Ikväll har min härliga vän Gunnel varit hos mig. Vi tog en liten trädgårdsrunda. Här ser vi Gunnel vid min fina höstrudbeckia.

Vi ser nästan alltid en fransk film när vi träffas och ikväll blev det De Gaulle från 2020. Filmen utspelar sig under maj och juni 1940. Charles de Gaulle har just utnämnts till brigadgeneral och lämnar sin hustru och de tre barnen i östra Frankrike för att arbeta för regeringen i Paris. Här ställs han öga mot öga med landets ledare som är redo att böja sig för Nazityskland, tvärtemot hans egen ståndpunkt.

Efter att den franska regeringen har kapitulerat och valt att samarbeta med Nazityskland, vägrar de Gaulle att ge upp. Med stöd från Storbritanniens premiärminister Winston Churchill får han tala i BBC radio den 18 juni 1940. Han uppmanar det franska folket och militären att fortsätta bjuda motstånd. Det talet kom att kallas Appel du 18 juin och blev ett historiskt radiotal.

Samtidigt som de Gaulle utkämpar en politisk kamp i London har hans hustru Yvonne (Isabelle Carré) och deras tre barn – inklusive den yngsta dottern Anne som har Downs syndrom – varit på en farlig flykt undan de framryckande tyska trupperna genom Frankrike

25 juni 1940 erkänns Charles de Gaulle officiellt som ledare för det fria Frankrike (France Libre), vilket markerar startskottet för hans väg mot att senare bli landets president.

Charles de Gaulle (president 1959–1969) anses vara Frankrikes mest populära och respekterade president. Han ses som den store statsmannen som räddade Frankrikes ära under andra världskriget och skapade landets nuvarande politiska system, den femte republiken. Det skapades år 1958. Systemet är unikt eftersom det är ett semi-presidentsystem, vilket innebär en blandning av ett presidentsystem (som i USA) och ett parlamentariskt system (som i Sverige).

Den grundläggande tanken var att skapa en stark och stabil verkställande makt för att förhindra de svaga och splittrade regeringar som präglat landets tidigare historia.