Förra året sådde jag en massa blomfröer bl a borstnejlika. De blommade aldrig men en god vän berättade att de blommar först andra året. Vilken tur att hon sa det! När jag tog bort de andra plantorna i höstas lät jag dessa vara kvar.
När jag nu söker på nätet finner jag följande info: Borstnejlikor hör till de mest lättskötta perennerna. Egentligen är den en bienn, en 2-årig ört. Men eftersom den frösår sig rikligt uppfattas den som perenn. Det är en gammal växt som länge har odlats och spridits mellan stugorna på landsbygden.
De har blommat ett tag nu och jag tycker de är fina. Hoppas de frösår sig inför nästa år så blir det ännu fler då.
Borstnejlika är en flerårig ört tillhörande familjen nejlikväxter. På latin heter den Dianthus barbatus.
Jag är en levnadsglad person som värdesätter både det stora och det lilla. Jag har arbetat många år i skolans spännande värld, först som lågstadielärare och senare som språklärare på högstadiet. Franska är mitt favoritämne. Frankrike och det franska språket har gett mig mycket glädje i livet. Sen fem år tillbaka arbetar jag med digital marknadsföring. Jag hjälper företag att ta fram bra marknadsföring i form av annonser, filmer, artiklar m m och att sprida detta mot rätt målgrupper på Aftonbladet och Schibsteds övriga lokala digitala kanaler. Det är mycket intressant och givande. Jag tycker mycket om att resa till andra länder och världsdelar samtidigt som jag uppskattar en enkel cykelutflykt eller vandring i närområdet med en god picknick. Det är livet! Sång och musik är en stor del av mitt liv. Jag spelar piano och gitarr och mår bra av att sjunga tillsammans med andra. Det ger mig energi och glädje. Att läsa böcker är också något jag tycker om. Jag älskar människor och tycker om att umgås. Jag trivs toppen när jag får förbereda och fixa hemma för att bjuda hem familj, släkt och vänner. Sedan barnsben har jag haft en tro på Jesus. Det är själva livsnerven och ger mig en oerhörd styrka i livet. Jag ser fram emot att få dela mina tankar och upplevelser med Dig.
Visa alla inlägg av Helen Dungert