Min franska vinägrett

När jag var i 25-årsåldern bodde jag ett år i Frankrike, närmare bestämt i Troyes i Champagnedistriktet. Vi var fyra tjejer som bodde tillsammans i en lägenhet och hjälpte till i en evangelisk församling. Vi blev ofta hembjudna till våra vänner i kyrkan och fick även vara delaktiga i matlagningen. Jag har flera fina recept från den tiden. Basen till den salladsdressing jag fortfarande gör lärde jag mig där.

Genom åren har jag haft olika karaffer men nu tror jag att jag har hittat den optimala behållaren för dressing eller vinägrett som det kallas i Frankrike. Den behöver skakas innan man häller den över salladen och då är en flaska perfekt. Jag har tyckt att de karaffer jag använt blivit så kladdiga och det är lätt att spilla men med denna flaska blir det perfekt. Det är en vanlig olivoljeflaska. När jag hade använt upp all oljan för längesen kom jag på att den skulle fungera bra till salladsdressingen.

Varje gång jag har haft bjudning sen dess har jag tänkt att jag skulle sätta på en etikett som talar om att det är salladsdressing men ni vet hur det är. När man ska ha gäster är det så mycket annat att tänka på så jag har inte hunnit med att fixa etiketten. Helgen som kommer blir en riktig gemenskapshelg. Jag ska ha gäster både lördag och söndag och ikväll tog jag tag i detta och skapade en etikett. Visst blev den fin? Jag är riktigt nöjd. Jag plastade in den och tog sen självhäftande plast för att fästa den på flaskan. Det blir roligt att ställa fram den intill salladsskålen i helgen.

Den Sista Resan fick tårarna att flöda

Ikväll har jag sett filmen Den Sista Resan. Det blev en känslosam resa även för mig. Jag har nu gråtit mig igenom stora delar av filmen. Så mycket igenkänning när det gäller gamla, sjuka och svaga föräldrar men samtidigt så mycket glädje och känsla av samhörighet. Livet är livet och man måste gilla läget i de olika passager man går igenom.

Så många minnen från min egen tid som lärare och alla dessa magiska stunder i Frankrike som jag hoppas kommer att bli många fler. Tur att jag såg filmen hemma och inte på bio. ❤ 🇫🇷 🥰

Provenceboost

Mina goda vänner Gunnel och Dick som också bor här i Hovslätt brukar ALLTID förse mig med material inför mina nya resor. För ett par veckor sen smsade Gunnel mig en bild på fem böcker hon hade tagit fram som hon tyckte att jag kunde låna inför min Rhônekryssning i juni. Vi kommer ju att befinna oss en del i Provence under kryssningen. Jag söker mycket info på nätet men tycker också det är roligt att ögna igenom böcker och se om jag kan hitta intressant och trevlig info. Så har jag några böcker själv också.

Jag bjöd dit mig själv ikväll eller rättare sagt, jag frågade om jag kunde titta förbi och hämta böckerna. Det gick bra men det blev då också mat och film. Vem säger nej till det? Hon bjöd på god lasagnette och så tittade vi på några avsnitt av ”Emily in Paris”. Det är en härlig serie som handlar om en tjej som flyttar från Chicago till Paris. Det är så fina Parismiljöer i den filmen så den är verkligen underbar att titta på. Det en rolig story också. Det finns många avsnitt och jag har bara sett några ur säsong ett. Gunnel hade hittat ännu en bok som hon skickade med mig hem. Nu är det bara att sätta igång och läsa och skriva. Kul! Detta gillar jag.

Här talar tjejerna om Le Marché des Enfants Rouges i Marais som är den äldsta täckta marknaden i Paris. Den grundades 1628 som ”Petit marché du Marais” och ligger på 39 Rue de Bretagne i Marais-arrondissementet. Marknaden har varit listad som ett historiskt monument sedan 1982.

Grasse, parfymens världshuvudstad

Idag körde vi till Grasse som är parfymens världshuvudstad. Vi körde bland bergen och resan tog nästan 2,5 timme, en sträcka på knappt nio mil. Det gäller att köra lugnt och försiktigt. Det är häftiga svängar och ofta inga räcken alls, ibland stup strax intill vägen. Jag förstår om det händer olyckor här. Puh!

Vi började med ett besök på Musée International de la Parfumerie, (Internationella parfymmuseet). Där fick vi lära oss hur parfymtillverkningen gick till förr och hur det utvecklats under årens lopp. Många parfymer signerade av Rochas, Dior, Chanel har skapats här. Jag var mest fascinerad av de olika parfymflaskornas utseende och de vackra bilderna. Jag minns att mormor hade en jättefin liten flaska med parfym. Det såg ut som ett broderi på flaskan. Det är härligt när gamla minnen dyker upp. När man reser och upplever nya saker blir det också en själslig resa vilket är spännande och berikande.

Här ser vi hur det kan ha gått till när man plockade blommor till parfymerna.

Nedan ser vi det nödvändigaste som Marie-Antoinette behövde ha med sig då hon var på resa. Jag är glad att jag inte behöver ha med mig så många grejer.

Les hommes sont égaux devant la loi (Människorna är lika inför lagen)

Enligt FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 7, ska alla hållas lika ansvariga inför lagen och erhålla samma skydd av lagen utan diskriminering. Likhet inför lagen är en mänsklig rättighet.

På innergården växte apelsinträd.

Här har vi ett foto av Yves Saint Laurent naken. Detta foto användes för att göra reklam för hans första eau de toilette Pour Homme (=För män) 1971.

Här ser vi läppstift i form av tändstickor och parfymflaskor i form av kroppar.

Vi gick sen in en sväng på Parfumerie Fragonard.

Vi strosade runt i staden.

Ett tåg körde runt för att guida turister men vi åkte inte med.

Det var så fint med rosa paraplyer i luften.

Här ser vi ett monument till minne av dem som fick ge sina liv under första världskriget. Liknande monument finns på många andra platser i Frankrike.

Här ser vi katedralen.

Vi åkte sen vidare till en liten by som heter Cabris. Den ligger bara några kilometer från Grasse. Där intog vi lunch. Sen körde vi hemåt, till en början på slingriga bergsvägar, men sen kunde vi ta motorvägen till Brignoles och då gick det snabbt. Vi åkte till Hertz där vi lämnade tillbaka bilen. Sen tog vi bussen hem till Cotignac. Jag var ute en runda och handlade. Det är min sista kväll i Provence. Imorgon tar jag tåget till Paris.

Det är mysigt här i Cotignac.

Lavendelfälten var dagens höjdpunkt

Idag har vi åkt runt sjön Lac de Sainte Croix vilket var en jättefin upplevelse. Det är en konstgjort sjö som är Frankrikes tredje största sjö. Den är 10 km lång. Vi började i Bauduen och körde medsols. Här har vi vackra Bouduen.

Sen körde vi vidare men stannade till efter bara en liten stund för att beskåda utsikten.

Vi kom sen till Sainte Croix-du-Verdon där vi gick en runda i byn.

Vi fikade på ett vackert ställe.

Sen gick färden vidare norrut till Moustiers-Sainte-Marie där det finns stora lavendelfält. Det var en ljuvlig upplevelse. Jag gick runt på fältet och bara njöt. Jag ville omfamna allt som fanns omkring mig och blev helt enkelt en lavendelkramare. Här är en lavendelboost för den som önskar. Det är mycket lavendel och det är mycket Helen men jag kunde inte låta bli. Detta blir fina minnen för mig. Det var svårt att skiljas från dessa fält.

Vi stannade sen till i Salernes och åt god risotto på vägen hem. Det har återigen varit en helt underbar dag här i Provence. Jag är så tacksam.

Barnsligt förtjust i Provence

Idag har vi haft en underbar dag då vi åkt runt och besökt tre olika byar: Fox-Amphoux, Aups och Tourtour. Bilden ovan är från Aups. Vi började i Fox-Amphoux som är en välbevarad provencalsk by. Vi strosade runt och njöt av allt vackert. Jag gillar de blå dörrarna. De passar så bra ihop med himmel, sjöar och hav.

Vi var uppe på en höjd där vi hade utsikt över byn och nejden.

Här ser vi en biot som är ett olivoljekärl i Terracotta.

Nu har vi kommit till Aups som är en mysig by. Vi fortsatte vandra runt och förundras över allt vackert. Vi satte oss och tog en kopp förmiddagskaffe.

Vi funderade på om vi skulle kunna få gå upp i detta torn men det var stängt. Yvonne berättade att det verkar som att det alltid är stängt där. Vi fortsatte nerför Ruelles Médiévales (Medeltida gator).

Strax nedanför satt detta trevliga par så vi stannade och frågade om de visste om man kunde få gå upp i tornet. Det visade sig att mannen i huset hade köpt fastigheten med tornet för ett antal år sen och renoverat det. Han erbjöd sig att visa det för oss även om det är helt privat alltså. Gissa om vi blev glada!

De visade oss denna tavla med en bild på hur tornet såg ut tidigare och vi ser nedan hur fint det blivit efter renoveringen. De var så vänliga mot oss och vi fick en fin pratstund. Det är intressant och roligt att prata med lokalbefolkningen.

Vi gick upp genom tornet som nu var inrett till en mysig lägenhet. Från toppen hade vi denna utsikt ut över byn.

Så här ser det ut i lägenheten.

Det skulle vara riktigt mysigt att bo här. Om du är intresserad av att hyra här en vecka eller mer så är du välkommen att kontakta J.L. Bourbonnais på följande tel nr: +33 06 11 82 49 13 eller maila till: bourbonnais-antiq@wanadoo.fr

Vi fortsatte vår promenad nerför gatorna och njöt av de vackra miljöerna.

Vi tittade också in i kyrkan i byn.

Vi åkte sen vidare till Tourtour. Så fort vi stigit ur bilen och gick in mot byn fascinerades jag av cikadornas sång. Det är hannarna som sjunger för att locka till sig honor. När cikador är i full aktivitet kan ljudet överstiga 90 dB. De är de mest högljudda insekter man känner till. En sångcikada här i Sydeuropa kan höras på 800 meters håll.

Vi avnjöt en god chèvresallad och vilade oss en stund. Jag känner mig totalt avslappnad i denna härliga miljö.

Vi drog oss uppåt mot kyrkan och fick se vacker utsikt söderut. På andra sidan bergen ligger Rivieran och den ska vi åka till någon dag i veckan som kommer.

Inne i kyrkan passade jag på att tända ljus och be. Det känns så skönt.

Vi gick runt i affärer och jag köpte bl a en snygg långskjorta. Den är jag mycket nöjd med.

Vi åkte sen hem till Cotignac, nöjda och glada efter en innehållsrik och härlig dag.

Cotignac är över förväntan

Igår kväll lade jag mig kl 21.30 och sov till kl 08.00 då klockan ringde idag på morgonen. Det blev 10,5 timmars sömn. Jag var trött efter förra natten då det inte blev så mycket sömn även om jag sen sov hela flygresan ner till Nice. Nu känner jag mig mer utvilad och det är härligt.

Jag gick till bageriet som ligger strax intill och köpte ett gott bröd. Efter frukost gick vi ut på byn för att träffa Marie, en god vän till Yvonne. Vi satte oss på ett café på Cours Gambetta. Det är en plats mitt i byn där det finns affärer, restauranger och caféer. Där är en underbar miljö och jag njöt varje sekund.

Efter att vi varit hemma och fixat lunch gick vi ut på en promenad i vackra kvarter. Jag älskar detta. Cotignac är högt över mina förväntningar. Jag kopplar verkligen av och njuter när vi går runt i dessa vackra miljöer.

Yvonne bor på Rue de Caux. Jag tycker vägskylten är trevlig.

Vi gick runt i de små butikerna och tittade. Innan vi gick hem satte vi oss och åt glass på ett mysigt ställe där vi pratade och delade livet. Vi har nu ätit middag och ska strax sova.

På plats i Provence

Nu är det semester på riktigt. Jag var bara ”hemma” i Malmö och sov några timmar innan avfärd till Kastrup och Nice. Jag kom hem från Värmland igår kväll och sov över på hotellet men det blev inte så många timmars sömn. Klockan ringde kl 02.30 för jag skulle ta tåget till Kastrup kl 03.33. Planet till Nice skulle avgå kl 06.05 men det var tyvärr försenat några timmar så det var bara att vänta. Jag sov nästan hela flygresan vilket var skönt. Nedan är inflygningen över Nice vilket var ett kärt återseende.

Från Nice tog jag bussen till Brignoles där min goda vän Yvonne mötte mig. Vi hämtade min lilla hyrbil innan vi åkte hem till pittoreska Cotignac som blir min boplats för en vecka. Min hemvist är bakom de blå övre balkongerna. Yvonne kommer från Jönköping men bor här i Provence sen ett och ett halvt år tillbaka.

Det fantastiska slottet Versailles

Idag gjorde vi en utflykt till Versailles som ligger drygt 2 mil sydväst om Paris. Det är ett riktigt vackert slott. Eftersom det var regn idag så passade jag på att bara strosa runt inne på slottet. Det finns mycket vackert att se på slottet Versailles.

Det kändes fint att få vandra runt bland celebriteterna på slottet.

Här ser vi den makalösa spegelsalen, Galerie des Glaces, som är ett stort rum mitt i slottet. Den började byggas 1678, vid tiden då slottet blev kungens officiella residens och stod färdig 1684. I Marie-Antoinettes dagböcker omnämns spegelsalen på flera ställen.