på staket och balkongräcke.
När jag skulle paketera djuren och lyfte undan ett par stolar i förrådet så möttes jag av en märklig syn. En amaryllis hade slagit ut i blom inne i mörkret och trängseln och slingrat sig upp längs med cykeln. Wow, vilken växtkraft!
Det ser ut som att det kommer fler. Antingen får jag ta in krukan eller låta den stå där och skörda blommor efter hand. Vem vet, det kanske blir en riktigt stor amaryllisbukett om alla växer upp på samma gång. Kanske bäst att ta in den så amaryllisarna får lite ljus. Jag skar av amaryllisen och har nu placerat den inne. Så fint det blev!
Jag vill också lägga upp några bilder från min härliga vårpromenad.
Jag har köpt en aktivitetsklocka som jag har på mig dag och natt. Det är bra för då räknas alla steg jag tar även när jag inte har telefonen på mig. Jag har nu insett att jag rör mig ganska mycket inne i huset om dagarna och det är toppen. Enligt klockan har jag idag gått 19 746 steg och den säger att det är 14,52 km. Efter promenaden kollade jag min medelhastighet och den var idag 5,2 km per timme så distansen klockan räknat ut är troligen helt rätt.
Vänner berikar livet. Ikväll har jag haft besök av Monica, Madeléne och Anja. Vi bodde alla i Uppsala i början av 2000-talet. Då lärde jag känna Monica och vi har varit vänner sen dess. Jag minns Madeleine från den tiden men vi umgicks inte. Anja kanske jag såg någon gång.
Nu bor vi alla här i Jönköping. För drygt 15 år sen var Monica och jag bjudna till Anja som bor strax utanför Huskvarna. Det var en trevlig träff hos henne och hennes familj. Så i augusti när jag skulle ta en resa till Värmland för Scandorama mötte jag Madeléne och Anja på Resecentrum. De var på väg till London och vi var väl alla tre uppspelta och glada. Jag blev energiboostad och uppmuntrad av att träffa dem. Strax före jul stötte Madeléne och jag ihop i en affär här i stan och pratade lite grand. Då tog vi varandras telefonnummer och bestämde att vi skulle ses. Ikväll blev det äntligen av och jag är så glad för denna kväll.
Vi har ätit, fikat, gått husesyn, pratat och bett. Det är väldigt fint när man delar tron på Jesus och kan prata om andliga ting. Att sen få avsluta med bön för varandra är oerhört värdefullt. Det händer alltid något när vi ber och det känns tryggt att få lägga sitt liv i Jesu händer.
Timmen är sen så disken får vänta men vad gör det? Nu somnar jag med ett leende på mina läppar och känner mig boostad och glad efter en toppenkväll i glada systrars lag! Jag tackar Gud för alla fina systrar jag har.
I min bok Lev i nuet finns denna text och bild på en sida. Vi har drömmar av olika slag och vissa saker kan kännas omöjliga att förverkliga medan andra känns mer realistiska.
Jag har under många år, ja ända sedan jag var ung, drömt om att bli reseledare. Jag tror jag sökte något arbete då som jag inte fick. I slutet av år 2020 fick jag se en text på nätet där det stod: Det liv jag aldrig levt. Jag började fundera på vilket liv jag aldrig levt. Jag hade gärna velat få barn men så blev det inte. Jag hade också funderat på att bli reseledare men det hade inte blivit av.
Sen gick det bara några dagar tills jag fick se en annons på sociala medier där det stod att man kunde söka till Scandoramas reseledarkurs i Malmö. Det var märkligt att den dök upp där just då eftersom jag några dagar tidigare hade funderat på det. Jag har mitt vanliga arbete som säljare av digital marknadsföring på Schibsted/Aftonbladet men tänkte att jag kunde leda ett par resor per år. Jag skrev till chefen och frågade om det var någon idé för mig att söka och han tyckte absolut att jag skulle söka. Även om jag kom med på utbildningen var det inte säkert att jag skulle gå vidare så det var en chansning men jag tänkte ändå att det skulle vara en nyttig erfarenhet.
Gissa om jag blev glad när jag kom med på utbildningen! Jag fick då åka till Malmö där kursen hölls på Scandic Segevång under fyra dagar i januari 2020. Det var fantastiskt spännande dagar då vi fick göra en massa uppgifter och stundvis var jag jättenervös. Vi var 37 personer på kursen och jag tyckte att alla var så kompetenta med mycket livserfarenhet. Jag vågade inte hoppas på att gå vidare.
6 februari, fyra dagar efter kursens slut, fick jag ett mail från Scandorama. Jag vågade knappast öppna det. Jag minns hur nervös jag var. Jag satte mig i soffan och darrade när jag skulle öppna mailet. Jag ville ju detta så mycket. Oj, vad jag blev glad då jag fick se att det var ett positivt besked. Då kom glädjetårarna.
Sen fick jag åka till Malmö på ytterligare en utbildningsdag och vi skulle också haft kick off men den blev inställd p g a pandemin. Jag blev tilldelad en utbildningsresa till Paris men den blev också inställd. Pandemin var kvar längre än vi då hade kunnat ana.
I mars 2022 var det dags för kick off och sen fick jag åka på min utbildningsresa till Paris i april 2022. Det var en underbar dag då vi gav oss iväg med bussen som var full med förväntansfulla resenärer. Det blev en oförglömlig resa då jag fick lära mig mycket. Det var en jättetrevlig guide som hette Joakim och en säker och jättetrevlig busschaufför som hette Åsa. Vi hade det verkligen roligt under hela resan.
I juli 2022 hade jag hand om min första egna resa till Paris och i oktober hade jag min andra resa. Under 2023 hade jag två resor till Paris, två resor till Värmland och en julresa till Nederländerna.
Detta betyder otroligt mycket för mig. Jag har verkligen fått förverkliga min dröm. När jag får ett nytt uppdrag blir jag såååå glad. I maj har jag fått en resa till Paris 7 dagar och i juni en resa till södra Frankrike 9 dagar. Det är en Rhônekryssning. Vi åker buss till Lyon och sen mönstrar vi på en båt som ska föra oss ner till Camargue. Vi gör utflykter under resans gång. Bussen hämtar oss i de olika hamnarna och så besöker vi olika platser. Jag är nu i full gång med att förbereda mig för detta och det är så intressant och roligt. Jag är verkligen glad och tacksam och det spritter i mitt inre av glädje och förväntan. Jag tackar Gud för att jag får förverkliga min dröm och detta är förhoppningsvis bara början. Det finns många nya resmål att upptäcka.
Jag lägger in bilder från några resor. Den första bilden är tagen på Öresundsterminalen strax innan vi rullar iväg till Paris. Budskapet på bussen bakom är verkligen mitt i prick. Tro på din dröm. Den andra bilden är från en båttur på floden Seine i Paris. Vi ser Eiffeltornet i bakgrunden.
Den första bilden är från Sandgrundsparken i Karlstad där jag tillsammans med några resenärer glatt poserar intill statyn av Sven-Erik Magnusson. Den andra bilden är från vår Julhelgskryssning på floden Maas i Nederländerna. Här besöker vi Designer Outlet i Roermond. Det var så fint pyntat överallt.
Jag vill uppmuntra dig som har en dröm att försöka förverkliga den när du tycker att tiden är inne. Det finns så mycket fint att uppleva. Vi har inget att förlora men allt att vinna. Lycka till på livsresan!
Jag tog en trädgårdsrunda och fick se dessa små knoppar. De ger bud om våren. Ser fram emot att få se mina olika tulpaner slå ut framåt våren. Det är riktigt roligt.
Palettblad är lättskötta växter. De kan bli lite halvdåliga under vintern men när våren kommer brukar de få nytt liv. Jag har planterat om flera av mina palettblad och satt nya telningar men just denna sort har jag inte gjort något med. Jag tycker den ser fin ut och ska låta den växa lite till innan jag ev planterar om den eller bara tillsätter ny jord. Det kanske kan vara läge att ta några telningar också.
Dagens ord i min kalender Tankar om Livet lyder som följer:
Ett hjärta som flödar över av kärlek bringar ljus och liv till en trött och sorgsen värld.
I den tid vi lever behöver vi många människor med hjärtan som flödar över av kärlek. Jag tror det är bra att hålla sig nära Gud som är kärlekens källa. Han vill fylla oss med kärlek och frid. Att läsa Bibeln och prata med Jesus om allt ger stor tillfredsställelse för själen. Han lyssnar alltid på vad jag har att säga och jag vet att allt blir bättre när jag överlämnar det till Honom.
Fråga inte vad världen behöver utan vad som får ditt hjärta att sjunga. För vad världen behöver är människor med hjärtan som sjunger.
Det är också sant. Det gäller att man är rädd om sig själv och funderar på vad man mår bra av att göra och vad som får ens hjärta att sjunga. Om vi är rädda om oss och även prioriterar vårt eget mående tror jag att vi blir till bättre hjälp för andra. Det är inte lätt att hjälpa andra när man mår dåligt själv.
Så finns det andra diket, att man blir en egoist och bara tänker på sig själv. Det är verkligen inte bra. Jag tror inte man mår bra i längden av att vara en egoist.
När man hjälper andra hjälper man också sig själv. Man blir glad av att göra gott för andra och då mår man bra. Jag läser följande på 1177.se:
Forskare har i olika undersökningar kommit fram till att vara vänlig och hjälpa andra påverkar hälsan positivt. Hälsan påverkas på flera sätt:
Man mår bättre.
Man känner sig nöjdare med livet.
Det finns en lägre risk att få hjärt- och kärlsjukdomar.
Blodtrycket blir lägre.
Man kan lättare hantera stress.
Kära vänner, låt oss hjälpas åt att sprida ljus och liv till alla dem vi möter i vår vardag! Ibland räcker det med ett leende mot den jag möter på min promenad. Är vi öppna i sinnet tror jag alltid att vi kan hitta tillfällen att vara till hjälp och glädje för andra. Det behövs mer än någonsin nu.
Jag fick se i reklambladet att det var extrapris på färs. När jag tittade närmre såg jag att det var 50 % nötkött, 25 % morot och 25 % blomkål i färsen. Jag tänkte att jag lika gärna skulle kunna blanda i morot och blomkål själv i men tyckte ändå att det vore spännande att testa denna färs.
Idag stekte jag den och gjorde köttfärssås. Den var godare än vad jag hade förväntat mig. Jag stekte den med en hackad lök och tillsatte sen salt och peppar. Den var god att äta nystekt men jag fortsatte tillagningen och gjorde köttfärssås. Jag tillsatte två paket krossade tomater, lite vatten, paprikapulver, oregano, vitlökspulver och lite mer salt. Det blev jättegott.
Min goda vän Ewa har varit här. Jag lärde känna henne hösten 1982 när jag flyttat till Jönköping och börjat på Lärarhögskolan. Hon var en god vän till familjen jag hyrde av och vi har haft mycket kul ihop.
Hon bor här i stan och vi har träffats lite då och då men hon har inte besökt mig här på Tallkullen tidigare. Äntligen fick vi till en träff här hos mig! Det blev mycket prat, tittande i album och härlig gemenskap. Vi har många fina minnen ihop. Det har varit en god vänskap under många år!
Det är 39 år, 2 månader och 3 dagar mellan bilderna! Den första bilden togs den 14 december 1984 då jag tog min lågstadielärarexamen. Den andra bilden tog vi här ikväll, den 17 februari 2024.
Ikväll har jag planterat om några växter och planterat sticklingar som jag haft i vatten och som nu fått rötter. Jag hoppas att det finns mycket växtkraft här. Det blir spännande att se växten. Jag tycker det är fint att plantera ut palettblad i en stor kruka utomhus och blanda några olika sorter.
Jag känner mig nöjd och tillfreds med livet. Jag lever själv och trivs jättebra med det. Ja, jag lever ju inte själv egentligen. Jag har mina vänner och släktingar, familj och församling men jag har ingen partner och jag bor själv.
Igår var det Alla Hjärtans dag och det blev en jättefin dag då jag var med och hjälpte till på Alla hjärtans fest i Pingstkyrkan.
Ibland blir jag så full i skratt när jag hör vänner säga eller skriva att de fått köpa sina egna blommor eftersom de inte har någon partner. Jag kunde inte låta bli utan skrev följande till två vänner igår: ”Själv är bäste dräng. Då vet man att det blir gjort.” Det är inte alls säkert att man får blommor även om man har en partner. Det kanske istället är så att man förväntar sig blommor och inte får några och då blir man besviken. Jag köper så gärna mina blommor själv.
Jag fick ett vykort med posten igår. Jag blev så glad när jag öppnade postlådan och där fanns ett kort. Det var från en god vän. Vänskap är fantastiskt.
Jag har några böcker av Gunilla Dahlgren. Jag har bläddrat och tittat på de härliga bilderna och texterna om Lilla fruntimret. Det är verkligen tänkvärda budskap i hennes böcker. En del texter är så roliga att jag skrattar högt.
Så är det! Vare sig vi har haft det tufft eller helt ok tidigare i livet så är det endast nuet och framtiden vi kan göra något åt. Vi lever nu och försöker göra det bästa av varje dag.
Följande ord har jag längst ner i min signatur när jag skickar mail. Jag tycker det är tänkvärda ord:
Dagen som levs väl gör varje gårdag till en dröm av lycka och varje morgondag till en vision av hopp.
Idag var jag inbjuden att leda allsång på Alla Hjärtans Fest i Pingstkyrkan. Nästan 250 personer var samlade för att umgås och fira Alla Hjärtans dag.
Min goda vän Susanna och jag spelade upp en liten pjäs där vi pratade om kärlek. Jag bredde på med min bredaste småländska och hon som är frän Västergötland bredde på med en riktigt bred västgötska. Jag tror det blev bra. Folk skrattade i alla fall. Vi hade inte hunnit öva tillsammans på plats utan bara i telefon men det får duga. Allt behöver inte vara perfekt. Jag lägger in ett klipp från vårt framträdande. ”Kälek kan va kömplicerat.” Håll till godo!
Det har varit underkylt regn sen i söndags. Igår kväll när jag öppnade ytterdörren var det trögt. Jag insåg att det hade snöat och sen frusit till men jag kunde öppna dörren i alla fall och gjorde det några gånger extra. Jag kände inte för att gå ut och skotta utan tänkte göra det idag på lunchen.
På förmiddagen när jag arbetade på nedre plan hörde jag något som lät utanför. Jag trodde det var snöplogen. När jag se kom upp vid lunchtid hade inte plogen kört. Däremot hade någon varit och skottat hos mig. Så glad jag blev. Visserligen hade jag säkert mått bra av den motion jag hade fått av att skotta bort den tunga snön men jag blev så glad av omtanken. Jag har en aning om vem det kan vara men är inte helt säkert. Det är någon av grannarna i alla fall.
Att göra något bra för en annan människa utan att säga vem man är, det kallar jag för änglahyss. Imorgon är det Alla Hjärtans Dag. Kanske det vore på sin plats att göra några änglahyss för människor i vår omgivning. Världen mår bättre när vi visar varandra omtanke och kärlek.
När jag tittar ut här nere så har min lilla hjortkalv snö ända upp till magen. Jag brukar gå ut och borsta av snön och platta till snön lite hos djuren men det har jag inte gjort efter att den senaste snön kom. En del säger att jag har fina renar i trädgården men det är inga renar. Det är en älg, en hjort och en kalv. Jag gillar dem.
Nu börjar de slå ut, de amaryllisar jag köpte på rea i januari. Det var en chansning för man vet aldrig. De kostade 20 kr styck och 5 kr styck. Snön ligger vit ute och här inne lyser det rött för fullt. Jag njuter.
I dag har jag varit på 18-årskalas i Norrahammar. Min goda vän Anithas son Melvin har fyllt 18 år i veckan och idag var det kalas. Vi blev bjudna på en mycket god middag samt tårta och kaffe. Anithas man Mathias syskon med familjer var också där. Det var trevligt att träffa dem alla. Jag minns när Melvin var nyfödd och den tid som var då. Nu är han stora karln och myndig. Jag är så glad att jag har dem i mitt liv.
Nu när det är kallt ute passade jag på att frosta av frysboxen. Jag tog fram alla rabarber och krusbär som fanns kvar. När jag smakade en rabarberbit kände jag direkt den härliga sommarsmaken. Rabarber är verkligen lika med sommar.
Jag gör marmelad med vanligt socker och tillsätter sen lite natriumbensoat. Till rabarbermarmeladen tog jag bara halva mängden socker. Jag brukar göra det och det blir så syrligt och gott. Jag smaksatte med kardemumma. Jag använde 2,4 kg rabarber men här kommer receptet för 1 kg rabarber enligt den sockermängd jag använde:
1 kg rabarber, 5 dl socker och 1 tsk stött kardemumma.
Koka rabarber, socker och kardemumma i ca 40 min. Om marmeladen är för lös så tillsätt Melatin. Ta av grytan från spisen. Rör ut natriumbensoat med lite av marmeladen, ett rågat kryddmått per kilo färdig produkt, och häll det i marmeladen. Häll upp i väl rengjorda burkar och sätt på locket direkt.
De röda krusbären har legat i frysen sen sommaren 2022. Jag fick plocka av allt som fanns hos några goda vänner som inte var hemma. Jag minns att jag hade en härlig stund när jag satt vid deras buskar och plockade krusbär och mumsade i mig under tiden. Dock rev jag mig en del. Grenarna är så taggiga. Nu äntligen blev det av att jag gjorde marmelad.
Här kommer ett grundrecept som jag använde men jag tog mindre mängd socker och tur var det för den blev väldigt söt ändå.
Koka krusbär och vatten i fem minuter. Mosa ihop krusbären med slev eller potatisstöt. Tillsätt sockret och låt småkoka i 45 minuter. Gör marmeladprovet. Koka ev lite till. Ta av från spisen. Rör ut natriumbensoat med lite av marmeladen och häll sen i det i marmeladen. Fyll väl rengjorda burkar och sätt på locket direkt.