Etikett: grav

Härlig gemenskap med tjocka släkten

En del frågar mig om jag aldrig har semester. När jag tar mina semesterdagar leder jag resor åt Scandorama vilket är väldigt roligt och stimulerande. Men nu har jag åkt till Ingelsryd på semester över helgen. 😊 😄 😊 😄 Jag njuter sååå av härlig gemenskap med moster Solveig, moster Barbro och morbror Kalle.

Kalle servar med frukost och Babsan är arbetsledare när vi gör revpannkaka. Mamma gjorde jättegod revpannkaka men när jag gjorde det för några år sen blev det inte särskilt gott. Den vi gjorde idag däremot var fantastiskt god. Barbro är en skicklig husmor. Vi njöt i fulla drag av måltiden. Vi pratar i all oändlighet. Detta är balsam för själen. 💚 🧡

Jag har också varit i Kristvalla och tittat till graven. Kyrkogårdsförvaltningen sköter den och har lagt på en fin dekoration inför Allhelgonahelgen men jag ville sätta dit en lykta. Det är fridfullt och vackert. 🙏 ❤️ 🥰

Prydde graven med ringblommor

Mamma älskade att odla blommor och grönsaker. Jag gillade det inte. När det var sommar ville jag hellre tågluffa och ge mig ut på olika äventyr. Att rensa blomland var inget för mig. 😃 Nu är det annorlunda. Jag gillar att odla blommor. Det kändes så fint att få placera mina egenodlade ringblommor på graven idag.

Jag satt en stund vid graven och tittade och tänkte. Jag älskar att leva men ibland längtar jag till himlen väldigt mycket…inte så konstigt kanske. Det är så många som gått före som finns där nu och de blir fler och fler. ❤️💚💙🧡💛 Nu är det tid att leva och den tiden vill jag göra så meningsfull som möjligt.

Gravsmyckning i Allhelgonatid

I eftermiddags har min bror och jag varit på Kristvalla kyrkogård och fixat lite på pappa, mamma och vår bror Tomas grav. Jag hade köpt en fin dekoration som jag tycker är riktigt gullig och en lykta med ett ljus som kommer att brinna åtta timmar varje kväll så länge batterierna räcker. Min moster hade varit där tidigare i veckan och lagt granris och tänt ett ljus. Oh, vad det är fint!

Det har varit en jättefin höstdag och det var riktigt vackert på kyrkogården. Många fina minnen strömmar emot mig och jag känner tacksamhet för alla år vi fick tillsammans.

När man lever med en äldre anhörig och man vet att döden ligger framför kan det känns jättejobbigt och sorgligt. Man vill helst inte tänka på att personen inom en viss framtid kommer att vara borta. Det känns så ledsamt. Om en nära anhörig varit sjuk en tid kan det ändå kännas som en befrielse när personen får lämna jordelivet för att flytta till en bättre värld. Sjukdom och smärta är borta och man slipper se personen lida och må dåligt. Livet går vidare och det kommer annat man fyller livet med.

Det känns väldigt skönt med evighetshoppet. En dag ska vi ses igen och det kommer att bli fantastiskt. Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. (Joh. 11:25-26) Jag citerar vad mamma sa på sin dödsbädd: – När vi ses i himlen, då ska vi prata och skratta och ha det roligt. Det är ett fint minne som jag ofta tänker på.

Urnsättning idag

Den 29 januari hade vi begravning av vår kära mamma. Begravningen blev en sorglig men fin dag då vi fick ta avsked av mamma. Många glada fina minnen delades.

Idag åkte min bror och jag till Kristvalla kyrka för att ha urnsättning. Precis som på begravningen kände jag så tydligt att mamma inte var där. Detta var en ceremoni som skulle utföras men mamma är i himlen.

Kyrkvaktmästaren hade förberett allt så fint. Han hade ställt urnan på ett bord inne i kyrkan där han tänt ett ljus och lagt en bukett med sidenblommor.

Vi gick in i kyrkan en kort stund. Min bror tog urnan och bar den ut till graven. Det blev klockringning. Ute vid graven läste jag följande bibelord från Joh 11:25-26:

Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.”

Vilket underbart hopp! Vad vore livet om vi inte hade Jesus och en tro som bär genom allt? Det finns något bättre som väntar. Vi påminde oss också om den underbara versen av Bo Setterlind:

Att dö är seger, inte nederlag
Det lyser över bergen, natt har blivit dag
Sörj inte den som äntligen är fri
och frukta ingenting ty Gud är liv.

Mamma var nästan 91 år och hon var färdig med jordelivet. Hon hade varit sjuk den senaste tiden och ville verkligen att Jesus skulle hämta henne. Det gick någorlunda fort och hon fick somna in hemma i sitt hem. Vi får stämma in med Bo Setterlind att mamma nu är fri från sin svaghet och smärta. Det lyser över bergen, natt har blivit dag.

Min bror sänkte ner urnan i jorden och vi satte en bukett röda rosor i en vas och lade dit en ängel som sitter så fint på ett hjärta. Här är gravplatsen för vår mamma, vår pappa och vår storebror Tomas som dog när han var 14 år.

Jag älskar att leva men ibland får jag en enorm längtan till himlen. Oh, vad det ska bli roligt att en dag få träffa alla som har gått före. Jag kanske håller på att bli gammal men det känns som att livet har fått en ny dimension.

    Idag är det 21 år sen pappa flyttade till himlen

    Jag kan inte fatta att pappa varit borta från oss så länge. Idag åkte mamma och jag till Kristvalla kyrkogård för att sätta en bukett rosor. I samma grav ligger även min storebror Tomas. Han var fem år äldre än mig och dog när han var 14 år. Jag längtar efter att få träffa både honom och pappa en dag. Egentligen har aldrig gravplatsen betytt så mycket för mig. Pappa och Tomas finns i mitt hjärta. Jag tyckte ändå att det var så vackert på kyrkogården och vid graven idag och jag sa till mamma att det hade känts fint att lägga ut en filt vid gravplatsen och ha en liten picknick. Mamma tyckte inte att idén var så god och vi gör ju inte så i Sverige. Vi hade ingen fika med oss heller men jag hade gärna gjort det. Pappa älskade kaffe och när någon sa att det var giftigt så kontrade han med att säga att det är ett så långtidsverkande gift att man måste leva i minst 130 år för att ta någon skada. Han dog ett par månader innan han skulle ha fyllt 79 år.

    Vi var även vid mormor och morfars grav. Kändes så fint att få vara där också men minnena finns inte där. De finns i mitt hjärta och i mina album. Linnéa och Ragnar Andersson, Slättingebygd. Ser fram emot det glada återseendet en dag.

    Mammas farmor och farfar fick också några rosor. Jag har aldrig träffat dem men kommer att få göra det en dag på andra sidan. Selma och Anders Karlsson, Slättingebygd. I denna grav finns också mammas farbror Harry som jag träffade många gånger. Han bodde också i Slättingebygd, min barndoms by.

    Jesus sa: Jag är upp­ståndel­sen och li­vet. Den som tror på mig skall le­va om han än dör, och den som le­ver och tror på mig skall ald­rig någon­sin dö. Joh. 5:24