Det har varit en speciell dag. Jag har varit på begravning för min goa glada 😊 barndomsvän Mija som fått lämna jordelivet alldeles för tidigt. ❤️ De senaste dagarna har jag tittat på kort och tårarna har runnit. Många roliga minnen har strömmat emot mig. Sista gången vi sågs var hemma hos Majlis och Gösta i Slättingebygd i oktober 2019 då mamma och jag besökte dem. Oh, vad jag är glad att vi fick ses den där speciella dagen i vår barndoms by! Det var så mycket glädje. 😊😃 Sen dess har Gösta, Mamma och Mija vandrat vidare till himlens härliga land. Tavlan på bilden ovan har Mija målat. Den är sååå fin.

Här står Mija och jag vid familjen Karlssons syrenbuske. På den andra bilden tror jag vi städar garderoben. Jag minns när denna bild togs. Jag tror någon överraskade oss och sa något så vi vände oss om och tittade storögt mot kameran och undrade vad som var på gång.


Mycket roligt hade vi. Vi gillade att klä ut oss. Man och hustru på första bilden och på den andra bilden har vi klätt ut oss till banditer och överraskar gästerna hemma hos mamma och pappa.


Här går vi Lucia. På den första bilden är vi inte så gamla och där är min kusin Kyllike Lucia. På den andra bilden är vi något äldre och går Lucia hos vänner i trakten. Det är Mija som är tomte.


Här är vi i Skogsby hos våra vänner Britt-Marie och Lars. Lars är överst med katten, sen är det Mija och jag, Gunilla i gul tröja ligger över oss och längst fram sitter Willy och läser Emil i Lönneberga…upp och ner.

Det är roligt att titta i gamla album och ta fram alla härliga minnen. En viktig mening Mija sagt poängterades idag: Skjut inte upp det du vill göra! ❤️
Det är en bra devis. Jag följde direkt hennes råd. Efter begravningen som hölls i Hjortsberga var jag inte långt från Moheda dit mammas 91-åriga väninna flyttat för ett par månader sen. Även om det var vinterväglag och jag kanske borde ha åkt hem direkt efter begravningen valde jag att hälsa på Rut i hennes nya lägenhet. Hon bjöd på fika och vi fick en trevlig pratstund. Sen åkte jag sakta hemåt och vägarna var okej. Det var först när jag kom upp hit på Hovslätts Ängar som det var blixthalka. Några grannar runt kullen hade inte tagit sig upp ända hit utan fick ställa bilen en bit ner. Tack Gud för ditt beskydd under hemresan!
Vänner, låt oss ta vara på tiden vi har tillsammans och göra det bästa av den.
Här sitter Rut och myser i sin nya lägenhet.
