Idag, den 17 mars, läser jag följande i min andaktsbok Daglig Kraft skriven av ”Två lyssnare”.

Drag eder tillbaka till det stilla umgänget med mig. Vila ut i denna stillhet och frid, ty det gives ingen större glädje i livet än den man finner i gemenskapen med mig. Ni är mina. När själen finner sitt hem och sin vila i mig, då börjar det verkliga livet. I mitt rike räknar man icke med år såsom människorna gör. Man räknar endast från hennes andra födelse, den nya födelsen, den om vilken jag sade till Nikodemus: ”I måsten födas på nytt.” Vi vet här icke av något annat liv än det eviga livet, och när en människa träder in i detta, då först lever hon. Och detta är evigt liv, att känna Gud, min Fader, och mig, Sonen, som han har sänt. Allt annat så kallat liv dessförinnan är omoget, barnsligt och tomt. Jag låter min kärlek strömma över eder. Giv den vidare till andra. Frukta icke. Att frukta är lika dåraktigt som om ett barn, som äger en liten slant men har en rik fader, skulle oroa sig över hur hyror och skatter skulle betalas, eller fundera över vad han eller hon kunde göra åt saken. Är icke det min uppgift? Ni måste lära eder att i lugn förtröstan vänta allt ur min hand.

Nu i dessa orostider då Corona härjar i världen har vi kanske mer tid i våra hem eftersom många olika event blir inställda och vi inte får träffas i större grupper. Då har vi en perfekt möjlighet att närma oss Gud och ge honom extra tid. Precis som det står i dagens text kan vi dra oss tillbaka till det stilla umgänget med Gud. Vi får vila ut i denna stillhet och frid för när själen finner sitt hem och sin vila i Gud, då börjar det verkliga livet. Visst är det härligt och lite spännande!? Gud välsigne Dig min vän!