Nu har det blivit november månad och jag har vänt blad i mina almanackor. Så här ser månadsbilden ut på min almanacka Stanna till en stund av Kerstin Lindh Furås. Texten lyder:
Om Gud leder oss ut på livets gistna träbroar, så kommer Han att lägga dit de brädor som fattas.
Så skönt att ha tillförsikt till Gud. När livet känns svårt vill Gud vara där och lägga saker till rätta. När vi tar ett steg i taget finns han där och förbereder vägen för oss, ett steg i taget.
Vilken fantastisk påminnelse som finns i min kalender Tankar om Livet 2 idag. Texten lyder:
Gud är det bästa försäkringsbolaget som finns. Placera de du älskar och det som ligger dig varmast om hjärtat i Hans händer.
Efter att jag läst detta på morgonen satte jag igång att be direkt för det som ligger mig varmast om hjärtat. Vilken trygghet att få överlämna allt i Guds hand. Jag litar på att han hjälper, vägleder och beskyddar mig och dem jag ber för. Tack Jesus att du har en sådan omsorg om mig! Det känns tryggt att få överlämna mitt liv i din hand.
Jag tog en promenad under eftermiddagen. Det är många tankar som kommer krypande just nu i Allhelgonatid. Jag ville gå ut och njuta av de vackra höstfärgerna och samtidigt lyssna på sånger om Guds omsorg. Jag har skapat en Spotifylista som heter ”Förtröstan på Gud” och jag lyssnar ofta på den. Jag mår bra av det.
Det blev en vacker promenad i natur som står i höstskrud. Dimman var vacker att uppleva ikväll. Jag kände mig förnyad i min själ när jag kom hem igen. Tacksam.
Jag har inte möjlighet att åka till graven på Kristvalla kyrkogård men min moster har lagt på granris och satt dit vår lykta. Jag köpte en krans förra veckan och skickade den med min syssling Patricia som skulle hem till Slättingebygd denna vecka. Ikväll fick jag en bild av henne när de hade varit på kyrkogården och smyckat gravarna. Så här ser det ut på mammas, pappas och min bror Tomas grav. Så vackert det är! Jag fällde några tårar men försöker fokusera på att vara tacksam för allt jag varit med om och för det liv jag fått att leva.
Nu är det mars månad och jag har vänt blad i min almanacka, Ro för själen, av Kerstin Svensson. Texten på månadens bild lyder:
Tro är tilliten till en stor Gud även när vi inte förstår hans vägar. /Oswald Chambers
Visst kan det vara så att vi inte alltid förstår Guds vägar. En svår sak i livet är sjukdom och människor som dör alltför tidigt. Det förstår jag inte. Jag kan inte tro att det är Guds vilja och önskan att vi ska vara sjuka och dö för tidigt och ändå händer det. Vi förstår helt enkelt inte allt. Vi får bara gilla läget och lita på att Gud har omsorg om oss mitt i allt som sker.
För min del är Gud den som jag kastar mig på när jag har bekymmer. Det känns så skönt att få ropa till Gud och be om hjälp för mig själv eller en nära anhörig eller vän. Det är en styrka att få lyfta upp denna person eller mig själv inför Gud och lämna över hela situationen till Honom. Det ger trygghet.
För ganska länge sen var det en tanke som dök upp och den gjorde mig nedstämd. Jag brukar ha lätt för att släppa jobbiga saker men detta kom tillbaka till mig hela tiden och jag kände mig lite ledsen. Efter några timmar tänkte jag att jag helt enkelt var tvungen att ta auktoritet över denna negativa känsla. Jag reste mig upp och började gå runt i huset och be. Då kom jag att tänka på sången Du behöver inte frukta. Jag satte igång att sjunga den för full hals och mådde med ens bättre. Olika omständigheter som vänds emot mig ska inte få ta ner mig. Gud har bättre tankar för mig.
Jag kunde inte hela sången men visste att jag hade den på ett gammalt kassettband från 70- eller 80-talet. Jag letade igenom alla mina lådor med kassettband och i den sista lådan hittade jag bandet med sången. Jag blev så glad. Jag har sjungit den många gånger sedan dess. Jag hade även med sången på de två sångkvällar jag var ute på i somras. Det är en riktigt bra text.
Genom hela livsresan känns det tryggt att få lägga mitt liv i Guds händer och lita på att Han har omsorg om mig. Jag behöver inte frukta. Sjung med om du vill! Texten lägger jag upp längst ner.