Vi började dagen med ett besök i Molde som också kallas Rosornas stad. Här har man ett gynnsamt klimat för växtlighet. Därför trivs rosor och andra växter bra.
Här ser vi Molde Domkyrka som ligger uppe på en höjd. Den byggdes 1957 då den också invigdes. 1983 blev den domkyrka i Møre stift. Det fanns en kyrka här tidigare men den bombades av tyskarna under andra världskriget. Den gulliga statyn Rosenflickan står utanför Rådhuset.
Vi styrde vidare mot kusten där vi skulle köra Atlanthavsvägen. Det är en 8,6 kilometer lång nationell turistväg mellan orterna Vevang och Kårvåg som sammanlänkar de små kustsamhällena mellan städerna Molde och Kristiansund. Stora delar av vägen är byggd på sju små öar och sedan sammanlänkade med åtta små broar. 1983 började den byggas och öppnades för trafik 1989. Först var den avgiftsbelagd men nu är den gratis.
Vi åt lunch på Bjartmars Favorittkro. Jag åt en specialitet som heter Bacalhau. Det är en saltad och urvattnad torsk. Den heter klippfisk på norska. Man torkade mycket fisk förr. Då hade man proteinrik mat att ta fram när det behövdes. Denna rätt har de tillagat av klippfisken. Det var kokt potatis i skivor och en tomatsås. Jag tycker det var gott men inte så märkvärdigt egentligen.
När vi kom hem till Ålesund gick jag upp till Fjellstua som är en vacker utsiktsplats.
Ålesund är känd som Jugend-staden vid havet. 23 jan 1904 rasade en stor brand och många hus brändes ner till grunden. Ett antal arkitekt-studenter fanns i staden. Det var mitt under Jugendtiden, 1890-1910, så därför blev det många hus i Jugend-stil när staden återuppbyggdes under tre år. Här ser vi mjuka svepande linjer och ofta mjukt välvda utsmyckade portaler i mitten av byggnaderna.
Det finns en hel del statyer i staden. Nedan ser vi Fiskegossen – Fiskergutten och intill honom Sillfrun – Sildekona som står och saltar sillen.
Jag strosade runt och njöt av den vackra kvällen i Ålesund.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 