Etikett: Kyrkogård

Prydde gravarna med blommor

Idag besökte jag Kristvalla kyrkogård där många nära och kära ligger begravda. Det kändes så fint att få placera mina egenodlade blommor vid gravarna: dahlior, ringblommor och luktärter. Ovan ser vi graven för mamma, pappa och min bror Tomas

Nedan är det mormor och morfars grav samt en grav för min morfars mor och far samt hans bror Harry. Den sistnämnda graven är ”borttagen” men finns ändå kvar. Jag passade på att sätta några ringblommor i en vas där också. Harry har jag träffat. Han bodde i Slättingebygd när jag var ung och honom har jag varit hos många gånger och han har varit hos oss. Han var min mammas farbror och en god vän till vår familj.

Jag gick en runda på kyrkogården och fick bl a se min barndomsvän Mias gravsten. Hon dog i slutet av 2023 och jag var med på hennes begravning i Hjortsberga. Hon hade valt att ha sin gravplats i familjegraven där hennes pappas aska också finns.

Döden och livet hänger ihop. Vi ska alla dö en gång och ju äldre jag blir desto mer naturligt känns det. Jag vet att det kommer något bättre sen. Jag tror på Jesus och har ett hopp om att jag ska få träffa mina nära och kära igen. Det gör livet ljusare.

Sen åkte jag till Ingelsryd och ”checkade in” hos moster Barbro och morbror Kalle. Moster Solveig är också här. Vi har ätit och pratat och bara haft det bra. Jag sover här inatt.

Kl 09.00 gav Lena och jag oss iväg på hemlig utflykt. Lena visste förstås vart vi skulle och hon hade sagt att hon var säker på att jag skulle gilla det. Vi åkte till Harplinge kyrka som var en helt ny plats för mig…och ja, jag gillade det verkligen.

Vi började med en liten vandring på kyrkogården och där fanns denna tavla med fantastiskt budskap för januari månad.

Texten på tavlan lyder: Ett nytt år med förväntningar börjar nu, hur skall det bli undrar kanske du. Mycket påverkas av egna beslut. Så låt inte fantasin ta slut. Hitta outforskade vägar och var glad. Då vänds i livet nya spännande blad. Se framåt och göra rätt. Är kanske inte alltid så lätt. Göra det man vill och vara nöjd. Så känns livet som en fröjd. EN-”tanke”

Wow, vilket budskap! Det tar jag till mig. Det uttrycker förnöjsamhet med en glad och positiv förväntan. Det gillar jag.

Lenas mamma Sally (min mormors syster) skulle ha fyllt 112 år idag så vi tände ett ljus för henne och även ett ljus för alla andra vi tänker på som gått före till himlens ljusa land.

Nu har vi kommit till Tankegången som vi promenerade vidare på.

Det fanns också ett litet glashus där man kunde sätta sig och ha picknick eller bara fundera över livet en stund. Vi gick in och tittade men satte oss inte p g a kylan. Hade det varit varmare skulle vi ha suttit där en stund och bara njutit av tillvaron.

Vi fann en härlig julkrubba. Det lilla Jesusbarnet låg och sov så sött inne i krubban.

Jag rekommenderar verkligen ett besök på Harplinge kyrkogård. Allra bäst tror jag det är framåt våren och sommaren då man kan gå länge och titta på saker och bara njuta av allt det vackra.

Sen åkte vi vidare till Steninge kyrka som är en vacker liten kyrka.

Därefter styrde vi kosan hemåt. Efter lunch gick vill Lenas dotter (min syssling) Linda som bara bor fem minuters promenad från Lena. Vi har inte setts sen vi var barn men hon var sig lik. Vi gick en promenad ner till havet. Mycket har hänt sen sist så det fanns en del att prata om.

Vi gick en bit på Prins Bertils stig som slingrar sig längs havet från centrala Halmstad ut till Tylösand och vidare till Möllegård. Efter det gick vi hem till Lena och fikade och fick ännu en trevlig pratstund. Det var en hel del gamla minnen som dök upp. Själv kommer jag att tänka på min mormor som alltid sa Sally söstemi (Sally syster min) när hon pratade om Sally. När hon pratade om sin bror Sven sa hon Sven bromin (Sven bror min). Roliga minnen!

Idag är det 21 år sen pappa flyttade till himlen

Jag kan inte fatta att pappa varit borta från oss så länge. Idag åkte mamma och jag till Kristvalla kyrkogård för att sätta en bukett rosor. I samma grav ligger även min storebror Tomas. Han var fem år äldre än mig och dog när han var 14 år. Jag längtar efter att få träffa både honom och pappa en dag. Egentligen har aldrig gravplatsen betytt så mycket för mig. Pappa och Tomas finns i mitt hjärta. Jag tyckte ändå att det var så vackert på kyrkogården och vid graven idag och jag sa till mamma att det hade känts fint att lägga ut en filt vid gravplatsen och ha en liten picknick. Mamma tyckte inte att idén var så god och vi gör ju inte så i Sverige. Vi hade ingen fika med oss heller men jag hade gärna gjort det. Pappa älskade kaffe och när någon sa att det var giftigt så kontrade han med att säga att det är ett så långtidsverkande gift att man måste leva i minst 130 år för att ta någon skada. Han dog ett par månader innan han skulle ha fyllt 79 år.

Vi var även vid mormor och morfars grav. Kändes så fint att få vara där också men minnena finns inte där. De finns i mitt hjärta och i mina album. Linnéa och Ragnar Andersson, Slättingebygd. Ser fram emot det glada återseendet en dag.

Mammas farmor och farfar fick också några rosor. Jag har aldrig träffat dem men kommer att få göra det en dag på andra sidan. Selma och Anders Karlsson, Slättingebygd. I denna grav finns också mammas farbror Harry som jag träffade många gånger. Han bodde också i Slättingebygd, min barndoms by.

Jesus sa: Jag är upp­ståndel­sen och li­vet. Den som tror på mig skall le­va om han än dör, och den som le­ver och tror på mig skall ald­rig någon­sin dö. Joh. 5:24