Rengöring av stenplattor

Nu har jag påbörjat ett projekt som kommer att ta några veckor eller mer. Titta så fult det är på min uteplats. Ja, det är inte lika fult överallt men där jag har krukor med växter och närmast gräsmattan ser det ut så här.

Jag har bott i huset i åtta år och under den tiden har jag tagit bort mossa mellan stenplattorna med jämna mellanrum och fyllt på med ny fogsand men jag tror inte att jag har rengjort stenplattorna. Det började med att jag skulle rengöra ett stort cementfat som jag har som fågelbad. Det var så missfärgat av alger. Jag googlade och tog reda på hur jag skulle göra. Då fick jag inspiration till att sätta igång med stenplattorna också. Sagt och gjort. Jag håller nu på att ta bort mossa mellan alla plattor och sen ska jag spraya på medlet Grön-Fri som ska verka minst 24 timmar. Det får inte regna under tiden men det är inget regn i sikte nu så jag passar på. När man sprayar på Grön-Fri tränger det ner i plattan och tar död på all algväxt.

Det står att man inte behöver skura alls sen utan att väder och vind kommer att ta bort smutsen. Det kan dock ta några år. Så länge vill jag inte vänta. Jag kommer att börja skura plattorna om ett par dygn. Jag längtar efter att detta ska bli klart så jag kan sitta här och njuta och tycka att det är fint.

Rosor och Vätterstrand

Jag tog en sväng till Rosariet där många rosor fortfarande står i full blom. Jag förundras över dessa ljuvliga blomster och försöker lära mig deras namn. Här ser vi Orange Triumph, Nostalgie, Erotica och Hansestadt Rostock.

Min goda vän Monica och jag träffades sen på Korskyrkans Café 93 för att intaga kvällsmat. Sen gick vi över till Vätterstranden. Det blev inga bad ikväll heller men det var underbart att sitta där och koppla av.

Jag njuter av att träffa mina goda vänner när jag kommit hem efter en resa.

Finfina kollegor

Idag lämnade vi MS Otello som varit vårt hem för drygt en vecka. Vi körde ca 85 mil för att ta oss ända hem till Malmö. Det blev en fin sista dag tillsammans med mycket bussåkande. Vi hade en fikarast på förmiddagen och så lunch i Bispingen. Därefter blev det färja kl 17.15 mellan Puttgarden och Rödby. Sen var det bara att köra vidare de sista milen genom Danmark för att nå Sverige.

Jag ser tillbaka på en jättefin resa. Även om den inte blev som vi hade tänkt så blev den fantastisk. Det går ej att i ord beskriva dessa upplevelser. Det måste erfaras.

Jag är tacksam för mina fina kollegor Lotta och Ulrik. Lotta är nu redo att ta sin första resa om någon månad. Ulrik är en rutinerad chaufför som kör säkert och dessutom är mycket serviceinriktad. Allt har varit bra och jag känner mig otroligt nöjd.

Heldagsutflykt till Rüdesheim och Lorelei

Idag styrde vi kosan mot Rüdesheim. Eftersom vi inte kunde åka på Rhen söderut blev det bussutflykt. Vi körde på östra sidan om Rhen och passerade flera ställen där man verkligen såg hur torrt det är. På vissa ställen hade människor satt sig på den torra flodbottnen med solstolar och parasoll.

Nu har vi kommit till Niederwaldmonumentet som ligger på en höjd ovanför Rüdesheim. Det uppfördes under åren 1877–1883. Monumentet är nästan 38 meter högt och ska symbolisera Tysklands seger i fransk-tyska (fransk-preussiska) kriget 1870–1871 (kriget mot Napoleon III).  Det ska befästa minnet av Tysklands enande och tyska statens upprättande år 1871.

Högst upp ser vi kvinnofiguren Germania som är Tysklands nationalsymbol. Hon kan liknas vid vår Moder Svea. 

Sen åkte vi linbana ner till Rüdesheim. Vi åkte precis över vinrankorna. Det var en fin upplevelse.

Nu närmar vi oss staden.

Några gäster ville följa med på stadspromenad. De övriga roade sig på egen hand. Här ser vi ett gäng som prövar Rüdesheimer kaffe som är speciellt för Rüdesheim. Gänget till höger strosar på den lilla smala gatan Drosselgasse. Den är bara tre meter bred.

Sen åkte vi vidare till Lorelei. För mig blev det en jättefin upplevelse att få åka upp på Loreleiklippan och se allt uppifrån istället för att åka förbi nere på floden. Vi njöt av vackra vyer över Rhen.

Här ser vi älvan Lorelei som sitter och kammar sitt blonda hår med en guldkam. Enligt legenden satt hon uppe på klippan och sjöng så vackert att hon förtrollade sjömännen. De ägnade henne mer uppmärksamhet än båten vilket ledde till att många fartyg förliste just här nedanför klippan. Deras båtar kraschade mot de farliga klipporna när de glömde bort att styra.