I eftermiddags anlände vi till Paris igen efter härliga dagar på floden Seine. Jag tog fotona nedan på morgonen vid 9-tiden då vi skulle ha morgongymnastik på däck. Vi befann oss i närheten av La Frette-sur-Seine.
I eftermiddags gjorde vi en bussrundtur i Paris på ca 3 timmar. Vi stannade till vid Trocadéro där man har en vacker utsikt över Eiffeltornet. Mina glada resenärer poserar så glatt.
På kvällen var det dags att inta sista middagen för denna gång. Varje måltid är en fröjd för både öga och gom. Personalen tackade för sig och jag tror att vi alla kände oss nöjda och glada. Vi har haft jättefina dagar på MS Seine Princess.
Efter middagen var det dags att göra en tur under Paris broar. Kaptenen körde till China Town som ligger i Östra delen av Paris. Sen när vi skulle köra tillbaka fick vi bestämma oss om vi ville vara uppe på däck eller nere. Den som var uppe på däck var tvungen att ligga i solsäng för vi passerade ett antal låga broar. Man fick inte resa sig.
Byggnaden till vänster är Cité de la Mode et du Design som är ett centrum för mode, design och samtida konst. Här finns utställningslokaler och kontor för stora modenamn. Här finns också restauranger och nattklubbar med utsikt över Seine
Byggnaden till höger är Musée d’Orsay. Det var tidigare en järnvägsstation, Gare d’Orsay, men är numera ett museum. Här finns konst från åren 1818 till 1914. Museet invigdes 1986.
Flera av oss tog med filtar från hytten för att inte frysa. Det var en fin upplevelse vi fick vara med om under vår sista kväll i Paris.
Vi anlände till Paris vid 17-tiden och mönstrade då på MS Seine Princess. Efter välkomstsamling i baren, middag och underhållning var det vid 23-tiden dags att starta vår Seinekryssning. Det var magiska ögonblick när vi lade ut från Quai de Grenelle för att segla uppåt på Seine mot Normandie! 🇫🇷 Nu njuter vi. 🤗
Min favoritsysselsättning just nu är att se alla avsnitt från de fyra säsongerna av Emily in Paris. 🇫🇷 ❤️ Jag njuter av de ljuvliga parisiska miljöer som finns i filmen. Om man älskar Paris är detta helt enkelt feel good. Jag tog ett abonnemang på Netflix en månad. Detta rekommenderar jag om du gillar Paris.
Ikväll blev det extra julmysigt då min fina frankofila franskkollega och vän Gunnel kom hit. Vi brukar se film tillsammans. Vi har haft en trevlig kväll med mat och filmtajm.
Igår kväll kl 19.00 lämnade vi Rouen och ”seglade” söderut på Seine. Idag har det varit ett vackert väder och jag tog tillfället i akt att lägga mig i en solsäng för att njuta av seglatsen.
Det blev en fin tur in i staden. Här närmar vi oss La Défense som är ett relativt nytt område med ultramoderna byggnader Här finns skyskrapor (mestadels för kontor), shoppingcenter och även bostadshus. Man valde att placera alla skyskrapor utanför centrum för att inte förstöra stadsbilden. Det började på 50-talet då man vill att Paris, precis som New York, skulle ha sitt eget Manhattan. Här finns många av Paris och Frankrikes högsta byggnader; fjorton byggnader är över 150 meter höga. Området kännetecknas av en mycket modern arkitektur.
Här ser vi en del av gänget med Eiffeltornet i bakgrunden.
Vid 15-tiden var vi framme vid Quai de Grenelle där vi lade till. Då hade vi åkte på Seine i 20 timmar sen vi lämnade Rouen.
Sen var det dags för en riktigt rejäl stadsrundtur. Vi åkte runt i drygt tre timmar och tittade på byggnader, monument m m. Vi gjorde ett stopp vid Place du Trocadéro där man har en fin vy över Eiffeltornet. Min chaufför Laza och jag gläder oss tillsammans. Detta är en av mina favoritplatser. Jag älskar att vara här.
Så var det dags för den sista kvällen ombord på MS Seine Princess. Här är några av mina fina gäster. Det har varit en kanonresa med jättehärliga människor.
Jag brukar någon gång under veckan ikläda mig basker och det passade fint ikväll när vi är i Paris. Här har jag den danske chauffören Jimmy vid min sida.
Idag lämnade vi Wuppertal och styrde kosan mot Paris. Vi körde genom Belgien och passerade gränsen till Frankrike vid detta monument som heter Monument Signal d’Hensies de Moeschal. Det uppfördes 1972 och är designat av Jacques Moeschal. Det symboliserar vänskapen mellan Belgien och Frankrike. Det ligger vid motorvägen A2/E19.
Resan in till Paris gick mycket bra, nästan inga köer alls. Vi mönstrade på MS Seine Princess som låg vid Quai de Grenelle/Grenellekajen strax söder om Eiffeltornet. Här ser ni min hytt. Bäst att ta kort innan jag sprider ut alla mina grejer. Hytten är jättefin och jag trivs redan fint i den.
Varje hel timma efter mörkrets inbrott blinkar Eiffeltornet så kl 21.00 gick vi upp på däck för att titta. Det regnade tidvis ikväll så vi fick ta skydd under det tak som fanns. Det är alltid lika härligt att se Eiffeltornet blinka. På bilden nedan är jag tillsammans med en av mina goa gäster som också ville ta foton av det blinkande tornet.
Efter den goda middagen blev det show i baren av dessa två härliga personer.
Jag lägger upp ett kort litet klipp från sången Les Champs Élysées. Härliga toner!
Jag fick en trevlig pratstund med ett härligt gäng från Skåne.
Kl 23.00 var det dags att lätta ankar. Nu styr vi norrut på floden Seine. 🇫🇷 Så fantastiskt vackert med det blinkande Eiffeltornet och den lilla frihetsgudinnan som Frankrike fick av USA som en symbol för deras vänskap efter att de gett USA den stora frihetsgudinnan för att fira 100-årsjubileet av den amerikanska självständighetsförklaringen. 🤗 Paris i mitt hjärta!🫶 💙🤍♥️
Här kommer några filmer och foto från denna magiska stund då vi lämnade Paris.
Tänk att man kan få uppleva en sådan glädje bara genom att ta fram Pariskartan och rita ut kommande bussturs resväg in i Paris. 🇫🇷 Snart ska vi på Seinekryssning och då mönstrar vi på båten på Quai de Grenelle strax sydväst om Eiffeltornet. 😊
Idag fick jag veta att de nu sänker hastigheten till 50 km/tim på La Périphérique, motorvägen som går runt Paris.
Barnsligt glad är jag nu. 💙 🤍 ❤️ 🤗 🇫🇷 🥳 🤩 På söndag bär det iväg. Pont d’Iéna är permanent avstängd…ifall någon har nytta av att veta det.
Idag styrde vi kosan mot Giverny där gästerna skulle besöka Monets trädgård. Under tiden de var där åkte Erik och jag och handlade och fixade en äkta fransk picknick.
Picknickarna brukar alltid uppskattas mycket. Det är så fint att sitta vid Seine och njuta av alla läckerheter.
Vi har alltid fransk musik som ljuder ut ur högtalaren. Det är stämningsfullt och härligt. Jag fick mig en svängom med en av de dansanta herrarna. Man får inte roligare än man gör sig.
När vi kom tillbaka till Paris hade vi ledig kväll. Erik och jag gav oss ut på promenad. Så underbart att få strosa runt i vårt älskade Paris! Jag fick testa min styrka och lyfte glaspyramiden utanför Louvren. Hôtel de Ville är nu smyckat inför OS och det pågår förberedelser i hela stan.
Nu är vi i latinkvarteren, quartier latin.
Notre-Dame blir inte riktigt färdigrenoverad till OS men troligen i slutet av året.
Hej, från Paris! Vi började dagen med en stadsrundtur med buss. Tre härliga Jönköpingstjejer är med på vår underbara resa. Här fick jag en fin bild tillsammans med dem.
På eftermiddagen blev det en båttur på Seine. Här ser vid en del av gänget och så min gladlynte busschaufför.
På kvällen var vi i Montmartre och besökte Sacré-Cœur och strosade i de mysiga kvarteren vid Place du Tertre. Vi åt en god middag på La Bonne Franquette.
Så var det dags att gå ner igen. Många åkte Le funiculaire som är en liten bergbana men den som ville uppleva romantikens Paris tog trapporna ner. Så mysigt!
Vi lämnade Wuppertal kl 07.00 och styrde mot Bryssel. Vi stannade till vid Atomium som också är ett landmärke för Bryssel. Det är ett 102 meter högt byggnadsverk som skapades inför Världsutställningen i Bryssel 1958 och har blivit en symbol för staden.
Byggnaden formgavs av André Waterkeyn och består av nio blänkande stålsfärer (ursprungligen av aluminium), 18 meter i diameter, som bundits samman med ca 25 meter långa rör så att hela verket bildar en järnmolekyl/järnkristall förstorad 165 miljarder gånger. Den väger 2 400 ton.
I den översta sfären finns en utkiksplats där man ser över hela Bryssel.
Målsättningen var att skapa en symbol för tidens snabba utveckling, med mänsklighetens öde sida vid sida med de vetenskapliga landvinningarna. Ett futuristiskt mellanting mellan byggnad och skulptur. Man kan åka hiss upp i rören.
Vi åkte vidare in till City och startade vår stadspromenad vid Place d’Espagne – Spanska Torget.
Vi gick sen vidare till Grande-Place som är ett fantastiskt vackert torg i hjärtat av Bryssel. I byggnaden nedan till vänster satt Karl Marx och Friedrich Engels på andra våningen och skrev det kommunistiska manifestet som fått stor betydelse för socialismens och kommunismens framväxt.
Vi fortsatte promenaden till Manneken Pies som är en liten bronsfontänskulptur. Den föreställer en naken liten pojke som kissar i fontänens bassäng. Pojken är 61 cm hög.
Ibland har Manneken Pies kläder på sig. Idag är det den 19 maj och då firar man World IBD Day (Inflammatory Bowel Disease) i kampen mot Crohns sjukdom som är en inflammatorisk tarmsjukdom. Denna kostym symboliserar detta.
Manneken Pies har många andra kostymer också.
Manneken Pies har gett upphov till att det manliga könsorganet fått stor uppmärksamhet i Bryssel.
Här kan man köpa både choklad och bakelser i form av snoppar.
Vi åt lunch på Brasserie Ommegang där vi avnjöt tre belgiska specialiteter. Det är lika gott varje gång.
Vi fortsatte färden mot Paris där vi checkade in på våra hotell i Operakvarteren. Sen var det dags för den första utflykten. Vi gick till Les Noces de Jeanette och åt en god trerätters middag.
Sen åkte vi ut på stadsrundtur i ett glittrande Paris. Vi brukar stanna vid Trocadéro för att titta på Eiffeltornet när det blinkar kl 22.00 men p g a alla avstängningar inför OS fick vi stanna vid Pont Alexandre III ikväll.
Som ni kanske vet så arbetar jag lite grand som reseledare åt Scandorama. Strax före nyår fyllde vi i våra önskemål vilka resor vi helst ville ha inför året och när vi har möjlighet att arbeta. Jag gjorde mina val men kände samtidigt att det blir bra vad det än blir men jag hoppades på Paris och någon kryssning till att börja med.
Igår fick jag förfrågan om att ta hand om en resa till Paris 7 dagar, 18-24 maj och en Rhônekryssning 9 dagar, 15-23 juni. Jag blev otroligt glad. Detta ger mig så mycket. Jag ansökte om semester direkt och idag fick jag den beviljad så jag tackade ja direkt. Oh, vad detta ska bli roligt! Att åka till Paris är alltid rätt. Där finns så mycket att se och att få åka dit i maj kommer att bli magiskt.
Vill du följa med mig till Frankrike kanske? Jag tror att båda resorna blir kanontrevliga. Paris är som sagt en ljuvlig stad. Vi kommer att bekanta oss med staden och göra utflykter. På vår Rhônekryssning kommer vi att besöka Lyon, Avignon, Arles, Camargue, Vercorsmassivet m m i södra Frankrike. Jag lägger in länkar till resorna här för att du ska kunna läsa mer. Välkommen att följa med! Klicka på länken och klicka sen på Visa mer för att se hela programmet.
Idag åkte vi till Versailles där gästerna skulle besöka det pampiga slottet som Ludvig XIV lät uppföra. Han kallades också för Solkungen. Han tyckte att allt skulle kretsa kring honom precis som allt kretsar kring solen.
När Ludvig kom till makten på 1660-talet var det oroligt inne i Paris och han sökte sig då till Versailles där hans pappa hade en jaktstuga. Han bestämde att man skulle bygga ett slott där. Detta var ett sätt för honom att cementera sin makt.
1682 blev slottet kungens officiella residens. Man har efter det byggt nya byggnader på området. Slottet Grand Trianon byggdes som lustslott åt Ludvig XIV och slottet Petit Trianon byggdes som lustslott åt Ludvig XV. Hameau de la reine (Drottningens by) är en modellby i naturlig storlek som byggdes åt Marie Antoinette. Den var en fullt fungerande gård. Marie Antoinette disponerade denna konstgjorda by som sin egen avskilda rekreationsplats.
Medan gästerna var på slottet tog Emanuel och jag en fika på ett närliggande café. Det var så skönt att sitta där i skuggan i lugn och ro och prata.
Sen var det dags för oss att förbereda picknick. Vi hade köpt allt dagen innan så det var bara att börja skära upp allt och duka upp det på bordet.
Många satte sig inne i bussen och åt för det var varmt ute men i bussen har vi air condition.
När vi kom hem till Paris var det ledig eftermiddag och kväll. Emanuel och jag åkte och handlade inför morgondagens korvpicknick i Luxemburg. Sen var det ledigt även för oss.
Jag gick till den fina och exklusiva platsen Place Vendôme.
Det är ett åttakantigt torg uppkallat efter Caesar de Vendôme, oäkta son till Henrik IV. Torget är ritat av Jules Hardouin-Mansart. Det omgärdas av akademier och ambassader. Hela torget andas rikedom. Här finns gudsmeder, urmakare och juvelerare. Det anlades under åren 1698-1720. På nr 12 dog Frédéric Chopin 1849. Här ligger också Justitieministeriet.
I mitten ser vi Colonne Vendôme – Vendômekolonnen. Det är en 44 meter hög bronsstaty med Napoleon högst upp. Den är gjord av 1200 nedsmälta kanoner. På den slingriga bronsreliefen skildras Napoleons arméers bragder. Monumentet restes 1806 på order av Napoleon för att fira segern vid Austerlitz. Kolonnen revs i samband med Pariskommunen 1871 men återställdes 1874 med en kopia av originalstatyn i dess ställe.
Lyxhotellet Hotel Ritz som grundades av Cesar Ritz vid sekelskiftet finns på nr 15. Här finns rum och sviter samt rum med extra lyx. Jag har hört att man kan få ge 145 000 kr för ett dubbelrum. Jag googlar nu och om man vill hyra ett dubbelrum denna vecka så kostar det 35 000 kr för en natt men imorgon natt kostar det 615 000 kr. Det kanske händer något särskilt i Paris så det nästan är fullbelagt.
Jag stannade till för att fotografera. Jag tittade på de människor som gick in och ut ur hotellet. De såg ganska vanliga ut. Jag funderade på vilka de är som lägger så mycket pengar för att bo på hotell i Paris. Utanför stod det fina bilar redo att hämta hotellgästerna.
1979 köptes hotellet av Al Fayed, Dodi Fayeds pappa, för 200 miljoner franc och renoverades för 300 miljoner Franc. Dodi Fayed var Lady Dianas pojkvän. Här spenderade prinsessan Diana och Dodi sina sista två timmer i livet. Sent på kvällen lördagen 30 augusti 1997 lämnade Diana och Fayed Hôtel Ritz här vid Place Vendôme i Paris och färdades längs floden Seines norra bank. Kort efter midnatt den 31 augusti 1997 körde deras Mercedes-Benz S280 in i tunneln under Place de l’Alma (i dag : Place Diana), samtidigt som de förföljdes av nio franska paparazzi-fotografer i olika fordon. Dodi Fayed, Dianas partner, och Henri Paul, föraren av Mercedes-Benz W140 S-klass, dödförklarades på platsen. Diana fördes till sjukhus men dog under natten. Dodis livvakt Trevor Rees-Jones överlevde.
Jag fortsatte min promenad förbi en staty av Jeanne d’Arc som är Frankrikes nationalhelgon. Jeanne var en vanlig flicka som hjälpte till i hushållet och vaktade familjens boskap. Något hände när hon var tolv år. Hon började höra röster. Själv hävdade hon hela sitt korta liv att rösterna kom från Gud. Rösterna uppmanade henne att befria landet från engelsmännen. Först när hon var 17 år bestämde hon sig för att följa uppmaningen.
Under medeltiden trodde man på häxor och kungen lät noga undersöka om hon var besatt av djävulen innan han gav henne en egen här. Läget för Frankrike var så besvärligt att man inte vågade missa en chans. Kanske var Jeanne verkligen sänd av Gud. Det visade sig vara rätt att satsa på Jeanne. Krigslyckan vände och engelsmännen måste fly från det ena fästet efter det andra. Men efter många segrar blev Jeanne slutligen tillfångatagen av de engelskvänliga burgunderna.
Jeanne fängslades och förklarades som häxa. År 1431 brändes hon på bål. Hon blev bara 19 år. Allt sedan dess har fenomenet Jeanne d’Arc sysselsatt såväl folkfantasin som forskningen. Så sent som 1920 kanoniserades hon av den katolska kyrkan. Efter det firas hon med en nationell helgdag i Frankrike. Den infaller första söndagen efter 8 maj. Kyrkan hedrar Jeannes minne på hennes dödsdag den 30 maj.
Den franske presidenten Charles de Gaulle talade om Jeanne d’Arc som en av sina nationella idoler. Jeanne d’Arc är en nationell hjältinna. Hon står för nationell frihet, nationell styrka, för lojalitet mot och uppoffring för fäderneslandet.
Jag gick sen till Lovren och strosade runt och njöt av den varma vackra kvällen. Det kändes magiskt på något sätt.
Sen gick jag vidare på Quai François Mitterrand och gick över bron Pont des Arts varifrån man har denna vackra vy över Pont Neuf och början av Île de la Cité.
Sen möttes jag av Franska Akademien, även den en vacker byggnad.
Jag styrde stegen mot Place Saint-Michel där jag skulle möta min goda vän Gunnel från Hovslätt. Hon är här i Paris en vecka och ikväll hade vi bestämt träff. Så fantastiskt att få möta henne här. Vi har båda varit fransklärare i Jönköpings kommun och träffas med jämna mellanrum hemma i Hovslätt och ser på fransk flim och pratar om vårt älskade Paris. Hon är en mycket god vän. Det blev ett kärt möte.
Hon ville visa mig en grej. Vi gick till Square Réné-Viviani som ligger i Quartier Latin, Latinkvarteren. Det är en park och där finns detta träd som planterades 1601. Det är Paris äldsta träd som alltså är 422 år i år.
Där finns också ett gammalt hjul. Jag vågar inte säga hur gammalt det är men det är väldigt, väldigt gammalt.
Sen gick vi till en restaurang som Gunnel gillar, La Fourmi Ailée (Den bevingade myran). Vi åt och mös i vårt älskade Paris. Det blev en jättefin avslutning på mina dagar i Paris denna gång.
Vi började dagen med en stadsrundtur med buss i vårt älskade Paris. Turen tog nästan tre timmar så vi hann se väldigt mycket. Vi stannade till vid Eiffeltornet. Willy och Monica poserar så glatt.
På eftermiddagen var det dags för en båttur på Seine. Jag älskar att åka båt på Seine. Man ser allt från ett annat perspektiv.
På kvällen var det dags för ”En glad kväll i Montmartre”. Vi tog oss upp till Sacré-Cœur där jag berättade lite om kyrkan. Jag fick denna bild av en resenär och tycker den är kul. Jag brukar ha basker på mig när vi åker upp till Montmartre. Jag fick höra av resenärerna att det var toppen för jag syntes så bra med min röda basker.
Vi strosade runt vid Place du Tertre och på gatorna intill. Katten satt på denna musikants dragspel och verkade njuta av musiken.
Senare åt vi en trerätters middag på en restaurang. Alla verkar nöjda och glada när vi vandrar hemåt i natten.
Kl 07.00 styrde vi kossan mot Bryssel. Vi körde in i staden via Atomium där Emanuel svängde in och lät oss gå ur bussen en liten stund för att ta kort på Bryssels kända landmärke. Atomium är en uppförstorad järnatom och ett 102 meter högt byggnadsverk som skapades inför Världsutställningen i Bryssel 1958.
Byggnaden formgavs av André Waterkeyn och består av nio stålsfärer (ursprungligen av aluminium) som bundits samman så att hela verket bildar en järnkristall förstorad 165 miljarder gånger. Den väger 2 400 ton
Målsättningen var att skapa en symbol för tidens snabba utveckling, med mänsklighetens öde sida vid sida med de vetenskapliga landvinningarna. Det är ett futuristiskt mellanting mellan byggnad och skulptur. Man kan åka hiss upp i rören.
Vi åkte in till city och blev avsläppta vid Place d’Espagne. Där började vi får stadspromenad. Vi stannade först till vid skulpturen som föreställer Don Quijote och Sancho Panza. Vi gick sen vidare ner mot Grande-Place där vi njöt av de förgyllda husen.
Vi tittade förstås också till den välkända skulpturen Manneken Pis, en liten pojke som står och kissar. Det är alltid spännande att se vad han har för kläder på sig just denna dag. Han har många olika kostymer.
Vi åt i vanlig ordning lunch på Brasserie Ommegang. Det är tre belgiska små rätter vi äter där och det är alltid uppskattat: moules frites, köttbärsbiff med smak av körsbär och en nötköttgryta.
Sen styrde vi kosan mot Paris. Vi checkade in och efter någon timma var det dags att promenera till en restaurang där vi åt trerätters middag. Vår franske chaufför Bernard är med oss när vi kommer till Paris på söndagskvällen för vår svenske chaufför har gjort sitt dagspass och behöver en välförtjänt vila.
Efter middagen åkte vi ut för att se Paris glittra. Vi gjorde ett stopp vid Eiffeltornet strax före kl 22.00 för att vara på plats när tornet satte igång att blinka prick kl 22.00. Det är en härlig upplevelse att vara uppe vid Trocadero och njuta av den vackra utsikten. Det är en riktig folkfest.
Vi åkte vidare runt i staden och tittade på olika byggnader. Vi var hemma vid 23-tiden och då kändes det skönt att få sova.
Jag hade bestämt mig för att tillbringa min sista dag (för denna gång) i Paris i Montmartre. Det är inte så långt från hotellet så jag promenerade dit. Jag gick som vanligt förbi vackra miljöer.
På Boulevard Magenta var jag inne i några klädbutiker och provade en riktigt fin festklänning men jag köpte inget. Det är ändå roligt att prova för att se om det passar.
Som jag brukar gick jag Rue de Steinkerque upp mot Sacré-Cœur. Man får en sådan fin vy över basilikan när man kommer och går just den vägen. Här har jag gått många gånger och varje gång fotograferar jag för jag tycker det är så vackert.
Jag gick in i kyrkan Église Saint-Jean de Montmartre.
Jag strosade runt i Montmartre och provade även där en klänning som inte passade men jag köpte andra små saker bl a en tjusig plånbok.
Jag fick se på Google Maps att det finns ett monument som heter Kärleksmuren. På franska heter den Le mur des je t’aime. Jag hade inte hört talas om den muren tidigare men ville förstås gå dit för att se vad det var. Det visade sig vara en mur med orden Jag älskar dig skrivet på en mängd olika språk. Jag läser på murens hemsida att orden Jag älskar dig är skrivet 1000 gånger på mer än 300 språk. Så vackert! Murar finns för att skilja folk åt men här är det en mur som förenar människor. Den ligger så vackert på en fin liten innergård.
Jag gillar Montmartres olika trappor.
Ett mål för dagen var att besöka Salvador Dalí-museet. Surrealistisk konst är inte det jag uppskattar mest men jag ville se vad detta museum hade att erbjuda.
Surrealismen var inte en stil, utan en hållning. Den handlade om ett nytt seende, som vände sig inåt i stället för utåt. Surrealisterna lämnade den rationella verkligheten och omfamnade, inspirerade av Sigmund Freuds psykoanalys, det irrationella, och de dolda sidorna av själen.
Det gäller verkligen att tränga djupt in i sin själ för att försöka förstå hans konst. Ursäkta lite vulgära bilder! Nu har jag varit där i alla fall och får se det som en fortbildning.
Nedan till vänster ser vi Alice i underlandet.
Nedan till vänster ser vi en smältande klocka. Dalí tillverkade och målade ett antal smältande klockor och de sägs symbolisera tidens flykt medan man drömmer, alternativt en tolkning av Albert Einsteins relativitetsteori. Dalí sa själv att han inspirerats till detta genom att han sett camembert-ost smälta i solsken och att de smältande klockorna bara var en surrealistisk tolkning av detta.
Bilden nedan till vänster heter Makrillen.
Som jag sagt massor av gånger så gillar jag miljöerna i Paris och kanske speciellt uppe i Montmartre. Jag njuter när jag går där och strosar.
De håller på att måla om La Maison Rose (Det rosa huset).
Något jag aldrig gjort men som jag sett fram emot är att gå upp till kupolen i Sacré-Cœur och idag blev det av. Det var 292 trappsteg upp och det gick bra. Jag stannade och vilade på ett ställe.
Här kommer en hop av bilder och en film. Oh, vad jag trivdes bra där uppe! Jag kände en sådan harmoni och glädje. Jag är fylld av tacksamhet över mina underbara dagar i Paris. Jag ville inte gå ner. Jag tror jag var där upp i en timma. Det var såååååå härligt.
Till slut gick jag i alla fall ner och strosade vid Place du Tertre där målarna sitter.
I Montmartre finns en vingård. Den anlades 1933 på norrsluttningen av kullen där Montmartre är beläget. Jag stannade till och tog några foton.
Ännu en fin och romantisk trappa i Montmartre.
Jag drack en kopp kaffe på La Bonne Franquette, en restaurang som vi besöker med våra gäster då vi har utflykt med Scandorama till Montmartre. En glad kväll i Montmartre heter utflykten och det brukar bli en glad och trevlig kväll då vi bl a intar en trerätters middag här. Jag satt ute på terassen och inmundigade mitt kaffe och vilade ganska länge. Jag satt och läste om Paris och bara kände välbehag.
Här ser vi kabarékrogen Lapin Agile. Den räknades till en av Paris kända nöjeskrogar i början av 1900-talet. Här kunde man få se och höra kända franska ”chanson-artister”. Det var då också ett stamställe för de berömda konstnärerna som bodde och verkade i Montmartre. Här satt ofta Picasso och Utrillo. I dag fungerar Lapin Agile mer som en jazzklubb.
Dalida är artistnamnet för Iolanda Cristina Gigliotti (1933-1987). Hon var en fransk sångerska och underhållare med italiensk bakgrund. Dalida sjöng och skådespelade på flera språk: franska, italienska, tyska, arabiska, spanska, hebreiska, holländska, engelska, japanska och grekiska. Några av hennes mest kända sånger är Paroles, Paroles, Gigi L’Amoroso och Parle Plus Bas. Hon fick 55 guldskivor och blev den första sångaren som uppnådde en diamantskiva. Hon tog sitt liv 1987.
Den äkta gamla väderkvarnen Le Radet byggdes 1717. Strax nedanför ligger restaurangen Le Moulin de la Galette. Le Radet har också en systerkvarn som ligger strax intill och heter Blute-Fin. Man kan skönja den på den tredje bilden nedan.
Jag passerade Moulin Rouge som är världens mest kända kabarélokal. På Moulin Rouge, som grundades 1889, slog cancan igenom på allvar.
Klockan var 21.30 men jag ville inte gå hem och sova. Det är ju min sista kväll i Paris. Jag bestämde mig för att promenera till Élyséepalatset som är president Emmanuel Macrons boplats. Jag ville titta till honom helt enkelt. Jag njöt av den underbara ljumma sommarkvällen i mitt Paris där jag med långa steg tågade iväg mot Élyséepalatset.
Det var en hel del poliser utanför palatset men det fanns ingen anledning till oro sa de. Jag gick sen längs den exklusiva gatan Rue du Faubourg Saint-Honoré. Innan jag tog métron hem passade jag på att fotografera den vackra Madeleinekyrkan som uppkallats efter Maria Magdalena. Idag har jag promenerat 15,8 kilometer.
Wow, vilken magisk dag jag haft i mitt älskade Paris! Imorgon flyger jag hem till Sverige.
Jag har haft en helt underbar dag i mitt Paris. Jag har en lista på nya saker jag vill se men jag planerar inte så långt i förväg utan tar dagen som den kommer. Jag hade i alla fall bestämt mig för att börja med Musée Carnavalet idag men innan jag var framme där hann det hända mycket. Jag tog métron till Place de la Bastille (Bastiljplatsen) som är en av världens mest historiska platser. Här började Franska revolutionen. Bastiljen var en fästning från 1300-talet som var del i Paris försvarsverk men fungerade på 1700-talet som fängelse. Fängelset var symbolen för kungens envälde. Man stormade det den 14 juli 1789 och det var då Franska Revolutionen började. Redan dagen efter att Bastiljen erövrats började parisarna riva fästningen.
Mitt på Place de la Bastille plats finns nu den 52 meter höga Julikolonnen. Den restes 1840 till minne av julirevolutionen 1830.
På kopparkolonnen har namnen ingraverats på de 504 Parisare som miste livet under julistriderna. De döda ligger i en massgrav under. Överst på kolonnen står en 5,85 meter hög, i bladguld förgylld figur, skapad av Auguste Dumont. Den framställer «frihetens genius» (Le Génie de la Liberté).
Här ligger också Opéra Bastille. Den invigdes den 14 juli 1989, på tvåhundraårsdagen av stormningen av Bastiljen. Man fick riva ett helt kvarter för att kunna bygga detta operahus. Det är en folkopera med en rund fasad klädd i glas och är ett av världens mest moderna operahus. Stora salongen rymmer 2 700 pers. Det är ett av de operahus i världen som har bäst akustik.
Tidigare hölls operorna på Opéra Garnier men där har man idag balettföreställningar.
Intill Place de la Bastille var det marknad idag. Jag frågade säljarna och det verkar som att det är marknad där varje söndag och ibland även andra dagar. Där fanns mycket att titta på. Jag köpte en klänning och en del andra saker. Jag köpte också något gott att äta. Det var som en pirog men godare. De som sålde den tror jag kom från Le Maghreb men nu boende i Frankrike. Le Maghreb är norra delen av Afrika (Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen). Många människor från Le Maghreb bor i Frankrike.
Jag gick mot Mariskvarteren och passade på att passera Victor Hugos f d bostad där det numera är ett museum med möbler, tavlor, böcker, teckningar m m. Jag gick inte in idag, jag har varit där tidigare. Adressen är 6, Place des Vosges.
Jag fortsatt till Hôtel de Sully som är en vacker byggnad. Jag gick runt på innergården och tittade också i butiken. Det är numera säte för Centre des Monuments Nationaux, den franska nationella organisationen som ansvarar för nationella kulturarv.
Inte förrän kl 14 var jag framme vid Musée Carnavalet som är det äldsta museet i Paris. Det täcker Paris historia från Romersk tid till nutid. Här finns målningar, gravyrer och skulpturer som visar hur Paris byggts upp. För den historieintresserade är detta ett paradis.
Här ser vi en modell av Notre-Dame, hur katedralen såg ut från början.
Här ser vi en modell av Bastiljen, det gamla fängelset.
Ett porträtt av Ludvig XVI ser vi nedan till höger.
Denna tavla är målad 1588 då man höll på att bygga Pont Neuf. Som vi ser här är bron under konstruktion.
Jag gick vidare och kom fram till Centre Pompidou. Jag gick inte in men strosade utanför i folkvimlet och köpte en glass. Det är mysigt att bara sitta där och titta.
Byggnaden heter Centre Georges Pompidou men kallas ofta bara Beaubourg av fransmännen. Det är namnet på kvarteret som museet ligger i. Det är uppkallat efter president George Pompidou (president 1969–1974) som beslöt att museet skulle byggas. Invigdes 1977
Centre national d’art de culture Georges-Pompidou är ett franskt nationalmuseum för samtidskonst, fransk modern konst från 1900-talet och framåt. Det är futuristiskt och nytänkande. Här finns Europas största samling av modern konst.
Även om man inte är så intresserad av konst är byggnaden värt ett besök p g a sin spännande arkitektur. Rören går utanför byggnaden, i de blåa rören finns luftventilationen, i de gröna rören strömmar vattnet, i de gula rören finns det elektricitet och i de röda rören går människorna.
Sen fortsatte jag till Petit Palais (Lilla Palatset) som byggdes inför världsutställningen 1900.
Jag började med en lyxig fika i caféet och satte mig i den ljuvliga innerträdgården.
Här finns permanenta och tillfälliga utställningar med konst från antiken och fram till nu.
Jag lägger bara upp några foton men här finns föremål av elfenben, skulpturer från medeltiden och renässansen, renässansklockor och juveler, konst och möbler från 1600-, 1700- och 1800-talen. Här finns också tavlor av impressionistkonstnärerna.
I nära anslutning till Peit Palais står Winston Churchill och tittar på oss.
Klockan var 18.00 och jag bestämde mig för att promenera längst vänstra stranden till Eiffeltornet för att tillbringa kvällen där.
Jag passerade Paris vackraste bro, Pont Alexandre III. Den är 160 meter lång och byggdes inför Världsutställningen år 1900. Den byggdes som minne för den fransk-ryska vänskapen och uppkallades efter tsar Alexander III av Ryssland.
Att vara vid Eiffeltornet är alltid lika härligt.
Jag satte mig på Café le Dôme, nedan till vänster, och beställde mat.
Där satt jag länge och åt och kurade skymning. Jag ville vänta på mörkrets inbrott för då tänds Eiffeltornet och vid varje hel timma blinkar det en liten stund. Det är så maffigt.
När det började närma sig drog jag mig bort mot Marsfälten där massor av människor samlas för att tillbringa kvällen.
Behöver jag säga att jag älskar detta? Nej, ni ser ju. Jag blir helt fylld av glädje och tar en massa foton. Detta var första blinkningen kl 22.00.
Jag var kvar till nästa blinkning kl 23.00 men hade då dragit mig närmre tornet. På så sätt hade jag närmre till métron när jag skulle åka hem.
Denna fina dag med magisk avslutning har jag promenerat 16,3 km.
Idag har jag besökt Sainte-Chapelle, ett gotiskt mästerverk som sägs vara både himmelskt och magiskt. Det har prisats som ett av västvärldens största arkitektoniska mästerverk. Under Medeltiden tyckte de troende att kyrkan var en ”port till himlen”.
Kapellet har 15 stående målade fönster, de äldsta som finns kvar i Paris. I fönstren ser vi fler än 1000 bibliska händelser från 1 Moseboken till korsfästelsen som i ett kalejdoskop av rött, gult, grönt, blått och violett.
Kapellet ligger mitt i Paris på Île de la Cité och byggdes 1248 av Ludvig IX. Idag är kapellet helt omgärdat av Palais de Justice (Justitiepalatset) som vi ser nedan.
Jag älskar de mysiga miljöerna här i Paris.
Jag promenerade längs med Seine där Les bouquinistes håller till. De har sina gröna lådor som de öppnar upp och säljer böcker, posters, vykort m m. Mycket är begagnat. Det sägs att det finns 272 stycken lådor men jag är inte säker.
Så här ser det ut när de inte har öppet och lådorna är stängda. Vackra Justitiepalatset ligger i bakgrunden.
Jag tittade till Notre-Dame och renoveringen går fint. Det kommer att vara klart våren 2024 inför sommar-os i Paris.
Här går jag på la Rue du Chat-qui-Pêche (den fiskande kattens gata). Det är Paris smalaste gata. Den är inte så lång heller, bara 29 meter.
Jag var bjuden till min goda vän Anna som är Parisiska och bor strax intill Jardin des Plantes. Hon har bott ett år i Jönköping och då träffades vi ibland. Hon har också kommit tillbaka vid några tillfällen och vi har haft möjlighet att ses. Jag träffade henne när jag var i Paris i höstas men jag har inte varit hemma hos henne tidigare. Hon har en härlig lägenhet och där bor också hennes supersöta katt, en Devon Rex, som jag fick bra kontakt med. Han satt hos mig hela tiden vilket var urmysigt och avkopplande. Jag tycker inte att katter är så tillgiva men denna katt var det. Anna bjöd på gott fika och vi fick prata några timmar.
När jag ändå var i krokarna gick jag till Jardin des Plantes.
I parken finns en alpin park med växter från Alperna, Himalaya, Korsika och Marocko. Örter och vilda växter samsas här. Här ser vi Libanoncedern som planterades 1734.
Jag fortsatte sen längs med vänstra stranden av Seine. Där var det dans på flera platser. Så synd att jag inte hade någon kavaljer som bjöd upp till dans. Jag satte mig en stund och njöt av kvällen. Det hade nog löst sig med kavaljer om jag stannat kvar en stund men det var så varmt att jag tyckte det var skönast att inte dansa utan bara titta.
Jag passerade en staty föreställande Saint Geneviève som är Paris eget skyddshelgon.
Här ser vi Tour d’Argent som är Frankrikes äldsta och dyraste restaurang. Den öppnades 1582. Den har 3 stjärnor i Guide Michelin. Det högsta betyget, tre stjärnor, ges endast till restauranger som är värda en enkom resa och där maten beskrivs som en upplevelse utöver det vanliga. Jag har inte besökt detta exklusiva ställe men vem vet, kanske det händer en dag.
Det blev en härlig dag i mitt Paris då jag har gått 13,7 km.
Kl 06.15 tog jag bussen från Cotignac till Brignoles. Det var ljumt och skönt ute och jag njöt av stunden i den tidiga morgontimman.
Väl framme i Brignoles tog jag en ny buss som skulle ta mig till Aix-en-Provence. Från busstationen i Aix går det sen bussar till stationen där TGV (Train Grand Vitesse) avgår. Det är höghastighetståg och det tog 3 tim och 10 minuter att åka 64 mil. Närmsta vägen med bil är ca 76 mil. Jag passade på att ta en riktigt god fika medan jag väntade där.
Jag anlände till Gare de Lyon i Paris och tog métron till mitt hotell. Jag packade upp och slappade lite. Sen gick jag ut på en lång promenad för att njuta av den ljumma fredagskvällen. Jag gick först till det vackra torget Place des Vosges. Torget brukar kallas det mest romantiska torget i Paris. Det är helt symmetriskt och kantas av vackert dekorerade tegelhus i klassisk fransk stil, totalt 36 st. När torget invigdes hette det Place Royale men Napoleon döpte om det till Place des Vosges som tacksamhet till departementet Vosges i nordöstra Frankrike som var det första län att betala skatt. Här har bl a Victor Hugo bott. Hans hem är numera ett museum. Här finns restauranger, hotell och caféer.
Nedan ser vi en staty av Ludvig XIII.
Det var fullt med folk. Unga och gamla njöt av den härliga kvällen.
Jag gick vidare till Seine och strosade längs med högra stranden. Överallt fanns människor som fångade kvällen.
Jag passerade bl a Tour St Jacques. Det är ett gotiskt torn som byggdes på tidigt 1500-tal. Tornet är allt som finns kvar av den forntida kyrkan Église Saint-Jacques-de-la-Boucherie, som var en mötesplats för pilgrimer på väg ut på långa resor. Kyrkan förstördes efter revolutionen. På 2000-talet gjordes omfattande renoveringar för att återställa tornet till sin forna glans.
Min första kväll i Paris har varit underbar och jag har gått totalt 12,5 km idag.
Många goa glada människor är med på vår resa. Bilden ovan är från Montmartre där jag är tillsammans med två härliga kvinnor från Taberg som ligger bara knappt en mil från Hovslätt.
Vi började denna dag med en drygt tre timmar lång stadsrundtur med bussen. Det är mysigt att åka runt och titta på de kända platserna och monumenten. Enda stället där vi stannar till är vid Eiffeltornet.
På eftermiddagen var det dags för en båttur på Seine. Det regnade nästan hela tiden så vi satt inne. När vi gick i land vad det dags för lite förfriskningar och då tittade solen fram. Så vältajmat!
På kvällen var det dags för en ”Glad kväll i Montmartre”. Vi var inne i vackra Sæcré-Coeur och strosade runt vid Place du Tertre, det kända torget där målarna sitter. Sen intog vi en trerätters middag på restaurangen La Bonne Franquette. Jag åt sniglar till förrätt och kummel till huvudrätt.
Vi lämnade Wuppertal kl 07.00 och körde mot Bryssel där vi gick en stadsrundtur och åt lunch. Vi besöka vackra Grande-Place som är ett världsberömt torg i Bryssel. Här ser vi Maison du Roi (Kungahuset). Det uppfördes 1536 och var en gång bostad för de styrande spanska monarkerna. Här finns idag Musée de la Ville, ett museum där man kan lära sig mer om Bryssels historia. Vi hittar också 400 kostymer som burits av Manneken Pis.
Här ser vi en staty som föreställer Everard t’Serclaes, Lord of Kruikenburg. Han var en medborgare i Bryssel som gjordes känd genom att han återhämtade staden från flamländarna. Det ska betyda lycka att röra vid statyns armar så det gjorde vi förstås.
Vi gick vidare till Manneken Pis som hade en svart dräkt på sig idag.
Där mötte jag också denna trevlige herre och då blev det en selfie vilket han glatt ställde upp på.
Typiskt för Bryssel är våfflor. De ser så läckra ut.
Vi åt lunch på Brasserie Ommegang och avnjöt tre belgiska specialiteter.
En av de vackraste kyrkorna i Bryssel är katedralen St Michel et Gudule, ofta förkortad till St Gudule. Tornen är nästan 70 meter höga.
Vi fortsatte sen vidare till Paris. När vi checkat in var det dags för första utflykten som heter ”Se Paris Glittra”. Vi åt först en trerätters middag på en närliggande restaurang och sen bar det iväg på stadsrundtur i natten. Vi stannade till vid Eiffeltornet där alla fick gå ut för att se när tornet blinkade. Eiffeltornet blinkar varje hel timme efter mörkrets inbrott. Ljusshowen pågår i fem minuter.
Det är alltid speciellt att vara här och det måste förevigas varje gång.
På mitt kylskåp har jag bl a dessa två skyltar från Paris. Jag tycker att gatuskyltarna är ljuvliga. På skylten står det också vilket av Paris 20 arrondissement området tillhör. När man ser skylten ovan är man således i det sjunde arrondissementet. Är man på Champs-Élysées befinner man sig i det åttonde arrondissementet. Det 8e Arr heter l’Élysée. Champs-Élysées är en 2 km lång paradgata i Paris som sträcker sig från Place de la Concorde till Triumfbågen som ligger på Place Charles de Gaulle (tidigare Place de l’Étoile) ibland även kallad Place Charles de Gaulle Étoile.
Postnumren i Paris börjar på 750 och sen tillkommer numret på arrondissementet. Bor man i 8e Arr har man således 750 08 Paris som postadress.
Jag fick testa min styrka och lyfte glaspyramiden utanför Louvren. 
Hôtel de Ville är nu smyckat inför OS och det pågår förberedelser i hela stan. 
Nu har jag varit där i alla fall och får se det som en fortbildning. 
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 