Den Sista Resan fick tårarna att flöda

Ikväll har jag sett filmen Den Sista Resan. Det blev en känslosam resa även för mig. Jag har nu gråtit mig igenom stora delar av filmen. Så mycket igenkänning när det gäller gamla, sjuka och svaga föräldrar men samtidigt så mycket glädje och känsla av samhörighet. Livet är livet och man måste gilla läget i de olika passager man går igenom.

Så många minnen från min egen tid som lärare och alla dessa magiska stunder i Frankrike som jag hoppas kommer att bli många fler. Tur att jag såg filmen hemma och inte på bio. ❤ 🇫🇷 🥰

Fransk filmkväll är ljuvligt

När längtan till Paris och Frankrike blir för stor känns det ljuvligt att i alla fall se på fransk film och prata om Paris. Ikväll har min goda vän Gunnel varit här och vi har sett filmen ”C’est la vie!” Den var helkul. Ikväll fick vi också anledning att kolla tunnelbanekartan när vi pratade om olika platser i Paris. Mitt hjärta sjunger och jag hoppas att jag snart kan åka dit. 💙 ❤️ 🎵🎶 🇫🇷 Både Gunnel och jag har arbetat som fransklärare i kommunen. Det var i det franska nätverket jag lärde känna henne för 15 år sen. Hon är en underbar vän och eftersom vi har vårt gemensamma intresse Frankrike, Paris och franskan blir det extra roligt. Det finns alltid något ”franskt” att prata om. Hon bor också i Hovslätt vilket gör det lätt att vara spontan och t ex bara ta en promenad tillsammans när andan faller på.

Till efterrätt blev det saffrans- och kanelparfait med hallon och mango, riktigt gott om jag får säga det själv. Gunnel gillar att mysa i hörnsoffan. Detta är hennes plats när hon är här