I eftermiddags har min bror och jag varit på Kristvalla kyrkogård och fixat lite på pappa, mamma och vår bror Tomas grav. Jag hade köpt en fin dekoration som jag tycker är riktigt gullig och en lykta med ett ljus som kommer att brinna åtta timmar varje kväll så länge batterierna räcker. Min moster hade varit där tidigare i veckan och lagt granris och tänt ett ljus. Oh, vad det är fint!

• 

• 

Det har varit en jättefin höstdag och det var riktigt vackert på kyrkogården. Många fina minnen strömmar emot mig och jag känner tacksamhet för alla år vi fick tillsammans.

När man lever med en äldre anhörig och man vet att döden ligger framför kan det känns jättejobbigt och sorgligt. Man vill helst inte tänka på att personen inom en viss framtid kommer att vara borta. Det känns så ledsamt. Om en nära anhörig varit sjuk en tid kan det ändå kännas som en befrielse när personen får lämna jordelivet för att flytta till en bättre värld. Sjukdom och smärta är borta och man slipper se personen lida och må dåligt. Livet går vidare och det kommer annat man fyller livet med.

Det känns väldigt skönt med evighetshoppet. En dag ska vi ses igen och det kommer att bli fantastiskt. Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. (Joh. 11:25-26) Jag citerar vad mamma sa på sin dödsbädd: – När vi ses i himlen, då ska vi prata och skratta och ha det roligt. Det är ett fint minne som jag ofta tänker på.

• 

•