Jag kan inte fatta att pappa varit borta från oss så länge. Idag åkte mamma och jag till Kristvalla kyrkogård för att sätta en bukett rosor. I samma grav ligger även min storebror Tomas. Han var fem år äldre än mig och dog när han var 14 år. Jag längtar efter att få träffa både honom och pappa en dag. Egentligen har aldrig gravplatsen betytt så mycket för mig. Pappa och Tomas finns i mitt hjärta. Jag tyckte ändå att det var så vackert på kyrkogården och vid graven idag och jag sa till mamma att det hade känts fint att lägga ut en filt vid gravplatsen och ha en liten picknick. Mamma tyckte inte att idén var så god och vi gör ju inte så i Sverige. Vi hade ingen fika med oss heller men jag hade gärna gjort det. Pappa älskade kaffe och när någon sa att det var giftigt så kontrade han med att säga att det är ett så långtidsverkande gift att man måste leva i minst 130 år för att ta någon skada. Han dog ett par månader innan han skulle ha fyllt 79 år.

Vi var även vid mormor och morfars grav. Kändes så fint att få vara där också men minnena finns inte där. De finns i mitt hjärta och i mina album. Linnéa och Ragnar Andersson, Slättingebygd. Ser fram emot det glada återseendet en dag.

Mammas farmor och farfar fick också några rosor. Jag har aldrig träffat dem men kommer att få göra det en dag på andra sidan. Selma och Anders Karlsson, Slättingebygd. I denna grav finns också mammas farbror Harry som jag träffade många gånger. Han bodde också i Slättingebygd, min barndoms by.

Jesus sa: Jag är upp­ståndel­sen och li­vet. Den som tror på mig skall le­va om han än dör, och den som le­ver och tror på mig skall ald­rig någon­sin dö. Joh. 5:24