Det är ett underbart sensommarväder. Jag tog en härlig skogspromenad. Jag njöt av allt som bjöds på i skogen. Varje årstid har sin charm.

Jag gick på ett antal olika stigar. Det finns många stigar här i närheten och det tycker jag är mysigt.

Just som jag gick där kom jag att tänka på en gammal sång och började sjunga den under min promenad. Jag kom bara ihåg en vers men tog fram hela texten när jag kom hem. Det är jättelänge sen jag hörde den. Det är fint när gamla sånger gör sig påminda. Vill du lyssna på sången har du en länk här. Det är Evie och Pelle Karlsson som sjunger. https://www.youtube.com/watch?v=6BEfS11PN0U&list=RD6BEfS11PN0U&start_radio=1

Herre ofta jag undrar
Vart leder den vägen du mig för
Stundom syns allt så dunkelt
Min egen väg du omintet gör

Kör
Tro, tro blott mitt barn
Jag är med var dag

Herre, vågar jag vandra
Du vet att jag tvekar ibland
Jag ryggar tillbaka för höjden
Och jag skräms vid de mörka djupens rand

Herre dig vill jag prisa
Prisa ditt stora frälsnings råd
Ditt ord alltid mig följer
De löften du givit i din nåd