Igår och idag har jag lunchrastat dessa två underbara hundar av rasen Jack Russell Terrier. Deras matte har varit på kurs och då fick jag rycka in. Jag ser det som den viktigaste och roligaste uppgiften dessa dagar. Jag har arbetat hemifrån och då blir det ett perfekt avbrott för mig också att komma ut och få lite frisk luft tillsammans med dessa godingar. De bor här i Hovslätt bara fem minuters promenad från mig. Hundar är verkligen härliga djur. De blir så glada när man dyker upp och man känner sig så älskad i deras sällskap. Uttrycket att Hunden är människans bästa vän stämmer så bra. Uttrycket härstammar från 1500-talet. I Svenska Dagbladet hittar jag texten nedan.

Den äldsta litterära skildringen av varma känslor mellan hund och husse stammar från 700-talet f.Kr.: Homeros berättelse om relationen mellan den hemvändande Odysseus och hans gamla hund Argos, som till skillnad från människorna på Ithaka inte har några problem att känna igen honom trots att han varit borta i två decennier. Det emotionellt laddade mötet mellan Odysseus och Argos brukar ofta dras upp som ett praktexempel på de nära känslomässiga band som redan under brons- och järnålder kunde utvecklas mellan människa och hund.

Själva frasen ”hunden är människans bästa vän” förekommer dock inte i Odysséen. Den möter oss första gången i skrift hos Erasmus av Rotterdam i ett latinskt verk från 1518, där det påstås att det uix ullum animal amicius quam canis (”inget djur är en större vän än hunden”), detta i kontrast mot vargen, som är vår störste ovän.

Två och ett halvt sekel senare höll Voltaire med. I dennes filosofiska uppslagsbok från 1764 noteras att hunden är trognast av alla, c’est le meilleur ami que puisse avoir l’homme (”den är den bästa vän människan kan ha”). Det ryktas att också kung Fredrik II av Preussen sade något likartat; under alla omständigheter var konstaterandet vanligt under 1700- och 1800-talen. Hämtat från https://www.svd.se/sa-lange-har-hunden-varit-var-baste-van