Pia, Sabine, Noa och jag började dagen med att åka upp till Jönköpings stadspark. Där blev det mycket lek och bus Noa gillade lekparken och de olika lekredskapen. Det är skönt att promenera i stadsparken och bara finnas till.
Vi var hemma en sväng för att äta lunch….och ta en tupplur. Noa och Sabine skulle sova så Pia och jag passade på också. Efter det behövde vi en kaffetår och blåbärspaj.
Sen åkte vi till Rosenlunds rosarium, en plats jag älskar.
Det är högsommar och riktigt varmt. Framåt kvällen kändes det skönt att få bada och slappa på Vätterstranden.
Jag är glad och tacksam över mina Slättingebygdsvänner. De finns för alltid nära mitt hjärta. ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️
Nu har jag besök av goda vänner ”hemifrån”. Det är min barndomsvän Pia med dotter Sabine och Sabines lille son Noa. Jag har sett fram emot deras besök. Pia och jag är båda uppvuxna i Slättingebygd och har mycket gemensamt. Vara mammor var goda vänner och våra mormödrar stod också varandra nära. Det är något speciellt med vänner man haft nästan hela livet. Vi känner till varandras historia och har haft mycket kul ihop.
Idag har vi varit på Vätterstranden och badat. Det är högsommar och vi njuter i fulla drag. Ikväll blev det mys på balkongen. Det är så sköna kvällar att man egentligen inte vill gå och lägga sig men imorgon är en ny dag. Bäst att sova nu!
Idag har jag fått träffa lille Noa för första gången. Han föddes i januari 2023 och fyller två år om drygt en vecka. Jag är på besök hos hans mormor Pia som är min barndomsvän. Pia och jag kommer båda från Slättingebygd, 13 km norr om Nybro. Där växte vi upp och hade mycket kul ihop. Vi tågluffade också tillsammans när vi var riktigt unga. Jag har många trevliga minnen tillsammans med Pia och våra mödrar var goda vänner precis som våra mormödrar.
Pia har en dotter som heter Sabine och hon har sonen Noa tillsammans med sin sambo Lasse. Vi har haft en mysig dag tillsammans i Ragnabo.
Idag fyller min barndomsvän Pia år. Jag tyckte det var roligt att fira henne genom att lägga upp några trevliga bilder på Facebook. Jag valde några foton från vår tågluff sommaren 1991 då vi var ute på resande fot i 23 dagar. Jag vara bara 17 år då. Det var en jätterolig resa då vi var i Lübeck, Paris, London, Nice, Monaco, Juan-les-Pins och Västberlin.
När jag tittar på alla foton i albumet blir jag upplivad. Jag tycker det är både roligt och viktigt att ta fram gamla fina minnen. Jag har glömt mycket men när jag tar fram mina album så minns jag lite extra. Det är så mysigt. Det är härligt att prata gamla minnen med varandra för man minns olika saker och det är berikande.
Här äter vi Niederegger Specialbecher på Café Niederegger i Lübeck. Det är ett världsberömt café där de säljer sin kända marsipan. Niederegger är en av världens främsta marsipanproducenter.
Vi åkte nattåg från Paris till Nice och fick sitta här. Tydligen hade vi inte köpt några platsbiljetter. Inga sura miner för det.
I Nice fick vi bo hos en fransk kille som min fransklärare Brita kände. Vi hade med sovsäck och liggunderlag och sov säkert bra på golvet hos honom.
Jag har ett minne från den 8 augusti då vi låg på stranden i Nice. Det var den dag då jag fick börja övningsköra. Visserligen kunde jag inte göra det just då men det är ändå ett roligt minne.
Vi avslutade vår resa med att åka till Västberlin där Pia kände en familj som vi fick bo hos. Vi hade dock missat att tågluffarkortet inte gällde i Östtyskland. När vi satt i kupén mitt i natten och hade passerat gränsen till Östtyskland kom en kontrollant in och skulle kolla biljetterna. Det var då det visade sig. Som tur var hade vi kontanter som vi lyckades skrapa ihop för att kunna köpa biljetter från Östtyska gränsen till Berlin. Det var ingen rolig upplevelse. De som kontrollerade biljetter och pass var inte så värst trevliga.
Här är vi tillsammans med Susanne och hennes mamma Barbara. Vi hade några fina dagar i Berlin tillsammans med dem. Det var innan Berlinmuren föll. Här är vi intill gränsen till Östberlin och ser Brandenburger Tor på andra sidan.
Det har varit en speciell dag. Jag har varit på begravning för min goa glada 😊 barndomsvän Mija som fått lämna jordelivet alldeles för tidigt. ❤️ De senaste dagarna har jag tittat på kort och tårarna har runnit. Många roliga minnen har strömmat emot mig. Sista gången vi sågs var hemma hos Majlis och Gösta i Slättingebygd i oktober 2019 då mamma och jag besökte dem. Oh, vad jag är glad att vi fick ses den där speciella dagen i vår barndoms by! Det var så mycket glädje. 😊😃 Sen dess har Gösta, Mamma och Mija vandrat vidare till himlens härliga land. Tavlan på bilden ovan har Mija målat. Den är sååå fin.
Här står Mija och jag vid familjen Karlssons syrenbuske. På den andra bilden tror jag vi städar garderoben. Jag minns när denna bild togs. Jag tror någon överraskade oss och sa något så vi vände oss om och tittade storögt mot kameran och undrade vad som var på gång.
Mycket roligt hade vi. Vi gillade att klä ut oss. Man och hustru på första bilden och på den andra bilden har vi klätt ut oss till banditer och överraskar gästerna hemma hos mamma och pappa.
Här går vi Lucia. På den första bilden är vi inte så gamla och där är min kusin Kyllike Lucia. På den andra bilden är vi något äldre och går Lucia hos vänner i trakten. Det är Mija som är tomte.
Här är vi i Skogsby hos våra vänner Britt-Marie och Lars. Lars är överst med katten, sen är det Mija och jag, Gunilla i gul tröja ligger över oss och längst fram sitter Willy och läser Emil i Lönneberga…upp och ner.
Det är roligt att titta i gamla album och ta fram alla härliga minnen. En viktig mening Mija sagt poängterades idag: Skjut inte upp det du vill göra! ❤️
Det är en bra devis. Jag följde direkt hennes råd. Efter begravningen som hölls i Hjortsberga var jag inte långt från Moheda dit mammas 91-åriga väninna flyttat för ett par månader sen. Även om det var vinterväglag och jag kanske borde ha åkt hem direkt efter begravningen valde jag att hälsa på Rut i hennes nya lägenhet. Hon bjöd på fika och vi fick en trevlig pratstund. Sen åkte jag sakta hemåt och vägarna var okej. Det var först när jag kom upp hit på Hovslätts Ängar som det var blixthalka. Några grannar runt kullen hade inte tagit sig upp ända hit utan fick ställa bilen en bit ner. Tack Gud för ditt beskydd under hemresan!
Vänner, låt oss ta vara på tiden vi har tillsammans och göra det bästa av den.
Jag ska vara hos min gamla barndomsvän Pia några dagar. Jag styrde kosan mot Slättingebygd som är min barndoms by och där Pia har sitt barndomshem kvar. Hon hade också bjudit dit Susanne, som var Berlinbarn hos dem under ett antal år på 70- och 80-talet, och hennes sambo Dirk. De är i Sverige under ett par veckor. Goa vännen Anna var också inbjuden. Det blev kära återseenden.
Senaste gången jag träffade Susanne var nog 1980 då Pia och jag tågluffade för första gången och hälsade på Susanne och hennes familj i Västberlin. Anna träffar jag med jämna mellanrum för hon arbetar på Kvantum i Nybro och dit går jag ofta när jag är ”hemma” i Nybro.
Efter lunch åkte vi till Stensjön som ligger vid Hornsö Ekopark nära Allgunnen. Pia och hennes man Reinhard skulle visa oss ett vackert vattenfall men det var så lite vatten att det inte var något fall alls. Vi gick ändå runt och njöt i de vackra omgivningarna. Pia hade tagit med fika som vi avnjöt efter att vi badat. Det var avkopplande och trevligt.
När vi kom hem till Slättingebygd blev det fika och senare varma mackor. Vi tittade i Pias gamla album. Det blev mycket nostalgi, prat och skratt. Det har varit en helt underbar dag och kväll.
Pia och jag åkte sen till Ragnabo, där de har en stuga. Ragnabo ligger på Ostkusten ca 4 mil söder om Kalmar. Nu sover jag här ett par nätter.
Nu har min fina barndomsvän Pia från Slättingebygd och hennes goa dotter Sabine kommit hit till mig. Jag har väntat i två år. Vi hade bestämt en tid sommaren 2019 men så kom sjukdom emellan. Sen kom coronapandemin men idag var det äntligen dags. Vad jag har längtat efter att dem!
Vi började dagen med lunch här hemma och så blev det förstås en massa prat. Senare åkte vi till Vätterstranden. Det var en ljuvlig kväll och vattnet var behagligt så Pia och jag tog ett kvällsbad.
Sen gick vi en sväng i Rosenlunds rosarium och det fanns några rosor kvar som blommade och doftade ljuvligt.
Jag älskar dessa orangemelerade rosor. Dahliorna börjar också blomma nu och ikväll fastnade jag för denna röd-orangea.
När vi hade gått runt i rosariet och beundrat allt vackert och insupit alla dofter som fanns kvar styrde vi kosan mot Vista Kulle som också är en av mina favoritplatser. Här njöt vi av den vackra kvällen.
Idag har mamma och jag haft besök av min fina barndomsvän Pia och hennes goa dotter Sabine som också hade med sin söta hund Kasper. Vi åt lunch, drack kaffe och hade en jättetrevlig eftermiddag tillsammans.
Vi är alla uppvuxna i Slättingebygd och känner varandra sen unga år. Mamma var god vän med Pias mamma Gullan som också kom från Slättingebygd. Det är något visst med gamla vänner. Man har en lång historia tillsammans och har alltid mycket att prata om. Det är så skönt med gamla vänner som också mamma känner väl. Allt blir så enkelt, naturligt och trevligt.
Jag är så otroligt tacksam för den fina vänskap jag har med Pia. Det är en trygghet och glädje att ha varandra.
Idag åkte mamma och jag till Slättingebygd, där jag är uppvuxen, för att hälsa på Majlis och Gösta. Det blev ett kärt möte då vi fick tillfälle att umgås och prata både gamla minnen och nutid.
Majlis och Gösta har precis firat Järnbröllop, ja, de har varit gifta i 70 år. Det är stort, tycker jag. Majlis är 90 år och Gösta fyller 96 år nästa vecka. De berättade för oss idag vilken kväll de blev tillsammans och hur det gick till. Vi lyssnade spänt men Majlis påpekade att de har lite olika versioner av vad som hände den där kvällen och det är ju inte så konstigt. Det är länge sen. Det blev i vilket fall som helst en bra början på ett långt och fint äktenskap. Gösta uttryckte idag hur tacksam han är över det rika liv de haft tillsammans. Så härligt!
Vi blev bjudna på riktigt gott fika som synes.
Till min stora glädje var deras yngsta dotter Mia hemma. Mia och jag lekte mycket som barn. Vi var grannar, bara ett hus emellan våra hus. Jag tror inte vi träffats på minst tio år. Det blev mycket prat om olika händelser vi varit med om som barn. Jag känner att detta bara är början. Vi måsta träffas snart igen. Vi ville bli fotograferade tillsammans så klart och det tog sin lilla tid innan vi lyckades posera. Fotograf var Britt-Marie Andersson som också var med på kafferepet. B-M är kusin med Mia och syssling med mig. Även hon är en fin och god gammal vän.
Mamma berättade för Gösta att hon tycker att han fortfarande ser ut som en ung pojke. Jag är så tacksam och glad över denna härliga eftermiddag.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 