När jag var besökte min moster och morbror för två veckor sen uppmärksammade Barbro mig på en tavla som hängde i deras sovrum. De hade fått den av min bror Tomas och mig på sin lysningsdag. Jag har aldrig lagt märke till den under alla år. Jag blev riktigt glad av att se den. Min kusin Kyllike och jag var brudnäbbar på deras bröllop. Jag var bara två år och åtta månader då.
Frid så djup i världens ångest och nöd,
kraft som stilla håller prov i glöd.
Kärlek varm som torkar nödens tår,
Ödmjukhet som inför Gud består.
Glädje som lik solens stråle skön,
jagar molnen bort som svar på Bön.
Oförskräckt, i kamp ett hurtigt Mod,
bleve offret sist båd’ gods och blod.
Tålamod beprövat först och sist,
med din nästas svaghet, gods och brist.
Tro som bidar kraftig örnen lik,
svingande sig upp till himmelrik.
Segertro som inga hinder ser,
allt vi önskar Er, vad vill Ni mer.
Hjärtliga Lyckönskningar på Lysningsdagen
19 3/7 66
Tomas o Helen
Vilken underbar vers! Så mycket fantastiskt Tomas och jag önskade dem! 🙂 Jag har läst versen flera gånger nu och en rad som jag verkligen älskar är Segertro som inga hinder ser. Det vill jag ha, en segertro som inte ser några hinder alls utan bara litar på att allting är möjligt för Gud. Det är värt ett högt HALLELUJA! En segertro vill jag ha och det tar jag emot.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 