Hemma hos mig har jag denna ljuvliga äppelblom som alltid blommar. Den fanns förut hemma hos mamma och när hon flyttat till himlen fick den flytta hem till mig. Flera av hennes saker uppskattar jag mycket mer nu än vad jag gjorde när de fanns hemma hos henne. Det är så många minnen i dem och jag mår bra av att se dessa saker här hos mig. Jag är tacksam för min alltjämt blommande äppelblom.
I början av april när snön fortfarande låg kvar här i Hovslätt upptäckte jag dessa stora snöklot när jag var och gick uppe på kullarna. Jag funderar på hur de har skapats. Har någon/några personer försökt göra en jättestor snögubbe? Har de rullat klotet tills det blivit så stort eller har det rullat lite grand av sig självt? Det skulle ha varit roligt om de hade lyckats att göra en snögubbe med så stora snöklot. Det hade blivit en sevärdhet uppå på kullen.
Vi steg upp tidigt för att ta bussen från Undersåker till Åre kl 07.30. Kl 08.12 avgick tåget till Stockholm. I Stockholm hade vi en timmas väntetid så vi köpte hamburgare. Sen åkte vi vidare till Nässjö där vi bytte och tog tåget till Jönköping där vi var framme kl 18.51. Jag behövde inte ta bussen hem för det gick ett tåg till Hovslätt kl 19.10. Jag var hemma kl 19.20.
Det har varit en bra dag. Jag har läst nästan hela dagen och haft det vilsamt. Jag inser att mina cerise resväska nu har tjänat ut. Den var svår att dra mot slutet av dagen och jag ser nu att ett av hjulet är helt utslitet. Den får jag lämna på återvinningen. Mina gamla slalomskidor kommer jag nog att skänka till Erikshjälpen eller PMU Second Hand. Det är skönt att göra sig av med grejer man inte behöver ha själv. Kanske någon annan kan ha användning för dem.
Vissa dagar kunde vi låna bil av Annies kompisar och köra till Åre. Andra dagar tog vi bussen. Här väntar vi på bussen precis utanför Hållandsgården.
Vi tog oss med liftarna upp så långt vi kunde men för att nå toppen av skutan måste man gå eller tolka efter skoter. Ungdomarna valde att gå men Susanna och jag tolkade efter skoter. Det var jobbigare än jag hade anat. Det var ett tjockt rep med öglor där man fick stoppa in sina stavar och sen hålla i dem på vägen upp. Vi var ca 7-8 personer som tolkade samtidigt. Ibland gick det nedför och då gällde det att bromsa lite grand så man inte åkte in i framförvarande person. Ibland gick det brant uppför och då gäller det verkligen att hålla i sig. Skoterföraren körde riktigt fort, puh! Jag kan säga att jag var glad när vi äntligen var uppe på toppen.
Vi gick upp på den högsta punkten och njöt av den underbara vyn.
Jag fylldes av glädje där uppe på toppen och sjöng en sång som passar idag på påskdagen. Vilken glädje vi kan dela med varandra idag! Jesus lever! Vilken kraft så oerhörd, när ur graven han blev förd. Jesus lever!
Sam var utslagen när han nådde toppen. Riktigt bra gjort av honom att gå ända upp till toppstugan!
Underbar utsikt över fjällvärlden!
Vi gick in i toppstugan och beställde våfflor med hjortronsylt och grädde.
Det var dags för sista åket och då gällde det att njuta så mycket som möjligt. Det kändes lite svårt att lämna dessa vackra vyer men jag hoppas att jag kommer hit igen.
När vi kom hem till Undersåker gick Susanna och jag till Ristafallet som är ett av Sveriges högsta vattenfall. Det är Indalsälven som flyter fram här. Vi gick längs en vandringsled och det tog ca en timma att gå fram och tillbaka.
Idag var det inte mycket vatten som forsade för det var fruset men om några månader kommer vattnet att forsa för fullt. Så fint bibelord som är uppsatt på ett träd! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger. Tänk att strömmar av levande vatten kan få flyta fram inom oss genom tron på Jesus Kristus. Det är jag tacksam för. Jag ber att gammalt unket vatten som finns i mig ska åka bort när det levande fräscha vattnet strömmar in. Det är viktigt att leva nära den levande källan där vattnet flödar. Jag ber att jag ska få leva i förnyelse med Jesus varje dag och att det som inte är bra inom mig ska sköljas bort när det levande vattnet flödar genom mig.
Här ser vi platsen där Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter spelades in 1984. Då fick Ristafallet representera det dånande Glupafallet. Nedströms fallet spelades scenen in där Birk och Ronja räddar sig fast i en björk och till slut tar sig in till strandkanten igen.
Fallet är totalt ungefär 50 m brett och 14 m högt.
Vi har haft ännu en underbar dag i Åreskutans backar. Så fantastiskt att få fira påsk i fjällen!
Stunderna med mat och vila är också värdefulla och sköna.
Efter dagens skidåkning strosade vi runt nere i Åre by. Susanna och jag passade på att besöka Åre gamla kyrka.
På kvällen var det dags för påskbuffé. Jag hade med skinkrulle och laxrulle. Susanna gjorde en Janssons Frestelse igår kväll. Så har vi handlat lite smått och gott som vi inmundigade med god aptit.
Idag var det dags att åka med carvingskidor. Det gick mycket lättare. Susanna och jag åkte upp till toppen och fick en fantastisk upplevelse. Solen sken och vi fick se underbara vyer ut över bygden.
Vi passade på att uttrycka vår tacksamhet och förundran med sången O Store Gud, när jag den värld beskådar.
Innan det bar iväg utför tog vi några fler foton. Jag kan säga att det bubblade i själ och hjärta. Det finns inte mycket som går upp emot detta. Att få vistas i fjällen en vacker dag och njuta av vidunderliga vyer och susa nedför backarna, det är grejer det.
Nu bär det iväg utför.
Vi hann testa en hel del nya backar idag. Jag tycker det är härligt att åka stollift. Jag får vila och njuta av allt vackert.
När vi åkt färdigt för idag köpte vi våfflor som vi avnjöt i en jättesolstol. Vi har det bra och njuter av allt vi får uppleva.
När vi kom hem åt vi middag. Vi har gjort det lätt för oss och har med middagsmat för alla dagar. Det är skönt att kunna förbereda mat hemma och bara frysa in. Allt höll sig bra på tågresan upp hit.
På kvällen gick vi på gudstjänst i Hållandsgårdens stavkyrka. Det var en fin gudstjänst då vi påmindes om vad Jesus har gjort för oss.
Vi vaknade i god tid innan tåget var framme i Undersåker kl 07.25. Där blev vi hämtade av Susannas dotter Annie som går på Åredalens Folkhögskola. Vi checkade in på Hållandsgården i en liten lägenhet.
Vi installerade oss, åt frukost och fixade matsäck till backen. Sen bar det iväg till Åre. Vi parkerade i Rödkullen och utgick därifrån. Jag hyrde en hjälm där. Jag har inte åkt slalom på 13 år och det har hänt lite sen dess. Numera har nästan alla hjälm när de åker slalom.
Jag hade med mig mina Rossignol-skidor som är ganska gamla men inte så slitna. Det var dem jag åkte med sist men numera har nästan alla carvingskidor. Det bekymrade mig inte så mycket för jag tycker att mina vanliga slalomskidor har fungerat bra och dessa hade jag tänkt ha dessa dagar. Jag såg en till som hade vanliga gamla slalomskidor av märket Salomon.
Tyvärr tyckte jag inte att det fungerade så bra. Jag vet inte om det berodde på skidorna eller om jag har dåliga benmuskler. Det gick bra att åka men jag tyckte att det var jobbigt och jag fick värk i benmusklerna redan efter några åk.
Jag gjorde en rejäl vurpa ganska tidigt men vet egentligen inte vad jag gjorde. Jag trillade också en gång när jag skulle stiga av liften. Skidorna häktade tag i varandra bak på något sätt. Jag bestämde mig tidigt idag för att hyra carvingskidor de återstående tre dagarna. Dessa skidor är lättare att åka med.
Jag var inte med under alla åk utan satt och vilade och njöt i den härliga vårsolen mellan varven.
Efter sista åket gick jag och hyrde skidor inför morgondagen och de ställde in dem så allt är klart imorgon. Mannen som hjälpte mig sa att det har hänt en del inom pjäxvärlden också men eftersom jag tycker att mina pjäxor är sköna så kan jag fortsätta ha dem. Vi skrattade gott när han sa det. Susannas gamla pjäxor gick sönder under dagen så hon har fått hyra pjäxor resten av dagarna. Hon har haft dem sen hon gick på gymnasiet. Nu är det nya tider. Imorgon är det carving som gäller.
Kl 17.20 avgick bussen från Jönköping till Nässjö. Där hoppade vi på Snälltåget som skulle ta oss ända till Åre. Det är min goda vän Susanna och hennes son Sam. Det tog en stund innan vi hade organiserat vår packning.
Vi hade mycket packning och redan på järnvägsstationen i Jönköping fick jag se att Susanna hade med ett gammalt köksredskap. Jag kunde inte förstå varför hon tog med något så stort och onödigt.
Det visade sig att den ska användas vid tillagning av Janssons frestelse på påskafton då vi ska ha en liten påskbuffé. Jag har med laxrullar och skinkrullar som jag tog direkt ur frysen innan jag åkte i eftermiddags.
Vi var ganska trötta så vi bäddade vid 21-tiden och sen var det bara att inta ryggläge. Så skönt!
Kl 22.25 var vi i Stockholm och då steg Susannas dotter Gabriella med pojkvän Viktor på. De intog sina sovplatser och sen väntade en god natts sömn.
Idag är det inte lika vanligt med kalasbyxor som det var när jag var barn. Då hade vi alltid kalasbyxor när vi hade kjol eller klänning. Det är som strumpbyxor men de är tjockare och varmare.
Varför heter det kalasbyxor egentligen? Det var en handelsman som läste fel när han importerade kalasbyxor. De hette panty hose, termen för strumpbyxor i amerikansk engelska, men han läste fel och tyckte att det stod party hose. Så tillkom det svenska ordet kalasbyxor.
Jag har även använt kalasbyxor som vuxen. Jag minns att de hade en renässans på 80-talet. Jag har några kvar.
Arbetsdag – Glädjedag 
och speciellt idag då jag besökt Filmbyn i Mariannelund. De är mina kunder och nu var det dags att titta på lite annonsering för våren och sommaren. Jag fick ett varmt mottagande med kaffe och bulle. 
Vi pratade strategier för bästa annonseringen. Nu ska vi locka fler besökare till Filmbyn Småland och det borde vara lätt. Här finns så mycket roligt att göra.
När vi haft vårt möte fick jag roa mig så mycket jag ville. Jag gick till Pippi Långstrumps kök och fick också träffa Lilla Gubben.
Jag gick runt och tittade på en massa spännande grejer. Här prövar jag att sticka in huvudet i soppskålen och lyckligtvis fick jag ut det igen.
Jag fortsatte min vandring och kom till en ”studio” där man kunde spela in film. Det var riktigt roligt. Här kommer ett smakprov.
Det kändes som Påsklov idag när jag fick vara här och roa mig. Jag sjöng karaoke 
och fick vara med om så mycket trevligt. Hit åker jag gärna till baka. Jag har bara hunnit göra en bråkdel. Barnasinnet är på topp. 
Under dagens promenad såg jag detta träd med små knoppar. Oh, vad underbart! Solen skiner och det börjar bli något varmare ute. Jag kommer att tänka på den kända dikten av Karin Boye, Visst gör det ont när knoppar brister.
Den är värd att läsa. Den kan ge nya perspektiv. Står du inför något nytt i livet? Det kan vara jobbigt men lita på att Gud är med dig i varje steg du tar. När man håller på att växa ur den gamla kostymen men ändå inte riktigt hittat en ny kostym kan det vara lite bökigt och göra ont. Så händer det, skalet brister, rädslan försvinner och man blir fri och trygg i sin nya roll.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Jag ska åka till Åre i påsk tillsammans med några vänner. Jag har verkligen längtat efter att få åka slalom. Det är jättelänge sen sist, kanske tio år.
Idag har jag tagit fram den utrustning jag har. Skidorna tror jag ska funka bra. Det är längesen jag köpte dem men jag har inte åkt så mycket på dem. Jag känner mig lite ringrostig men att åka slalom tror jag är som att cykla. Har man en gång lärt sig så sitter det i. Jag får ta det lugnt i början.
Det var riktigt roligt att ta fram alla grejer men jag inser att jag måste köpa en ny jacka. Den jag hade tidigare blev stulen i mitt förråd när jag bodde i lägenheten men den har jag haft länge så det ska bli roligt med en ny skidjacka.
Jag tog på mig underställ, strumpor och hela munderingen och testade pjäxorna. Det kommer att bli bra.
Varför klaga på väder och vind? 
En god vän till mig som är begränsad när det gäller rörelse har ett mycket tacksamt sinne. 
Hon berättade att när hon kom hemåkande i sin permobil idag så stod en annan kvinna som skulle in i huset och svor långa ramsor över vädret. 
Min vän som är en tacksam själ påpekade att de istället skulle vara tacksamma över att våren snart är på väg och att de inte bor i Ukraina. 
Kanske kvinnan fick något att tänka på.
Själv kom jag att tänka på en gammal sång som Evie Tornquist-Karlsson sjöng. 
Den passar så bra. Det gäller att se allt det vi har och vara tacksamma för det. Nu sjunger jag ”Varför klaga”. 
Texten har du här:
Varför klaga på väder och vind?
Varför klaga på kläder och skor?
Varför klaga när många ej har hem?
Varför klaga när många ej har mat?
Ja, va’ tacksam för de goda som du fått.
Ja, va’ tacksam för de goda som du fått.
De goda som du fått är för många blott en dröm.
Ja, va’ tacksam för de goda som du fått.
Varför klaga på hur du ser ut?
Varför klaga på längd och på vikt?
Varför klaga när många ej kan gå?
Varför klaga när många ej kan se?
Vill du hellre lyssna direkt via min YouTube-kanal så klicka här: https://www.youtube.com/watch?v=hoDfh5ftrgc
Jag har i samarbete med Valio Sverige fått testa Valio yoghurt med smak av mango och passionsfrukt. Den innehåller 0% fett och inget tillsatt socker. Det tycker jag är toppen. Jag har ätit den till frukost. Jag brukar oftast blanda i lite lättfil och så tillsätter jag blåbär, aroniabär och rönnbär. Jag har också lagt på havregryn. Denna vitaminbomb inmundigar jag med stor aptit.
Jag tycker att smaken är fräsch och god. Yoghurten är krämig utan fruktbitar. Toppen för den som vill dra ner på fett och socker men ändå äta gott.
Den kan också ätas som mellanmål eller som en nyttig efterrätt.
Wow, vad rödkål är vackert. Jag skar upp ett rödkålshuvud för att göra sallad och fascinerades av det fina mönstret. Jag gjorde en enkel sallad med vitlök, olivolja och salt. Det blev jättegott. Det finns massor av recept när det gäller olika rödkålsrätter. Nu blir jag sugen på att laga något.
Rödkål är inte bara vackert, det är gott och nyttigt. Det innehåller en massa vitaminer och mineraler: C-vitamin, betakaroten (som omvandlas till A-vitamin i kroppen), kalcium, järn och nyttiga antioxidanter.
Igår var jag på hälsosamtal. Veckan innan hade jag varit och tagit blodprover. Jag klarar oftast att styra mina tankar men när jag är på labbet är det svårt. Jag försöker tänka på något roligt men det är inte lätt. Det kan funka om de sticker snabbt men om jag ska sitta där i stolen och vänta en stund är det nästan kört. Jag blir svimfärdig. Det gör inte ont med ett litet stick men när de sätter dit den där grejen runt armen som ska få blodet att flöda till snurrar mina tankar. Jag tycker det är jobbigt t o m nu när jag skriver om det. Det slutade med att hon som tog provet fick välta stolen bakåt så jag fick vila en stund.
Förra veckan hade jag fått svara på en massa frågor gällande matvanor, motion osv och detta var nu sammanställt. Jag hade varit inne på 1177 och kollat upp min hälsokurva och mina provresultat och allt såg bra ut. Jag var såååå tacksam och glad för det.
Igår var det då dags för mitt hälsosamtal. Sköterskan mätte mig och vägde mig. Jag har inte krympt något. Vi gick igenom hälsokurvan tillsammans och sen var det dags att ta blodtrycket. Även om det inte gör ont så tycker jag det är jobbigt. Jag hade velat springa ut så fort det var klart. I så fall hade jag fixat det men nu skulle jag sitta kvar och prata lite till och det klarade jag inte. Jag känner direkt när jag blir svimfärdig och då är det bara att lägga ner huvudet i knäet. Varje gång jag försökte höja huvudet så försvann färgen från ansiktet. Så’nt går inte att dölja för sköterskan. Det slutade med att jag fick inta ryggläge på britsen med fötterna i högläge. Sen började vi prata om jobbet istället och efter en stund mådde jag bättre.
Mitt blodtryck var 89/49 och det är lite lågt men det berodde på att jag tycker det är jobbigt att ta prover. En gång när jag var på hälsosamtal för många år sen var blodtrycket så lågt att de inte kunde mäta det. Jag fick då gå ut och vila i dagrummet och läsa veckotidningar och tänka på annat. Efter en stund var det mätbart.
Jag tror inte jag har lågt blodtryck i vanliga fall. Jag sa till henne att när jag är hemma har jag inte det…ha, ha, ha…. men jag har ju ingen aning egentligen. Dock vet jag ju att jag inte mår dåligt i vanliga fall. När jag förhörde mig om riskerna med att ha lågt blodtryck så sa hon att man kan bli snurrig när man reser sig och speciellt om man är lång. Jag brukar inte bli det så jag hoppas allt är ok när jag inte vistas i sjukhusmiljöer.
För många år sen när jag var yngre och mamma och jag var på vårdcentralen (el läkarstationen som det hette då) i Nybro så damp jag i golvet när vi kom ut i väntrummet efter ett blodprov.
Jag vet att det finns fler som jag och det känns skönt. Min bror har liknande tendenser. Du kanske också har det. Det är inget konstigt, bara lite jobbigt.
Jag är med i styrelsen för Jönköpings Närradioförening och ikväll har vi haft årsmöte. Allt gick snabbt och smidigt. Det gillar jag. Vi bjöds på goda mackor och vi fick riktigt finbesök. Ingen mindre än Hasse P var på plats. Han intervjuades av en man i styrelsen och det blev mycket inspirerande och trevligt.
För dig som inte känner till Hasse P kan jag säga att han är en profil här i bygden. Han har arbetat på P4 Jönköping i drygt 30 år och är sååååå omtyckt. Han är verkligen folklig och trevlig. Vi var alla så glada att han ville vara med oss ikväll.
Min goa och glada vän Bodil kom hit igår för att vara med på konserten. Inatt har hon sovit över här hemma så idag blev det en trevlig frukost tillsammans. Vi var sen på Asecs och shoppade och åt lunch.
Sen blev det eftermiddagsfika och då dök vår käre vän Bruno upp. Vi fick en jättetrevlig stund där vi ventilerade livets väsentligheter.
Jag uppskattar min vänskapsfamilj sååååååååå mycket. Tack Jesus för alla goda vänner jag har! De berikar verkligen livet, ger mig glädje och trygghet.
Det har varit en underbar dag. Vi i Projektkören träffades i Pingstkyrkan här i Hovslätt redan kl 09.30 och har finslipat inför kvällens konsert. Vi har övat och övat och övat. Så har vi fikat och ätit och fikat och fikat. Inget har saknats.
Kyrkan var fullsatt ikväll vid konserten. Flera av mina vänner hade kommit vilket var extra roligt. Det blev verkligen en toppenkväll men mycket glädje och gung.
För mig har det varit extra roligt att träffa så många härliga människor i det samhälle där jag bor sen drygt fyra år tillbaka. Det har varit en mycket positiv upplevelse. Jag har inte varit så många gånger här i Pingstkyrkan innan jag började i projektkören, kanske fem gånger. Jag tror det kommer att bli fler besök efter detta.
Ungdomskören Joyful sjöng några egna sånger och några sånger tillsammans med oss.
Här är det riktigt drag när vi sjunger Get together.
Här sjunger vi sången Hopp. Du är hopp för en hopplös värld. Tro för en trolös själ. Du är allt mitt hjärta begär. Du är ljus i vår mörka tid. Lust, som väcker mig till liv.
Min goda vän Gunnel förser mig med underbara böcker. Hon har precis som jag arbetat som fransklärare och älskar Frankrike. Hon rensar ur sitt rika förråd och delar med sig. När jag klippte hennes hår för en tid sen gav hon mig en jättefin bok som handlar om slotten i Loiredalen. När hon åkte med mig till Alliance française häromkvällen gav hon mig ytterligare två böcker. Generositeten vet inga gränser. Jag tycker de är fina och har nu placerat dem på min senaste franskinspirerade hylla.
Jag har nyligen läst boken Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George men den var sådär. Den såg bra ut och baksidestexten var inspirerande men boken var inget för mig. Jag läser Den lilla bokbussen i Provence om jag får tid. och lust. Hoppas den är bättre än den första boken. I vilket fall som helst pryder den min hylla. Den andra boken som heter Det lilla hotellet på Rue d’Amour (Det lilla hotellet på kärleksgatan) låter romantiskt och mysigt. Den är skriven av Dag Öhrlund. Jag läser den när jag får tid. Just nu läser jag annan litteratur för att förkovra mig ytterligare inför min Parisresa i Maj.
Tack snälla Gunnel för din generositet!
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 