I december fick jag se en text där det stod ”Det liv jag aldrig levt”. Jag började då fundera på om det fanns något jag drömt om som inte blivit verklighet än. Ja, det fanns det. Jag har många gånger tänkt att det skulle vara roligt att vara reseledare.

Strax efteråt fick jag se en annons att Ölvemarks/Scandorama sökte reseledare och att man kunde ansöka till deras kurs. Ganska snabbt insåg jag att detta var min chans. Någon gång måste man ta ett steg i rätt riktning och nu var det dags. Jag ansökte till kursen. Gissa om jag blev jublande glad när jag blev antagen. Allt gick väldigt snabbt och den 30 januari – 2 februari var det dags.

Kursen har hållits på Scandic Segevång i Malmö. Det har minst sagt varit en intensiv kurs. Vi har fått lära oss massor. Dessa egenskaper bör en reseledare ha. Vem lever upp till allt detta? Förhoppningsvis lever vi upp till det mesta.

Idag hade vi ett allmänbildningstest som var riktigt mastigt samt uppgifter med valutaräkning m.m.

Gruppen bestod av 37 mycket trevliga och kompetenta människor. Det har varit en glädje att få vara tillsammans med hela gänget.

Nu återstår att se vilka av oss som går vidare. Det är inte bara kompetensen och personligheten som spelar roll utan även företagets behov av reseledare på de resmål vi har önskat och hur tillgängliga vi är. Själv har jag sagt att jag tar max två resor per år till att börja med och det får i så fall bli på min semester. Jag har önskat att få resa till mina drömmars stad – Paris. Det vore en glädje att få guida resenärer i Paris och att få förmedla den kärlek jag har till Paris till andra med hopp om att de ska bli lika förälskade i denna ljuvliga stad som vad jag är.

Jag är glad att jag fick denna möjlighet. Blir det inget mer nu så är jag i alla fall på gång och det kanske kan bli en verklighet om några år eller när jag får pension.