Varje vår planterar jag penséer i tre stora krukor som jag har intill slänten i trädgården. Jag sparar dem länge för jag tycker de är så färggranna och fina. Förra helgen var det dags att slänga dem så jag spred ut jord och blommor på andra sidan gatan på kullen. Det blir bra gödning inför våren. Nu står en del blommor där så fint och sprider glädje fortfarande. Trevligt! Vem vet? Några kanske självsår sig till nästa år.
Igår kväll körde jag till Västerås och checkade in hos min bror och svägerska. Min fina brorsdotter Emilia fyller 30 år idag så vi har firat dagen lång. På bilden ovan sitter hon tillsammans med sin pojkvän och sambo Mattias.
Vi började dagen på Aros Auto där min bror arbetar. De ska nu börja sälja Suzuki och firade detta idag. Det bjöds på fika m m. Man hade också möjlighet att pröva på ansiktsmålning. Jag tror inte jag har gjort det tidigare så jag föreslog att min brorsdotter Nathalie och jag skulle göra det. Hon nappade vilket jag tycker var kul. Emilia och Mattias lilla dotter Elina hade redan gjort detta så vi passade på att ta ett foto när vi var klara.
Jag minns så väl när lilla Emilia föddes. Jag älskade henne så fort hon ”tittade ut”. Hon var rolig och finurlig. Hon var mycket hemma hos mamma och pappa och det betydde mycket för dem. Pappa var ganska sjuk och dessutom nästan blind när hon var liten så hon kom och piggade upp dem. Här ser vi Emilia och pappa som bakar kroppkakor.
Här leker Emilia och mamma kurragömma hemma hos mig.
Jag tycker detta kort på Emilia och mig är så kul. Hon är liten och nätt och jag är så stor. Det togs en kväll när jag kom hem till mamma och pappa efter jobbet och åt mat. Antagligen satt de andra i hallen så jag satte mig på trappan för att dela gemenskapen…och så var lilla Emilia där också.
Detta kort tog jag på henne en sommar på Öland när vi bodde på lägergården Munketorp. Hon är så go och söt.
Det är fint att ta fram minnen. Så roligt att minnas den tid då mamma och pappa fanns ibland oss. Jag gillar att titta på foton och har många album från förr.
Här kommer en bild från dagen. Jubilaren fick bl a miljövänligt rengöringsmedel.
Det har varit en trevlig dag då vi ätit en massa gott och firat. Nathalie har fyllt 28 år så vi har firat henne också även om det var 30-årsjubilaren som fick den största uppvaktningen.
Jag älskar denna plats uppe i stadsparken. Redan som 18-åring gick jag hit med jämna mellanrum och njöt av utsikten. Jag hyrde då rum med kokvrå på Stadsparksgatan som ligger precis nedanför parken. Det var när jag gick på Lärarhögskolan.
I början av 2000-talet var jag här ibland och dansade på dansbanan på onsdagskvällarna under sommarsäsongen. Det var Sportdansklubben som arrangerade dessa kvällar. När jag sen kom ner och skulle åka hem njöt jag av kvällsvyerna ut över Vättern och staden.
Idag var jag här på kundbesök och passade då på att njuta av den vackra vyn.
Idag när jag var ute på min morgonpromenad var jag tvungen att stanna upp. Det var oändligt vackert och fräscht. Det är svårt att fånga en sådan underbar känsla på bild men jag gjorde ett försök. Daggen täckte växter och gräs och jag andades in stillheten denna ljuvliga morgon.
Jag har planterat några växter som kommer att ge gula blommor. Jag fick dem av min moster och dessa blommor fanns i vår barndoms trädgård. Jag hittade en gammal bild där växten står i full blom. På bilden syns vår vän Elsie från Amerika som var på besök och mormor och morfars lilla pudel Petite. Kanske växten heter Höstrudbeckia / Gullboll.
Jag lade märke till detta ljusa parti i väggen vid entrén. Vilken underbar kärlekshälsning! Jag tycker det ser ut som ett hjärta. Jag undrar om det finns någon vetenskaplig förklaring till att det är så ljust just där eller om det bara blivit så utan någon särskild anledning. Jag tar det som en vacker hälsning som är till mig.
Jag fick några växter av min moster när jag var där. Jag har nu planterat dem här hos mig. Hon kallar dem Pyttor. När jag googlar på pyttor så läser jag att det är ett dialektalt uttyrck för tusenskönor eller höns. Det kan nog stämma ganska bra. Min moster sa att blommorna ser ut som små prästkragar. Det ska bli spännande att se vad det blir av detta.
Min moster och jag är uppvuxna i samma hus och har många gemensamma minnen från vårt barndomshem och vår barndoms trädgård även om det var under olika tider. För mig är det väldigt roligt att få ta del av dessa små växter och plantera dem här. Det ger mig harmoni och glädje. Jag har delar från min barndom även här och nu i min trädgård.
Nu är jag på gång igen och läser på inför nästa resa. Den 6 oktober bär det iväg på Seinekryssning. Flera delar av resan har jag gjort tidigare men en del är nytt bl a Invasionskusten i Normandie så nu gäller det att uppdatera krigshistorien. Idag har det varit ett skönt väder så jag satt ute på balkongen under parasollet och inhämtade en massa kunskap.
Idag har det varit ett härligt höstväder så jag passade på att fixa i trädgården. Jag planterade denna fina bollkrysantemum som jag fått av en kompis. Nu sprider den glädje vid entrén.
Jag har bl a klippt gräskanter och rensat i blomlanden, slängt mina penséer…ja, jag har haft penséer tills nu. Jag har hunnit massor och har njutit av att vara ute i trädgården.
För en tid sen skulle jag slå in en paket och på omslagspapperet hittade jag denna text:
Bad news can be good news in disguise. Dåliga nyheter kan vara goda nyheter i förklädnad.
Just då kände jag mig lite låg p g a en grej som påverkat mig. Jag tog direkt till mig av detta budskap, klippte ut det och satte upp det vid skrivbordet. Till en början kan en dåligt nyhet kännas jobbig men efter en tid när man har bearbetat den och börjat tänka i andra banor kanske det är så att dessa nyheter leder till något gott. Jag väljer att tänka så i alla fall.
Idag har jag varit i Vetlanda på två trevliga kundmöten. Jag gillar att åka till Vetlanda. När jag gick genom stan fick jag se detta härliga hjärta som är en gunga. Jag gungade lite grand innan jag gick vidare. Innan jag gungade satt det en kille/man och gungade. Detta förgyller stan tycker jag.
Jag har nu bott här på Tallkullen i drygt sex år. Tidigt i våras fick jag se att det fanns sprickor i min ytterdörr. Även andra här runt kullen hade samma problem. Det slutade med att ganska många av oss fick våra dörrar utbytta för någon månad sen så nu har jag en splitterny dörr. Det måste ha varit något fel i fabrikationen av de första dörrarna.
Nu ska jag vårda min nya dörr ömt. Man ska vaxa dörren så jag har köpt hem rätt vax efter rekommendationer av dörrtillverkaren. Så har jag också beställt ett entrétak. Dörrarna är utsatta och egentligen bör det finnas ett tak över entrén men det var inget som Pålssons Bygg hade prioriterat att göra. Nu gör jag slag i saken själv. En av mina egna kunder säljer entrétak och jag har tittat dessa tak i flera år. Nu när jag fick min nya dörr blev det äntligen av att jag tog tag i det där.
I onsdags kom dörren och står nu i min lilla entré. Jag vill inte ha den ute. Det kanske inte är så stor risk att någon stjäl detta stora paket som väger 50 kg men jag vill vara på den säkra sidan.
Själva taket väger 40 kg och det klarar jag inte att sätta upp själv. 
Jag har kollat med en kompis som är snickare men det är två månaders väntetid på deras firma. Jag registrerade mig på ett ställe där man kunde få offerter. Jag har nu fått offert från en snickare. Det lutar åt att han får göra jobbet. Enligt leverantören tar det bara två timmar att sätta upp taket men jag tycker att det har respekt med sig. Det ska monteras på ett säkert sätt och så ska hela taket lyftas upp. Jag har frågat om någon granne ska vara behjälplig när det ska lyftas upp men det verkar som att snickaren har någon lyftanordning. Ja, det blir vad vi får se.
Det ska bli skönt när detta är klart. Jag tycker det är jobbigt när jag inte klarar att göra saker själv. Det gäller att hitta någon som är seriös som kan göra jobbet men hur vet man i dessa tider att folk är seriösa? Jag har i alla fall hört mig för så mycket jag kan och jag tror detta är en bra snickare.
Inom kort kommer jag alltså att ha ett entrétak och det ser jag fram emot. Lita på att det kommer upp bilder då. Då kommer jag att vara lättad.
Blommor ger mig glädje. Fjädervallmons frökapslar är trevliga och blir fina att ha i buketter.
Goda vännen Yvonne tittade förbi på te och mackor efter jobbet. Så trevligt med en pratstund även om den bara blev två timmar. Det gäller att fånga de tillfällen som ges. Vi hann ventilera det viktigaste i alla fall. Vi fortsätter nästa gång. Så värdefullt med goda vänner!
Moster Solveig, moster Barbro, morbror Kalle och jag har haft en jättefin dag i Ingelsryd där Barbro och Kalle bor. Det är verkligen idyllernas idyll. De har det så fint, gulligt och hemtrevligt och det viktigaste av allt…..kärleken och glädjen flödar. 
Jag är glad och tacksam att jag har dem. Vi känner varandra väl och de har funnits med hela mitt liv. Mina söta mostrar och jag är uppvuxna i samma hus med samma trädgård och har mycket gemensamt. Det är värdefullt.
Barbro poserar glatt utanför utedasset.
Många säger att ungdomarna sitter mycket med sina mobiler men det gör ”80 plussarna” också. Visst kan man väl numera säga att…så länge du använder mobilen är du ung. 
Nu är jag hemma i Jönköping igen, nöjd och glad efter en underbar helg.
Det har varit en helt underbar dag med tjocka släkten. Barbro, Kalle, Solveig och jag åkte till Möllstorps camping på Öland. Mina kusiner har sina husvagnar där. Jonas och Mia arbetar idag men moster Solveig hade fått nyckel till deras husvagn. Moster Babsan hade packat en härlig kaffekorg som vi avnjöt på uteplatsen med utsikt över Kalmar sund och Ölandsbron.
Kusin Nina kom också. Barbro, Nina, min kusin Ragnar och jag tog ett dopp. Det var uppfriskande.
Nina hade med några egenodlade tomater men vilka konstiga tomater hon odlar!
Kusin Ragnar med fru Marie har också sin husvagn där. Jag är så imponerad av deras härliga sommarparadis med fina uteplatser. Här ser vi dem, kungen och drottningen av campingplatsen.
Vi åkte till Arontorp och åt kroppkakor, mums!
Vi var också bjudna till min kusin Ulf och hans Kerstin i deras oas på Styrsö på Boholmarna. Jag har inte varit hos dem tidigare. De har byggt ett helt nytt hus och skapat en fantastisk trädgård. De har sjötomt med brygga och båt. Jag har hört talas om deras paradis men detta var över förväntan. Allt var så smakfullt. Vi blev bjudna på äppelpaj och kaffe och fick en trevlig pratstund.
Vi har haft en jättetrevlig dag. Så underbart att få umgås med nära och kära i hembygden. 
Framåt eftermiddagen gav jag mig iväg till Nybro, min kära hemstad. Jag har inte varit ”hemma” på ett år och jag kom på mig själv med att jag började sjunga en sång om Nybro kommun när jag passerade skylten.
Först hälsade jag på mina fina vänner Sig-Britt och Inga som bor i det hus där mamma bodde. Där känner jag mig som hemma. Jag blev bjuden på kaffe. Det kändes så gott i hjärtat. Jag har massor av fina minnen tillsammans med dem och mamma!
Innan jag åkte från Jönköping plockade jag en del av mina egenodlade dahlior, zinnior och ringblommor. Det kändes fint att få sätta dessa underbara blomster på gravarna i Kristvalla.
Tre fina löv lågt vackert placerade vid pappa, mamma och Tomas grav. Mormor och morfar fick också blommor.
Sen åkte jag till Ingelsryd där moster Barbro och morbror Kalle bor. Moster Solveig var också på plats. Nu blir det en härlig helg med tjocka släkten.
Under eftermiddagen fick jag se en liten igelkott 
på uteplatsen. Han kliade sig mycket så han har nog en jobbig klåda. Jag googlade på detta och läser att det kan bero på loppor, torr hud el kvalster. När jag kom ut framåt 18-tiden trodde jag att han var död för han låg helt stilla men sen såg jag att han andades. Det var jättevarmt där han låg mitt i solen.
Jag hällde upp vatten till honom och lade fram små äppelbitar. Efter en liten stund var han borta men för en stund sen när jag var ute hörde jag konstiga ljud. Jag hämtade ficklampan och fick se honom borta vid väggen mot blomlandet. Han verkade pigg och alert.
Nu har jag googlat på igelkottens läten. Jag läser följande: Grymtande och snusande, som en gris = igelkott ute och går, letar mat . Chuffing som ett ångtåg = parningssäsong. Kvitter som en fågelunge = hungriga smågrisar i boet. Skrikande igelkott = i smärta och nöd. Jag tror helt enkelt att han var ute och letade mat ikväll.
Här kommer en film från eftermiddagen då jag fick se honom och han kliade sig nästan hela tiden. Ursäkta mitt bäbisspråk i filmen ifall du tittar!
Oh, vad jag älskar mina växter! När jag går ut i trädgården och pysslar om växterna stannar tiden. Det känns som att allt annat blir oviktigt och jag vill bara njuta av stunden…som kan bli väldigt lång. Jag känner en slags salighet. Så roligt att efter en resa få komma hem till mina vänner växterna! 
Premiärdoppet för säsongen är nu avklarat…ja inte för höstsäsongen utan för sommarsäsongen. Tänk att jag som älskar att bada inte prioriterat detta i sommar!
Jag ringde runt och sökte en badkompis och goda vännen Ulla nappade. Hon ville att vi skulle motionera först för hon tränar inför en vandringsresa i Italien så hon föreslog att vi skulle gå uppför Järabacken som är en slalombacke. Jag trodde det skulle vara mycket jobbigare än vad det var. Det gick fort och jag tog backen i ett svep. Sen gick vi en härlig skogspromenad.
Efter det åkte vi ner till Vättern och tog ett uppfriskande dopp. Ulla och hennes man bjöd sen på te och mackor. Det var mycket trevligt och jag stannade ganska länge. Det är svårt att slita sig när man har berikande samtal med fina vänner.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 