Idag var dagen kommen då jag skulle åka till min gamla goda ungdomsvän Gunilla för att göra saker i betong. Jag hade verkligen sett fram emot detta länge. Redan vid stora vägen möts man av denna ljuvliga docka som säger: – Välkommen till Äskebäck! Visst är hon vacker? Det är Gunilla som har gjort den.

Gunilla har betongat mycket men jag har aldrig gjort det. Det blev en toppendag och jag vill visa lite bilder och berätta om processen. Lilla fina labradorvalpen Disel var med oss men han tog sina tupplurar med jämna mellanrum.

Eftersom det dammar från betongen är det viktigt med munskydd. Handskar behövs också för betong är frätande. Vi hade dubbla handskar. Vi förberedde ”ställningar” där vi hängde plastkrukor som vi sen skulle hänga de betongindränkta frottéhanddukarna på. Vi klippte till lagom stora bitar av handdukar. Gunilla blandade finbetong med vatten så det blev lagom proportioner. Sen var det bara att blöta frottehandduken och försöka få betongmassan att tränga in. Det tog en liten stund. Sen hängde vi upp handduken över plastkrukan och justerade vecken så det såg snyggt ut.

Vi göt också några figurer i formar bl a en sko. Till någon kruka använde vi flytspackel som Gunilla hade hört mycket gott om men vi tror att krukorna där vi använde finbetong kommer att bli bättre. Vi får se hur slutresultatet blir. Nu ska allt torka under några dygn. Gunilla har förutom Disel två underbara hundar, Bamse och Blixten och lilla roliga katten Aslan. Det blev förstås lite bus och mys med dem. Jag bjöds på en god lunch och vi tog en härlig skogspromenad med hundarna. Oh, vad jag är glad över denna roliga dag. Det blir ett fint minne, ett smultron att trä på livsstrået.