Jag har haft en helt underbar dag i mitt Paris. Jag har en lista på nya saker jag vill se men jag planerar inte så långt i förväg utan tar dagen som den kommer. Jag hade i alla fall bestämt mig för att börja med Musée Carnavalet idag men innan jag var framme där hann det hända mycket. Jag tog métron till Place de la Bastille (Bastiljplatsen) som är en av världens mest historiska platser. Här började Franska revolutionen. Bastiljen var en fästning från 1300-talet som var del i Paris försvarsverk men fungerade på 1700-talet som fängelse. Fängelset var symbolen för kungens envälde. Man stormade det den 14 juli 1789 och det var då Franska Revolutionen började. Redan dagen efter att Bastiljen erövrats började parisarna riva fästningen.

Mitt på Place de la Bastille plats finns nu den 52 meter höga Julikolonnen. Den restes 1840 till minne av julirevolutionen 1830.

På kopparkolonnen har namnen ingraverats på de 504 Parisare som miste livet under julistriderna. De döda ligger i en massgrav under. Överst på kolonnen står en 5,85 meter hög, i bladguld förgylld figur, skapad av Auguste Dumont. Den framställer «frihetens genius» (Le Génie de la Liberté).

Här ligger också Opéra Bastille. Den invigdes den 14 juli 1989, på tvåhundraårsdagen av stormningen av Bastiljen. Man fick riva ett helt kvarter för att kunna bygga detta operahus. Det är en folkopera med en rund fasad klädd i glas och är ett av världens mest moderna operahus. Stora salongen rymmer 2 700 pers. Det är ett av de operahus i världen som har bäst akustik.

Tidigare hölls operorna på Opéra Garnier men där har man idag balettföreställningar.

Intill Place de la Bastille var det marknad idag. Jag frågade säljarna och det verkar som att det är marknad där varje söndag och ibland även andra dagar. Där fanns mycket att titta på. Jag köpte en klänning och en del andra saker. Jag köpte också något gott att äta. Det var som en pirog men godare. De som sålde den tror jag kom från Le Maghreb men nu boende i Frankrike. Le Maghreb är norra delen av Afrika (Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen). Många människor från Le Maghreb bor i Frankrike.

Jag gick mot Mariskvarteren och passade på att passera Victor Hugos f d bostad där det numera är ett museum med möbler, tavlor, böcker, teckningar m m. Jag gick inte in idag, jag har varit där tidigare. Adressen är 6, Place des Vosges.

Jag fortsatt till Hôtel de Sully som är en vacker byggnad. Jag gick runt på innergården och tittade också i butiken. Det är numera säte för Centre des Monuments Nationaux, den franska nationella organisationen som ansvarar för nationella kulturarv.

Inte förrän kl 14 var jag framme vid Musée Carnavalet som är det äldsta museet i Paris. Det täcker Paris historia från Romersk tid till nutid. Här finns målningar, gravyrer och skulpturer som visar hur Paris byggts upp. För den historieintresserade är detta ett paradis.

Här ser vi en modell av Notre-Dame, hur katedralen såg ut från början.

Här ser vi en modell av Bastiljen, det gamla fängelset.

Ett porträtt av Ludvig XVI ser vi nedan till höger.

Denna tavla är målad 1588 då man höll på att bygga Pont Neuf. Som vi ser här är bron under konstruktion.

Jag gick vidare och kom fram till Centre Pompidou. Jag gick inte in men strosade utanför i folkvimlet och köpte en glass. Det är mysigt att bara sitta där och titta.

Byggnaden heter Centre Georges Pompidou men kallas ofta bara Beaubourg av fransmännen. Det är namnet på kvarteret som museet ligger i. Det är uppkallat efter president George Pompidou (president 1969–1974) som beslöt att museet skulle byggas. Invigdes 1977

Centre national d’art de culture Georges-Pompidou är ett franskt nationalmuseum för samtidskonst, fransk modern konst från 1900-talet och framåt. Det är futuristiskt och nytänkande. Här finns Europas största samling av modern konst.

Även om man inte är så intresserad av konst är byggnaden värt ett besök p g a sin spännande arkitektur. Rören går utanför byggnaden, i de blåa rören finns luftventilationen, i de gröna rören strömmar vattnet, i de gula rören finns det elektricitet och i de röda rören går människorna.

Sen fortsatte jag till Petit Palais (Lilla Palatset) som byggdes inför världsutställningen 1900.

Jag började med en lyxig fika i caféet och satte mig i den ljuvliga innerträdgården.

Här finns permanenta och tillfälliga utställningar med konst från antiken och fram till nu.

Jag lägger bara upp några foton men här finns föremål av elfenben, skulpturer från medeltiden och renässansen, renässansklockor och juveler, konst och möbler från 1600-, 1700- och 1800-talen. Här finns också tavlor av impressionistkonstnärerna.

I nära anslutning till Peit Palais står Winston Churchill och tittar på oss.

Klockan var 18.00 och jag bestämde mig för att promenera längst vänstra stranden till Eiffeltornet för att tillbringa kvällen där.

Jag passerade Paris vackraste bro, Pont Alexandre III. Den är 160 meter lång och byggdes inför Världsutställningen år 1900. Den byggdes som minne för den fransk-ryska vänskapen och uppkallades efter tsar Alexander III av Ryssland.

Att vara vid Eiffeltornet är alltid lika härligt.

Jag satte mig på Café le Dôme, nedan till vänster, och beställde mat.

Där satt jag länge och åt och kurade skymning. Jag ville vänta på mörkrets inbrott för då tänds Eiffeltornet och vid varje hel timma blinkar det en liten stund. Det är så maffigt.

När det började närma sig drog jag mig bort mot Marsfälten där massor av människor samlas för att tillbringa kvällen.

Behöver jag säga att jag älskar detta? Nej, ni ser ju. Jag blir helt fylld av glädje och tar en massa foton. Detta var första blinkningen kl 22.00.

Jag var kvar till nästa blinkning kl 23.00 men hade då dragit mig närmre tornet. På så sätt hade jag närmre till métron när jag skulle åka hem.

Denna fina dag med magisk avslutning har jag promenerat 16,3 km.