Idag har jag varit i Vetlanda på två trevliga kundmöten. Jag gillar att åka till Vetlanda. När jag gick genom stan fick jag se detta härliga hjärta som är en gunga. Jag gungade lite grand innan jag gick vidare. Innan jag gungade satt det en kille/man och gungade. Detta förgyller stan tycker jag.
Jag har nu bott här på Tallkullen i drygt sex år. Tidigt i våras fick jag se att det fanns sprickor i min ytterdörr. Även andra här runt kullen hade samma problem. Det slutade med att ganska många av oss fick våra dörrar utbytta för någon månad sen så nu har jag en splitterny dörr. Det måste ha varit något fel i fabrikationen av de första dörrarna.
Nu ska jag vårda min nya dörr ömt. Man ska vaxa dörren så jag har köpt hem rätt vax efter rekommendationer av dörrtillverkaren. Så har jag också beställt ett entrétak. Dörrarna är utsatta och egentligen bör det finnas ett tak över entrén men det var inget som Pålssons Bygg hade prioriterat att göra. Nu gör jag slag i saken själv. En av mina egna kunder säljer entrétak och jag har tittat dessa tak i flera år. Nu när jag fick min nya dörr blev det äntligen av att jag tog tag i det där.
I onsdags kom dörren och står nu i min lilla entré. Jag vill inte ha den ute. Det kanske inte är så stor risk att någon stjäl detta stora paket som väger 50 kg men jag vill vara på den säkra sidan.
Själva taket väger 40 kg och det klarar jag inte att sätta upp själv. 
Jag har kollat med en kompis som är snickare men det är två månaders väntetid på deras firma. Jag registrerade mig på ett ställe där man kunde få offerter. Jag har nu fått offert från en snickare. Det lutar åt att han får göra jobbet. Enligt leverantören tar det bara två timmar att sätta upp taket men jag tycker att det har respekt med sig. Det ska monteras på ett säkert sätt och så ska hela taket lyftas upp. Jag har frågat om någon granne ska vara behjälplig när det ska lyftas upp men det verkar som att snickaren har någon lyftanordning. Ja, det blir vad vi får se.
Det ska bli skönt när detta är klart. Jag tycker det är jobbigt när jag inte klarar att göra saker själv. Det gäller att hitta någon som är seriös som kan göra jobbet men hur vet man i dessa tider att folk är seriösa? Jag har i alla fall hört mig för så mycket jag kan och jag tror detta är en bra snickare.
Inom kort kommer jag alltså att ha ett entrétak och det ser jag fram emot. Lita på att det kommer upp bilder då. Då kommer jag att vara lättad.
Blommor ger mig glädje. Fjädervallmons frökapslar är trevliga och blir fina att ha i buketter.
Goda vännen Yvonne tittade förbi på te och mackor efter jobbet. Så trevligt med en pratstund även om den bara blev två timmar. Det gäller att fånga de tillfällen som ges. Vi hann ventilera det viktigaste i alla fall. Vi fortsätter nästa gång. Så värdefullt med goda vänner!
Moster Solveig, moster Barbro, morbror Kalle och jag har haft en jättefin dag i Ingelsryd där Barbro och Kalle bor. Det är verkligen idyllernas idyll. De har det så fint, gulligt och hemtrevligt och det viktigaste av allt…..kärleken och glädjen flödar. 
Jag är glad och tacksam att jag har dem. Vi känner varandra väl och de har funnits med hela mitt liv. Mina söta mostrar och jag är uppvuxna i samma hus med samma trädgård och har mycket gemensamt. Det är värdefullt.
Barbro poserar glatt utanför utedasset.
Många säger att ungdomarna sitter mycket med sina mobiler men det gör ”80 plussarna” också. Visst kan man väl numera säga att…så länge du använder mobilen är du ung. 
Nu är jag hemma i Jönköping igen, nöjd och glad efter en underbar helg.
Det har varit en helt underbar dag med tjocka släkten. Barbro, Kalle, Solveig och jag åkte till Möllstorps camping på Öland. Mina kusiner har sina husvagnar där. Jonas och Mia arbetar idag men moster Solveig hade fått nyckel till deras husvagn. Moster Babsan hade packat en härlig kaffekorg som vi avnjöt på uteplatsen med utsikt över Kalmar sund och Ölandsbron.
Kusin Nina kom också. Barbro, Nina, min kusin Ragnar och jag tog ett dopp. Det var uppfriskande.
Nina hade med några egenodlade tomater men vilka konstiga tomater hon odlar!
Kusin Ragnar med fru Marie har också sin husvagn där. Jag är så imponerad av deras härliga sommarparadis med fina uteplatser. Här ser vi dem, kungen och drottningen av campingplatsen.
Vi åkte till Arontorp och åt kroppkakor, mums!
Vi var också bjudna till min kusin Ulf och hans Kerstin i deras oas på Styrsö på Boholmarna. Jag har inte varit hos dem tidigare. De har byggt ett helt nytt hus och skapat en fantastisk trädgård. De har sjötomt med brygga och båt. Jag har hört talas om deras paradis men detta var över förväntan. Allt var så smakfullt. Vi blev bjudna på äppelpaj och kaffe och fick en trevlig pratstund.
Vi har haft en jättetrevlig dag. Så underbart att få umgås med nära och kära i hembygden. 
Framåt eftermiddagen gav jag mig iväg till Nybro, min kära hemstad. Jag har inte varit ”hemma” på ett år och jag kom på mig själv med att jag började sjunga en sång om Nybro kommun när jag passerade skylten.
Först hälsade jag på mina fina vänner Sig-Britt och Inga som bor i det hus där mamma bodde. Där känner jag mig som hemma. Jag blev bjuden på kaffe. Det kändes så gott i hjärtat. Jag har massor av fina minnen tillsammans med dem och mamma!
Innan jag åkte från Jönköping plockade jag en del av mina egenodlade dahlior, zinnior och ringblommor. Det kändes fint att få sätta dessa underbara blomster på gravarna i Kristvalla.
Tre fina löv lågt vackert placerade vid pappa, mamma och Tomas grav. Mormor och morfar fick också blommor.
Sen åkte jag till Ingelsryd där moster Barbro och morbror Kalle bor. Moster Solveig var också på plats. Nu blir det en härlig helg med tjocka släkten.
Under eftermiddagen fick jag se en liten igelkott 
på uteplatsen. Han kliade sig mycket så han har nog en jobbig klåda. Jag googlade på detta och läser att det kan bero på loppor, torr hud el kvalster. När jag kom ut framåt 18-tiden trodde jag att han var död för han låg helt stilla men sen såg jag att han andades. Det var jättevarmt där han låg mitt i solen.
Jag hällde upp vatten till honom och lade fram små äppelbitar. Efter en liten stund var han borta men för en stund sen när jag var ute hörde jag konstiga ljud. Jag hämtade ficklampan och fick se honom borta vid väggen mot blomlandet. Han verkade pigg och alert.
Nu har jag googlat på igelkottens läten. Jag läser följande: Grymtande och snusande, som en gris = igelkott ute och går, letar mat . Chuffing som ett ångtåg = parningssäsong. Kvitter som en fågelunge = hungriga smågrisar i boet. Skrikande igelkott = i smärta och nöd. Jag tror helt enkelt att han var ute och letade mat ikväll.
Här kommer en film från eftermiddagen då jag fick se honom och han kliade sig nästan hela tiden. Ursäkta mitt bäbisspråk i filmen ifall du tittar!
Oh, vad jag älskar mina växter! När jag går ut i trädgården och pysslar om växterna stannar tiden. Det känns som att allt annat blir oviktigt och jag vill bara njuta av stunden…som kan bli väldigt lång. Jag känner en slags salighet. Så roligt att efter en resa få komma hem till mina vänner växterna! 
Premiärdoppet för säsongen är nu avklarat…ja inte för höstsäsongen utan för sommarsäsongen. Tänk att jag som älskar att bada inte prioriterat detta i sommar!
Jag ringde runt och sökte en badkompis och goda vännen Ulla nappade. Hon ville att vi skulle motionera först för hon tränar inför en vandringsresa i Italien så hon föreslog att vi skulle gå uppför Järabacken som är en slalombacke. Jag trodde det skulle vara mycket jobbigare än vad det var. Det gick fort och jag tog backen i ett svep. Sen gick vi en härlig skogspromenad.
Efter det åkte vi ner till Vättern och tog ett uppfriskande dopp. Ulla och hennes man bjöd sen på te och mackor. Det var mycket trevligt och jag stannade ganska länge. Det är svårt att slita sig när man har berikande samtal med fina vänner.
Min goda vän Yvonne har vattnat mina växter ett par gånger då jag varit i Frankrike. Idag när jag kom hem fick jag se denna fina bukett som hon ställt på bordet! Det stod en trevlig välkomsthälsning på kortet! Så gulligt av henne! Det är ju jag som ska tacka henne. Jag har köpt henne en liten present i Frankrike. Jag hittade denna lilla hälsning på kylskåpet också.
Idag har vi kört den sista sträckan, från Mettman till Malmö. Vi har hållit tidsplanen. Kl 19.27 passerade vi gränsen till Sverige och kl 19.45 rullade vi in på Öresundsterminalen.
Idag har vi kört från Besançon till Mettman. Vi tog ett par timmars lunchpaus i Luxemburg. Den som var snabb hann gå en runda upp till gamla stan – Haute Ville. Där finns katedralen Notre-Dame. Den byggdes på 1600-talet och är ett vackert exempel på (sen)gotisk arkitektur, känd för sina renässansprydnader och sin krypta där medlemmar av kungafamiljen är begravda.
Katedralen har många vackra målade fönster.
I gamla stan hittar vi också Palais Grand-Ducal, Storhertigpalatset, som är den officiella bostaden för storhertigen av Luxemburg. Där utför han de flesta av sina uppgifter som statschef i Storhertigdömet. Henri av huset Bourbon (född 1955) är sen 2000 storhertig av Luxemburg.
Byggnaden var först Luxemburgs stadshus från 1572 till 1795. Sen 1817 är det den luxemburgska regeringens högkvarter.
På bilden nedan till vänster kan vi skymta Pont Adolphe, Adolphe-bron som går över ravinen där Pétrusse flyter fram. På bilden till höger ser vi Haute Ville med katedralen Notre-Dame.
Här ser vi en vacker byggnad. Det är Banque et Caisse d’Epargne de l’Etat (BCEE), SPUERKEESS. Om jag har uppfattat det rätt är det en bank som ägs av staten. Byggnaden ligger när man kommer ner från Gamla stan och går mot city.
Idag mönstrade vi av båten i Lyon. Vi körde först till Les Halles de Lyon Paul Bocuse. Det är en stor saluhall som är en av Lyons största sevärdheter. Den har fått sitt namn efter den kände Stjärnkocken Paul Bocuse. Här finns en massa delikatesser.
Vi åkte en liten stadsrundtur och körde till Vieux Lyon (Gamla Lyon). Vi gick en stadspromenad. Här ser vi Cathédrale Saint-Jean-Baptiste – Johannes Döparens katedral. Det är Lyons katedral och är en romersk-katolsk kyrka. Katedralen är tillägnad Johannes Döparen och är säte för ärkebiskopen av Lyon. Den påbörjades 1180 på ruinerna av en 600-talskyrka och stod färdig 1476. På det stora torget (Place Saint-Jean) framför kyrkan finns Johannes Döparens fontän.
Vi tog bergbanan upp till Fourvièrekullen. Här ligger Basilica – Notre-Dame de Fourvière. Denna kyrka byggdes under slutet av 1800-talet. Den är prydd med torn och tinnar, marmor och mosaik. Basilikan har blivit en symbol för Lyon. Här uppe har man en fantastisk utsikt över staden. (Se översta bilden i detta inlägg.)
Här ser vi en del av ett vackert golv.
Här ser vi en liten del av taket.
Från platsen framför kyrkan kan vi spana mot Metalltornet, Tour Métallique, som är ett Eiffeltorn i miniatyr. Det restes 1893, fyra år efter att Eiffeltornet i Paris invigts och används nu som TV-mast
År 43 f.Kr. grundade romarna staden Lugdunum här uppe på Fourvière-kullen. Det var under Kejsar Augustus tid (63 f.Kr. – 14 e.Kr.) Han var den förste kejsaren av Romerska kejsardömet och regerade under 41 år, från år 27 f.Kr till sin död år 14 e Kr. Lugdunum var den romerska provinsens huvudstad, storslagen och mycket aktiv. 1307 återförenades staden med Frankrike. Under medeltiden förvandlades Lugdunum till Lyon genom naturlig ljudförändring.
På Fourvièrekullen finns två romerska amfiteatrar. Grand Théatre är en av dem. Den byggdes år 15 f.Kr. Den är Frankrikes äldsta teater och används fortfarande för moderna framträdanden.
Vi lunchade på de för Lyon så typiska restaurangerna ”Les Bouchons”. Jag åt ”Cervelas Pistaché de Lyon”. Det är en korv serverad med gröna linser och morot, en Lyonsk rätt. Det är kul att testa olika specialiteter. Det var gott. 
Vi hade en jättefin vistelse i Lyon. Vi styrde sen vidare mot Besançon där vi sover inatt.
Idag har vi varit på utflykt i Vercorsmassivet. Det är ett bergsmassiv som ligger mellan Centralmassivet och Alperna på östra sidan om Rhônefloden. Vi körde först till Saint-Nazaire-en-Royans. Där stannade vi till vid akvedukten som går över Bourne-kanalen. Den är en av huvudattraktionerna i Saint-Nazaire-en-Royans. Den byggdes i slutet av 1800-talet och består av 17 valv. Den är 35 meter hög och 235 meter lång.
Vi körde vidare till Pont-en-Royans som är en medeltida stad.
Staden ligger vid en kalkstensklyfta där husen har byggts in i berget.
Vi fortsatte färden och tog en kafferast i Saint-Thomas-en-Royans.
Sen styrde vi kosan mot Tain-l’Hermitage där vi skulle mönstra på båten. Båten var försenad så vi fick vänta. Det var väldigt varmt. Några gick och satte sig i en sval kyrka i närheten och andra väntade vid kajen.
Så var det dags för den sista middagen ombord. Jag åt alla måltider tillsammans med min danska kollega Hanne. Vi pratade mycket under veckan. Det är trevligt med kryssningar för då har jag alltid en dansk reseledare att prata med. På båten finns alltid en grupp från Riis Rejser och en från Scandorama. De danska guiderna har betytt mycket för mig och hjälpt mig på olika sätt. Vi byter erfarenheter med varandra och bollar idéer. Jag är mycket tacksam för det.
Ikväll har det varit Galamiddag. Vi njöt av allt gott. Sen blev det dans i baren. Livet är här och nu. När en glad resenär på 94+ bjuder upp till dans säger jag inte nej. 
Vad gör det om det blir lite svårt med balansen ibland? Det viktigaste är att man har kul. Livet går inte i repris. Jag fick gärna publicera detta. Det bjuder vi på, min danspartner och jag.
Idag gjorde vi en utflykt till Pont du Gard som är en akveduktbro från det första århundradet.
Pont du Gard ligger mellan Nîmes och Avignon i orten Vers-Pont-du-Gard. Pont du Gard är världens bäst bevarade romerska lämning och det mest besökta antika monumentet i Frankrike.
Denna mäktiga akveduktbro reser sig över tre välbevarade valvnivåer. Den går över floden Gard som också kallas Gardon.
Pont du Gard är den mest kända delen av Nîmes akvedukt. Hela akvedukten löper mellan källan i Uzès och staden Nîmes som den försåg med vatten under 5 sekler.
Det var väldigt speciellt att komma till denna plats. Så fint att strosa runt där på bron och i omgivningarna.
När vi kom tillbaka fanns det tid att gå en runda i Arles innan båten styrde vidare norrut.
Idag gjorde vi en utflykt till Camargue som är det deltaområde som ligger inom Rhônes två flodarmar. Vid Arles delar floden Rhône upp sig i lilla Rhône i väster och stora Rhône i öster och mynnar ut i Medelhavet på var sitt håll. Området är känt för sin vita hästar, svarta tjurar och rosa flamingor. Vi såg vita hästar och svarta tjurar men inga flamingor tyvärr.
Vi stannade till i den lilla orten Saintes-Maries-de-la-Mer som ligger vid Medelhavet. Saintes-Maries-de-la-Mer, ”De heliga Mariorna av havet”, är uppkallad efter en legend, att Maria Magdalena, Maria Salome, Maria Klopas samt följeslagare skulle ha anlänt till platsen med båt, sedan de lämnat Jerusalem efter Jesu korsfästelse.
Saintes-Maries-de-la-Mer är en vallfartsort för romer som menar att även relikerna av deras skyddshelgon Sara La Kali (Svarta Sara) finns i Notre-Dame de la mer på orten. Hon var enligt legenden en tjänsteflicka till de tre Mariorna och anlände omkring år 42 till Saintes-Maries-de-la-Mer.
Notre-Dame de la mer är en romansk befäst kyrka som är byggd på 800-talet. Den är tillägnad Maria, Jesu mor och de tre Mariorna.
Här är gruppen samlad innan vi åkte vidare.
Vi körde sen en runda i deltaområdet. Vi passerade norr om dammen Étang de Vaccarès. Vi gick upp i en mycket litet ”trätorn”. Några hade kikare med sig men lyckades inte se några flamingor.
Sen var det dags att köra till båten som väntade på oss i Port-Saint-Louis-du-Rhône.
Båten styrde vidare mot Martigues. Vi passerade flera saltberg.
I Martigues stannade vi några timmar så det fanns möjlighet att gå ut en runda för den som så önskade. Jag strosade runt och njöt av den vackra miljön.
Jag har längtat efter att få besöka Avignon och dansa på den kända bron. Jag återkommer till detta och börjar med vår stadspromenad. Vi gick genom stan upp till Påvepalatset.
Under åren 1309 – 1377 var påvedömet förlagt till Avignon. Den franske kungen Filip IV lyckades genom skickliga förhandlingar övertala påven att flytta till Avignon. Ursprungligen var det ett enkelt biskopsresidens – ett skydd för påven.
Påvepalatset är en av de största byggnaderna från europeisk medeltid och en av Europas största gotiska konstruktioner. Palatset har väggar som är mer än fem meter tjocka och står på en naturlig klippa som gjorde byggnaden svår att inta.
Här ser vi Avignon-katedralen – Notre Dame des Doms d’Avignon. Katedralen tog form på 1200-talet och är byggd på grunden av en katolsk 300-talsbasilika. Här ser ni några av mina trevliga resenärer.
Vi gick vidare ner till den romerska bron Saint-Bénezet som länge var den enda stenbron över Rhône. Pont Saint Bénézet är uppkallad efter herdepojken St Bénézet, som enligt en kristen sägen fick en vision som beordrade honom att bygga en bro i Avignon. 1177 påbörjade han bygget av bron och det tog 20 år att bygga den.
Den var 900 meter lång och sträckte sig över floden Rhône. Den hade från början 23 valv. Under århundraden har översvämningar ofta förstört sektioner som sedan återuppbyggts. Efter en översvämning 1669 upphörde alla återuppbyggnadsförsök. Då förstördes 19 av de 23 valven.
Nu finns endast en del av bron kvar. Det finns en sång om bron. Den heter Sur le pont d’Avignon och den lärde jag mig när jag började läsa franska i årskurs 7.
Idag fick jag själv dansa på bron i Avignon, ingen ringdans men snurrdans. Mina gäster sjöng så fint medan jag dansade. Det blev ännu en rolig och härlig upplevelse för mig.
På bron ligger ett litet kapell, La Chapelle St Nicolas. Det ligger på den tredje pelaren av Saint-Bénézet-bron. Den är en 1500-talsbyggnad på en grund från 1200-talet. Ingången ligger vid Tour du Châtelet.
Avignon är den största staden i departementet Vaucluse och sägs vara en port till Provence. Departementet ligger i regionen Provence-Alpes-Côte d’Azur och låg tidigare i den historiska provinsen Provence. Stadens murar är nästan 4,5 km och avbryts av 39 torn och 7 portar.
På väg tillbaka till båten var det dags att säga hej då till Avignon för denna gång. Hoppas vi ses snart igen!
Under färden från Avignon till Arles satt jag uppe på däck nästan hela tiden. Det var helt underbart. Från början var det några låga broar vi skulle under så det gällde att lyda order och sitta ner. En av resenärerna kom senare upp på däck och vi fick ett fint samtal under någon timma. Vi blev serverade dryck. Här har vi det riktigt lyxigt.
Nu passerar vi slottet i Tarascon.
Efter middagen tog vi en promenad i Arles som är en mycket gammal stad. Vi gick upp till amfiteatern och där var det en föreställning med tjurar. Tjurfäktningen här skiljer sig från den spanska tjurfäktningen. Här är det en helt oblodig tillställning. Det går ut på att ett antal ryttare ska fånga en rosett placerad på tjurens huvud, utan att bli träffade av tjurens horn. Matadorerna, eller rasoteurerna som de kallas här, är de enda som löper risk att skadas.
Vincent van Gogh bodde i Arles under ett antal år. Här fick han inspiration till att måla. Vi gick till det kända trottoarcaféet som han målat av. Så roligt att få se denna plats.
Idag körde vi vidare till Lyon. Det är en härlig känsla att komma in i Frankrike. Då spelar jag alltid Marseljäsen som är Frankrikes nationalsång. Så underbart att se de franska vägskyltarna också! Här börjar vi närma oss Lyon. När vi kom fram hade vi kört 155 mil sen vi lämnade Sverige igår på morgonen.
Vi mönstrade på den fina båten MS Camargue.
Jag har fått en jättefin hytt. Så fantastiskt att få bo här i fem nätter! Så vackert med Lyon utanför knuten och snart blir det andra vyer.
Jag gick upp på däck för jag ville njuta av Lyon och avfärden söderut. Nu börjar vi närma oss en låg bro.
Och så här gick det sen när vi åkte under bron.
Jag mår toppen och njuter i fulla drag.
Nu har vi snart passerat första slussen, Écluse de Pierre-Bénite. Det kommer att vara 12 slussar totalt på sträckan ner till Medelhavet.
På kvällen var det Välkomstdrink i baren med säkerhetsföreskrifter och annan info. Sen blev det middag. Här är det trerätters eller fyrrätters både lunch och middag.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 