Oh, vilken underbar dag! Finaste Kerstin och Tommy från Linköping har varit hos mig. Kerstin var barnflicka hos oss hemma i Slättingebygd 1969-1971 och betydde mycket för vår familj. Det blev många minnen, både skratt och tårar.

Min lillebror Hans föddes i juni 1969 och det var då Kerstin kom till oss för att hjälpa mamma och pappa med allt i hemmet. Min bror Tomas som var utvecklingsstörd var då 11 år och han behövde mycket omsorg. Kerstin var då 16 år och var en fantastisk flicka. Vissa tider när mamma var borta skötte hon allt i hemmet och tog hand om oss tre barn. Här är en bild på Kerstin där hon har Hans och Tomas i knäet. Lägg märke till den kärleksfulla klappen Tomas ger Kerstin. Han älskade henne. Så har vi en bild på oss allihop.

Ja, vi har verkligen pratat om mycket idag. Jag fick veta en hel del roliga grejer som jag inte visste innan. Jag var ju inte så gammal då och hade inte full koll på läget men mycket visste jag ju förstås. Kerstin var en eftertraktad tjej och bygdens kavaljerer besökte henne på kvällarna. På den tiden kom en kvinna som man kallade hemsyster och hjälpte till i hemmet. Kerstin berättade så skojiga minnen om hemsyster. Hon berättade om mamma och pappa och en massa roliga grejer. Vi sågs senast på mammas 80-årskalas och det är 13 år sen. De har besökt mamma sen dess men då har inte jag varit hemma.

Jag brukar ofta ta med mina gäster upp till Lisaberg så min vana trogen tog vi en promenad dit.

Så gick vi en liten trädgårdsrunda och tittade bl a på mina dahlior som har börjat blomma.

Jag är så tacksam och glad för denna härliga dag. Vi har bara hunnit börja prata om allt. Vi måste fortsätta snart igen. Nästa gång åker jag till dem i Linköping.