
Nu har årets första dahlia slagit ut. Jättekul! Nu ser jag fram emot den kommande blomsterprakten.

Nu har årets första dahlia slagit ut. Jättekul! Nu ser jag fram emot den kommande blomsterprakten.

Idag fyller mitt älskade gudbarn Madelén 15 år!
Den 14 juli 2009 åkte mamma Anitha och jag in till BB på morgonen och dagen därpå, den 15 juli i tidig morgontimma, föddes hon och jag hade den stora glädjen att få vara med. Det var speciellt för mig eftersom jag inte har några egna barn. Jag var med när hon tittade ut och såg dagens ljus och jag fick klippa navelsträngen. Jag kommer aldrig att glömma när barnmorskan sa till mig att vi började se huvudet. Jag får tårar än idag när jag tänker på det. Det var en fin upplevelse.
Ikväll har jag varit där på fest. Först vi vi en massa gott att äta och sen blev det tårta och kaffe. Så roligt att vara tillsammans med hela familjen!

Mia, Bengt och jag fick en fin söndag. Vi tog en promenad ner till havet. Det är så rofyllt att stå vid klipporna och blicka ut över havet.


Jag skulle få Bolltistel och Praktlysning med mig hem och här är Bengt och Mia på gång med att rensa ur lite av deras Praktlysning. Jag lade upp ett inlägg om detta på Facebook och nu har jag fått en hel del varningar att jag inte ska ”förstöra” min trädgård genom att plantera denna fina växt för den är invasiv. Jag vågar nog tyvärr inte göra det. Det var ju synd när Bengt gjort arbetet att gräva upp en massa plantor till mig. Samtidigt sa han att han ändå skulle rensa ur lite så då fick han det gjort. Det var bra på sätt och vis.


Jag hade också köpt några växter när Mia och jag besökte handelsträdgårdar igår. Bengt frågade om jag ville ha en gammal gren av Rhododendron och jag tackade ja. Till slut fick vi in den i bilen när vi kapat av den lite. Jag vet inte riktigt var jag ska ha den men den kan bli fin att ha som dekoration. Jag har lagt den i förrådet tills vidare. Det var fullt i bilen när jag åkte hem.


När jag kom hem satte jag direkt igång med att plantera mina nya växter. Först den lila höga växten som jag har glömt namnet på och så Bolltisteln till höger.
Klematisen blommar också lite grand nu.





Det har varit en helt underbar helg hos Mia och Bengt. Vänskap är värdefullt. Nu har jag både synliga och osynliga minnen från helgen.

Vi sov länge och åt en god frukost ute i trädgården. Sen åkte Mia och jag till ett par handelsträdgårdar. Här har vi kommit till Hjälmeskulla handelsträdgård i Kungsbacka. Där hade vi en jättefin stund när vi vandrade runt bland alla växter. Titta så fin dahlia!

Vi åt en utsökt lunch i deras trevliga trädgårdscafé. Oh, vad vi njöt!


Sen åkte vi till Kullavik och strosade runt lite. Det är något visst med havet. Det var mulet men ljumt, ett perfekt utflyktsväder.


Vi har haft en avkopplande och fin dag tillsammans. Så härligt att få titta på växter, handla lite grand, äta gott och prata om allt mellan himmel och jord. Dagen avslutades med Mias egen smörgåstårta och sen kladdkaka. Här har jag det riktigt bra.



Ikväll har jag checkat in hos goda vännerna Mia och Bengt i Göteborg. Vi började med en underbar fika ute i solskenet. Här ser vi blå bolltistel som blir helt blå längre fram. Just nu gör de sig väldigt fint mot det gråa bergspartiet.

Mia hade bäddat så fint till mig och lagt fram handdukar. Vilken lyx! Hon hade tydligt uttryckt att jag inte skulle ta med lakan och handdukar. Här känner jag mig riktigt välkommen.

Senare blev det middag med gott grillat. Mums! Vi satt ute och njöt denna underbara sommarkväll.

Vi gick en trädgårdsrunda. De har en stor prunkande trädgård som de sköter med bravur. Denna växt heter Praktlysning. Dess latinska namn är Lysimachia punctata. De är jättefina och jag har beundrat dem. Bengt säger att jag ska få några med mig hem. Han behöver rensa ur lite här för tydligen sprider de sig lätt. Yippie! De vill jag gärna ha hemma på Tallkullen. Jag ska få blå bolltistel också. Detta blir roligt.



Månadsbilden för juli i min kalender vid skrivbordet ser ut som ovan. Texten lyder:
Ju mer jag betänker det, dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas.
Detta är sagt av Johann Wolfgang von Goethe, en tysk författare, diktare och naturforskare.
Visst är det väl så att livet är till för att levas. Jag tror vi människor tycker och tänker olika om vad som är viktigt och det är naturligt. Vi mår bra av olika saker och blir sporrade av diverse grejer som händer oss. Får man ha hälsan ska man vara tacksam men jag vet också att även när man är sjuk kan man finna stor mening i tillvaron. Vi styr mycket med våra tankar och hur vi förhåller oss till livet och våra egna förutsättningar.
Jag vill uppmuntra alla att göra det som behövs för att ta ansvar för sitt liv t ex att sköta sin ekonomi, bostad, arbete och de plikter vi alla har. F ö tror jag det är bra att göra det man tycker om. Att få njuta av det liv man har så mycket det går är något väldans bra. Att göra något för en annan människa är fint. Att hjälpa den som har det svårt är viktigt och betydelsefullt. Det gäller att hitta en bra balans där man känner att man gör det man ska men inte heller glömmer sig själv och de egna behov man har. Det är viktigt att vi alla får njuta av livet och som det står på bilden, leva våra liv.

Idag på lunchen satt jag ute på balkongen och åt och solade. Det var riktigt skönt men till slut var det för varmt så jag fick gå in. Det kändes riktigt bra när jag gick ner och satte mig i arbetsrummet för att fortsätta dagens arbete. Där var det svalt.
Efter några timmar började det åska och blixtra. Det regnade och haglade om vartannat. Det riktigt smällde av alla hagelkorn som virvlade ner.
Här uppe på kullen klarade jag mig bra men det var värre nere i stan och på E4. Brandmän fick rycka ut för att hjälpa folk ur en buss bl a. En kompis skrev att hon var med bland dem. Vi är sårbara när oväder drar in.
Jag lägger in en länk till SVT:s sändningar. Det ser verkligen inte roligt ut. Jag är glad att jag inte var ute och körde. Hujedamej! https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/ovadret-drar-in-over-jonkopings-lan

Min goda vän Moncia och jag åkte till Gränna. Eftersom jag arbetar som reseledare på mina semesterdagar så kallar jag numera de lediga kvällarna och helgerna här hemma för semester också. Det känns som semester när jag gör det jag vill och det jag tycker om.
Vi började i Gränna city på Brahegatan som går genom stan. Minnena kommer direkt till mig när jag är i Gränna. Jag arbetade som lärare på Ribbaskolan under åren 2006 – 2010. Jag minns när vi hade utbyte med England och en grupp lärare och elever var här på besök. De brukade säga att de skulle gå upp till Gränna High Street och jag tyckte det lät så härligt. Det var Brahegatan de menade.
Vi gick runt i gränderna och provsmakade någon polkagris och shoppade också lite grand. Det finns många mysiga gränder med vackra miljöer.




Denna logga sitter fortfarande kvar. Jag vet inte om det är samma butik som fanns här för jättelänge sen men jag blev nostalgisk och knäppte ett kort. När jag var ung och nyutexaminerad lärare arbetade jag min första termin på Ribbaskolan. Jag minns att jag då köpte min första stekgryta här på Palms Järn. Den är brun och jag har den kvar än idag. Den funkar utmärkt. Fina minnen.

Sen åkte vi upp till Grännaberget och fikade. Man har en fantastisk utsikt där uppifrån och kvällen var helt underbar. Det var vindstilla och Vättern låg spegelblank. Vi satt kvar länge och pratade efter stängning.




Gränna grundades av Per Brahe d.y. den 24 januari 1652 under namnet Brahe-Grenna. 28 januari 1693 erhöll Gränna kungliga stadsprivilegier.
Nedan ser vi en staty som föreställer Erik Dahlberg. Han var landshövding i Jönköpings län 1687 – 1693. Som vi ser var han delaktig i att Gränna fick kungliga stadsprivilegier.

Jag tog en selfie med självaste Erik Dahlberg.

Vi passade på att ha lite roligt och ta en massa andra selfier. Man får inte roligare än man gör sig. Det är kul att experimentera lite.


Vi har haft en toppenkväll som blir till ett fint minne, ett smultron att trä på sommarens strå.

När jag kom hem från Tyskland upptäckte jag att min gerbera hade knoppar som började slå ut. Vilken lycka! Jag tror inte att jag någonsin har lyckats få en gerbera att blomma om men nu händer det. När jag hade köpt den så blommade den bara någon vecka innan blommorna dog ut. Jag tyckte ändå att bladen var frodiga och fina så jag lät den stå kvar och nu är den grönskande som aldrig förr. Blomsterglädje!
![]()




Det regnar och blåser men det är helt underbart att komma ut på en promenad ändå mellan skurarna. Det är skönt att få inandas den friska luften och njuta av all grönska. Det är helt fantastiskt. Allt är så levande.


Idag har jag haft besök av en kompis från Borås. Vi besökte Tabergs topp där vi tog en fika. Tabergs topp ligger ca 343 meter över havet och är den näst högsta bergstoppen i Småland. Man har en jättefin utsikt därifrån. Tyvärr var det lite regnigt och disigt idag men jag tyckte Visingsö syntes tydligt vilken vi ser nedan.



Det har varit en helt underbar fredagskväll.
Jag har varit på Café 93 och lyssnat på
Joel Hagen, Sara Arvidsson Selan och Henrik Oscarsson. De spelade och sjöng så vackert. Här kommer ett litet smakprov.
Jag har träffat goda vänner och bekanta. Det blev flera fina samtal och fika. Det är bland det bästa livet har att ge. Nu känner jag mig så där rik igen.
![]()



Nu blir det mycket växter och blommor i bloggen men det är för att jag älskar mina växter. En av mina Palettblad River Walk är riktigt stor och frodig. Mina växter blir som små vänner. Det är roligt att pyssla om dem och att ta sticklingar och föröka dem. Jag gillar den gulgröna färgen i detta palettblad.


Jag var lite sen med att plantera mina dahliaknölar men nu börjar det hända grejer. Oh, vad jag längtar efter att alla knoppar ska börja slå ut. Jag har planterat 4 nya sorter i år. Det blir så spännande.


Jag botaniserar i trädgården varje dag. Visst är det en ljuvlig färg på dessa små raringar som nu slagit ut?

Vi har haft en underbar resa i Tyskland men nu känns det skönt att vara hemma. Det har hänt en del i trädgården medan jag varit borta. Oh, vad jag njuter av att gå runt och pyssla med växterna. Nu blommar klematisen och flera knoppar är på väg att slå ut. Blomsterglädje!


Idag var det frukost kl 06.00. Vi lämnade sen Andernach kl 07.00. Det blev en lång dag i bussen då vi tillryggalade 84 mil. Det var full fart kan jag säga. Vi hade en fikarast på 45 minuter på förmiddagen och 60 minuters lunchpaus under eftermiddagen i Barsbüttel i närheten av Hamburg. Sen var det bara att köra hela tiden. Vi hann med färjan från Rödby till Puttgarden kl 16.55 men det var inga stora marginaler. När vi kom till Malmö körde vi först de resenärer som ska bo på hotell i Malmö city dit och sen rullade vi in på Öresundsterminalen kl 20.15. Jag sover också på hotell i Malmö inatt.

Vi anlände på morgonen till Mainz där vi gick ut på en stadspromenad i vanlig ordning. Här ser vi framsidan av Domkyrkan som har stått vakt över staden Mainz sedan år 975 e.Kr. De äldsta delarna är från 1000-talet men den restes under 1100 – 1200-talen. Kyrkans gotiska sidokapell byggdes till under 1200- och 1300-talen. Katedralen har överlevt senare krig med endast mindre skador.
Nu har vi kommit till Kirschgarten som ligger mitt i stadens gamla stadsdel och delar sitt namn med gatan som går längs torget. Torget har funnits sedan 1329 och själva namnet betyder körsbärsträdgården. Här får man en känsla av det Medeltida Tyskland.


Vi gick till Schillerplatz där vi hittade Fastnachtsbrunnen – Karnevalsfontänen. Tyskarna älskar karnevaler och att fira och festa.


Vi ser här byggnaden Osteiner Hof.


Detta vackra hus inrymmer Gutenbergs Museum. Jag gick in där en sväng för att kolla läget.

Mainz blev födelseplatsen för modern tryckerikonst. Gutenberg Museum är en hyllning till en av stadens mest kända invånare, Johannes Gutenberg. Det var i början på 1450-talet som han lyckades fullända en uppfinning som skulle förändra världen för alltid: tryckpressen.
Den första boken som tryckts med mekaniska rörliga delar (rörliga metallbokstäver) skapades här. Denna bok kallas för den 42-radiga Bibeln eller Gutenbergs Bibel.




Under eftermiddagen styrde kaptenen norrut igen på Rhen och körde tillbaka hela den sträcka vi åkte igår och under dagens tidiga morgontimmar för att lägga till i Andernach som ligger strax norr om Koblenz.
Ikväll har vi haft den sista middagen, Captain’s Dinner, och packat våra väskor. Imorgon blir det tidig uppstigning och färd hem till Sverige.

Idag fortsatte vi vår flodkryssning och åkte vidare på Rhen från Koblenz till Rüdesheim. Vi har passerat massor av slott men jag lägger bara upp några axplock här.


Vi har passerat Lorelei-klippan som är en välkänd plats. Enligt en gammal legend satt en älva som hette Lorelei uppe på klippan och kammade sitt långa blonda lockiga hår med en guldkam. Hon förtrollade skepparna på floden med sin stämma och de ägnade mer intresse åt henne än åt det trånga sundet och fartygen förliste och slogs i spillror. En staty av Lorelei ser vi nedan till vänster och till höger har vi Lorelei-klippan.


När vi passerade Lorelei spelade kaptenen den kända Lorelei-låten. Jag filmade lite i slutet.






Min danska kollega Claus har med sin fru på kryssningen. Vi äter alla måltider tillsammans på båten. Jag är tacksam för gemenskapen med dem. Claus har gjort denna resa några gånger så jag kan rådfråga honom om det jag inte känner till. Han leder resor för Riis Reisen som äger Scandorama och på båten finns grupper både från Riis Reisen och Scandorama.
På eftermiddagen gjorde vi en utflykt med bussen till Niederwald och monumentet Germania. Det uppfördes åren 1877–1883. Monumentet är nästan 38 meter högt och ska symbolisera Tysklands seger i fransk-tyska (fransk-preussiska) kriget 1870 till 1871 (kriget mot Napoleon III). Det ska befästa minnet av Tysklands enande och tyska statens upprättande år 1871.


Det var mäktigt att stå här uppe och titta ut över Rüdesheim till vänster och Bingen till höger.




Många valde att ta linbanan direkt ner till Rüdesheim men en liten grupp valde bussen. Vi gick sen en stadspromenad och började vid Adlerturm (Örntornet) nedan till vänster. Det är ett 20 meter högt vakttorn från 1500-talet. Vi gick vidare och passerade bl a Klunkhardshof som är ett mycket fint exempel på ett traditionellt korsvirkeshus.Det byggdes av Klunkhards, en familj av köpmän. På 1400-talet var det troligen en bra tid att vara köpman eftersom huset är enormt. Det är ett tydligt är ett tecken på rikedom. Det är huset nedan till höger.


Vi gick på den kända Drosselgasse – Drosselgränd som är en välkänd pittoresk turistgata. Den är bara 3 m smal och 144 m lång. Mats och jag tog en kaffe på ett vackert ställe. Det var trevligt att sitta där och insupa atmosfären bland souvenirbutiker, glassbarer, restauranger, trädgårdstavernor och vinbarer.





Nu har vi kommit till sjätte dagen av vår resa och vi har åkt från Cochem till Koblenz. Koblenz är en stad med ca 115 000 invånare. Räknar man hela storstadsområdet så är det 400 000 invånare.
Koblenz är en gammal stad med en lång historia. År 9 f Kr fanns här ett romarläger som kallades Castellum apud confluentes vilket betyder Befästningen vid sammanflödet vilket återspeglar stadens strategiska läge där Mosel flyter in i Rhen.
Vi började i vanlig ordning med en stadspromenad. Båten lade till där den röda kartnålen är släppt och vi promenerade österut mot udden där floderna möts. Denna plats kallas Deutsches Eck vilket betyder Tyska hörnet. Här finns ett stort monument som föreställer kejsare Wilhelm I till häst. Det uppfördes år 1897 till hans ära.


När vi tittar upp mot andra sidan av Rhen ser vi Ehrenbreitstens Fästning. Den kallas också för Rhens Gibraltar. Den byggdes år 1817 – 1828 för att skydda den mellersta Rhenregionen.

Vi gick vidare och tittade på kyrkor, fontäner och torg. Här ser vi Vårfrukyrkan som ligger högst upp i gamla stan. Den byggdes på 1600-talet men förstördes 1944. Den återuppbyggdes igen 1955. Den är riktigt vacker med sina tvillingtorn på den västra fasaden.

Platsen nedan till höger är entrén till Jesuitenkirche som ligger på Jesuitenplatz. Jesuiterorden fanns i denna del av Koblenz från ca 1580 – 1770 och gav därmed namn till platsen. Jesuitenorden betyder Jesu sällskap och är en manlig katolsk orden.


Jag tog en egen promenad till Kurfürstliches Palais som låg en bit bort.


Efter middagen var vi uppe på däck och njöt av den vackra kvällen i Koblenz. Några av oss har köpt likadana klänningar. Så kan det bli när man går runt i samma gränder.


