En del frågar mig om jag aldrig har semester. När jag tar mina semesterdagar leder jag resor åt Scandorama vilket är väldigt roligt och stimulerande. Men nu har jag åkt till Ingelsryd på semester över helgen. 😊 😄 😊 😄 Jag njuter sååå av härlig gemenskap med moster Solveig, moster Barbro och morbror Kalle.
Kalle servar med frukost och Babsan är arbetsledare när vi gör revpannkaka. Mamma gjorde jättegod revpannkaka men när jag gjorde det för några år sen blev det inte särskilt gott. Den vi gjorde idag däremot var fantastiskt god. Barbro är en skicklig husmor. Vi njöt i fulla drag av måltiden. Vi pratar i all oändlighet. Detta är balsam för själen. 💚 🧡
Jag har också varit i Kristvalla och tittat till graven. Kyrkogårdsförvaltningen sköter den och har lagt på en fin dekoration inför Allhelgonahelgen men jag ville sätta dit en lykta. Det är fridfullt och vackert. 🙏 ❤️ 🥰
Detta är en sida i boken I levande nuet, skriven av Louise L. Hay. Det är årets 215:e dag och det är just vad det är idag den 3 augusti. Texten lyder:
Jag ger mig grönt ljus att fortsätta framåt, och omfamnar med glädje det nya.
Jag kan säga att jag med glädje omfamnar det nya i mitt liv, mitt arbete som reseledare åt Scandorama. Jag gör det på min semester och det funkar bra. Jag har numera 30 semesterdagar per år och om jag gör en resa som varar åtta till nio dagar räcker det att ta semester fem dagar för vi åker på helgen och kommer hem helgen därpå.
Förra året använde jag alla mina semesterdagar till dessa resor och i år blir det nästan detsamma. Jag har tagit några semesterdagar i sommar då jag haft besök av nära och kära men f ö blir det Scandoramaresor på mina semesterdagar.
En del vänner undrar hur jag orkar med detta men jag tycker att det funkar utmärkt. Jag förbereder mig i lugn och ro här hemma och när jag kommer hem från en resa har jag möjlighet att vila hur mycket jag vill. Ja, jag måste sköta mitt ordinarie arbete som säljare förstås, men för övrigt gör jag det jag önskar. Jag lever själv och har ingen att ta hänsyn till här hemma.
För mig är inte semester att ligga hemma och vila. Det kan jag göra på kvällar och helger. För mig är semester äventyr och att uppleva trevliga saker. Att leda resor ger mig mycket energi och glädje. Visserligen är det ett hårt arbete med mycket förberedelser både vad gäller att inhämta fakta om alla platser vi ska besöka men även bokningar, att göra färdplaner, fixa listor av olika slag m m m m.
Det är också många stressmoment t ex då det gäller att hålla tiderna så väl som möjligt och att hitta färdvägen. Jag sitter alltid lite på helspänn t ex när vi ska vika av från motorvägen runt Paris, la Périphérique, för att ta oss in i Paris. När vi väl kommer in i stan känns det bättre. Där känner jag mig rätt så trygg.
Det kan vara trafikstockning genom Tyskland och det funkar kanske inte att ta de rastplatser vi hade planerat. Då gäller det att hitta andra rastplatser som passar med chaufförens arbetstider. Även resenärerna behöver sträcka på benen och gå på toaletten. Allt kan man inte planera i förväg. Det oförutsedda får man ta som det kommer och man får göra det bästa av situationen.
Efter förra årets resor gjorde jag en utvärdering och kom fram till att detta är precis vad jag vill göra just nu. Jag kände mig enormt tacksam och glad över förra årets resor. Jag får leva min dröm. Jag kommer att göra en utvärdering även i slutet av detta år. Sex stycken resor kommer det att bli totalt från april till oktober i år och troligen blir det en eller två resor i advent, jul och nyår.
Jag ger mig helt enkelt grönt ljus att fortsätta framåt och omfamnar med glädje det nya.
Min goda vän Moncia och jag åkte till Gränna. Eftersom jag arbetar som reseledare på mina semesterdagar så kallar jag numera de lediga kvällarna och helgerna här hemma för semester också. Det känns som semester när jag gör det jag vill och det jag tycker om.
Vi började i Gränna city på Brahegatan som går genom stan. Minnena kommer direkt till mig när jag är i Gränna. Jag arbetade som lärare på Ribbaskolan under åren 2006 – 2010. Jag minns när vi hade utbyte med England och en grupp lärare och elever var här på besök. De brukade säga att de skulle gå upp till Gränna High Street och jag tyckte det lät så härligt. Det var Brahegatan de menade.
Vi gick runt i gränderna och provsmakade någon polkagris och shoppade också lite grand. Det finns många mysiga gränder med vackra miljöer.
Denna logga sitter fortfarande kvar. Jag vet inte om det är samma butik som fanns här för jättelänge sen men jag blev nostalgisk och knäppte ett kort. När jag var ung och nyutexaminerad lärare arbetade jag min första termin på Ribbaskolan. Jag minns att jag då köpte min första stekgryta här på Palms Järn. Den är brun och jag har den kvar än idag. Den funkar utmärkt. Fina minnen.
Sen åkte vi upp till Grännaberget och fikade. Man har en fantastisk utsikt där uppifrån och kvällen var helt underbar. Det var vindstilla och Vättern låg spegelblank. Vi satt kvar länge och pratade efter stängning.
Gränna grundades av Per Brahe d.y. den 24 januari 1652 under namnet Brahe-Grenna. 28 januari 1693 erhöll Gränna kungliga stadsprivilegier.
Nedan ser vi en staty som föreställer Erik Dahlberg. Han var landshövding i Jönköpings län 1687 – 1693. Som vi ser var han delaktig i att Gränna fick kungliga stadsprivilegier.
Jag tog en selfie med självaste Erik Dahlberg.
Vi passade på att ha lite roligt och ta en massa andra selfier. Man får inte roligare än man gör sig. Det är kul att experimentera lite.
Vi har haft en toppenkväll som blir till ett fint minne, ett smultron att trä på sommarens strå.
Idag var det dags att packa och säga hej då till Henåns Vandrarhem som varit vår boplats sen i lördags. Vi har haft toppendagar i Bohuslän och Henån var ett perfekt ställe att bo på.
Vi styrde kosan mot Tjörn och tittade in på ett par loppisar under vägen, den första redan i Henån. Vi köpte några saker. Jag har många muggar i skåpen men köpte ändå fyra röda muggar med vita hjärtan. De var så söta och jag tror de var helt nya. Priset var 10 kr styck så jag kunde inte låta bli. De blir fina att ha hemma hos mig. Jag har gulliga assietter som passar till.
Vi kom sen fram till Pilane Skulpturpark som var den stora händelsen för dagen. Pilane är naturens egen konsthall, ett åtta hektar stort kulturlandskap.
Högst upp ser vi den maffiga skulpturen Anna som är skapad av Jaume Plensa. Det är den finaste skulpturen enligt mig men det var en njutning att vandra runt i detta område och se de andra skulpturerna också naturligtvis. Här finns ett gravfält med ett 90-tal synliga gravar och stenformationer från järnåldern. Arkeologiska utgrävningar har visat att Pilane fungerat som mötesplats för den tidens människor och kulturer, en mångtusenårig tradition som lever vidare i våra dagar.
Skulpturen nedan till vänster heter Leap of Faith (Getting over). Den är skapad av Maria Miesenberger och hon skriver så fina och tänkvärda ord om konstverket:
”Om att i full tillit till sig själv – och andra – ha modet att våga hoppet. Ta språnget ut i det okända, även om du inte vet hur det ska gå. Att våga hoppas, känna tilltro att det skall ordna sig. Inta tappa hoppet om förändring och utveckling. Om att övervinna motståndet, ta sig över det, komma vidare, ta risken. Att i ständig rörelse och lekfullhet utvecklas som människa. Om process, rörelse, mod och acceptans.”
Livsglädje!
Först ser vi en skulptur som är gjord av vass och sen kommer en massa bilder på Anna från olika vinklar. Håll till godo!
Sen körde vi till Skärhamn där vi åt middag på en trevlig restaurang. En god glass köpte vi också på en glassbar som hade massor av glassorter så jag fick min önskan om mintchokladglass uppfylld. De hade nämligen två olika sorters mintchoklad, mintglass med chokladkross och chokladglass med mint. Hurra! Jag tog båda naturligtvis samt saffran/honung. Det smakade utsökt.
Vi hade velat åka till Rönnäng och Klädesholmen också men det fanns inte tid till det. Man kan inte hinna allt. Vi åkte nöjda och glada hemåt. Jag är tacksam för en underbar vecka tillsammans med min goda vän Susanna. Vi har besökt många små smultronställen, vi har shoppat och besökt loppisar som är Susannas passion. Vi har pratat massor (pratet tar aldrig slut), slappat och sovit många timmar varje natt. Allt detta är hälsa för mig.
Idag åkte vi till Nösund här på Orust. Vi hade fått rekommendationer om en bra badplats där det skulle vara lä. Det blåser mycket här just nu och det är inte skönt att ligga och sola i blåsten. Vi fann oss väl tillrätta uppe på en klippa och där hade vi det bra i 5-6 timmar. Vi läste och sov, pratade, åt och fikade. Tyvärr blev det inget bad för vi tyckte att det var för kallt men det har varit en riktigt skön vilodag.
Vi gick sen runt lite i Nösund innan vi åkte vidare till Hälleviksstrand. Där fick vi beskåda när några optimistjollar hade segeltävling. Det var riktigt roligt. Sen gick vi runt på de små gränderna och tittade på vackra byggnader. Vi köpte glass och satte oss en stund intill vattnet innan vi åkte hem till vandrarhemmet i Henån.
Idag har vi haft en skön vilodag ”hemma” i Henån. Vi har varit på turistinformationen och fått lite ny info. Vi har slappat och sovit, läst och skrivit. Vi har suttit på Ljugarbänken och pratat. Vi har ätit och fikat och bara tagit det lugnt. Det är fridfullt här på vandrarhemmet. Här trivs vi bra.
Min goda vän Susanna och jag styrde idag kosan mot Västkusten, Orust närmare bestämt. När vi var nästan framme passerade vi dessa vackra vägskyltar. Vi ville så klart stanna och fotografera. Korset och Glädjefrid, vem skulle inte vilja bo där? Vi åker nog dit någon dag eftersom dessa orter bara ligger några kilometer från vår tillfälliga boplats här på Orust.
Vi checkade in på Henåns vandrarhem som visade sig vara riktigt fräscht och trevligt. Lakan och handdukar ingår och det var bäddat så vackert med blåvit-randiga lakan. Det får mig att tänka på havet.
Vi har med mycket mat och lyckades fylla en hel hylla i kylen och en låda i frysen. Efter att vi ätit gav vi oss ut på en promenad i Henån.
Denna guldförgyllda stock drogs jag till.
Stocken är från en alm som planterades här på Orust under Carl von Linnés tid (1707-1778). Mer info nedan.
Nu är kl 20.39 och vi tänker ta en tidig kväll och snart gå och lägga oss så vi är pigga och alerta imorgon när vi ska möta dagen här på Orust.
Jag har haft en helt underbar dag i mitt Paris. Jag har en lista på nya saker jag vill se men jag planerar inte så långt i förväg utan tar dagen som den kommer. Jag hade i alla fall bestämt mig för att börja med Musée Carnavalet idag men innan jag var framme där hann det hända mycket. Jag tog métron till Place de la Bastille (Bastiljplatsen) som är en av världens mest historiska platser. Här började Franska revolutionen. Bastiljen var en fästning från 1300-talet som var del i Paris försvarsverk men fungerade på 1700-talet som fängelse. Fängelset var symbolen för kungens envälde. Man stormade det den 14 juli 1789 och det var då Franska Revolutionen började. Redan dagen efter att Bastiljen erövrats började parisarna riva fästningen.
Mitt på Place de la Bastille plats finns nu den 52 meter höga Julikolonnen. Den restes 1840 till minne av julirevolutionen 1830.
På kopparkolonnen har namnen ingraverats på de 504 Parisare som miste livet under julistriderna. De döda ligger i en massgrav under. Överst på kolonnen står en 5,85 meter hög, i bladguld förgylld figur, skapad av Auguste Dumont. Den framställer «frihetens genius» (Le Génie de la Liberté).
Här ligger också Opéra Bastille. Den invigdes den 14 juli 1989, på tvåhundraårsdagen av stormningen av Bastiljen. Man fick riva ett helt kvarter för att kunna bygga detta operahus. Det är en folkopera med en rund fasad klädd i glas och är ett av världens mest moderna operahus. Stora salongen rymmer 2 700 pers. Det är ett av de operahus i världen som har bäst akustik.
Tidigare hölls operorna på Opéra Garnier men där har man idag balettföreställningar.
Intill Place de la Bastille var det marknad idag. Jag frågade säljarna och det verkar som att det är marknad där varje söndag och ibland även andra dagar. Där fanns mycket att titta på. Jag köpte en klänning och en del andra saker. Jag köpte också något gott att äta. Det var som en pirog men godare. De som sålde den tror jag kom från Le Maghreb men nu boende i Frankrike. Le Maghreb är norra delen av Afrika (Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen). Många människor från Le Maghreb bor i Frankrike.
Jag gick mot Mariskvarteren och passade på att passera Victor Hugos f d bostad där det numera är ett museum med möbler, tavlor, böcker, teckningar m m. Jag gick inte in idag, jag har varit där tidigare. Adressen är 6, Place des Vosges.
Jag fortsatt till Hôtel de Sully som är en vacker byggnad. Jag gick runt på innergården och tittade också i butiken. Det är numera säte för Centre des Monuments Nationaux, den franska nationella organisationen som ansvarar för nationella kulturarv.
Inte förrän kl 14 var jag framme vid Musée Carnavalet som är det äldsta museet i Paris. Det täcker Paris historia från Romersk tid till nutid. Här finns målningar, gravyrer och skulpturer som visar hur Paris byggts upp. För den historieintresserade är detta ett paradis.
Här ser vi en modell av Notre-Dame, hur katedralen såg ut från början.
Här ser vi en modell av Bastiljen, det gamla fängelset.
Ett porträtt av Ludvig XVI ser vi nedan till höger.
Denna tavla är målad 1588 då man höll på att bygga Pont Neuf. Som vi ser här är bron under konstruktion.
Jag gick vidare och kom fram till Centre Pompidou. Jag gick inte in men strosade utanför i folkvimlet och köpte en glass. Det är mysigt att bara sitta där och titta.
Byggnaden heter Centre Georges Pompidou men kallas ofta bara Beaubourg av fransmännen. Det är namnet på kvarteret som museet ligger i. Det är uppkallat efter president George Pompidou (president 1969–1974) som beslöt att museet skulle byggas. Invigdes 1977
Centre national d’art de culture Georges-Pompidou är ett franskt nationalmuseum för samtidskonst, fransk modern konst från 1900-talet och framåt. Det är futuristiskt och nytänkande. Här finns Europas största samling av modern konst.
Även om man inte är så intresserad av konst är byggnaden värt ett besök p g a sin spännande arkitektur. Rören går utanför byggnaden, i de blåa rören finns luftventilationen, i de gröna rören strömmar vattnet, i de gula rören finns det elektricitet och i de röda rören går människorna.
Sen fortsatte jag till Petit Palais (Lilla Palatset) som byggdes inför världsutställningen 1900.
Jag började med en lyxig fika i caféet och satte mig i den ljuvliga innerträdgården.
Här finns permanenta och tillfälliga utställningar med konst från antiken och fram till nu.
Jag lägger bara upp några foton men här finns föremål av elfenben, skulpturer från medeltiden och renässansen, renässansklockor och juveler, konst och möbler från 1600-, 1700- och 1800-talen. Här finns också tavlor av impressionistkonstnärerna.
I nära anslutning till Peit Palais står Winston Churchill och tittar på oss.
Klockan var 18.00 och jag bestämde mig för att promenera längst vänstra stranden till Eiffeltornet för att tillbringa kvällen där.
Jag passerade Paris vackraste bro, Pont Alexandre III. Den är 160 meter lång och byggdes inför Världsutställningen år 1900. Den byggdes som minne för den fransk-ryska vänskapen och uppkallades efter tsar Alexander III av Ryssland.
Att vara vid Eiffeltornet är alltid lika härligt.
Jag satte mig på Café le Dôme, nedan till vänster, och beställde mat.
Där satt jag länge och åt och kurade skymning. Jag ville vänta på mörkrets inbrott för då tänds Eiffeltornet och vid varje hel timma blinkar det en liten stund. Det är så maffigt.
När det började närma sig drog jag mig bort mot Marsfälten där massor av människor samlas för att tillbringa kvällen.
Behöver jag säga att jag älskar detta? Nej, ni ser ju. Jag blir helt fylld av glädje och tar en massa foton. Detta var första blinkningen kl 22.00.
Jag var kvar till nästa blinkning kl 23.00 men hade då dragit mig närmre tornet. På så sätt hade jag närmre till métron när jag skulle åka hem.
Denna fina dag med magisk avslutning har jag promenerat 16,3 km.
Idag har jag besökt Sainte-Chapelle, ett gotiskt mästerverk som sägs vara både himmelskt och magiskt. Det har prisats som ett av västvärldens största arkitektoniska mästerverk. Under Medeltiden tyckte de troende att kyrkan var en ”port till himlen”.
Kapellet har 15 stående målade fönster, de äldsta som finns kvar i Paris. I fönstren ser vi fler än 1000 bibliska händelser från 1 Moseboken till korsfästelsen som i ett kalejdoskop av rött, gult, grönt, blått och violett.
Kapellet ligger mitt i Paris på Île de la Cité och byggdes 1248 av Ludvig IX. Idag är kapellet helt omgärdat av Palais de Justice (Justitiepalatset) som vi ser nedan.
Jag älskar de mysiga miljöerna här i Paris.
Jag promenerade längs med Seine där Les bouquinistes håller till. De har sina gröna lådor som de öppnar upp och säljer böcker, posters, vykort m m. Mycket är begagnat. Det sägs att det finns 272 stycken lådor men jag är inte säker.
Så här ser det ut när de inte har öppet och lådorna är stängda. Vackra Justitiepalatset ligger i bakgrunden.
Jag tittade till Notre-Dame och renoveringen går fint. Det kommer att vara klart våren 2024 inför sommar-os i Paris.
Här går jag på la Rue du Chat-qui-Pêche (den fiskande kattens gata). Det är Paris smalaste gata. Den är inte så lång heller, bara 29 meter.
Jag var bjuden till min goda vän Anna som är Parisiska och bor strax intill Jardin des Plantes. Hon har bott ett år i Jönköping och då träffades vi ibland. Hon har också kommit tillbaka vid några tillfällen och vi har haft möjlighet att ses. Jag träffade henne när jag var i Paris i höstas men jag har inte varit hemma hos henne tidigare. Hon har en härlig lägenhet och där bor också hennes supersöta katt, en Devon Rex, som jag fick bra kontakt med. Han satt hos mig hela tiden vilket var urmysigt och avkopplande. Jag tycker inte att katter är så tillgiva men denna katt var det. Anna bjöd på gott fika och vi fick prata några timmar.
När jag ändå var i krokarna gick jag till Jardin des Plantes.
I parken finns en alpin park med växter från Alperna, Himalaya, Korsika och Marocko. Örter och vilda växter samsas här. Här ser vi Libanoncedern som planterades 1734.
Jag fortsatte sen längs med vänstra stranden av Seine. Där var det dans på flera platser. Så synd att jag inte hade någon kavaljer som bjöd upp till dans. Jag satte mig en stund och njöt av kvällen. Det hade nog löst sig med kavaljer om jag stannat kvar en stund men det var så varmt att jag tyckte det var skönast att inte dansa utan bara titta.
Jag passerade en staty föreställande Saint Geneviève som är Paris eget skyddshelgon.
Här ser vi Tour d’Argent som är Frankrikes äldsta och dyraste restaurang. Den öppnades 1582. Den har 3 stjärnor i Guide Michelin. Det högsta betyget, tre stjärnor, ges endast till restauranger som är värda en enkom resa och där maten beskrivs som en upplevelse utöver det vanliga. Jag har inte besökt detta exklusiva ställe men vem vet, kanske det händer en dag.
Det blev en härlig dag i mitt Paris då jag har gått 13,7 km.
Kl 06.15 tog jag bussen från Cotignac till Brignoles. Det var ljumt och skönt ute och jag njöt av stunden i den tidiga morgontimman.
Väl framme i Brignoles tog jag en ny buss som skulle ta mig till Aix-en-Provence. Från busstationen i Aix går det sen bussar till stationen där TGV (Train Grand Vitesse) avgår. Det är höghastighetståg och det tog 3 tim och 10 minuter att åka 64 mil. Närmsta vägen med bil är ca 76 mil. Jag passade på att ta en riktigt god fika medan jag väntade där.
Jag anlände till Gare de Lyon i Paris och tog métron till mitt hotell. Jag packade upp och slappade lite. Sen gick jag ut på en lång promenad för att njuta av den ljumma fredagskvällen. Jag gick först till det vackra torget Place des Vosges. Torget brukar kallas det mest romantiska torget i Paris. Det är helt symmetriskt och kantas av vackert dekorerade tegelhus i klassisk fransk stil, totalt 36 st. När torget invigdes hette det Place Royale men Napoleon döpte om det till Place des Vosges som tacksamhet till departementet Vosges i nordöstra Frankrike som var det första län att betala skatt. Här har bl a Victor Hugo bott. Hans hem är numera ett museum. Här finns restauranger, hotell och caféer.
Nedan ser vi en staty av Ludvig XIII.
Det var fullt med folk. Unga och gamla njöt av den härliga kvällen.
Jag gick vidare till Seine och strosade längs med högra stranden. Överallt fanns människor som fångade kvällen.
Jag passerade bl a Tour St Jacques. Det är ett gotiskt torn som byggdes på tidigt 1500-tal. Tornet är allt som finns kvar av den forntida kyrkan Église Saint-Jacques-de-la-Boucherie, som var en mötesplats för pilgrimer på väg ut på långa resor. Kyrkan förstördes efter revolutionen. På 2000-talet gjordes omfattande renoveringar för att återställa tornet till sin forna glans.
Min första kväll i Paris har varit underbar och jag har gått totalt 12,5 km idag.
Idag körde vi till Grasse som är parfymens världshuvudstad. Vi körde bland bergen och resan tog nästan 2,5 timme, en sträcka på knappt nio mil. Det gäller att köra lugnt och försiktigt. Det är häftiga svängar och ofta inga räcken alls, ibland stup strax intill vägen. Jag förstår om det händer olyckor här. Puh!
Vi började med ett besök på Musée International de la Parfumerie, (Internationella parfymmuseet). Där fick vi lära oss hur parfymtillverkningen gick till förr och hur det utvecklats under årens lopp. Många parfymer signerade av Rochas, Dior, Chanel har skapats här. Jag var mest fascinerad av de olika parfymflaskornas utseende och de vackra bilderna. Jag minns att mormor hade en jättefin liten flaska med parfym. Det såg ut som ett broderi på flaskan. Det är härligt när gamla minnen dyker upp. När man reser och upplever nya saker blir det också en själslig resa vilket är spännande och berikande.
Här ser vi hur det kan ha gått till när man plockade blommor till parfymerna.
Nedan ser vi det nödvändigaste som Marie-Antoinette behövde ha med sig då hon var på resa. Jag är glad att jag inte behöver ha med mig så många grejer.
Les hommes sont égaux devant la loi (Människorna är lika inför lagen)
Enligt FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 7, ska alla hållas lika ansvariga inför lagen och erhålla samma skydd av lagen utan diskriminering. Likhet inför lagen är en mänsklig rättighet.
På innergården växte apelsinträd.
Här har vi ett foto av Yves Saint Laurent naken. Detta foto användes för att göra reklam för hans första eau de toilette Pour Homme (=För män) 1971.
Här ser vi läppstift i form av tändstickor och parfymflaskor i form av kroppar.
Vi gick sen in en sväng på Parfumerie Fragonard.
Vi strosade runt i staden.
Ett tåg körde runt för att guida turister men vi åkte inte med.
Det var så fint med rosa paraplyer i luften.
Här ser vi ett monument till minne av dem som fick ge sina liv under första världskriget. Liknande monument finns på många andra platser i Frankrike.
Här ser vi katedralen.
Vi åkte sen vidare till en liten by som heter Cabris. Den ligger bara några kilometer från Grasse. Där intog vi lunch. Sen körde vi hemåt, till en början på slingriga bergsvägar, men sen kunde vi ta motorvägen till Brignoles och då gick det snabbt. Vi åkte till Hertz där vi lämnade tillbaka bilen. Sen tog vi bussen hem till Cotignac. Jag var ute en runda och handlade. Det är min sista kväll i Provence. Imorgon tar jag tåget till Paris.
Idag körde vi ner till Rivieran och njöt av det azurblå vattnet. Det var premiär för mig att köra bil på ”la Côte d’Azur”. Så mysigt att få glida fram med min Peugeot från by till by! Le Lavandou var höjdpunkten idag men här kommer först några bilder från Hyères där vi stannade till för att strosa runt lite grand och dricka kaffe. Vi gick in på en Tabac och då visade det sig att han sålde kaffe som vi kunde avnjuta på terassen. Därifrån hade vi denna härliga vy. Underbart!
Vi gick en runda i byn och insöp allt det vackra.
Sen körde vi i sakta mak vägen fram och jag var barnsligt glad över att få köra bil vid Medelhavet. När vi kom fram till Le Lavandou började vi med en god måltid på en restaurang nära vattnet.
Det har varit en jättefin dag och jag är glad att ha fått uppleva detta.
Igår kväll lade jag mig kl 21.30 och sov till kl 08.00 då klockan ringde idag på morgonen. Det blev 10,5 timmars sömn. Jag var trött efter förra natten då det inte blev så mycket sömn även om jag sen sov hela flygresan ner till Nice. Nu känner jag mig mer utvilad och det är härligt.
Jag gick till bageriet som ligger strax intill och köpte ett gott bröd. Efter frukost gick vi ut på byn för att träffa Marie, en god vän till Yvonne. Vi satte oss på ett café på Cours Gambetta. Det är en plats mitt i byn där det finns affärer, restauranger och caféer. Där är en underbar miljö och jag njöt varje sekund.
Efter att vi varit hemma och fixat lunch gick vi ut på en promenad i vackra kvarter. Jag älskar detta. Cotignac är högt över mina förväntningar. Jag kopplar verkligen av och njuter när vi går runt i dessa vackra miljöer.
Yvonne bor på Rue de Caux. Jag tycker vägskylten är trevlig.
Vi gick runt i de små butikerna och tittade. Innan vi gick hem satte vi oss och åt glass på ett mysigt ställe där vi pratade och delade livet. Vi har nu ätit middag och ska strax sova.
Nu är det semester på riktigt. Jag var bara ”hemma” i Malmö och sov några timmar innan avfärd till Kastrup och Nice. Jag kom hem från Värmland igår kväll och sov över på hotellet men det blev inte så många timmars sömn. Klockan ringde kl 02.30 för jag skulle ta tåget till Kastrup kl 03.33. Planet till Nice skulle avgå kl 06.05 men det var tyvärr försenat några timmar så det var bara att vänta. Jag sov nästan hela flygresan vilket var skönt. Nedan är inflygningen över Nice vilket var ett kärt återseende.
Från Nice tog jag bussen till Brignoles där min goda vän Yvonne mötte mig. Vi hämtade min lilla hyrbil innan vi åkte hem till pittoreska Cotignac som blir min boplats för en vecka. Min hemvist är bakom de blå övre balkongerna. Yvonne kommer från Jönköping men bor här i Provence sen ett och ett halvt år tillbaka.
Det var med oerhört lätta steg och stor glädje i hjärtat som jag tog mig ner för kullen i eftermiddags. Först hade jag förstås sagt hej då till mina prunkande färgglada penséer som lyser så vackert. Jag hällde på en massa vatten så de ska klara sig några dagar tills vännen Kicki kommer och vattnar.
Jag tog bussen in till stan där åt jag en kebabrulle i lugn och ro medan jag väntade på bussen som skulle ta mig till Nässjö. Sen slog jag mig ner på stationen och njöt av lugnet och utsikten. Jag satt utomhus i det ljuvliga sommarvädret. Kl 17.20 avgick bussen till Nässjö.
Nu sitter jag i Nässjö och väntar på Snälltåget som ska föra mig till Malmö. Jag kommer att bo på Elite Hotel Savoy inatt. Det är där jag brukar bo när jag arbetar som reseledare för Scandorama.
Imorgon avgår en resa till Värmland som jag har fått glädjen att vara reseledare för. Oj, vad jag har studerat Värmland de senaste veckorna! Det har varit mycket arbete men enormt roligt. Det känns som att en helt ny värld har öppnat sig. Även om jag kände till en hel del sen tidigare och har varit i Värmland ett antal gånger så har jag lärt mig mycket nytt dessa veckor. Det är också en hel del pyssel med att boka restauranger på upp- och nedresa samt under våra dagar på plats i Värmland. Nu är allt klart och jag ser verkligen fram emot morgondagen då det bär iväg.
Jag har packat för 18 dagars bortavistelse. På torsdag kväll kommer vi hem från Värmland och på fredag morgon flyger jag från Kastrup till Nice. Jag hade redan bokat flygbiljetterna när jag fick frågan om Värmland men med lite planering går allt att lösa. Jag är ju redan i Malmö då och får till på köpet ett hotellrum på natten så det blir kanon. Annars hade jag tänkt att åka ett sent tåg till Kastrup och suttit på flygplatsen några timmar för jag ska checka in kl 04.00.
Jag ska hälsa på en god vän som bor i Provence. Jag har hyrt bil i en vecka så vi ska åka runt och njuta av det vackra Provence. Detta är något jag länge drömt om och nu går det i uppfyllelse. Efter det ska jag ta tåget till Paris där jag stannar i fem nätter. Jag ska träffa Anna, en parisiska jag är bekant med. Så kommer jag att roa mig på egen hand. Det är så många platser jag inte har besökt som jag vill besöka och så finna det andra platser som jag vill besöka även om jag har varit där många gånger. Paris är alltid rätt och det ska bli så underbart att få komma dit igen och göra vad jag vill i fem hela dagar. Därefter tar jag flyget hem till Sverige.
Pia bjöd på en god frukost som vi avnjöt utan havsutsikt för det var dimma på morgonen. I vanliga fall ser man havet härifrån för det ligger så nära.
Vi åkte sen till Sabine, Pias dotter, som bor i Djursvik med sin sambo Lasse. Det ligger bara några kilometer norr om Ragnabo.
Sabine bjöd på god lunch. Susanne och Dirk var också med. Senare under eftermiddagen blev det bad och en härlig kajaktur där vi såg många sälar. Vi satt tysta i våra kajaker så sälarna vågade sig riktigt nära. Det var fridfullt och mysigt.
På kvällen lagade Lasse spaghetti och köttfärssås som vi avnjöt. Han skördade också en jättetomat. Jag har inte träffat Lasse tidigare så det var verkligen roligt att få stifta bekantskap med honom. Han är social, öppen och supertrevlig vilket gjorde mig glad.
Idag har jag gjort något jag drömt om i många år. Jag har dansat på Brännö Brygga. Den vanliga dansen är på torsdagskvällar så det får vi ta en annan gång men detta var en bra början.
Mia och jag åkte buss och spårvagn för att komma till Saltholmen. Därifrån tog vi färjan till Brännö. Det var första gången jag besökte Brännö och det var verkligen över förväntan. Jag hade tänkt mig att det skulle vara mera kargt men det var små gulliga hus med trädgårdar överallt.
Vi hade inte gått långt förrän vi mötte en bekant. Det var Brännöbon Harald som kommer från min barndoms by Slättingebygd. Jag lekte mycket med hans lillasyster Mia och vi bodde bara två hus ifrån varandra. Så märkligt! Tänk, det finns vänner överallt. Vi passade på att ta en selfie.
Vi vandrade vidare på de mysiga små gatorna tills vi kom fram till Brännö Brygga. Där blev det dans. Oh, vad härligt!
Vi köpte glass som vi satt och avnjöt på en klippa i perfekt väder. Det kan inte bli bättre.
Vi gick tillbaka och åt lunch på Brännö Värdshus. Det blev också en jättefin stund med god mat i trevlig miljö. Vi var så nöjda.
Vi fortsatte vår promenad och passerade Bönekällan och andra fina miljöer.
Vi avslutade dagen med att gå upp till Utkiken. Därifrån hade vi en fantastisk utsikt åt alla håll.
Vi hade kunnat tillbringa mer tid där uppe men det var dags att ta färjan hem igen så vi började vår promenad ner till hamnen.
Det var med en själ fylld av glädje och en ”avkopplad” hjärna som jag lämnade Brännö och satte mig på färjan tillbaka till Saltholmen. Hit vill jag åka igen. Det har varit en ljuvlig dag på härliga Brännö. Detta blir ett sött smultron att trä på livsstrået.
Jag avslutar med en bild från Mia och Bengts almanacka från Pedagogförlaget. Vilken passande text: Ingenting är mer värt än denna dag.
Tjohoooo! Nu har jag fyra veckors semester. Jag brukar alltid fira in semestern genom att lyssna på Sven Ingvars som sjunger Sommar, sommar och sol. Jag spelar den massor av gånger. Då är det sommar. Så bra vi har det i vårt land med många dagars betald ledighet.
Jag startade semestern med att ikväll åka till Café 93 som ligger på Östra Storgatan 93. Det blev en kanonkväll med en massa goa vänner och bekanta. Lasse Siggelin bjöd på ett tänkvärt budskap i sina egenskrivna sånger.
Jag ska själv medverka på Café 93 söndagen den 24 juli så det känns bra att vara med och se lite hur andra lägger upp sitt program. Det är Korskyrkan som driver sommarcaféet och de har en helt underbar plats vid Vätterstranden.
Idag åkte vi till Rosenlunds rosarium. Jag älskar denna plats. Förra veckan var det magiskt när jag var där med mina mostrar. Idag var en del rosor överblommade men andra hade börjat blomma. Oh, vad det är ljuvligt att gå omkring här och lukta på rosorna!
Lilla Chica poserar så fint i Posses park. Vi gick ner till Vätterstranden och vandrade längs med stranden. Det var friska vindar idag vilket var underbart.
Sen blev det lunch på Piren. Vi åt på Tullhuset och hade en ljuvlig stund.
Efter att vi också inmundigat varsin glass och strosat lite vid Atollen åkte vi hem och slappade. Senare på kvällen kom Hans och då hade vi räkfrossa.
Vi har haft en jättefin dag tillsammans då vi upplevt mycket vackert men också hunnit prata och utbyta tankar och erfarenheter. Jag är så glad och tacksam.
Jag har haft en härlig dag här hemma i Nybro med mamma och hennes goda grannar. Vi har umgåtts en hel del och så har jag tvättat åt mamma. Det känns skönt att hänga ut tvätten i det soliga vädret med en viss vind. Tvätten torkar snabbt och doftar så gott när man tar in den.
I eftermiddag blev det kaffe i trädgården. Sig-Britt hade bryggt kaffe och Inga hade köpt en underbar blåbärstårta. Vi åt och njöt i fulla drag. Vi satt kvar länge och pratade och själv lutade jag ryggstödet bakåt efter ett tag och slappnade av totalt. Det är härligt med semester.