Jag är en levnadsglad person som värdesätter både det stora och det lilla. Jag har arbetat många år i skolans spännande värld, först som lågstadielärare och senare som språklärare på högstadiet. Franska är mitt favoritämne. Frankrike och det franska språket har gett mig mycket glädje i livet. Sen fem år tillbaka arbetar jag med digital marknadsföring. Jag hjälper företag att ta fram bra marknadsföring i form av annonser, filmer, artiklar m m och att sprida detta mot rätt målgrupper på Aftonbladet och Schibsteds övriga lokala digitala kanaler. Det är mycket intressant och givande. Jag tycker mycket om att resa till andra länder och världsdelar samtidigt som jag uppskattar en enkel cykelutflykt eller vandring i närområdet med en god picknick. Det är livet! Sång och musik är en stor del av mitt liv. Jag spelar piano och gitarr och mår bra av att sjunga tillsammans med andra. Det ger mig energi och glädje. Att läsa böcker är också något jag tycker om. Jag älskar människor och tycker om att umgås. Jag trivs toppen när jag får förbereda och fixa hemma för att bjuda hem familj, släkt och vänner. Sedan barnsben har jag haft en tro på Jesus. Det är själva livsnerven och ger mig en oerhörd styrka i livet. Jag ser fram emot att få dela mina tankar och upplevelser med Dig.
På vår väg hemåt gjorde vi ett stopp i Luxemburg. Vi gick en liten stadspromenad och åt lunch. På bilden ovan ser vi baksidan av Storhertigpalatset. Här har storhertig Guillaume V både sin bostad och arbetsplats. Han är helt ny på sin post. Den 3 oktober i år lämnade hans far, storhertig Henri, över tronen till honom. Han är gift med Stéphanie som nu är storhertiginna.
Nedan ser vi en staty av storhertiginnan Charlotte som regerade under åren 1919 – 1964, hela 45 år. Hon var mycket älskad av folket och gjorde mycket gott. Jag passade på att posera tillsammans med henne. I bakgrunden ser vi katedralen Notre-Dame de Luxembourg.
Idag kände jag påtagligt hur Gud hjälpte oss. Igår kväll var jag faktiskt lite orolig inför dagens stadsrundtur med buss i Lyon. Jag såg på Google maps att det är mycket avspärrningar pga av vägarbeten. Det var likadant när vi var här för en månad sen men nu såg det ännu värre ut.
Vårt första stopp var vid saluhallen Les Halles de Lyon Paul Bocuse. I vanliga fall kan man stå med bussen längs med gatan för det finns parkeringsfickor för buss på ett par ställen nära saluhallen. Nu var det vägbygge på väldigt många ställen och när vi kom fram till saluhallen fanns det ett par luckor för buss men på den första stod en skåpbil och på den andra stod en bil. Jag gick ut direkt för jag såg att det satt en person i bilen. Jag fick hjälp av en kille som stod på gatan och vi sa till tjejen i bilen att bara bussar får parkera där. Hon körde då iväg och Gerry kunde köra in i parkeringsfickan och släppa av oss. När vi hade gått av fick han finjustera parkeringen. Jag följde med gästerna in i saluhallen och kände en otrolig glädje över att vi fick en plats precis utanför hallen. Det var verkligen med Guds hjälp och jag tyckte det verkade som att gästerna också insåg att vi fått hjälp av ”högre makter”. Jag kände mig nästan gråtfärdig av lycka. Det kan bli en väldig anspänning när man sitter i bussen och inte riktigt vet om det ska funka eller ej. Med så här mycket vägarbeten blir det inte lätt att ta sig fram där man vill.
Så här såg det ut utanför saluhallen och där står vår buss i en parkeringsficka mitt i röran. Underbart!
Saluhallen har fått sitt namn efter den kände stjärnkocken Paul Bocuse. Han föddes och levde sitt liv i Lyon. Han drev den kända restaurangen L’Auberge du Pont de Collonges som låg strax utanför Lyon i byn Collonges-au-Mont-d’Or. Här ser vi några läckerheter jag beskådade idag.
När vi sen körde vidare på vår rundtur fick vi ta en annan väg än vi brukar men kom till slut ut på Cours Gambetta som leder oss hela vägen förbi det stora torget Place Bellecour, över Rhône, över Saône och vidare till Vieux Lyon, gamla stan. Där parkerade vi och gav oss ut på stadspromenad. Här kommer några glimtar från dagen.
Vi besökte Cathédrale Saint-Jean-Baptiste, Johannes Döparens Kyrka.
Vi tog bergbanan upp till Fourvièrekullen som ligger uppe på höjden ovanför gamla stan. Det var här romarna grundade Lyon år 43 f Kr under namnet Lugdunum. Härifrån har man en vacker utsikt över staden.
Det var lite disigt idag men jag tycker att man kunde urskilja de höga byggnaderna väldigt bra. Byggnaden i mitten kallas Tour Part-Dieu och ser ut som en blyertspenna. På de tio översta våningarna huserar Radisson Blu Hotel. Byggnaden ligger i området Part-Dieu nära järnvägsstationen Part-Dieu. Den ligger också nära Les Halles de Lyon Paul Bocuse, saluhallen vi besökte tidigare på förmiddagen.
När stadspromenaden var avklarad satte jag mig i solen på en bouchon. Det är en restaurang som är typisk för Lyon. Där serverar de traditionell mat från regionen. Jag avnjöt en tvårätters lunch. Oh, vad jag njöt!
Sen var det dags att köra till Dijon där vi sover inatt.
På förmiddagen gjorde vi en utflykt till Vercorsmassivet. Vi började med ett besök i Pont-en-Royans, en medeltida stad som ligger vid en kalkstensklyfta där man kan se hus som på 1500-talet har byggts in i berget. Det kan se ut som om marken under många av husen i den här byn har eroderats bort och lämnat husen farligt hängande över stupen men i verkligheten byggdes de avsiktligt på detta sätt. Det gjorde man för att maximera platåns begränsade utrymme eftersom platsen skapades för att underlätta en livlig virkeshandel.
Även här finns det mysiga miljöer. Jag fann denna vackra trappa.
Här ser vi en trevlig väggmålning. Vi ser också ortens kyrka skymta fram.
Vi körde en liten runda och vårt nästa stopp blev i Saint-Nazaire-en-Royans. Där finns en ståtlig bro som byggdes i slutet av 1800-talet. Under sommaren finns det möjlighet att åka upp i bron men nu är det stängt för säsongen. Vi fick ändå underhållning för Räddningstjänsten var där idag och tränade på livräddning. Vi åt vår medhavda matsäck vid denna rofyllda vackra plats.
Jag tog en svängom med en av mina glada gäster. Man får inte roligare än man gör sig.
Sen bar det iväg till Tain l’Hermitage för att besöka Cave de Tain. Det ligger vackert invid Hermitagekullen. Vi fick en guidning nere i vinkällaren och sen blev det avsmakning av viner.
Vi gjorde också ett besök i Valrhona chokladbutik. Valrhona grundades 1922 i Tain l’Hermitage och är idag en av världens största chokladtillverkare.
När vi kom hem till båten var det dags att packa för imorgon lämnar vi båten. Vi åt en god middag och hade en trevlig sista kväll i baren med karaoke.
Jag vill visa hur pampigt det var när vi besökte Pont du Gard idag. Gendarmeriet (militärpolisen) var där och hade en ceremoni. Att vara vid Pont du Gard är alltid mäktigt och nu blev det extra stämningsfullt. Akvedukten anses vara ett av de bäst bevarade exemplen på romersk ingenjörskonst. Den byggdes under det första århundradet e Kr och är den mest kända delen av den 50 km långa akvedukt som försåg staden Nîmes med vatten under ca 500 år. Den startade vid källan i Uzès. 🇫🇷 ❤️ 💙
Under eftermiddagen och kvällen levde vi det härliga båtlivet. Vi lämnade Arles vid 13-tiden och anlände till Viviers vid 23-tiden. Många höll till uppe på däck. Vi njöt av livet och alla vackra vyer. Det var helt underbart att bara ligga där och vila, prata och njuta av omgivningen.
Om ni tycker att jag är lite galen så är det bara förnamnet. 🤩 Det är säsongens sista resa för min del och jag njuter av varje stund. Ny dag – nya äventyr! Morgonstund har guld i mund! Dags att åka på utflykt!
Vi började med att åka till Saintes-Maries-de-la-Mer som ligger vid Medelhavet. På vår väg dit genom Camargues floddeltaområde såg vi vita hästar, svarta tjurar och rosa flamingor. Här har vi stannat till för att fotografera flamingorna.
Här är gänget samlat utanför kyrkan Notre-Dame de la mer. Ovanför kyrkporten ser vi det för Camargue så speciella Camarguekorset som inrymmer tro, hopp och kärlek.
Dagens höjdpunkt var vår vistelse i Martigues, en fin liten pärla vid Medelhavet. Vi gjorde en stadspromenad och njöt av martigues vackra miljöer. Vi fikade och njöt av livet. 💙 🤍 ❤️ 🇫🇷
Nedan ser vi skulpturen Le Pêcheur et la ramendeuse som betyder Fiskaren och nätlagerskan.
Här ser vi kyrkan Église Sainte Marie-Madeleine som är Martigues största kyrka. Den är tillägnad Maria Magdalena som enligt provensalsk tradition ska ha kommit i land i Provence efter att ha färdats över Medelhavet i en båt utan åror. Här finns en vacker orgel.
Nu har vi kommit till Quai Brescon där vi ser de färgglada fiskarhusen. Platsen kallas också Miroir aux Oiseaux som betyder Fåglarnas spegel. Namnet kommer av att fiskmåsar och andra fåglar ofta syns i spegelbilden.Här vill jag vara med och posera. 🤩
Mysiga miljöer finns det gott om.
Några av våra goa glada gäster slog sig ner vid Place Jean Jaurès för att fika och så gjorde även jag. Vi fick en jättefin stund där.
Här lämnar vi Martigues och åker under Martigues-viadukten för att styra mot Arles.
Idag anlände vi till Avignon. Konstnären Jean-Michel Othoniel som bl a arbetar med glaspärlor har sin största utställning någonsin i Avignon i år. Påvepalatset är vackert utsmyckat. Så läckert när nytt blandas med gammalt!
Till vänster ser vi katedralen Notre-Dame des Doms med den förgyllda Mariastatyn högst upp på klocktornet. Statyn installerades 1859 och har alltså funnits där länge nu. Jungru Maria vakar över Avignon och beskyddar staden och dess invånare.
Nu är vi på Place de l’Horloge där vi hittar Hôtel de Ville (Rådhuset) och Opéra Grand Avignon. Det står Théâtre på byggnaden och här förekommer alltså inta bara opera utan även teaterföreställningar.
Runt Avignons gamla stadsdel löper den nästan 4,5 km långa ringmuren. Den har 39 torn och 7 portar. Vi ser vår fina båt, Ms Van Gogh som ligger så fint på Rhônefloden.
Det är ett underbart ögonblick när vi har avverkat de 150 milen i buss och kan kasta loss från Lyon med Ms Van Gogh och kryssa söderut på Rhônefloden. Här ser vi Musée des Confluences, museet vid sammanflödet. Rhônes biflod Saône mynnar här ut i Rhône. Här flödar floderna samman helt enkelt. Det ultramoderna museet stod klart i december 2014 och är ett vetenskapscenter som också inrymmer Naturhistoriska museet. Jag älskar Frankrike 🇫🇷 och Lyon är en nyvunnen kärlek sen något år tillbaka. ❤️🤍💙
Vi ropade Hurra! när vi på morgonen kunde köra över Öresundsbron trots hårda vindar. 🥳 Vi rullade ut från Öresundsterminalen kl 08.00 men var då inte helt säkra på att vi skulle komma över bron. Det har varit kraftiga vindar och de stänger när vindhastigheten har nått upp till 25 meter/sekund i genomsnitt.
En bra grej med att åka buss är att det inte blir något försenat bagage. 😃 Det kommer alltid fram samtidigt som oss. 🤩 Det är bara en av många fördelar med att åka buss. 👍
Vi är ett par bussar 🚎 🚎 som följs åt längs vägen. Idag kör vi 100 mil och räknar med att vara framme vid vårt övernattningshotell i Rastatt ca kl 01.00. Vi intog middag i Bad Hersfeld vid 21-tiden och rullar nu vidare mot Rastatt. Imorgon eftermiddag når vi Lyon 🇫🇷 och då blir det Rhônekryssning. ❤️💙
Utanför Nässjö Centralstation fick jag se denna söta skulptur. Det är ett konstverk som kallas Rallarrock. Det är en rallare och en rockare som tillsammans bär en bit tågräls.
Skulpturen avtäcktes i samband med resecentrums trettioårsjubileum den 19 november 2023. Konstverket är skapat av konstnären Emma Ströde Falk som hämtat inspiration från Nässjös platsvarumärke.
Skulpturen skildrar Nässjös järnvägshistoria som möter samtid i ett samarbete mellan olika yrkesgrupper. En rallare och en rockare bär tillsammans en bit tågräls. Rallaren har tågrälsen traditionellt över axeln medan rockaren håller rälsen precis som man håller en gitarr. Rallaren är en symbol för Nässjös industriarv och rockaren skildrar rockkulturen i staden.
Nu har jag tagit in Dvärgapelsinen/Kalamondinen jag fick i somras. Den klarar inte frost utan ska helst placeras ljust i en sval miljö på ca 5 – 10 grader. Jag har ingen sådan plats så jag kommer nog att placera den på bottenvåningen, kanske i mitt sovrum. Man kan med fördel använda växtbelysning under den mörka årstiden. Den ska bara vattnas lite grand men jorden får inte torka ut helt. Ingen näring ska tillföras under vintern.
Den lilla apelsinen ser frisk och god ut men jag tänker inte äta av frukterna. Vännen jag fick växten av sa att man helst inte ska äta av frukterna det första året för man vet inte vad växten har besprutats med. Jag hoppas den lever nästa år och då ska jag med glädje inmundiga de små apelsinerna.
Jag har odlat linnétagetes för första gången i år. Jag tycker de är fina men stjälkar och blad har blivit lite fula med tiden. Jag har inte tagit in blommorna tidigare men nu har jag gjort en bukett. Den blev ju jättefin och platsar fint i min orangea hörna i köket.
Linnétagetes är en kulturarvsväxt som härstammar från Carl von Linnés trädgård i Uppsala. Namnet kommer av att den odlades hos Linné. Den har funnits där sen 1920-talet.
Idag har jag varit på kundbesök på ett par platser i Skaraborg. Jag började i Tibro. Vad jag minns har jag inte varit där tidigare. Det är trevligt att komma till nya platser. Jag gillar att åka runt med min bil och besöka kunder i regionen. Jag passade på att ta ett foto i Tibro. Jag fascinerades av de vackra höstfärgerna.
Ikväll har mitt kusinbarn Carin besökt mig. Hon kommer från mina hemtrakter. Hennes pappa Pelle och jag är lika gamla och har gått i samma klass i nio år. Vi har haft mycket kul ihop.
Carin bor och arbetar här i Jönköping. Nu är det jättelänge sen vi sågs men ikväll blev det av. Vi har haft en härlig kväll med mat, prat och fika. Jag är tacksam för mina goa släktingar.
Snälle Lasse! 😊 Igår fanns han hemma på tv-skärmen och idag fick jag träffa honom live på Bokmässan i Göteborg. Det var verkligen kul. 😃
Mindre trevlig är situationen i Gaza. Christina Toledano Åsbrink berättade sin version av vad som händer i Israel och Gaza. Hon bor i Israel, är licensierad guide och har sedan 2011 talat och skrivit för Israel i den globala debatten. Hon hävdar att en fråga som måste ställas är vad som händer med all hjälp som är tänkt till Gazas invånare? Kommer den befolkningen till del eller tar Hamas det mesta?
Jag blir ledsen när jag hör att jag genom en del av mina skattepengar sponsrat Hamas. Visste du att de har byggt ett tunnelsystem som är större än Londons tunnelbana? Det är inget som kommer lokalbefolkningen till del utan används för deras egna syften. Tänk om de använt alla pengar som kommer in från när och fjärran på bättre sätt och gjort något välgörande för befolkningen!
Terroristorganisationen Hamas mål är att utplåna staten Israel. De vill göra en muslimsk stat i hela det tidigare Palestina trots att de tidigare accepterade 1967 års gränser i de avtal som undertecknades med Fatah 2005, 2006 och 2007. När ska de frige de 48 personer som fortfarande hålls som gisslan? Hur ska kriget egentligen kunna ta slut?
1992 reste jag till Israel på en ”ungdomsresa”. En svensktalande jude var vår guide. Han sa att det aldrig kommer att bli fred mellan Israel och Palestina. Jag är inte insatt i ämnet men funderar på var alla judar ska bo om deras land ska utplånas…eller har Hamas tänkt att förinta även alla judar? 😢 Ja, nu sitter jag här och funderar. 🤔 Vem kan lösa denna konflikt? Nobels fredspris bör delas ut till den person/organisation som löser detta. ❤️
Jag måste ändå medge att jag tycker det var lite läskigt när föreläsningen började närma sig. Det strömmade till ordningsvakter och poliser. Vissa grupper kan stå på torgen i olika städer och utropa en massa hotfulla uttalanden utan att de blir stoppade. Här på Bokmässan fanns det folk som ville stoppa en person som föreläser om något hon har erfarenhet av. Vi har yttrandefrihet i Sverige och hon talade fakta om något hon lever nära och har insyn i.
Det finns ett uttryck som lyder:
Om sanningen kommer förargelse åstad, är det bättre att förargelsen sker, än att sanningen blir fördold.
Detta är sagt av Sankt Hieronymos. Han levde ca 347 – 420 e Kr. Han var en kristen kyrkofader och översättare. Han är mest känd för sin översättning av Bibeln till latin (Vulgata).
Jag lyssnade också till Björn Gustafsson och Joakim Lamotte.
Här hör vi en strof ur sången Roslagsvår som komponerades av Hugo Alfvén. Texten skrevs av Huskvarnabördige Alf Henrikson.
När bokmässan var slut promenerade jag till Nils Ericson-terminalen. Det blev en härlig promenad där jag bl a passerade Götaplatsen med Poseidon, staty föreställande Karin Boye och Trädgårdsföreningen.
Jag är glad och tacksam över en härlig dag i Göteborg.
Kl 16.00 kom Monica och Åke till mig. Jag ska upp tidigt imorgon så därför startade vi tidigt med vår familjekväll/lördagsmys. Bäste Stig-Helmer är med oss också…men på skärmen. Vi har sett SOS – En segelsällskapsresa. 💙🩵💙 Nu är det tid för skratt och feel good. 😃🤗 Lasse Åberg är verkligen en favorit. Åke som arbetar på SF berättade att flera av de filmer Lasse gjort ligger på toppen av listan över de mest sedda filmerna som haft svensk biopremiär mellan 1965 och 2020. Det är inte konstigt alls för dessa filmer är helt underbara.
Tron är en gåva. Dagens budskap i min kalender Tankar om Livet har följande budskap:
Tron är den största gåva du kan ge till människor som har svårt att tro på sig själva. Visa dem att du tror på dem, och de kanske överraskar alla i sin omgivning.
Så fint att vi kan hjälpa våra medmänniskor bara genom att tro på dem. Om någon känner sig nere eller inte vågar tro på sig själv, visa då av hela ditt hjärta att du tror på dem och att de kommer att klara av det som ligger framför. Ett uppmuntrande ord betyder mycket. Pusha, stötta, hjälp till för att få dina vänner att våga tro på sig själva. Varje människa är lika betydelsefull och det är viktigt att vi alla får blomma ut i vår fulla potential.
Den viktigaste tron jag har i mitt liv är min tro på Jesus Kristus. Den tron vill jag också förmedla till alla jag känner. Jesus är min livsnerv och betyder allt för mig. Han är min ledstjärna och vän. Han är min tro, mitt hopp, min kärlek. Du som känner till sången Sång till friheten känner igen dessa fraser. De kom till mig just nu när jag satt och skrev om Jesus. Dessa ord stämmer så bra på Jesus. Oh, nu blir jag inspirerad! Jag lägger in hela texten till denna underbara sång. Den svenska texten är skriven av Björn Afzelius. Vill du lyssna så klicka på länken nedan. Björn Afzelius och Mikael Wiehe sjunger här sång till friheten. Denna sång tillägnar jag min älskade Jesus Kristus.
På min lunchpromenad stannade jag upp och njöt av den vackra naturen. Hösten är här, temperaturen är något lägre än för några veckor sen och luften känns frisk att andas in.
Nu är det fullt av nypon på buskarna och det blommar fortfarande några nyponrosor. Vackert!
Jag gjorde några höstplanteringar för en tid sen men de två prydnadskålen såg lite ensamma ut i sin kruka. Visserligen var de vackra i sin enkelhet men nu har de fått sällskap av både en ljung och en murgröna. Det är roligt med växter. Detta gör mig glad.
Ikväll har jag varit på syjunta. Jag broderar på ett handarbete som jag köpte 1996. Om jag inte minns fel så hade jag fått pengar i födelsedagspresent av mormor och köpte då detta broderi i en handarbetsaffär i Nybro. Jag tycker mycket om motivet. Ett vänligt ord betyder mycket. Vänliga ord kan vi ge varandra när vi möts, när vi pratar i telefon, på ett vykort, i ett brev eller digitalt. Mer vänlighet till folket!
När jag växte upp fanns det gott om telefonkiosker. Jag minns särskilt när vi var på Löttorps Camping på somrarna och skulle ringa hem. Då var det bara att köa till de telefonkiosker som fanns på området.
Att prata med en vän är värt så mycket mer än ett sms. Vissa vänner har jag mest digital kontakt med eller sms-kontakt. Visst är det trevligt men ett telefonsamtal lite då och då slår högre. Jag är tacksam för de vänner jag har som fortfarande vill prata med mig. 😄 😄 😆
Nu tycker du kanske att jag broderar väldigt långsamt. 😄 Det har gått 29 år och jag är inte klar än. Sanningen är att den tid jag lagt ned på att brodera har varit minimal men numera tar jag med broderiet till syjuntan varje gång. Det börjar hända saker helt enkelt. Om några år kanske jag är klar. Då ska jag hänga upp denna gulliga tavla här hemma. Det ser jag fram emot.
Det jag markerat med färg är klart så nu är det bara det andra kvar. 😆
Idag är det dag nr 265 och dagens budskap i boken I levande nuet av Louise L. Hay lyder som följer:
Ju mer jag hjälper andra, desto mer lyckas och utvecklas jag. I min värld vinner alla.
Det är en fin tanke. Till stor del tror jag att det stämmer. Vi mår bra av att hjälpa andra. Att se bort från vårt eget och hjälpa en vän med det den behöver vidgar vyerna och ger oss glädje. Att få se en annan människa bli glad och må bättre är en lycka. Vi hör ihop och vi behöver varandra på olika sätt.
Jag tror ändå det finns en gräns för hur mycket vi orkar med. Det är vars och ens ansvar att säga nej när det blir för mycket. Om jag blir helt utsliten för att jag har sagt ja till alla som behöver min hjälp har jag inte tagit ansvar över mitt eget liv. Då kan jag inte heller skylla på någon annan att jag är trött och sliten. Jag måste avväga själv hur mycket jag orkar innan jag säger ja. Det är bra att tänka på detta citat: Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.
Hjälp andra men var också rädd om dig själv. Då orkar du mer, du kommer att må bättre och du kommer att kunna vara till ännu mer välsignelse för andra.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 