Etikett: Gravsten

Eftertänksamhet i Allhelgonatid

Jag tog en promenad under eftermiddagen. Det är många tankar som kommer krypande just nu i Allhelgonatid. Jag ville gå ut och njuta av de vackra höstfärgerna och samtidigt lyssna på sånger om Guds omsorg. Jag har skapat en Spotifylista som heter ”Förtröstan på Gud” och jag lyssnar ofta på den. Jag mår bra av det. 🧡🕯️

Det blev en vacker promenad i natur som står i höstskrud. Dimman var vacker att uppleva ikväll. Jag kände mig förnyad i min själ när jag kom hem igen. Tacksam.

Jag har inte möjlighet att åka till graven på Kristvalla kyrkogård men min moster har lagt på granris och satt dit vår lykta. Jag köpte en krans förra veckan och skickade den med min syssling Patricia som skulle hem till Slättingebygd denna vecka. Ikväll fick jag en bild av henne när de hade varit på kyrkogården och smyckat gravarna. Så här ser det ut på mammas, pappas och min bror Tomas grav. Så vackert det är! Jag fällde några tårar men försöker fokusera på att vara tacksam för allt jag varit med om och för det liv jag fått att leva.

Prydde graven med ringblommor

Mamma älskade att odla blommor och grönsaker. Jag gillade det inte. När det var sommar ville jag hellre tågluffa och ge mig ut på olika äventyr. Att rensa blomland var inget för mig. 😃 Nu är det annorlunda. Jag gillar att odla blommor. Det kändes så fint att få placera mina egenodlade ringblommor på graven idag.

Jag satt en stund vid graven och tittade och tänkte. Jag älskar att leva men ibland längtar jag till himlen väldigt mycket…inte så konstigt kanske. Det är så många som gått före som finns där nu och de blir fler och fler. ❤️💚💙🧡💛 Nu är det tid att leva och den tiden vill jag göra så meningsfull som möjligt.

Gravsmyckning i Allhelgonatid

I eftermiddags har min bror och jag varit på Kristvalla kyrkogård och fixat lite på pappa, mamma och vår bror Tomas grav. Jag hade köpt en fin dekoration som jag tycker är riktigt gullig och en lykta med ett ljus som kommer att brinna åtta timmar varje kväll så länge batterierna räcker. Min moster hade varit där tidigare i veckan och lagt granris och tänt ett ljus. Oh, vad det är fint!

Det har varit en jättefin höstdag och det var riktigt vackert på kyrkogården. Många fina minnen strömmar emot mig och jag känner tacksamhet för alla år vi fick tillsammans.

När man lever med en äldre anhörig och man vet att döden ligger framför kan det känns jättejobbigt och sorgligt. Man vill helst inte tänka på att personen inom en viss framtid kommer att vara borta. Det känns så ledsamt. Om en nära anhörig varit sjuk en tid kan det ändå kännas som en befrielse när personen får lämna jordelivet för att flytta till en bättre värld. Sjukdom och smärta är borta och man slipper se personen lida och må dåligt. Livet går vidare och det kommer annat man fyller livet med.

Det känns väldigt skönt med evighetshoppet. En dag ska vi ses igen och det kommer att bli fantastiskt. Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. (Joh. 11:25-26) Jag citerar vad mamma sa på sin dödsbädd: – När vi ses i himlen, då ska vi prata och skratta och ha det roligt. Det är ett fint minne som jag ofta tänker på.

4 juli 1900 föddes min goda fina morfar Ragnar

För 120 år sen, den 4 juli 1900, föddes min goda fina morfar Ragnar Leander Andersson. Det kändes fint att få besöka graven på Kristvalla kyrkogård idag. Morfar levde sitt liv i Slättingebydd, 13 km norr om Nybro, där även jag växte upp. Tryggt och fint att få ha honom och mormor så nära. ❤️❤️ Morfar dog 1987. En dag ska vi ses igen. 😊😊

Idag är det 21 år sen pappa flyttade till himlen

Jag kan inte fatta att pappa varit borta från oss så länge. Idag åkte mamma och jag till Kristvalla kyrkogård för att sätta en bukett rosor. I samma grav ligger även min storebror Tomas. Han var fem år äldre än mig och dog när han var 14 år. Jag längtar efter att få träffa både honom och pappa en dag. Egentligen har aldrig gravplatsen betytt så mycket för mig. Pappa och Tomas finns i mitt hjärta. Jag tyckte ändå att det var så vackert på kyrkogården och vid graven idag och jag sa till mamma att det hade känts fint att lägga ut en filt vid gravplatsen och ha en liten picknick. Mamma tyckte inte att idén var så god och vi gör ju inte så i Sverige. Vi hade ingen fika med oss heller men jag hade gärna gjort det. Pappa älskade kaffe och när någon sa att det var giftigt så kontrade han med att säga att det är ett så långtidsverkande gift att man måste leva i minst 130 år för att ta någon skada. Han dog ett par månader innan han skulle ha fyllt 79 år.

Vi var även vid mormor och morfars grav. Kändes så fint att få vara där också men minnena finns inte där. De finns i mitt hjärta och i mina album. Linnéa och Ragnar Andersson, Slättingebygd. Ser fram emot det glada återseendet en dag.

Mammas farmor och farfar fick också några rosor. Jag har aldrig träffat dem men kommer att få göra det en dag på andra sidan. Selma och Anders Karlsson, Slättingebygd. I denna grav finns också mammas farbror Harry som jag träffade många gånger. Han bodde också i Slättingebygd, min barndoms by.

Jesus sa: Jag är upp­ståndel­sen och li­vet. Den som tror på mig skall le­va om han än dör, och den som le­ver och tror på mig skall ald­rig någon­sin dö. Joh. 5:24