Idag när jag var ute på min morgonpromenad var jag tvungen att stanna upp. Det var oändligt vackert och fräscht. Det är svårt att fånga en sådan underbar känsla på bild men jag gjorde ett försök. Daggen täckte växter och gräs och jag andades in stillheten denna ljuvliga morgon.
Jag har planterat några växter som kommer att ge gula blommor. Jag fick dem av min moster och dessa blommor fanns i vår barndoms trädgård. Jag hittade en gammal bild där växten står i full blom. På bilden syns vår vän Elsie från Amerika som var på besök och mormor och morfars lilla pudel Petite. Kanske växten heter Höstrudbeckia / Gullboll.
Jag lade märke till detta ljusa parti i väggen vid entrén. Vilken underbar kärlekshälsning! Jag tycker det ser ut som ett hjärta. Jag undrar om det finns någon vetenskaplig förklaring till att det är så ljust just där eller om det bara blivit så utan någon särskild anledning. Jag tar det som en vacker hälsning som är till mig.
Jag fick några växter av min moster när jag var där. Jag har nu planterat dem här hos mig. Hon kallar dem Pyttor. När jag googlar på pyttor så läser jag att det är ett dialektalt uttyrck för tusenskönor eller höns. Det kan nog stämma ganska bra. Min moster sa att blommorna ser ut som små prästkragar. Det ska bli spännande att se vad det blir av detta.
Min moster och jag är uppvuxna i samma hus och har många gemensamma minnen från vårt barndomshem och vår barndoms trädgård även om det var under olika tider. För mig är det väldigt roligt att få ta del av dessa små växter och plantera dem här. Det ger mig harmoni och glädje. Jag har delar från min barndom även här och nu i min trädgård.
Nu är jag på gång igen och läser på inför nästa resa. Den 6 oktober bär det iväg på Seinekryssning. Flera delar av resan har jag gjort tidigare men en del är nytt bl a Invasionskusten i Normandie så nu gäller det att uppdatera krigshistorien. Idag har det varit ett skönt väder så jag satt ute på balkongen under parasollet och inhämtade en massa kunskap.
Idag har det varit ett härligt höstväder så jag passade på att fixa i trädgården. Jag planterade denna fina bollkrysantemum som jag fått av en kompis. Nu sprider den glädje vid entrén.
Jag har bl a klippt gräskanter och rensat i blomlanden, slängt mina penséer…ja, jag har haft penséer tills nu. Jag har hunnit massor och har njutit av att vara ute i trädgården.
För en tid sen skulle jag slå in en paket och på omslagspapperet hittade jag denna text:
Bad news can be good news in disguise. Dåliga nyheter kan vara goda nyheter i förklädnad.
Just då kände jag mig lite låg p g a en grej som påverkat mig. Jag tog direkt till mig av detta budskap, klippte ut det och satte upp det vid skrivbordet. Till en början kan en dåligt nyhet kännas jobbig men efter en tid när man har bearbetat den och börjat tänka i andra banor kanske det är så att dessa nyheter leder till något gott. Jag väljer att tänka så i alla fall.
Idag har jag varit i Vetlanda på två trevliga kundmöten. Jag gillar att åka till Vetlanda. När jag gick genom stan fick jag se detta härliga hjärta som är en gunga. Jag gungade lite grand innan jag gick vidare. Innan jag gungade satt det en kille/man och gungade. Detta förgyller stan tycker jag.
Jag har nu bott här på Tallkullen i drygt sex år. Tidigt i våras fick jag se att det fanns sprickor i min ytterdörr. Även andra här runt kullen hade samma problem. Det slutade med att ganska många av oss fick våra dörrar utbytta för någon månad sen så nu har jag en splitterny dörr. Det måste ha varit något fel i fabrikationen av de första dörrarna.
Nu ska jag vårda min nya dörr ömt. Man ska vaxa dörren så jag har köpt hem rätt vax efter rekommendationer av dörrtillverkaren. Så har jag också beställt ett entrétak. Dörrarna är utsatta och egentligen bör det finnas ett tak över entrén men det var inget som Pålssons Bygg hade prioriterat att göra. Nu gör jag slag i saken själv. En av mina egna kunder säljer entrétak och jag har tittat dessa tak i flera år. Nu när jag fick min nya dörr blev det äntligen av att jag tog tag i det där.
I onsdags kom dörren och står nu i min lilla entré. Jag vill inte ha den ute. Det kanske inte är så stor risk att någon stjäl detta stora paket som väger 50 kg men jag vill vara på den säkra sidan.
Själva taket väger 40 kg och det klarar jag inte att sätta upp själv. 
Jag har kollat med en kompis som är snickare men det är två månaders väntetid på deras firma. Jag registrerade mig på ett ställe där man kunde få offerter. Jag har nu fått offert från en snickare. Det lutar åt att han får göra jobbet. Enligt leverantören tar det bara två timmar att sätta upp taket men jag tycker att det har respekt med sig. Det ska monteras på ett säkert sätt och så ska hela taket lyftas upp. Jag har frågat om någon granne ska vara behjälplig när det ska lyftas upp men det verkar som att snickaren har någon lyftanordning. Ja, det blir vad vi får se.
Det ska bli skönt när detta är klart. Jag tycker det är jobbigt när jag inte klarar att göra saker själv. Det gäller att hitta någon som är seriös som kan göra jobbet men hur vet man i dessa tider att folk är seriösa? Jag har i alla fall hört mig för så mycket jag kan och jag tror detta är en bra snickare.
Inom kort kommer jag alltså att ha ett entrétak och det ser jag fram emot. Lita på att det kommer upp bilder då. Då kommer jag att vara lättad.
Blommor ger mig glädje. Fjädervallmons frökapslar är trevliga och blir fina att ha i buketter.
Goda vännen Yvonne tittade förbi på te och mackor efter jobbet. Så trevligt med en pratstund även om den bara blev två timmar. Det gäller att fånga de tillfällen som ges. Vi hann ventilera det viktigaste i alla fall. Vi fortsätter nästa gång. Så värdefullt med goda vänner!
Moster Solveig, moster Barbro, morbror Kalle och jag har haft en jättefin dag i Ingelsryd där Barbro och Kalle bor. Det är verkligen idyllernas idyll. De har det så fint, gulligt och hemtrevligt och det viktigaste av allt…..kärleken och glädjen flödar. 
Jag är glad och tacksam att jag har dem. Vi känner varandra väl och de har funnits med hela mitt liv. Mina söta mostrar och jag är uppvuxna i samma hus med samma trädgård och har mycket gemensamt. Det är värdefullt.
Barbro poserar glatt utanför utedasset.
Många säger att ungdomarna sitter mycket med sina mobiler men det gör ”80 plussarna” också. Visst kan man väl numera säga att…så länge du använder mobilen är du ung. 
Nu är jag hemma i Jönköping igen, nöjd och glad efter en underbar helg.
Det har varit en helt underbar dag med tjocka släkten. Barbro, Kalle, Solveig och jag åkte till Möllstorps camping på Öland. Mina kusiner har sina husvagnar där. Jonas och Mia arbetar idag men moster Solveig hade fått nyckel till deras husvagn. Moster Babsan hade packat en härlig kaffekorg som vi avnjöt på uteplatsen med utsikt över Kalmar sund och Ölandsbron.
Kusin Nina kom också. Barbro, Nina, min kusin Ragnar och jag tog ett dopp. Det var uppfriskande.
Nina hade med några egenodlade tomater men vilka konstiga tomater hon odlar!
Kusin Ragnar med fru Marie har också sin husvagn där. Jag är så imponerad av deras härliga sommarparadis med fina uteplatser. Här ser vi dem, kungen och drottningen av campingplatsen.
Vi åkte till Arontorp och åt kroppkakor, mums!
Vi var också bjudna till min kusin Ulf och hans Kerstin i deras oas på Styrsö på Boholmarna. Jag har inte varit hos dem tidigare. De har byggt ett helt nytt hus och skapat en fantastisk trädgård. De har sjötomt med brygga och båt. Jag har hört talas om deras paradis men detta var över förväntan. Allt var så smakfullt. Vi blev bjudna på äppelpaj och kaffe och fick en trevlig pratstund.
Vi har haft en jättetrevlig dag. Så underbart att få umgås med nära och kära i hembygden. 
Framåt eftermiddagen gav jag mig iväg till Nybro, min kära hemstad. Jag har inte varit ”hemma” på ett år och jag kom på mig själv med att jag började sjunga en sång om Nybro kommun när jag passerade skylten.
Först hälsade jag på mina fina vänner Sig-Britt och Inga som bor i det hus där mamma bodde. Där känner jag mig som hemma. Jag blev bjuden på kaffe. Det kändes så gott i hjärtat. Jag har massor av fina minnen tillsammans med dem och mamma!
Innan jag åkte från Jönköping plockade jag en del av mina egenodlade dahlior, zinnior och ringblommor. Det kändes fint att få sätta dessa underbara blomster på gravarna i Kristvalla.
Tre fina löv lågt vackert placerade vid pappa, mamma och Tomas grav. Mormor och morfar fick också blommor.
Sen åkte jag till Ingelsryd där moster Barbro och morbror Kalle bor. Moster Solveig var också på plats. Nu blir det en härlig helg med tjocka släkten.
Under eftermiddagen fick jag se en liten igelkott 
på uteplatsen. Han kliade sig mycket så han har nog en jobbig klåda. Jag googlade på detta och läser att det kan bero på loppor, torr hud el kvalster. När jag kom ut framåt 18-tiden trodde jag att han var död för han låg helt stilla men sen såg jag att han andades. Det var jättevarmt där han låg mitt i solen.
Jag hällde upp vatten till honom och lade fram små äppelbitar. Efter en liten stund var han borta men för en stund sen när jag var ute hörde jag konstiga ljud. Jag hämtade ficklampan och fick se honom borta vid väggen mot blomlandet. Han verkade pigg och alert.
Nu har jag googlat på igelkottens läten. Jag läser följande: Grymtande och snusande, som en gris = igelkott ute och går, letar mat . Chuffing som ett ångtåg = parningssäsong. Kvitter som en fågelunge = hungriga smågrisar i boet. Skrikande igelkott = i smärta och nöd. Jag tror helt enkelt att han var ute och letade mat ikväll.
Här kommer en film från eftermiddagen då jag fick se honom och han kliade sig nästan hela tiden. Ursäkta mitt bäbisspråk i filmen ifall du tittar!
Oh, vad jag älskar mina växter! När jag går ut i trädgården och pysslar om växterna stannar tiden. Det känns som att allt annat blir oviktigt och jag vill bara njuta av stunden…som kan bli väldigt lång. Jag känner en slags salighet. Så roligt att efter en resa få komma hem till mina vänner växterna! 
Premiärdoppet för säsongen är nu avklarat…ja inte för höstsäsongen utan för sommarsäsongen. Tänk att jag som älskar att bada inte prioriterat detta i sommar!
Jag ringde runt och sökte en badkompis och goda vännen Ulla nappade. Hon ville att vi skulle motionera först för hon tränar inför en vandringsresa i Italien så hon föreslog att vi skulle gå uppför Järabacken som är en slalombacke. Jag trodde det skulle vara mycket jobbigare än vad det var. Det gick fort och jag tog backen i ett svep. Sen gick vi en härlig skogspromenad.
Efter det åkte vi ner till Vättern och tog ett uppfriskande dopp. Ulla och hennes man bjöd sen på te och mackor. Det var mycket trevligt och jag stannade ganska länge. Det är svårt att slita sig när man har berikande samtal med fina vänner.
Min goda vän Yvonne har vattnat mina växter ett par gånger då jag varit i Frankrike. Idag när jag kom hem fick jag se denna fina bukett som hon ställt på bordet! Det stod en trevlig välkomsthälsning på kortet! Så gulligt av henne! Det är ju jag som ska tacka henne. Jag har köpt henne en liten present i Frankrike. Jag hittade denna lilla hälsning på kylskåpet också.
Idag har vi kört den sista sträckan, från Mettman till Malmö. Vi har hållit tidsplanen. Kl 19.27 passerade vi gränsen till Sverige och kl 19.45 rullade vi in på Öresundsterminalen.
Idag har vi kört från Besançon till Mettman. Vi tog ett par timmars lunchpaus i Luxemburg. Den som var snabb hann gå en runda upp till gamla stan – Haute Ville. Där finns katedralen Notre-Dame. Den byggdes på 1600-talet och är ett vackert exempel på (sen)gotisk arkitektur, känd för sina renässansprydnader och sin krypta där medlemmar av kungafamiljen är begravda.
Katedralen har många vackra målade fönster.
I gamla stan hittar vi också Palais Grand-Ducal, Storhertigpalatset, som är den officiella bostaden för storhertigen av Luxemburg. Där utför han de flesta av sina uppgifter som statschef i Storhertigdömet. Henri av huset Bourbon (född 1955) är sen 2000 storhertig av Luxemburg.
Byggnaden var först Luxemburgs stadshus från 1572 till 1795. Sen 1817 är det den luxemburgska regeringens högkvarter.
På bilden nedan till vänster kan vi skymta Pont Adolphe, Adolphe-bron som går över ravinen där Pétrusse flyter fram. På bilden till höger ser vi Haute Ville med katedralen Notre-Dame.
Här ser vi en vacker byggnad. Det är Banque et Caisse d’Epargne de l’Etat (BCEE), SPUERKEESS. Om jag har uppfattat det rätt är det en bank som ägs av staten. Byggnaden ligger när man kommer ner från Gamla stan och går mot city.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 