Får se upp till mina dahlior nu

För drygt tre månader sedan, den 9 mars, planterade jag mina nyinköpta dahlialökar i krukor inomhus. De växte så det knakade ganska snabbt. Så fort det var frostfria nätter ställde jag ut dem. Nu blommar de lite grand och är så vackra.

Den ena har nu vuxit förbi mig men de andra håller sig på en något lägre nivå. Det är jättekul med dessa blommor men det har varit ganska mycket arbete med all vattning redan från begynnelsen. De dricker mycket vatten och stökar till det lite inomhus. Nästa år kommer jag att plantera dem direkt i pallkragar ute. Nu följer jag detta med spänning varje dag och kommer säkert att lägga upp fler vackra dahliablommor här i bloggen. De gläder och inspirerar mig.

Saintpaulia sprider glädje

Jag har bara haft några saintpaulior under mitt liv men jag har inte lyckats med någon. De har dött ganska snabbt. När jag fick denna saintpaulia av en god vän för några månader sen bestämde jag mig för att verkligen försöka lyckas med den. Det var två blommor på den då om jag inte minns fel. Jag googlade på hur den ska skötas och har tydligen lyckats följa råden ganska bra. Jag är så glad.

Jag hittade bl.a följande råd: Saintpaulian ska vattnas så att den blir ordentligt genomvattnad. Om blomman vattnas underifrån ska vatten som blir kvar på fatet efter tio minuter hällas av, ständig väta tar död på växten. Det är viktigt att den får torka ut innan den vattnas igen. Vattna gärna med svag näringslösning. (har jag inte gjort) Ett visst mått av torka klarar saintpaulian bra tack vare sina saftiga och tjocka blad. Den mår inte bra av att stå i drag med kylig luft. Då kan fula fläckar bildas på bladen. Den vill ha mycket ljus och bör vattnas med rumstempererat vatten. (har jag nog slarvat med). Den mår bra av att ibland duschas med ljummet vatten. (Har jag inte gjort än)

Det blir nog fler saintpaulior här hemma med tiden.

Saintpaulian kommer ursprungligen från Tanzania. I nordöstra Tanzania och i sydöstra Kenya växer den naturligt som marktäckare i regnskogen.