Ikväll tog jag mig an ett julpyssel som heter duga. Under förra årets julkryssning på Rhenfloden blev jag helt betagen av den vackra Herrnhutstjärnan (Herrnhuter Stern). Fotona nedan är tagna i Mainz och Cochem tillsammans med mina härliga resenärer.
Denna adventsstjärna är en symbol för Betlehemsstjärnan och är ursprunget till vår adventsstjärna. Den skapades i Herrnhut, Tyskland, i början av 1800-talet och kom till Sverige under 1930- och 1940-talen.
Jag beställde två stycken förra veckan, en för innebruk och en för utebruk.
Nu är den första på plats och jag njuter i fulla drag. Nu pysslar jag raskt vidare med utestjärnan. Jag återkommer med bild en annan kväll. Åh, vad det är underbart att förgylla hemmet med ljus, blommor och dekorationer under denna något mörka årstid. 🌟🕯️❤️🥰🪻
Det finns inga fel väder. 😃 Det har varnats för snöoväder men det hindrar inte mig att ta en härlig vinterpromenad. Direkt efter avslutad arbetsdag klädde jag mig så att jag blev väl rustad för min promenad.
Jag tågade iväg och njöt av varje steg. Det är rent, vitt och vackert när snön har lagt sig.
Jag gick en liten sträcka på elljusspåret men vände sen ned mot husen. Jag tycker det är roligt att beskåda hur långt folk har kommit i sitt pyntande. Jag passerade dessa belysningsprydda träd. Jag njuter i fulla drag nu när det börjar närma sig advent och det blir stämningsfullt i hus och trädgårdar.
Hemma hos mig är det också stämningsfullt. Eftersom det skulle börja snöa under sen eftermiddag passade jag på att gå ut på lunchen och sätta ut mina fina djur: en älg, en kalv och en hjort. Ibland när mina vänner pratar om mina djur säger de renarna men det är inga renar. 😃
Texten som finns idag i min bordsalmanacka Hoppets änglar av Martina Vallerius lyder så här:
Bjud in solsken i ditt liv. Det finns så enkla små saker du kan göra för att det ska kännas gladare i livet. Hitta det som förgyller din dag!
Jag tycker detta är jättebra. Våra omständigheter i livet kan vi inte alltid välja men hur vi ser på livet och våra omständigheter kan vi välja. Jag funderar på vad som förgyller mina dagar.
Jag var på ett trevligt kundbesök inne i stan. Det blev ett intressant samtal om olika strategier för marknadsföring. Vi hann också med att prata om livet i stort. Det var mysigt och jag kände mig glad efter vårt möte.
Ikväll har jag kört några maskiner tvätt. Jag är tacksam över min tvättmaskin. Jag tänker på hur det var förr i tiden när de fick tvätta allt för hand, för att inte tala om hur det var ännu tidigare när de också fick värma vattnet. Det känns som en lyx att ha en tvättmaskin. Jag tycker det är härligt att hänga tvätten. Den doftar så gott.
Så har jag sorterat en del högar som har legat och väntat på kontoret. Det var bl a papper från mina senaste resor som skulle in i pärmar och mappar. Medan jag gjorde det kände jag den där härliga känslan av resglädje som jag upplever när jag är ute och leder resor åt Scandorama. Detta gjorde mig glad. Jag är inte riktigt klar så jag fortsätter imorgon kväll.
Just nu är jag hemma varje kväll och grejar med allt möjligt. De senaste kvällarna har jag gått igenom mina garderober och provat en massa kläder. Jag har rensat ut en hel del som nu ligger i en jättestor kasse som ska till Second Hand. Vissa plagg går till tygåtervinning. På så sätt har det också blivit finare och fräschare i garderob och backar. Jag mår så bra av detta. Det förgyller inte bara denna dag utan alla mina dagar framöver. Ordning och reda är det bästa.
Jag har också strukit flera av mina sommarklänningar som jag hade tvättat efter senaste resan men inte hunnit ta hand om förrän nu. Nu hänger de så vackert i garderoben och väntar på att få komma till användning till våren och sommaren.
Ja, detta är en del som gjort mig glad och gett mig tillfredsställelse de senaste dagarna.
Jag fick en bordsalmanacka när jag fyllde år. Temat är Hoppets änglar. Den är skapad av Martina Vallerius. Dagens text lyder:
Vi är de vi ska vara – med möjlighet till utveckling.
Så bra! Jag brukar ofta be till Jesus att han ska forma mig så att jag är så som jag ska vara. En del tycker att det låter roligt men jag tycker det är klockrent. Om jag är så som jag ska vara är allt i sin ordning. Så finns det hela tiden potential till utveckling. Vi får inte stanna i vår utveckling. Det finns hela tiden nytt att lära och nya sanningar att upptäcka.
Vi utvecklas både när vi är för oss själva och har tid till eftertanke men även i gemenskap med andra människor. Då tar vi intryck av hur andra är och vad andra tycker. Vi utvecklas också i gemenskap med Jesus, när vi ber, läser Bibeln och bara lyssnar in Guds röst.
Jag var på Blomsterlandet och skulle köpa blomma till ett par vänner som har fyllt år. Då fick jag se denna vackra växt. Jag har många krukväxter men kunde inte motstå den. Det är en Aralia Fatsia japonica. Jag läser på internet att den trivs på ljusa till skuggiga växtplatser men inte i södersol. Jorden ska torka upp lätt mellan vattningarna men samtidigt får den inte torka ut helt. Det blir en balansgång. Jag ställer den i ett västerfönster och hoppas det funkar bra. Jag läser också att växten är mycket giftig och kan vara livshotande.
Här hemma har jag nu 33 krukväxter, en kruka med hyacinter och tre vaser med telningar. Jag var på 60-årsfest för ett par veckor sen och under en frågesport framkom det att jubilaren hade, om jag minns rätt, drygt 60 växter i sitt hem. Där ligger jag i lä men jag skulle inte få plats med fler. Jag har inte så stort hus som jubilaren och jag har heller ingen källare.
Jag är glad över alla mina växter. Det är kul att se hur de växer och frodas. De sprider skönhet och flera av dem är bra luftrenare. Denna Aralia har en god förmåga att rena luften från formaldehyd och öka luftfuktigheten. Det låter toppen. Jag inser att de flesta av mina växter har jag odlat själv från telningar så de är som mina små familjemedlemmar allihop.
Jag fick bl a nedanstående mugg och tallrik av Monica och Åke när jag fyllde år. Jag gillar rött och blev jätteglad för mitt nya porslin. Frågan var dock i vilket skåp jag skulle få plats med dem. Jag kom på en lösning. Jag bestämde mig helt enkelt för att skänka åtta blå temuggar som jag köpte hösten 1999 när jag flyttat till Uppsala. De har hängt med i 26 år och jag har haft svårt att göra mig av med dem.
Jag packade ner dem och körde till Erikshjälpen Second Hand. Jag funderade dock på om någon verkligen skulle vilja ha dessa muggar. Döm om min förvåning när jag tog en fika i kaféet och fick se nästan likadana muggar. Vem vet, de kanske kommer att flytta in här och bli till glädje för dem som fikar. Jag blev riktigt glad och varm i hjärtat. Troligen går det sönder muggar ibland och då behövs det fler. Så klart de kommer till användning i Farbror Eriks kafé eller blir det någon som köper dem.
Min Kalamondin (Dvärgapelsin) övervintrar inomhus 😊 och nu verkar den tro att det är sommar för nu blommar den. 😃 Jag upptäckte denna väldoftande lilla blomma idag. Ljuvlig doft.
Mina fina vänner Monica och Åke har varit här. Eftersom jag inte var hemma på min födelsedag så firade vi ikväll. Det blev en härlig kväll som alltid med dessa godingar. Mat och dryck, kaffe och tårta, prat och sång. Åke och jag har övat inför ett event i advent då han ska sjunga och jag ska spela. Vi hann också med en julfilm. Så mysigt att ha dem här!
Det har varit ganska varmt utomhus och jag ville sätta upp utebelysningen innan kölden slår till vilket kommer att ske någon av de närmsta dagarna. Det är så jobbigt att knyta, tejpa och fixa med belysningen när det nästan är minusgrader. Mina fingrar gillar inte det.
Nu lyser det fint på balkongen och vid entrén. Mina ljuvliga små domherrar är också på plats. Åh, vad det är mysigt!
Ikväll var jag bjuden till mina vänner Julia och Mikael. Julia kommer ursprungligen från Ryssland men har bott i Sverige i många år. I våras flyttade hon och sonen Mikael till Jönköping. Hon har pratat om att hon gör färsfyllda paprikor och ikväll var det dags för mig att få smaka på dessa läckerheter. Själv brukar jag tillreda dem i ugnen men Julia kokade dem i buljong.
Vi har pratat om olika traditioner i våra länder och hon har visat bilder från vackra Sankt Petersburg.
Idag är det den 10 november och det är dag nr 314. I min bok I levande nuet av Louise L. Hay finns följande budskap:
Jag vill lära mig se vad jag behöver förändra.
Det sägs att allt verkligt liv är förändring. Jag ber ofta till Jesus att han ska leda mig rätt i livet och hjälpa mig att vara sådan som det är tänkt att jag ska vara. Jag vill vara en god och ärlig människa som är till hjälp för andra men jag vill också vara mån om min egen hälsa för att jag själv ska må bra. Ibland är det en balansgång.
Jag tycker dagens ord är bra. Jag ber: Jesus, hjälp mig se vad jag behöver förändra i mitt sätt att leva!
Den Helige Ande är alltid med mig och vet hur jag har det. Han kan ge mig tankar och idéer. Den Helige Ande är den bästa rådgivaren. Andra människor kan ge råd och tips och det är bra men jag litar mer på Den Helige Ande. Han känner mig utan och innan och de tankar han ger mig är gudomliga.
Idag blev jag bjuden på en underbar frukost hos min vän Kristin. Där fattades inget. Vi satt och pratade vid bordet tills det var dags för förmiddagskaffe. Då inmundigade vi varsin delikat kaka. Den var inte från Delicato utan inköpt i konditoriet bredvid hennes bostad. Allt var så gott. Det bästa ändå var det goda samtalet. Vi hann prata om livet och en massa grejer som hänt. Jag är tacksam för de vänner jag har haft sen jag var ung. Vi har en historia ihop. Vi känner inte bara varandra utan också varandras familjer och släktingar. Det är härligt.
Framåt 11.30-tiden var det dags för mig att åka hemåt. Jag åkte direkt till Huskvarna Pingstkyrka där vi skulle ha övning kl 14.00 inför Minns du sången-kvällen kl 18.00. Vi hade övat i måndags kväll också. Det blev en trevlig dag där vi sjöng igenom alla sånger vi skulle sjunga på kvällen. Det är gamla fina sånger med stärkande texter. Jag mår bra av att sjunga dessa sånger. Vi hade sen en fin Minns du sången-kväll tillsammans med publiken i kyrkan.
Här är mina fina ”bänkgrannar” som jag suttit bredvid hela dagen och kvällen. Anne-Marie, till höger, känner jag sen tidigare men Yvonne och Betina har jag lärt känna denna vecka. Så trevliga alla tre! Det var en lyckoträff det också.
Idag styrde jag kosan mot Skogsby som ligger mellan Slättingebygd, där jag är uppvuxen, och Alsterbro. Karin som ni ser till vänster hade sitt 60-årskalas kl 14.00. Det har varit en härlig dag i glada goda vänners lag. Vi blev bjudna på en massa gott att äta. Det var jättekul att träffa mina kära vänner. Så var det också jätteroligt att träffa ungdomarna. Vissa har fått nya arbeten och flyttat till eller från hembygden. Några har skaffat sig partners och ett par har fått barn. Det har hänt en hel del sen sist. Det blev många fina samtal och jag känner mig upplyft.
Det är alltid roligt att komma ”hem”. Mitt riktiga hem är förstås här i Hovslätt men jag märker att jag också säger att jag ska åka hem när jag åker till släkt och vänner i Nybrotrakten. Det är fint att känna sig hemma på flera ställen.
Inatt sover jag hos min goda fina vän Kristin i hennes nya lägenhet i Nybro.
Denna bild och text finns i boken Inblickar av Gunnel & Kjell Swärd. Texten lyder: I svårigheterna finner man möjligheterna.
Det stämmer bra. När man ställs inför problem gäller det att hitta nya möjligheter. Det kan vara olika praktiska problem som behöver lösas. Det kan också gälla besvikelser av olika slag. När jag känner att jag inte riktigt trivs i en viss situation eller kanske känner mig felaktigt behandlad, då gäller det att hitta en utväg och ett sätt att tackla problemet. Det är inte lyckat att tycka synd om mig själv. No way – Aldrig i livet!!! Då finns det risk för att jag skulle kunna gå ner mig totalt.
Jag ber Jesus om ledning att tackla situationer på rätt sätt. Jesus är sanningen. Han vill allas bästa och jag litar på att han hjälper mig på bästa sätt. Jag tackar för den bästa lösningen och har jag blivit felaktigt behandlad tackar jag för kompensation. Jag tror att Jesus kompenserar på sitt gudomliga sätt. Jag tackar för sjufaldig kompensation, ja, ibland tackar jag för 77-faldig kompensation. Det är underbart när man vänder besvikelser till nya välsignelser istället.
Jag tror det ligger mycket i vårt sätt att tänka och tala. Vad förväntar jag mig och vad är det jag uttalar med min mun? I Bibeln i Ordspråksboken 13:2 står följande: Envar får njuta av sin muns frukt.
Jag tror att orden jag säger har makt. Ord kan uppmuntra men också skada. Jag tror vi alla får skörda frukten av vårt tal.
Jag vill citera en dikt av Alf Henriksson. Dikten heter ”Ord”.
Ett ord som en människa fäster sig vid kan verka i oberäknelig tid. Det kan framkalla glädje till livets slut, det kan uppväcka obehag livet ut. Ja, det påverkar livet på jorden, så slarva inte med orden!
Idag fick jag denna ljuvliga ängel med posten. Jag bara skrek av glädje när jag fick upp den ur kuvertet. Sååååå fin! Det är min goda vän Annelie som har virkat den. Jag undrar hur många timmar hon har behövt för att göra denna ängel. Den ser ut att ha krävt en hel del omsorg och jag vet att den är gjord med mycket kärlek. Jag har hängt den under kristallkronan. Hoppas den ska trivas där. Annars får jag placera den någon annanstans framöver. Denna ängel kommer att bereda mig mycket glädje. TACK snälla Annelie! Ja, jag fyller inte år förrän på lördag men jag kunde inte hålla mig utan tog upp paketet idag.
Ikväll har jag haft besök av min vän Maria som jag egentligen inte känner så väl. Hon är svägerska till en annan god vän och vi har börjat träffas ibland. Vi har haft en härlig kväll med mat, prat och fika.
Hon hade med sig olika frukter bl a denna drakfrukt som vi mumsade på. Jag tror inte jag har ätit drakfrukt tidigare så det var en trevlig upplevelse. Den smakade egentligen inte så mycket men färgen tilltalade mig. Den kallas också pitaya.
Min goda vän Yvonne har varit här ikväll. Vi har ätit, pratat och haft det jättetrevligt. Jag fyller år på lördag så hon överraskade med en present. I paketet fanns en jättefin änglaalmanacka där man vänder blad varje dag. Den kommer jag säkert att återkomma till här i bloggen. Det finns många tänkvärda ord och mysiga bilder i almanackan.
I min almanacka Ro för själen av Kerstin Svensson finns denna vackra bild. Texen lyder:
Gud söker inte efter människor med stor tro utan människor som är redo att följa honom.
Detta är sagt av Hudson Taylor. När jag googlar hans namn finner jag följande info på Wikipedia:
James Hudson Taylor var en brittisk missionär och grundare av den Kinesiska inlandsmissionen. Han var en viktig figur inom helgelserörelsen. Hudson Taylor ägnade sig i ungdomen åt medicinska studier med avsikt att senare åka till Kina.
Vi människor kan ha olika stark tro men det viktigaste är att vi är öppna för att leva nära Jesus och lyssna in Hans röst. Ibland hör jag människor säga att de har svårt att tro. Då är det bra att prata med Jesus om det och be om att få en starkare tro. Ju mer vi pratar med Jesus desto mer lär vi känna honom och då är jag övertygad om att vår tro växer och blir starkare.
Att följa Jesus innebär att försöka leva på ett sätt så man är till glädje, hjälp och välsignelse för andra men även att vara rädd om sig själv så man orkar att göra det man är tänkt att göra. Jag tror inte Gud vill att vi bränner ut oss. Jag tror han vill att vi sätter gränser för att vi ska kunna må bra även om det kan vara svårt ibland. Jag måste sätta gränser och ta ansvar för min hälsa så mycket jag kan. Ingen annan kan ta det ansvaret åt mig.
Jesus vill använda oss alla och Han har en tanke för oss var och en. Vi ska inte jämföra oss med varandra utan bara vara noggranna med att lyssna in Guds röst. Jag får försöka uppfatta vad Han vill att just jag ska göra och detsamma får du göra min vän. När vi lever med Jesus tror jag att vi lever vårt bästa liv.
Nu har det blivit november månad och jag har vänt blad i mina almanackor. Så här ser månadsbilden ut på min almanacka Stanna till en stund av Kerstin Lindh Furås. Texten lyder:
Om Gud leder oss ut på livets gistna träbroar, så kommer Han att lägga dit de brädor som fattas.
Så skönt att ha tillförsikt till Gud. När livet känns svårt vill Gud vara där och lägga saker till rätta. När vi tar ett steg i taget finns han där och förbereder vägen för oss, ett steg i taget.
Idag är det Alla helgons dag. Jag var vid graven förra helgen när jag var i hembygden hos mina släktingar. Det var fint att få tända lyktan och tänka på mamma, pappa och min storebror Tomas lite extra.
Jag hade en del kvar att göra i trädgården så idag har jag varit ute många timmar i det underbara vädret. Jag hoppas det är tillåtet en dag som denna. Det har varit en fantastisk dag då jag har njutit i fulla drag. Jag har rensat bort en del ogräs i blomlanden och klippt ner växter. Jag har planterat en massa blomsterlökar: påskliljor, hyacinter och tulpaner. Det kommer att bli riktigt fint till våren. Jag hann med att klippa lite kanter också och ta in diverse attiraljer jag haft i trädgården. Snart är det vinterbonat.
Ikväll var jag bjuden till vännen Åsa som bor i Tenhult. Hon hade fixat så mycket gott att äta och gjort det riktigt Allhlegonamysigt. Jag är tacksam för mina vänner och för en trevlig kväll.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 