Etikett: duvor

Duvor i Rosa Ljung

Har du kvar några duvor i Rosa Ljung. Jag har haft många gamla prydnadssaker stående på en hylla i ett skåp med saker jag inte velat rensa ur. Jag har ofta skojat med vänner som fyllt år att jag ska köpa dem en duva i Rosa Ljung…för vem vill ha det? Ha, ha… Det har blivit ett stående skämt.

För någon månad sen satte vi upp nya hyllor med gardinstänger till de stora altandörrar som släpper in mycket ljus och värme. Under sommarens varma dagar blev det olidligt hett på entréplan och jag insåg att något måste göras. Vi måste kunna stänga värmen ute så det var bara att fixa gardiner att dra för.

Jag gillar saker och kom på att det skulle vara fint med olika prydnader på dessa hyllor. Jag kom att tänka på mina gamla duvor i Rosa Ljung och tog fram dem ur prydnadsaksskåpet och placerade ut dem. Det blev så gulligt. Jag tog även fram två andra gråa gamla porslinsfåglar som passar så bra till den grå gardinen som hänger nedanför hyllan.

Jag skulle vilja säga att det är inne med Rosa Ljung…i alla fall här hos oss på Tallkullen. Jag älskar numera dessa saker och blir glad när jag ser dem. Vem vet, jag kanske tar en sväng till Second Hand för att se om jag hittar några fler gamla prydnadssaker i Rosa Ljung.

Två vita duvor som betyder mycket för mig

Dessa duvor har en speciell plats i mitt hjärta. Sen så länge jag minns hade min mormor och morfar ett par liknande duvor stående i ett fönster i finrummet eller ”salen” som mormor kallade rummet. Ofta kunde mormor stå i just det fönstret och vinka när någon som varit på besök skulle åka hem igen.

Jag har alltid gillat duvorna. På 90-talet hyrde jag av min mormor under nio år. Hon bodde uppe och jag bodde nere. Jag skojade ibland och sa att jag hade problem med benen så därför bodde jag nere och hon uppe. Sanningen var att hon och morfar alltid hade bott uppe. När jag flyttade in var jag 27 år och mormor 82 och när jag flyttade ut var jag således 36 år och mormor 91. Hon bodde kvar i sitt hus hela sitt liv och dog i en ålder av 101 år och nästan 11 månader i december 2009.

En gång när jag fyllde år hade mormor slagit in sina duvor i ett paket till mig. Hon ville ge mig dem men jag kände att jag absolut inte kunde ta emot dem. Dessa duvor hade ju alltid stått i det där speciella fönstret och där tyckte jag att de skulle få stå kvar. Det blev ett mycket speciellt ögonblick som kändes väldigt rörande så jag fällde några tårar och det gjorde mormor också. Även om jag uppskattade mormors vänlighet så ställde jag helt sonika tillbaka duvorna till sin rätta plats och sa att de nog borde få stå kvar där.

Döm om min förvåning och glädje när jag en kort tid senare fick se ett par liknande duvor i en affär. Om jag inte minns helt fel så var det i Kalmar. Jag köpte dem direkt och placerade dem i mitt hem hos mormor.

Dessa duvor har sen följt med mig. Det kändes så fint att få ställa dessa duvor i ett fönster i vårt hem här på Tallkullen. Här står de och tittar ut på alla som kör runt kullen. Min bön är att alla som passerar här på Tallkullen ska bli rikt välsignade…inte av duvorna men av Gud.