Idag har jag varit på begravning i Kristvalla kyrka. Det var en god vän från min hemby Slättingebygd som begravdes. Vår familj har varit nära vänner med deras familj och min mamma är kusin med Lennarts fru Myrthel.

Det är många känslor som väcks en dag som denna. Jag tänker på de fina och roliga stunder vi haft tillsammans. Det har varit alltifrån en pratstund vid vägkanten till fester och julkalas. Jag var ofta hos dem och hälsade på när jag bodde i Slättingebygd på 90-talet.

Det vanliga vardagliga livet är det viktigaste. Det vi gör för andra och tillsammans med andra är det vi kommer ihåg. Vi har haft mycket kul ihop och jag är tacksam för det.

Det blev en fin begravningsgudstjänst. Det var sång och vackra ord. Det är trösterikt att veta att det finns ett hopp om ett liv efter detta, ett liv som blir bättre än det här.

Lennart var konditor och gjorde bl.a. jättefina tårtor. Han älskade sötsaker och därför hade de anhöriga hjälpts åt att baka så det blev kakbuffé och tårta efter maten. Det var dignande bord precis så som Lennart skulle vilja ha haft det.

Alltid när jag varit på en begravning tänker jag på hur viktigt det är att vara tacksam för livet varje dag och ta vara på det. Ingen har några garantier. Livet är här och nu och jag vill leva det fullt ut. Gemenskapen med de personer som finns i min omgivning är viktig och det lilla vi gör för varandra när vi möts blir fina smultron att trä på livsstrået. Hör ni vänner, nu lever vi!